"Det är som gjort för mig!" - upplevelser
Har ni någonsin haft haft den upplevelsen där det är som att man känner att speltillverkarna gjort det här spelet nästan helt efter din smak? Något man kanske inte trodde skulle vara så bra, men så är det inte bara ett jäkligt bra spel, utan det är som att speltillverkarna tagit en titt i din hjärna och gjort ett spel för dig?
Jag hade den upplevelsen förra året i och med att jag köpte "Evil Within 2". Spelade originalet och tyckte väl det var fine. 3/5 spel liksom. Älskar skräckspel men det var mest ett förvirrat RE4, men ett okej sådant ändå. Köpte tvåan för 100 kronor på en rea inför Halloween.
Hade hört att det hade haft bra recensioner, men när jag spelar det så finner jag ett sjukt unikt spel. Ett open world-skräckspel, som samtidigt är ganska så läskigt och intensivt! Världen är ganska liten, men bara att ta sig från ett hus till ett annat var en ganska långsam process där 2-3 monster kunde ta kål på dig om du inte var försiktig. Nästan varje hus verkade också ha en egen skräckstory, med exempelvis ett hus övertagit av ett spöke med sin egen sidestory.
Även när man levlat upp sin karaktär så blev man aldrig Rambo, utan man fick bara lite mer tricks att använda mot monster som man hellre smög ihjäl än mötte heads on. Det slutade aldrig bli läskigt, iaf inte helt. Storyn föll ihop lite mot slutet, men annars så älskade jag att upptäcka varje krön av världen. Som skräckfantast så var det helt enkelt en unik upplevelse, som om någon tagit spelintresset med bra skapade openworldspel (en raritet bara det), och kombinerat det med en dos RE1. Fick verkligen känslan att "Det här spelet är verkligen bara gjort för mig!" Aldrig upplevt något sånt sen sist, och kommer nog inte få det igen. Tror inte det sålde så bra tyvärr.
Har ni haft något sådant spel nån gång?
Videomupp
I slutet av 90-talet när "immersive sims" som Thief, System Shock 2, Deus Ex och Thief 2 kom så kändes det nästan som om spelsbranschen anpassade sig för mig med dess stora detaljerade banor och många valmöjligheter. Och jag fantiserade om hur fantastiska och avancerade framtida "immersive sims" kommer vara, men så kom Deus Ex 2 och Thief 3 med mycket mindre banor och tråkigare gameplay, och genren "immersive sims" har i stort sett vara i dvala sedan dess (men tittar fram då och då som 2017s Prey). Och den spelframtid jag drömde om gick förlorad.
Har ni någonsin haft haft den upplevelsen där det är som att man känner att speltillverkarna gjort det här spelet nästan helt efter din smak? Något man kanske inte trodde skulle vara så bra, men så är det inte bara ett jäkligt bra spel, utan det är som att speltillverkarna tagit en titt i din hjärna och gjort ett spel för dig?
Jag hade den upplevelsen förra året i och med att jag köpte "Evil Within 2". Spelade originalet och tyckte väl det var fine. 3/5 spel liksom. Älskar skräckspel men det var mest ett förvirrat RE4, men ett okej sådant ändå. Köpte tvåan för 100 kronor på en rea inför Halloween.
Hade hört att det hade haft bra recensioner, men när jag spelar det så finner jag ett sjukt unikt spel. Ett open world-skräckspel, som samtidigt är ganska så läskigt och intensivt! Världen är ganska liten, men bara att ta sig från ett hus till ett annat var en ganska långsam process där 2-3 monster kunde ta kål på dig om du inte var försiktig. Nästan varje hus verkade också ha en egen skräckstory, med exempelvis ett hus övertagit av ett spöke med sin egen sidestory.
Även när man levlat upp sin karaktär så blev man aldrig Rambo, utan man fick bara lite mer tricks att använda mot monster som man hellre smög ihjäl än mötte heads on. Det slutade aldrig bli läskigt, iaf inte helt. Storyn föll ihop lite mot slutet, men annars så älskade jag att upptäcka varje krön av världen. Som skräckfantast så var det helt enkelt en unik upplevelse, som om någon tagit spelintresset med bra skapade openworldspel (en raritet bara det), och kombinerat det med en dos RE1. Fick verkligen känslan att "Det här spelet är verkligen bara gjort för mig!" Aldrig upplevt något sånt sen sist, och kommer nog inte få det igen. Tror inte det sålde så bra tyvärr.
Har ni haft något sådant spel nån gång?
