Vad är grejen med Fallout 4? (eller Open World överhuvudtaget)

Jag har en vän (som kanske inte borde vara min vän längre, när jag tänker efter...) som tjatat hål i huvudet för mig om Fallout 4. Han verkligen älskar det spelet. Han pratar om hur det är att formge sin karaktär, hur fantastiskt vacker världen är, hur roliga striderna är, hur kul det är att utforska... Ja, till och med hur skoj det är att bygga en egen by.

Jag brukar vara skeptisk när han kommer med sina speltips. Det är samma person som är lite för förtjust i såväl Far Cry som Uncharted, men jag tänkte att jag faktiskt skall ge det en riktig chans.

Så här snart tio timmar in förstår jag verkligen inte hypen. Kanske har det att göra med att jag har svårt för open world-spel rent generellt eller så är det något med designen, men klart är att jag inte grips tag i spel av den här typen. Gudarna skall veta att jag försökt, men de enda spel i den här kategorin som jag verkligen tyckt om har varit Oblivion (antagligen för att det var min oskuld) och Breath of The Wild (för att jag alltid drömt om ett Hyrule av det öppnare slaget).

Att Fallout 4 är tekniskt imponerande håller jag med och det är ingalunda något dåligt spel. Det är bara det att det är så långt från fantastiskt som det går att komma. Stora delar av spelet tycker jag handlar om att gå från punkt A till punkt B, slå lite monster och prata med generiskt folk som vill ha hjälp. And that´s it. Det är inte så mycket mer där, i varje fall inte för mig.

Jag tror att en stor del som gör att jag har svårt för spel med den här öppna designlösningen är att det blir mycket återupprepning av gameplay-moment (läs ovan) och att titlarna känns ofokuserade. Det går att kasta mycket skit på linjära spel, men en sak som är en stor fördel är att det troligtvis är enklare för regissören att styra spelaren i rätt riktning. Det blir en tydlig progression och lättare att variera upplevelsen. Det går att jobba med tempo och mixning på ett annat sätt än i Open World-spel.

Jag återkommer ofta till Super Metroid när jag pratar om sådant här. Ett spel som egentligen är extremt linjärt, men du får hela tiden känslan av att du får göra vad du vill. Men spelet leder dig, utan att du ens märker det, till rätt destination. Sådant saknar jag i den här typen av spel.

Kanske börjar jag att bli gammal (svar JA), men jag vill gärna ha en styrd upplevelse där jag vet att spelmakarna har tänkt ut alla steg. Jag vill gärna ha en välkomponerad trerätters, inte ett stort buffébord, vilket är lite det jag känner när jag spelar Open World.

Nu har jag provat så många Open World-spel så jag vet inte längre om den här genren är något för mig. På pappret låter det ju så himla bra. Jag älskar att utforska. Jag tycker om att få välja själv. Jag gillar att få upptäcka en värld på egen hand. Men på något vis blir jag överväldigad av allt och känner att inget spelar någon roll i världen. Det känns så ofokuserat. Som att de vill göra allt samtidigt och misslyckas med det enda viktiga - Att göra ett roligt spel.

Är jag snett på det? Blir Fallout 4 någonsin bra? Eller får jag bara acceptera att den här genren helt enkelt inte är något för mig?