20 år senare - hur minns ni Sega?

Mycket Nostalgi, NHL matcherna med lillebror på Mega Driven, Oändliga kvällar att försöka komma så lång som möjligt på Ghouls n Ghost och Streets of Rage.

Sedan övergick man till Dreamcasten några år senare och fick sin första ordentliga WOW-känsla när man sprang runt på gatorna och fightades i Shemue.

Jag köpte den endast för att kunna spela Code Veronica🤪 Undrar vart jag gjorde av den sen? Kanske skulle leta lite bland dom undansstuffade sakerna i förråden

Ajfan! Läste för dåligt. Jag menar förstås bara Dreamcast...

Minns att jag tog med Dreamcast:en till Baracken på flygflottiljen F21. Den, 2 kontrollers och ett gäng spel. Om Sega släpper en Dreamcast Mini (med hjälp av Microsoft, Sony eller Nintendo) och då har en eshop för fler spel. Köp direkt.

Första konsolen jag köpte för egna pengar var Sega Saturn, fantastisk maskin! Så många minnen! Sen köpte jag även Dreamcast strax efter release. Kanske en av mina favoritkonsoler genom tiderna. Så synd att den inte fick leva ett längre liv.

Jag befann mig i Japan under inledningen av pandemin och fick in liten inblick i den Japanska spel-kulturen, som till synes verkar vara enorm vad gäller arkad/pachinko-hallarna. Väldigt impad minst sagt! Och jag uppskattar verkligen att Sega försökte, på ett oerhört passionerat och uppfinningsrikt sätt, föra in den speciella arkad-känslan i människors egna hem. Och man kan i viss utsträckning hävda att de faktiskt lyckades med detta, men tyvärr är det just för nischat för att just nå ut till den breda massan som krävs i de här konsolkrigen. Samtidigt var Dreamcasten var före sin tid med så många funktioner och unika upplevelser att konsumenter inte riktigt var redo för det.

Dreamcasten är och kommer att förbli min favoritkonsol genom tiderna och det ska mycket till för att den ska lämna sin plats på tvbänken. Än idag är det den konsol som ger mig (och vänner) mest spelglädje när man bjuder hem till spelkväll, med alla dess flippiga kontrollers och udda spelupplevelser, då man får så mycket mer än bara en känsla av nostalgi.

Jag har så mycket kärlek till den här maskinen! Är min favorit. Har två stycken kvar. Med alla klassikerna! Shenmue, pso, grandia 2, skies of arcadia och resident evil code Veronica. Plus alla goa arkadtitlar. Listan kan göras hur lång som helst ju!

Första konsolen jag köpte för egna pengar var en Mega Drive med spelet Moonwalker. Var ett oerhört stort fan av Michael Jackson i början av 90-talet. Det jag minns mest egentligen under tiden med Mega Drive är att spelen skiljde sig så mycket åt från Nintendo. De var verkligen mer arkadaction än Nintendo som satsade mer på djupet. E-swat som någon nämnde här ovan är ett typiskt arkadspel och som snabbt föll i glömska. Man varvade spelet på en halvtimme och sen köra om igen!

Mitt största minne från 16bitarstiden är ju inte alls Sega utan Super Mario World, Zelda - A Link To Past och Super Metroid! Sega hade ju INGENTING att komma med när det gällde djup i spelen!

Däremot var spelen grafisk mer intressanta för mig och framför allt musiken i Mega Drive är något jag älskar än idag!

Japp!

Allvarligt? Soul Calibur, Crazy Taxi, Shenmue, Resident Evil: Code Veronica och Street Fighter III kanske?

Ni som säger Sega är döda, ni har tydligen inte testat Sonic Mania vilket känns precis som om att det är ett spel släppt av ett Sega i sina bästa år. Förvisso har dom failat med 100 sonic spel innan dess, men det är glömt! Team Sonic Racing är f.ö oxo kul

Sonic Mania är riktigt bra! Det är precis det Sonic-spelet i klassiskt utförande man alltid velat dem ska släppa men dem vägrat och lagt dövörat till, fram till nu.