Kul att läsa! Jag gillade också Evil Within 2 skarpt. Ett riktigt bra spel med grym stämning och precis så där härligt utmanande som jag vill att spel ska vara (på nightmare-nivån). Jag var totalt uppslukad av storyn och miljöerna samt alla sköna monster förstås. Så man kan säga att spelet passade mig som handsken. 😊
GTA: Vice City
Var inne i en period då jag älskade maffia filmer samt hårdrock. Enligt mig fortfarande med råge det absolut bästa GTA spelet som gjorts. Till och med så att jag blev besviken på San Andreas, inte för att det var dåligt utan för att det nådde aldrig upp till stämningen i Vice City.
Har ni någonsin haft haft den upplevelsen där det är som att man känner att speltillverkarna gjort det här spelet nästan helt efter din smak? Något man kanske inte trodde skulle vara så bra, men så är det inte bara ett jäkligt bra spel, utan det är som att speltillverkarna tagit en titt i din hjärna och gjort ett spel för dig?
Jag hade den upplevelsen förra året i och med att jag köpte "Evil Within 2". Spelade originalet och tyckte väl det var fine. 3/5 spel liksom. Älskar skräckspel men det var mest ett förvirrat RE4, men ett okej sådant ändå. Köpte tvåan för 100 kronor på en rea inför Halloween.
Hade hört att det hade haft bra recensioner, men när jag spelar det så finner jag ett sjukt unikt spel. Ett open world-skräckspel, som samtidigt är ganska så läskigt och intensivt! Världen är ganska liten, men bara att ta sig från ett hus till ett annat var en ganska långsam process där 2-3 monster kunde ta kål på dig om du inte var försiktig. Nästan varje hus verkade också ha en egen skräckstory, med exempelvis ett hus övertagit av ett spöke med sin egen sidestory.
Även när man levlat upp sin karaktär så blev man aldrig Rambo, utan man fick bara lite mer tricks att använda mot monster som man hellre smög ihjäl än mötte heads on. Det slutade aldrig bli läskigt, iaf inte helt. Storyn föll ihop lite mot slutet, men annars så älskade jag att upptäcka varje krön av världen. Som skräckfantast så var det helt enkelt en unik upplevelse, som om någon tagit spelintresset med bra skapade openworldspel (en raritet bara det), och kombinerat det med en dos RE1. Fick verkligen känslan att "Det här spelet är verkligen bara gjort för mig!" Aldrig upplevt något sånt sen sist, och kommer nog inte få det igen. Tror inte det sålde så bra tyvärr.
Har ni haft något sådant spel nån gång?
Absolut "Lands of Lore 2" ...
Jag kände så när jag började spela wow (började strax innan BC släpptes). Då kände jag att det hade allt jag ville ha. En karaktär att bygga upp, belöningar, något att hela tiden sträva efter, bli starkare, hitta bra gear, starta olika karaktärer osv. Det var som gjort för mig. Tyckte det var himla kul. Det var också en period då jag hade mycket tid att lägga i sådant spel. Det har man ju inte idag.
GTA: Vice City
Var inne i en period då jag älskade maffia filmer samt hårdrock. Enligt mig fortfarande med råge det absolut bästa GTA spelet som gjorts. Till och med så att jag blev besviken på San Andreas, inte för att det var dåligt utan för att det nådde aldrig upp till stämningen i Vice City.
Åh Vice city var det bästa GTAt! Jag har försökt spela de senare, och de är ju bra och allt. Men aldrig samma känsla som Vice City asså
Videomupp
GTA: Vice City
Var inne i en period då jag älskade maffia filmer samt hårdrock. Enligt mig fortfarande med råge det absolut bästa GTA spelet som gjorts. Till och med så att jag blev besviken på San Andreas, inte för att det var dåligt utan för att det nådde aldrig upp till stämningen i Vice City.
Jag är uppväxt på 80-talet, så Vice City är lätt en favorit. Minns första gången jag satte mig en bil och tyckte mig känna igen låten som spelades. "Det kan väl inte vara Slayer...?"
Både Vice City och San Andreas har en speciell atmosfär, älskar båda.
För övrigt så är jag övertygad om att snutarna i Vice City senare fick jobb i Watch Dogs. Vissa ska inte sitta bakom ratten...
Original War & Soldiers: Heroes of World War 2 är spel som jag har fyndat i rea backen men som blivit några av mina favoriter.
