Miyamotos barn spelade Sega, drev honom att göra bättre Nintendo-spel
Jag hade själv Nintendo när jag växte upp, brukade hänga på en spelbutik på de lite längre rasterna, där fanns det SEGA, jag tyckte alltid att SEGA spelen så roligare ut. Det fanns titlar som var ganska våldsamma det kanske var det jag gillade egentligen.
Idag bryr jag mig inte vilken konsol spelen finns på. "Ha-begäret" känns inte lika viktigt längre.
Föredrog också Sega, spelen var det inget fel på, med den tidens mått. Problemet var att de släppte för mycket hårdvara, vilket förvirrade både konsumenter och utvecklare.
De sysslade båda med spel, men för mig kändes de inte som konkurrenter då, spelen var mysiga och barnsliga till Nintendo och Sega gjorde de häftiga, lite våldsammare spelen. Överlag då.
Om man googlar Miyamotos hemstad Sonobe så ser det likadant ut som Hyrule! Man förstår hans inspiration
Jag tänkte mer Pokémon Gold och Silver när jag googlade den staden.
"De ska ha uppskattat racingspel som Out Run, men också rälsskjutaren Space Harrier spelades av barnen, berättar Nintendos spelskapargeni för The New Yorker."
Så det är DÄRFÖR han sedan ville göra spel som F-Zero och Star Fox!
Ja, och Mario Kart!
”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]
Sedär! T o m Miyamotos barn vet vilken konsol som var bäst (säger 80-talsbarnet inom mig som dagligen stångades med Nintendokidsen).
Ahh vilka minnen. Minns hur jag byggde en gamingkoja av kartongen till familjens nyinköpta vardagsrums-tv (de var stora på den tiden). Där inne satt jag under jullovet och körde Phantasy Star!
Cptn BaseballBatBoy!
Jag tror nästan alla vi kompisar hade olika plattformar, och det var rätt kul då man fick spela mycket olika. Jag hade genom åren Atari 2600, C64 och Amiga 500, och hos kompisarna fanns NES, Philips G7000 och Intellivision. NES var förmodligen störst och fanns hos flera klasskompisar, men hos de jag hängde med var det alltså blandat.
Jag tror nästan alla vi kompisar hade olika plattformar, och det var rätt kul då man fick spela mycket olika. Jag hade genom åren Atari 2600, C64 och Amiga 500, och hos kompisarna fanns NES, Philips G7000 och Intellivision. NES var förmodligen störst och fanns hos flera klasskompisar, men hos de jag hängde med var det alltså blandat.
Hade NES själv, en kompis hade Gameboy. Sen var det en som hade Amiga och en annan Atari. Vi brukade bytlåna. Minns Amigan var sjukt imponerande grafiskt.
Sen köpte vi alla PC-datorer..
"Writer and Fighter"
Hade NES själv, en kompis hade Gameboy. Sen var det en som hade Amiga och en annan Atari. Vi brukade bytlåna. Minns Amigan var sjukt imponerande grafiskt.
Sen köpte vi alla PC-datorer..
Hehe, samma väg gick jag. Pc är ändå rätt <3
Tycker inte han förtjänar sin status direkt, hans spel brular vara lättsamma men har aldrig fastnat för dom, förutom Zelda.
Gunpei är Nintendos bästa men han gick ju tyvär bort.
Personlig smak i spel åsida så måste man nästan ge honom cred. Hans resumé är ju legendarisk. Kan inte komma på någon enskild människa som påverkat spelbranschen lika mycket som honom.
Hans spel har varit, som man säger nu, the kille apps, för generationer av konsoller. De har väldigt konsekvent fått extremt höga betyg, höga säljsiffror .. Och dessutom spännt en otrolig bredd på genrer.
Personlig smak i spel åsida så måste man nästan ge honom cred. Hans resumé är ju legendarisk. Kan inte komma på någon enskild människa som påverkat spelbranschen lika mycket som honom.
Hans spel har varit, som man säger nu, the kille apps, för generationer av konsoller. De har väldigt konsekvent fått extremt höga betyg, höga säljsiffror .. Och dessutom spännt en otrolig bredd på genrer.
Nja, tycker han gjort ganska samma sak i över 25 år och hans kreativitet har dött för ganska länge sen. Visst vat han viktig i början. Han får dock cred för mycket som andra inom Nintendo gjort bara för att han är ett ansikte utåt. Fast höga betyg får tex AC/DC med trots att dom gjort samma musik i 40 år så sånt är inget att hänga i julgranen. När något när en viss kultstatus kan man släppa ompaketerad dynga och det säljer och ges höga betyg ändå.