Vilken är din värsta förlust av save-file?
Söndagsfråga! Vilken är din värsta förlust av en save-file? Hur gick det till och vilka lärdomar har du tagit med dig?
Det överlägset värsta som hänt mig var här om året då jag råkade formatera bort dotterns och min Minecraft-värld. Vi började spela i världen då hon var fyra-fem år. Till och börja med nästan dagligen, därefter mer sporadiskt. Men vi besökte och byggde i den minst en gång i månaden under fem års tid.
Sedan fick jag för mig att installera om Windows. Tog backup på alla nödvändiga mappar (trodde jag). Formaterade och installerade om. Men någon backup på \appdata\roaming\.minecraft tog jag inte. För dom som jag var förutsatte jag att alla Minecraft-filer skulle ligga i dokument-mappen.
Obeskrivligt bittert. Det kändes (och känns fortfarande!) som om jag hade formaterat bort en del av dotterns barndom. Och ett alldeles fantastisk minne. För när tusan kommer vi att ägna hundratals timmar åt ett gemensamt projekt igen? Sannolikt aldrig.
Efteråt försökte jag rädda filen med undelete-program. Genom att skruva isär alla gamla datorer om jag trodde att världen kanske legat på och bläddra igenom hårddiskarna på dem. Men icke. Världen var och förblir försvunnen. Och fortfarande blir jag helt bedrövad varje gång jag startar Minecraft och världen saknas.
Så, vad tar jag med mig? Jo, den första mapp jag tar backup på vid ominstallation är numera \appdata\roaming\.minecraft (trots att där inte finns något av värde längre)
Så, vad är det värsta du har ställt till med? Låt höra!
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Aj, jag tror jag har inget i närheten. Jag hade också många Minecraft och Terraria världar med mina grabbar men inga som vi jobbade så länge på. Vi får nöja oss med många fina minnen. En video som jag gjorde ngn finns kvar på backup disken.
Tror det var Dragon's Age 2 jag strulade till ngt och förlorade många saves och fick börja om. I efterhand är det ingenting.
Och ngn på PS2 tiden? Just det! PS2! Lego Indiana Jones hade jag o min son låst upp nästan allt och då gick kortet sönder.... Men det är också bortglömt nu. Han fick till studenten Lego Indy på Steam som vi lirade på soffan lite på skoj och goda minnen i somras.
Finns värre saker, som att tappa bilder vid backup o ominstallation. Där kan man snacka om att en del barndomen kan försvinna....
Jag blev lite besviken på mig själv när jag skulle spela Witcher 3:s expansioner och insåg att den sparfil jag hade på min externa hårddisk var från strax innan man kommer till den lilla dimmiga ön efter Skellige.
Jag hade klarat ut huvudstoryn, men tydligen glömde jag backa upp sparfilen när jag formaterade datorn.
Denna miss har inneburit att jag fortfarande inte rört Hearts of Stone eller Blood and Wine.
För mig handlar det nog lite mer om att glömma spara under en längre tid i ett spel, speciellt när man kommit så långt att man börjar bli lite för bra. Sen klantar man till sig och behöver ladda om och inser att man inte har sparat på 3 timmar.
Finns många spel som jag har lagt på hyllan efteråt.
Men den störta besvikelsen var nog FF VIII.
Jag trodde att jag hade sparat innan jag gick på tåget, jag tog mig igenom tåget utan några större problem. Jag klarar första fasen av slutbossen, men blir totalt överkörd i andra fasen.
Inga problem, brukar alltid spara innan en boss och laddar om. Inser ganska snabbt att jag inte sparat något på hela dagen. Med andra ord ca 6 timmars speltid var borta.
Jag la ner kontrollen stängde av konsolen, tvn och gick ut. Sedan dess så har jag försökt att återuppta FF VIII ett par gånger. Men känslan återkommer och jag lägger ner spelet. 20 år senare så känner jag fortfarande samma uppgivenhet.
