Hur hardcore är du?

Medlem

Kör nästan alltid på "normal" svårighetsgrad. Jag har inte jättemycket tid att lägga på spelandet längre.

Medlem
Skrivet av Aoana:

Jag börjar alltid spel på "Normal" för jag gillar inte upplevelsen av att misslyckas för att jag inte hunnit förstå en del av spelmekaniken ännu. Sådant gör mig bara stressad och omöjligt att njuta.

Sedan vid en andra spelrunda så höjer jag svårighetsgraden och jag kan då uppskatta utmaningen mer, jag får använda vad jag lärt mig osv.

Vad trevligt, skulle skriva precis detta men så såg jag att du redan nämnt det. Tar gärna en utmaning när man förstår vad fan man pysslar med !


signatur

PC: i5-10600K | 3070 Ti | 32GB DDR4 | nVME 1TB

Medlem

själv kör jag svåraste svårighetsgraden nästan alltid, dock med detta sagt i många spel gör det inte spelet svårare utan bara drygt.

jag önskar vi fick bättre ai(open ai) m.m i sp spel där dom ändrar hur AI:n agerar m.m

istället för ändrar % valuen på deras skada eller buffar deras "armor" och hp med x % value och sedan är dom exakt samma mobs.

Därav problemet med sp spel det står fortf stilla med ain i spel där ain är helt beng och den är lika kass som för 10 år sedan shoulderpeakar du skjuter dom inte ens.

Ett bra exempel vart cyberpunk jag har inte spelat lättare än svåraste svårighetsgraden men känns som dom bara uppat deras skada och du behöver bara liv och armor.

Och uppgradera och modda ditt vapen för döda dom snabbare.

antar dom är lika sega i alla lägen.

springer runt med en fenrir med 900 dps.

Medlem

Vet inte om jag är "hardcore" spelare. Har spelat i snart 35 år och mest kör jag RPG nu för tiden. Kör alltid på lättaste nivån då jag mest bryr mig om storyn. Gillar dock även strategi, typ Age of empires 2 och har även vunnit en del AI script tävlingar med just detta spel. Har spelat mycket Duke, Doom och Quake i mina yngre dagar. Har klarat dom allihop och var även med i en "Quake Klan" ;). Har också designat en del prisbelönade skins till just Quake 2


signatur

"Kebab?"

NuZ
Testpilot

Brukar gilla att 100% spel jag gillar och spelar oftast på det lite svårare svårighetsgraderna. Dock där jag kan kalla mig hardcore är väl speedruns som jag älskar


signatur

🎮 Xbox Series X | Nintendo Switch | Playstation 5 | Samsung Q90 65”

”Döm ingen efter utseendet – för så otroligt bra är jag faktiskt inte!”

Medlem

Spelar för det mesta igenom spelen jag köper, och det blir oftast på en högre svårighetsgrad än normal.

Gillar hardcore lir osv, men.. inte som Diablo varianten, då du förlorar hela din karaktär. Känns för demoralizing.

Medlem

Bloodborne Threaded Cane new game plus 4+.

ELF
Medlem

Brukar börja på en lättare svårighetsgrad. Är det värt en till genomspelning så kör jag på så svårt det går utan att det gör mig att rage-quitta.


signatur

www.fckdrm.com - DRM år 2024? Ha pyttsan.

Medlem

Halvt om halvt. Oftast brukar jag köra på högre svårighetsgrad än Normal iaf. Framförallt västerländska spel tycker jag svårighetsgrader är lite väl ned skruvade. Normal är det nya Easy känns det som. Och jag finner att mkt av charmen med att spela spel försvinner om det inte finns någon som helst utmaning i själva spelandet, att man aldrig någonsin direkt behöver tänka på hur man spelar.

Kommer spelen från Japan brukar jag dock köra Normal då de har en liten annan syn på svårighetsgrad många ggr.
100% gör jag ofta då jag tycker det är kul att som bonus samla trophies o achievements så det brukar bli man spelar extra vilken ger lite en lite mer speltid vilket är kul.


signatur

Det finns bara tre grupper av människor i världen.
De som kan matte och de som inte kan det.

