Era största spelögonblick denna generation
Det är nog bara Disco Elysium som berört mig så pass, och det med en rad olika scener. Men det finns ju inte till konsollerna (än), så jag vet inte om det räknas.
Annars slår jag ett slag för What Remains of Edith Finch, och då specifikt storyn om Lewis Finch. Tragiskt, melankoliskt och den absoluta toppen av interaktivt berättande i "walking sims".
Ooh, borde nämnt båda de två. Håller med fullkomligt. De två titlarna är bland de absolut bästa denna generation
"I'll bet Hector pauses here every day, and thinks to himself... 'Boy I wish I could see past my gut and enjoy my expensive monogrammed floor!'"
Ögonblicket när jag vinner över Father Gascoigne i Bloodborne. Genom den "bedriften" tar jag mig igenom resten av spelet helt okej.
Jag klarade Cleric Beast snabbt, men fastnade på Gascoigne tills jag gav upp. En eller flera månader senare (kommer ej ihåg, ärligt talat) försöker jag igen och lyckas efter att ha dött några gånger mer.
Svårt att pricka nått speciellt ögonblick, men striden mot "Blood Starved Beast" i Bloodborne är den svåraste jag upplevt i ett spel någonsin.
Efter jag klarade den "klickade" spelet, efteråt följde något år med genomspelningar av samtliga souls spel (hade ej provat några innan).
| i9 10900K AllCore @5GHz | Gigabyte 3080 Vision OC @1845MHz (0.9v) | HyperX 32GB DDR4 @3600 MHz | LG 32'' @165Hz G-Sync | Samsung 970 Evo Plus M2 1TB | Asus ROG Strix Z490-F | Corsair RM750x | Noctua NH-D15 Cromax | FrDesign R7 | Soundblaster AE-5 | LG CX 65" | Nintendo Switch | PS5 Disc Ed. | Xbox SX | RetroPie| One+ CE | Amiga 500 |
Svårt att komma ihåg allt. Tycker att det har varit en fantastisk generation.
Red Dead 2 fick mig att gråta på samma sätt som ettan i slutet och det efter minst 70 timmar av speltid. Nu med minst lika många timmar i Online men med mindre gråt.
Utvecklingen av Assassin's Creed från Black Flag i början av generationen till Odyssey som jag gillar.
Inside fick mig att känna samma förundran som Braid gjorde förra generationen. Har spelat igenom 5 gånger.
Första gången jag spelade igenom Horizon Zero Dawn fick jag en känsla av hur episk storyn var även om jag själv var en lite del av den.
Alla oräknerliga timmar i GTA Online med min kusin när vi svurit över alla greafers.
Everybodys Gone To The Rapture var väldigt intressant att utforska. Blev lite tårögd flera gånger i storyn där också.
Alla olika karaktärer och settlements jag byggt i Fallout 4, hoppas dom lever och frodas än ❤
Att utforska post apokalypsen i Mad Max är en favorit.
Hela upplevelsen med God of War första gången jag spelade igenom det.
Alla hundratals timmar jag lagt på Destiny 2, också med min kusin, på utforskande och grinda utrustning.
Och även om jag har spelat mycket känns det fortfarande som jag har missat hälften av spelen jag borde testa.
Som sagt tycker den här generationen varit fantastisk och jag hoppas på mer från nästa.
PSN: MrOakenborn
Slutet i The Last of Us Part II kanske jag hade gillat om jag gillat den väg Naughty Dog valde i berättelsen, men eftersom jag tyckte så illa om den var slutet inget jag föll för heller. Slutet i Uncharted 4 var däremot riktigt bra, tycker jag. Kändes verkligen som att man som spelare kommit fram till ändstationen efter en lång resa. Väldigt tillfredsställande.
Spoiler från TLOU 2
Jag gillade inte heller att Joel dog och hela den där hämdgrejen, men eftersom jag i grunden älskar karaktärerna så var det så sorgligt att Ellie förlorade allt. Spelet hade gott kunnat slutat på farmen innan den sista resan.
Jag håller verkligen med om Uncharted 4. Slutet är fantastiskt, och jag har spelat om det många gånger. Jag hoppas dock att det kommer ett Uncharted 5 med Nathan Drake, Sully och de andra, för även där har jag investerat mycket känslor i karaktärerna.
Kunskapsförmedlare.
Från trådens rekommendationer och efter liten efterforskning blev jag såld på Edith Finch. Helt flugit under min radar. Blir att spela igenom i veckan.
Edit: Vill också slå ett slag för Outer Wilds, som bjöd på många minnesvärda stunder. Ett sådant i synnerhet är ju när spelets mer centrala spelmekanism presenterar sig för första gången. Lyssnar mycket på musiken flera månader senare.
Maker's End i Horizon: Zero Dawn.
Ett av de mest minnesvärda ögonblicken för min del måste vara första gången jag provade vr hemma.
Dessa två på rak hand.
Bubblare: Första flygturen i Flygande Penis i Rare replay-versionen av Banjo Kazooie N&B
Har haft en hel del fantastiska ögonblick i dom storydrivna spelen denna generationen.
God of War: Öppnings fighten med Baldur och slutscenen där man får en del väldigt överraskande svar var jäkligt coolt!
RDR2: När helga gänget anfaller Braithwaithe Manor (eller hur man nu stavar det) på kvällen var en sjukt episk upplevelse och alla dom sista timmarna hur dom bygger ihop storyna och vad som händer är riktigt underbart och sorgligt.
LoU2: Många scener här. Framför allt scenen i början (ni som har spelat det vet vilken scen jag menar) är väldigt upprörande och scenen i slutet där Ellie börjar förlåta Joel var sjukt känslosam!
Witcher 3 Blood and wine: Hela slut scenen när Geralts resa får ett slut. Där kom fram många känslor efter så många timmar investerade i denna fantastiska karaktär.
Uncharted 4: Prologen där man får se 10 år senare och spela som Nathan och Elenas dotter och se hur lyckliga dom är ihop. Älskar när man verkligen får se hur livet är efter spelen är slut och hur det har gått. Ville bara utforska husen och områdena och ville inte att det skulle ta slut!