Original War:
Ett taktiskt RTS med en ostig story som involverar tidsresande och utspelar sig på jorden för 2 miljoner år sedan. Det som jag gick igång på är att manskapet är begränsat vilket dels passar in story mässigt och det innebär att man inte kan vinna genom att spamma enheter vilket brukar vara min goto taktik. Ens soldater levlar upp och följer med en under kampanjen så man blir fäst vid dem likt Xcom och det känns när de stupar i strid. Det blir en mer personlig konflikt helt enkelt.
Soldiers: Heroes of World War 2:
Ett RTT som utspelar sig under kriget. Det som jag gillar med det är att man kan kontrollera soldaterna och fordonen manuellt vilket ger en extra dynamik till striderna. Det är inte balanserat och man kan vända säkra förluster till en seger genom några välplacerade skott. Dessutom gör det att man för det mesta alltid har en chans att slutföra uppdragen så länge man har minst 1 soldat vid liv. Man kan dessutom ta över fientliga fordon och vapen. Känslan av att man lyckas slå ut en fientlig stridsvagn utan att förstöra den och att sedan ta över den själv och vända den mot fienden är oslagbar. Lägg dessutom på ostiga repliker från ens soldater och en klassiker är född. Om spelet låter bekant så är det för att det är föregångaren till Men of War serien.
Original War & Soldiers: Heroes of World War 2 är spel som jag har fyndat i rea backen men som blivit några av mina favoriter.
Original War:
Ett taktiskt RTS med en ostig story som involverar tidsresande och utspelar sig på jorden för 2 miljoner år sedan. Det som jag gick igång på är att manskapet är begränsat vilket dels passar in story mässigt och det innebär att man inte kan vinna genom att spamma enheter vilket brukar vara min goto taktik. Ens soldater levlar upp och följer med en under kampanjen så man blir fäst vid dem likt Xcom och det känns när de stupar i strid. Det blir en mer personlig konflikt helt enkelt.
Soldiers: Heroes of World War 2:
Ett RTT som utspelar sig under kriget. Det som jag gillar med det är att man kan kontrollera soldaterna och fordonen manuellt vilket ger en extra dynamik till striderna. Det är inte balanserat och man kan vända säkra förluster till en seger genom några välplacerade skott. Dessutom gör det att man för det mesta alltid har en chans att slutföra uppdragen så länge man har minst 1 soldat vid liv. Man kan dessutom ta över fientliga fordon och vapen. Känslan av att man lyckas slå ut en fientlig stridsvagn utan att förstöra den och att sedan ta över den själv och vända den mot fienden är oslagbar. Lägg dessutom på ostiga repliker från ens soldater och en klassiker är född. Om spelet låter bekant så är det för att det är föregångaren till Men of War serien.
Fan, original war såg ju kul ut Väldigt annorlunda premiss, aldrig hört talas om det förr.
Videomupp
Mitt absoluta favoritspel – Final Fantasy IX – var så för mig. När jag lirade det första gången var det som att allt bara föll på plats, som att jag släpptes lös i den fantasy-värld jag i princip haft i huvudet i flera år.
Karaktärerna, musiken, storyn etc. kändes, precis som du säger, som att de var skapade med mig i åtanke.
Hade en sån känsla när jag fick höra om Gangland (Släpptes 2004) första gången.
Hade några veckor innan jag läste om det gått runt och funderat på ett spel där man va just en maffiaboss och skulle ta över olika stadsdelar med tillhörande butiker som man sedan tjänade pengar på.
Sen läste jag som sagt om spelet i tidningen PC Gaming World(tror den hette så) och tappade hakan lite
Vet att jag satt hela natten efter att jag köpt det och sjukanmälde mig för att kunna fortsätta spela nästa dag! (Och resten av veckan!)
SWAT3
Visst, Rainbox Six fanns före och var även det helt fantastiskt, men SWAT3 tryckte på alla mina knappar när det släpptes.
Neocron
First person online MMORPG i en postapokalyptisk cyberpunkmiljö. Helt HELT rätt och för sin tid ett så fantastiskt spel att jag inte ens vet vart jag ska börja prisa det. Ett av mina absolut bästa spelminnen någonsin.
"AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER."
Way back?
Final Fantasy VI (eller III som det stod på mitt importerade lilla mirakel).
Nu? Svårt. Kanske Tyranny? Ja, Tyranny skulle jag nog säga.
Som Baldurs Gate, fast man spelar som hantlangare till en världserövrande fantasy skurk.
Och så länge man fick hålla sig till det, med olika mörka men intressanta val, så var spelet guld.
Sen blev det lite mer generiskt en bit in när man... Saker händer.
Säger inte att Tyranny är bästa spelet nånsin. Men det "tilltalade just mig".