Medlem

Jag väljer oftast att köra på normal då det oftast representerar hur spelet är tänkt att spelas. Körde mycket på easy förut men kom fram till att jag får en bättre upplevelse om man kör på mellanläget.
Det gäller nog både att man uppfattar spelet som mer verkligt och utmanande om inte AI fördummas , har mer hälsa etc.
Hardmodes hinner jag inte med eller har tålamod för då man gör annat hemma och skulle bara bli förbannad om jag fick spela om för mycket.

Medlem

Jag har klarat Rygar till NES. Nuff said

Medlem

Kör oftast på Easy. Så spel som Bloodrayne eller Dark Souls är inte riktigt min grej. Tröttnar efter 4-5 försök på en boss och vill spela annat Har däremot grindat många timmar i Battlefield-serien, CS:GO och nu på senare år PUBG. Har dock tröttnat på alla dessa nu och spelar bara på Stadia senaste året.


signatur

MVH Milky
i7 9700k AMD 7900XTX

Ambassadör
Xbox

"Hardcore" är ju svårt att definiera men jag spelar en jäkla massa spel... Sätter ingen prestige i att spela allt på svåraste eller så, det beror helt på det enskilda spelet. Jag gör ganska mycket i de flesta spel dock, sällan som jag bara drar igenom main story även om det händer det också.

Spelar väldigt brett över både genres och plattformar, testar på det mesta. Svårt att veta vad man pratar om annars kan jag tycka, det är väl lite hardcore-inställning kanske. Hänger också ihop med att jag tycker att det är väldigt roligt att diskutera spel!

Viktigast är väl att man har roligt, och inte bryr sig så mycket om hur andra har roligt.


signatur

Jump in.

Backloggens befriare

Beror helt och hållet på spelet.

Men strax över medel skulle jag säga, galet hardcore skulle andra säga, mesfis skulle vissa säga.

Mitt nästa The Witcher 3 mål t.ex. är att spela igenom helt utan HUD, på svåraste. Jag tror nog inte att det kommer att gå. Men jag tänker fasen försöka!


signatur

Ad hoc addendum

Medlem

Jag skiter i om jag är hardcore eller inte, men jag spelar aldrig på easy i alla fall. Vet inte varför, men det känns som att spel sällan är menade att bara ta sig igenom utan att dö eller så. Det måste ju finnas ett motstånd där. Annars gillar jag det inte helt enkelt. Kommer ihåg en snubbe som jag jobbade tillsammans med i en leksaksbutik. Vi hade en stor tv-spelsavdelning och vi delade intresset. Spelade båda massor, lånade hem spel etc. Men han spelade ALLTID på easy. Han kunde komma till jobbet och tjata om hur kul han hade haft med nya NHL. Han kunde berätta om hur jävla hårt han ägde datorn i hans nystartade säsong. Vinner matcherna med 21-0, leder ligan, hans spelare dominerar i alla rankingar osv. Helt otroligt från mitt perspektiv. Men det fick mig att fatta att det är uppenbart att vi kan tycka om spel av olika anledningar. Hans verkade vara att få känna sig som Gud i allt han gjorde.

Ibland, om man har mina ticks, att spela på svåraste som finns bara för att det känns som att man inte får med sig hela spelet annars, får man ju dock inse sina begränsningar. Give me god of war var en sådan. Dog i princip på varenda pack med mobs. Från första början. Gav det ändå typ 4-5 timmar. Slickade mina sår och ställde ned svårighetsgraden.

Nightmare

Om jag fastnar för ett spel så kan jag lära mig alla trix och mästra det.
Jag spelar inte många spel och köper dem inte bara för att.
Det måste finnas en nerv som aktiveras när jag spelar och göra att jag stannar.

2016 köpte jag en ny laptop med 960 GTXM i , den drev knappt det nysläppta
DOOM 2016, men Nvidia släppte nya rutiner någon månad senare och vipps
så gick det alldeles utmärkt att fläska på, och 4 år senare hade jag varvat spelet
och fixade det till slut på Nightmare, dock inte ultranightmare då man måste klara
allt i en enda runda, men ändå.