Assassins Creed 3, hade klarat runt 80-85% men så på något sätt blev filerna översparade med någon bugg med molnsparningen. Sedan helt plötsligt fanns inte någon lokal eller på molnet. Så enda AC jag inte klarat som jag har startat igång.
Switch OLED, PS4 slim, PS3, New 3DS XL, Wii, GC, N64, GBA & NES
PC: 5800X3D ■ 32GB■ RTX 3070 ■ 27"1440p@165 Hz
Jag blev lite besviken på mig själv när jag skulle spela Witcher 3:s expansioner och insåg att den sparfil jag hade på min externa hårddisk var från strax innan man kommer till den lilla dimmiga ön efter Skellige.
Jag hade klarat ut huvudstoryn, men tydligen glömde jag backa upp sparfilen när jag formaterade datorn.
Denna miss har inneburit att jag fortfarande inte rört Hearts of Stone eller Blood and Wine.
Det där är ju en gåva, du har ju det bästa framför dig fortfarande! Som jag skulle vilja uppleva det igen för första gången.
Hade klarat av allt på Zelda Ocarina of Time, 100%, rubbet!
Lånade ut spelet till en ”kompis” som var avundsjuk på mina skills och med flit raderade min sparfil, skyllde på att det var hans lillasyster, efter en omgång med stryk så erkände han...
Xbox Series X | Playstation 5 | Nintendo Switch
Inget kritiskt, det värsta var när jag spela om Tomb Raider till PS4 och hade goda chanser att ta platinum, så råkade jag hoppa ner i en avgrund vilket korruptera min sparfil. Var på sista 10-20% av spelet också.
Fick mina GBC-spel stulna ur bilen för 20år sedan. Hade en gedigen samling pokemons i Pokemon Silver och var på ett av de sista templen i Oracle of Season.
Råkade spara över en Rouge Squadron 3-fil en gång också och skyllde på brosan.:P
Through smoke and fire and shot and shell and to the very walls of hell, But we shall stand and we shall stay. Over the hills and far away.
Det där är ju en gåva, du har ju det bästa framför dig fortfarande! Som jag skulle vilja uppleva det igen för första gången.
Just nu har jag ingen vettig dator att spela det på (Dell XPS från 2017), men jag ska försöka åtgärda det så småningom, då jag vill gå tillbaka till stationär.
Kanske inte räknas men Diablo 2: LOD, på hardcore ladder. När du levlat upp din gubbe till xx level och spenderat dryga året för att komma dit med allt nötande och samlande av utrustning. Så dör du helt plötsligt av en skitsak. Den känslan som inbefinner sig sekunderna/minuterna efter. Usch!
Jag blev lite besviken på mig själv när jag skulle spela Witcher 3:s expansioner och insåg att den sparfil jag hade på min externa hårddisk var från strax innan man kommer till den lilla dimmiga ön efter Skellige.
Jag hade klarat ut huvudstoryn, men tydligen glömde jag backa upp sparfilen när jag formaterade datorn.
Denna miss har inneburit att jag fortfarande inte rört Hearts of Stone eller Blood and Wine.
Som någon redan skrev tidigare i tråden - då har du något att se fram mot! Båda expansionerna är om något bättre än huvudspelet. Hur det nu ens är möjligt.
Så nu får du köpa en ny dator
Ingen sparfil som jag förlorade men jag jobbade till sjöss när jag var yngre, mestadels nord/syd Amerika. Jag förlorade alla mina bilder som togs under den tiden tack vare att en polare spillde en drink i min laptop.
Den känns fortfarande.
Aj, det där gjorde nästan ont i mig att höra. Så förbaskat bittert. Jag har förlorat några bilder från ungdomens fyllefester och tycker det är lite tråkigt. Men en sådan där sak. Inte roligt.
Hade klarat av allt på Zelda Ocarina of Time, 100%, rubbet!