Way back?
Final Fantasy VI (eller III som det stod på mitt importerade lilla mirakel).
Nu? Svårt. Kanske Tyranny? Ja, Tyranny skulle jag nog säga.
Som Baldurs Gate, fast man spelar som hantlangare till en världserövrande fantasy skurk.
Och så länge man fick hålla sig till det, med olika mörka men intressanta val, så var spelet guld.
Sen blev det lite mer generiskt en bit in när man... Saker händer.
Säger inte att Tyranny är bästa spelet nånsin. Men det "tilltalade just mig".
Tyranny var väldigt bra, tycker faktiskt att det är lite konstigt att inte det är mer omtalat. Bättre än Pillar of Eternity enligt mig.
Som du säger just att man är en hantlangare gör settingen så mycket bättre och mer unik än andra liknande spel. Kommer nog alltid ha ett extra gott minne till när man ska skapa sin karaktär historia, väldigt bra inslag!
Mass Effect. Älskade handling, setting, lore och karaktärer. Var precis den scifi jag gillade då. Ser verkligen fram emotvremake av första.
Älskar också Mass effect. Mitt första barn ville komma ut när jag spelade igenom 2an och mitt andra barn när jag spelade igenom 3an. Så spelen betyder väldigt mycket för mig.
Den äldsta har jag spelat dessa med och han gillade dem Ska spela igenom trilogin med den yngre här i sommar tror jag
🎮 Xbox Series X | Nintendo Switch | Playstation 5 | Samsung Q90 65”
”Döm ingen efter utseendet – för så otroligt bra är jag faktiskt inte!”
Vet inte om det är en ren slump att ikonen för den här tråden på framsidan var Fable - eftersom, ja, Fable och Fable 2.
Under den färgglada och lättsamma ytan döljer det sig förvånansvärt vuxna och mörka berättelser. Kommer t.ex. aldrig att glömma systerns öde i det första spelet eller när det visar sig vem Jack of Blades är. Den första delen av Fable 2 är också fastetsad i mitt huvud - den där man knatar omkring i en snöig stad och hittar en viss music box. Lägg till den fenomenala humorn och ni har 2/3 av min personlighet i ett spel; fantasy och brittisk humor!
Ett annat spel som verkligen talade till mig var det första Nier. Jag köpte det mest på måfå efter att ha tittat på fodralet inne på GameStop och blev helt uppslukad av både story och de omväxlande gameplaymomenten. Vid den här tidpunkten började jag tröttna på spel som krävde repetetivt grindande och blev golvad när actionspelet i tredje person plötligt blev ett textäventyr och sedermera en 2D-platformer och shooter. Ibland var det skönt att inte spendera sina dagar på spelforum så att man kunde gå in i spel helt blind. Karaktärer som Emil, Devola och Popola är med mig än. Automata som är tveklöst mer hyllat och bättre recensionerat gjorde inte alls det för mig på samma sätt.
Den sista posten måste gå till Bloodborne. Jag gillar Dark Souls men fullständigt älskar H.P. Lovecraft som jag ser som min favoritförfattare genom alla tider. Hade jag haft någon sorts talang för att skriva och designa en värld hade den sett ut som världen i Bloodborne. Den senaste generationen har jag köpt ca 450 spel över båda konsoler och enligt statistik som kom kring årtiondeskiftet har jag klarat av ca 20% av dessa. Tar mig helt enkelt inte tid med spel som inte fångar mig direkt och även om det gör det tappar jag ofta intresset om de är för långa. Bloodborne spelade jag igenom tre gånger. Det kan ses som löjligt för en soulsbornepuritan men för mig är det i det närmaste overkligt.
Glömmer aldrig bort första gången man fick uppleva unreal 1998 hos en vän som hade ett system som kunde hantera det i 1024x768 Samma känsla när vi spelade system shock 2 tillsammans. Har ett annat minne av quake 1 betan hos en barndomskompis farsa, dock utan någon 3d-accelerator.
Men spelet som fastnat bäst för mig är quake 3 arena. Från första stund jag provat det hos kusinen var jag helt fast.
Ryzen 7 5800x | Sapphire pulse rx 7800 xt | samsung 980 pro | Ps5 pro? |
Spelet Mutant Year Zero: Road to Eden kändes som ett sådant spel som man bara ville ha mer av.
GTA Vice City ligger nära hjärtat med då när det kom så hade jag nyss sett Miami Vice för första gången samt nyligen sett Scarface, inga andra GTA spel lever upp till samma nivå.
Bioshock spelen är också några stora favoriter.