Dom var värdiga motståndare i konsollkrigen ditentills.

Saker hade kunnat sett annorlunda ut.

Dreamcasten är nog en av de konsoler jag har varmast minnen av. Minns hypen runt den när den kom. Den första konsolen som tog klivet in i 128-bitars-eran (bitar var fortfarande en grej i slutet av 90-talet) långt innan PS2 och Game Cube.

Halva min klass sprang över till den lokala Expert-butiken under rasterna för att förundras av den supersnygga grafiken i Virtua Tennis (och man kunde till och med se bollen och nätet via minneskorts-displayen i handkontrollen!). Sen kom Shenmue som sopade banan med allt annat vid den tidpunkten. Grafiken. Dygnsmekaniken. Striderna. Detaljrikedomen. Att kunna öppna ett kylskåp och sedan vrida och vända på alla varor var mind blowing. Och Crazy Taxi. Och Sonic Adventure. Och Toy Commander (!). Och internet! Känslan av att kunna gå in på skolans forum via en spelkonsol och skriva "jag skriver detta från en Dreamcast" var guld.

Spelar Sega än idag med jämna mellanrum.
Ett av mina Top-10 genom tiderna spel är Mega Lo Mania!
Har ingen Sega hårdvara kvar men kör på smurfplattan istället, med Retroarch.
Varför görs det inte så här bra spel längre?
Mega-Lo-Mania är ett strategispelsspel i realtid utvecklat av Sensible Software. Det släpptes för Amiga 1991 och portades för en mängd andra plattformar. Det släpptes som Tyrants: Fight Through Time i Nordamerika och Mega-Lo-Mania: Jikū Daisenryaku i Japan.
Longplay:

Sega är för mig de som vann 16-Bits-eran, de som vågade testa nya saker och ledde utvecklingen fram tills de lade ner.

Jag minns sega som "alltid lite sämre än Nintendo".
Även fast det egentligen inte var så kanske båda hade sina för och nackdelar så kändes det som "B-Laget" alltid.

Comix Zone
Hyrde det ett par gånger, har för mig att det var rätt svårt. Varvade det aldrig men musiken och grafiken är ursnygg. Borde få en spirituell uppföljare.

Jag hade Sega Rally 2, men tyckte det var svårt. Sonic Adventure 2 spelade jag en del. Småkul, men frustrerande. Ville helst springa med Sonic, men var tvungen spela som andra karaktärer.
Surfade också en del, hade inte dator då. Min lillebror surfade också, upptäckte jag när räkningen skulle betalas...

Jag minns att allt runt den kändes så fräscht. Konsolen såg fräsch ut, med sin vita färg. Tror det var Aftonbladets recension av Shenmue där rubriken var "du spelar en film". Och lite så kändes det. Det var verkligen den nya generationen. Kul att man var där då, när det hände

Blev en Mega Drive istället för Super Nintendo. Varför vet jag inte riktigt. Tror de flesta i min bekantskapskrets hade Mega Drive av någon anledning.

Dreamcast och Sega Saturn köpte jag aldrig men minns att jag var bra sugen. Jag tror för övrigt att jag har kvar min Mega Drive någonstans i källaren.

Bass fishing till Dreamcast eller tennis med fiskespöt, funka som en wii controller.
Massor med bra Sega minnen

Är ju dock i princip gjort av fans och bara släppt av Sega. Inte som att Sonic Team fått tillbaka gnistan.

Lirade mest Power Stone till mitt DC. Galet kul att lira med polare! Tog fram det från vinden igen för typ 10 år sedan men något med lasern var trasigt så det slutade känna av skivan randomly. Tråkigt, får se om jag lämna in det för lagning någon gång.
Det var magiskt att köpa en Dreamcast dock då det är den enda konsol jag ägt än idag.

Super hang on i arkadhallen 1987. Fartkänslan när man tryckte in turboknappen är fortfarande oöverträffad.

Streets of Rage II, fortfarande en storfavorit efter alla dessa år. magiskt spel. Folk klagade på ljudkortet i Megadriven, jag tyckte det va helt perfekt.

En hedersnotis till Road Rash II också