Lånade ut spelet till en ”kompis” som var avundsjuk på mina skills och med flit raderade min sparfil, skyllde på att det var hans lillasyster, efter en omgång med stryk så erkände han...
Vilken skitstövel! Jag är inte mycket för våld, men jag hoppas att du gav honom duktigt med stryk
Kanske inte räknas men Diablo 2: LOD, på hardcore ladder. När du levlat upp din gubbe till xx level och spenderat dryga året för att komma dit med allt nötande och samlande av utrustning. Så dör du helt plötsligt av en skitsak. Den känslan som inbefinner sig sekunderna/minuterna efter. Usch!
Tycker helt klart att det räknas! "Tack och lov" är jag så dålig på de flesta spel att det sällan blir med än 5-10 timmar i hardcore innan jag avlider. Bara det kan jag tycka känns bittert. Men ett års spelande. Då är det fan inte roligt att starta upp ett nytt spel hur mycket man än tycker om spelet. "Nämen om ett år är jag kanske tillbaka där jag var ...".
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Har haft en liknande upplevelse. Skulle byta hårddisk i mitt PS4 och hade glömt göra backup på min sons sparfiler så hans Minecraft värld som vi spelat tillsammans på till och från i några år var borta. Stoppade in den gamla disken igen och bad till gudarna att jag inte skulle bli tvingad att formatera den, vilket jag inte behövde så jag kunde hitta sparfilerna och föra över dom till ett USB. Phew.
Egna sparfiler har jag nog aldrig förlorat, ingenting av värde iallafall. Jag hade däremot ett piratkopierat GTA 3 där det inte gick att ladda sparfiler så varje gång jag skulle spela fick jag börja om från början. Försökte spela igenom det spelet sååå många gånger men det slutade oftast med att mamma kom in och sa åt mig att stänga av datorn och gå ut istället och då spelade det ingen roll att jag hade kommit till den sista ön och antagligen var ganska nära slutet. Var bara att stänga ner och försöka igen en annan dag.
Det spelet är än idag det enda 3D GTA jag inte har klarat ut.
Jag minns inte direkt någon förlust av en sparfil som särskilt traumatiskt, men däremot en sparKOD. Jag hade inget minneskort till mitt första Playstation av någon anledning, men i spel som Lego Rock Raiders kunde man "spara" genom att skriva ner en skitlång kod som man sedan fyllde i nästa gång man skulle lira.
Och givetvis lyckades jag slarva bort detta kodhelvete efter att jag nästan kommit till spelets slut, och jag spenderade flera dagar med att försöka hitta den där sabla papperslappen, men den dök aldrig upp. Tror dock att jag lyckades leta reda på en äldre kod, men skadan var redan gjord och jag blev ärrad för livet.
Jag spelade Far Cry 3 när det släpptes (för runt 8 år sedan) men efter drygt 30 timmars spelande så blev det tvärstopp när sparfilen plötsligt blev korrupt och slutade fungera. Det visade sig vara en känd bugg i spelet som förstört filen.
Jag brukar vanligtvis se till att ha flera sparfiler men i det fallet hade jag slarvat och struntat i det så det var enda sparfilen som fanns. Jag orkade aldrig börja om och har än idag inte spelat klart. Men något ska man väl lära sig och sedan dess sparar jag regelbundet i alla spel, minst en gång i timmen i olika sparfiler. Det har faktiskt räddat mig flera gånger sedan dess. 😁
För länge sedan var RTS min favoritgenre och jag fick för mig att göra en egen kampanj till Starcraft. Det här var alltså innan internet slog igenom så guider, Youtube och annat var bara att glömma. Trial and error så det tog lång tid. Tror jag gjorde 3-4 banor med en bakomliggande story och inspelade ljudklipp mellan banorna. Eftersom jag tappade intresset så tänkte jag inte på att filerna fanns kvar på datorn när vi uppgradera och lämnade in gamla datorn på återvinningsstationen.