Witcher 3 snurrade jag igenom på näst svåraste då jag inte hängde med på graderna
alls när jag startade upp det, det gick lite för fort, och sedan insåg jag när spelet var
över att jag inte kunde låsa upp allt eftersom jag spelat det på en för "lätt" nivå.
Det tog lite för lång tid att göra om såvida jag inte köper en ny dator och kommer
över någon slags nextgen fix för grafiken. Sen skulle jag vilja att de byggde in så att
man kunde spela alla stridsmoment i spelen het utan storyline eller videosekvenser
om man nu skulle vilja det, då det ändå är det man vill se att man klarar av just när
det kommer till de högre svårighetsgraderna.

Zelda Breath of The Wild knallade jag runt i tills det var klart och löste alla tempel och trådar.

Resten av listan är lång och många av de äventyrsspel som är största kategorin jag spelar har
inte svårighetsgrader på det visete, men Myst, Riven och Excile och så vidare är ju inte något
man hystar igenom på en kaffekvart. Normality och Esctatica är andra klassiker samt spelen
som driver med hela klicka och peka genren i serien Unwritten Tales.

Är C64 gamer i botten så där fanns det en del svårigheter att nöta på i de allmänt korta men
ack så kluriga spelen. En favorit är JOE BLADE som fanns på baksidan av trimningsbandet till
kassettspelarna, även om spelet där man skulle fylla rutor i själva loadern var ännu roligare.

Medlem
Skrivet av Freakon:

Hur hardcore är du?

Googla MadCatz gaming diaper..

Haha nej,
var mer hardcore förr då det blev en del mmorps upp till en bit in i wow.

Nuförtiden kör jag bara igenom vissa spel typ Divinity Original Sin, Wasteland och senast Cyberpunk (ok inte än har stannat vid sista huvuduppdraget för o ha kvar Johnny på lite sidomissions innan jag varvar det)..

Hardcore!

När jag spelade var det till max, inte så många spel totalt men alltid till slutet och ibland flera år samma spel om och om tills jag klarade på svåraste graden. Gjorde en egen FPS-låt som jag körde på repeat när jag tröttnat på soundtracket till DOOM. =D

Jag med!
Skrivet av Ruskendrul:

Jag har klarat Rygar till NES. Nuff said

Jag med!

Det är ett jäkla samlande och springande fram och tillbaks. =D POWER UP! LEVEL UP!

Jag har även klarat av Bionic Commando och Bayou Billy vilka var lite snurriga och har inte återupprepats.
Klassiker som körs om och om på NES är SMB1,2,3 och Contra/Probotector och Lifeforce Salmander.
Track n Field 2. Tetris, Puzznid, Dr. Mario, Zelda, Rush ´n Attack , osv.

Hardcore!

Medlem
Skrivet av Nosnos:

Vad gäller svårighetsgraden så har jag fått för mig (rätt eller fel vet jag icke) att normal är det som utvecklarna rekommenderar för en bra balans.

Ja, så är det ju oftast och jag skulle tro att de flesta spelare vill ha en balanserad spelupplevelse så då passar Normal bra.

Jag brukar ibland tänka, vilka är "de flesta" egentligen i det här fallet? Jag kommer då fram till att det är nog främst casual gamers. Alltså spelare som vill ta det lite lugnare och spela lagom avslappnat. Balanserat helt enkelt och inget fel med det.

För egen del så har kommit fram till att jag gillar rejäla utmaningar så därför vill jag spela med lite mera uppförsbacke. Jag väljer därför aldrig Normal utan istället blir det den jobbigaste svårighetsgraden. Det brukar funka bra. Eftersom jag alltid spelar på det sättet så har jag på något sätt vant mig och det "svåra" har för mig blivit det normala.

Hur som helst, jag kan tänka mig att om jag tog en spelpaus på några år så skulle nog spelreflexerna bli väldigt ringrostiga och då skulle jag antagligen inte ha en chans längre på de jobbigare svårighetsgraderna. Så det är bäst jag spelar på utan paus. 😊

123
Skriv svar