Vet inte hur många timmar jag la på det, men det hade varit kul (och hade säkerligen behövt vara beväpnad med skämskudden i högsta hugg) att återuppleva det jag skapade då
YLOD på Playstation 3 fick min sparning där jag hade klarat av Metal Gear Solid Peace Walker att försvinna.
Konstigt nog stod det inte bland mina troféer att jag hade klarat av spelet, funderar på om jag eventuellt inte var uppkopplad till nätet då.
Men en av de värsta annars var när jag kopierade över min sambos PS One sparfiler till Playstation 3 och raderade minneskorten. Men tydligen hade jag missat hennes Klonoa fil där hon hade klarat spelet till 100 %
För länge sedan var RTS min favoritgenre och jag fick för mig att göra en egen kampanj till Starcraft. Det här var alltså innan internet slog igenom så guider, Youtube och annat var bara att glömma. Trial and error så det tog lång tid. Tror jag gjorde 3-4 banor med en bakomliggande story och inspelade ljudklipp mellan banorna. Eftersom jag tappade intresset så tänkte jag inte på att filerna fanns kvar på datorn när vi uppgradera och lämnade in gamla datorn på återvinningsstationen.
Vet inte hur många timmar jag la på det, men det hade varit kul (och hade säkerligen behövt vara beväpnad med skämskudden i högsta hugg) att återuppleva det jag skapade då
Jag gjorde precis detsamma när StarCraft fortfarande var nytt. Satt och spelade in röster och skrev bakgrundshistoria. Men det blev aldrig mer än en bana, trots alla investerade timmar. Önskar verkligen att jag hade varit smart nog att ta backup på det! Men på den tiden brände jag nog bara backup av mina piratfilmer, inget annat. Idiot som jag var xD
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Två spontana minnen:
Spelade Beyond: Two Souls på PS4 och hade pumpat på rätt bra en helg, gjort 75% av spelets story när det tvärkraschade i en cutscene med meddelandet att sparfilen var korrupt (den enda jag hade). I 5 min övervägde jag att spela om innan jag beslöt mig för att youtube:a sista biten.
Det andra, från ungdomens dagar i pojkrummet, var Starfox Adventure på Gamecube. Hade lirat i många timmar utan en tanke på att spara. Likt en virvelvind som mammor kan vara klampar hon in, råkar dra ut sladden gör att ge plats åt dammsugaren. Försöker förklara vad begreppet ”spara” innebär och att hon precis stulit multipla timmar från mig.
Hon förstår inte, än idag.
Var nere i Kosovo för första gången på utlandsmission 2005, med min helt nya bärbara hårddisk. På hårddisken hade jag naturligtvis en massa filmer och musik men framförallt alla mina bilder och egna musik jag gjort sedan gymnasiet och framåt. På grund av en strömspik på campen en kväll så slogs hårddisken ut - riktigt surt. Framförallt bilderna är det jag saknar mest, men även naturligtvis musiken...
:: Regimus neque hostis :: Retrospelande Skaraborgare som har en backlog från 1984 ::
Ursäkta att jag går lite off topic men en gång skulle jag hjälpa en kompis med att formatera om hans dator på ett LAN. Han tog med hans externa hårddisk. Vad jag inte visste/tänkte på/förstod var att den var inkopplad när jag skulle återställa, det stod nån 500GB-enhet i listan och jag trodde självklart att det var en intern hårddisk som skulle formateras om.
Men det var hans externa, med alla filer han sparat undan inför omformateringen. Vi tittade på varandra helt tysta i några sekunder när vi insåg mitt misstag. Han hade bland annat de (tyvärr) sista bilderna på hans mor men lyckligtvis hade hans sambo kopior av dessa bilder när han ringde henne för att kolla upp.
Han borde bli skitförbannad på mig, men han tog det rätt cool. Usch. Men det var också hans fel som riskerade att ha allt på bara en plats. Något som helt går emot mina principer.
I'm like you, I have no name.