När introducerar ni spel för era barn?

Medlem
När introducerar ni spel för era barn?

Hej!

Jag och min fru har börjat diskutera när vi ska introducera spel och i vilken takt till vår äldsta (han är fyra år). Just nu får han väldigt sällan spela Bolibompaspel på mobilen, och han har fått pröva några få spel på konsolen ett par gånger. Men det är för svårt för honom vid detta stadiet och jag har inte direkt några barnanpassade mer än minecraft och några bilspel.

Då jag inte har så mycket folk i min närhet som är i min ålder och som har barn så har jag inga direkta referensramar. Så jag vänder mig till er här

När och hur intorducerade ni spel till era barn?

Trevlig kväll!

Medlem

Den första ungen klarade WORLD 1-1 på Super Mario Bros 1, när han var 3 bast.
Den andra ungen är 3 bast och är snart där med: avklarat 12/3-2021!

Det finns ingen minimumgräns, TV-spel är inte konstigare än att kolla på TV.
Vi har skärmdagar och skärmfria dagar. Spela får de göra varannan dag.


signatur

”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]

Medlem

Alla mina barn spelar.
Men allt började nog med att dom tittade på.
Handkontroller,mus tangentbord var alldeles för svåra att hålla i när dom var små så om dom körde själv var det nog iPad.
Dom tyckte om att titta på när jag spelade Minecraft.
Sen blev dom Minecraft tokiga och spelar fortfarande 11 och 13år gamla


signatur

🇸🇪 VR Sverige Discord server
https://discord.com/invite/avnhs6mgjc

Medlem

Min grabb är 5 och har spelat i all fall ett år. Är mest PC-spelande men även ps4 tidigare. Tycker det är bättre han sitter med "riktiga" spel än med mobil eller padda.

Just nu spelar vi Valheim ihop, och det är fantastiskt roligt. Han vill att vi rollspelar och hittar på egna mål och historier i spelet.
Tycker vi har väldigt fina stunder ihop när vi spelar.

Så länge det inte blir för mycket och man gör andra saker också känns det inte som nåt problematiskt.
Man märker ju ganska fort om det blir för mycket.

Skribent

Nu har jag inga barn än, men så fort de kan hålla i någon form av kontrolldon kommer det att börja spelas.

Redaktör

Mina båda började när de var kring 4-5 år, kändes som att koordinationen började sitta då. Enkla spel först, t.ex. på Nintendo DS/3DS som passar barnhänder bra. När de klurat ut hur gamepad-styrning funkar lär de sig blixtsnabbt. Det är så kul att se dem lira, inga begränsningar eller referensramar - allt ska testas. Jag kör lite Sea of Thieves med dem ibland, de är all over the place.

Det jag är försiktig med är våldsamma, otäcka spel (vill inte att de ska bli rädda), och multiplayer - där vill jag ha koll.


signatur
eld
Medlem

Barn 1: ska vara duktig och begränsa tid. Kommer vara den perfekta föräldern!

Barn 2: okej datorn, kan du vakta mina barn idag också så ses vi i slutet av dagen!

Medlem

Systersonen satt och spelade Fortnite på en duglig nivå med kompisen över headset när han var 5 år. Själv bankade jag på stenar ute i skogen med en hammare runt den åldern. Tror ingen kan svara på frågan åt er, men lycka till!

Medlem

Jag kommer dra ut på det så länge som möjligt när jag får barn. Det samma gäller mobiler. Barn blir sjukt rastlösa och ibland aggresiva av skärmtid i för unga åldrar.

Själv började jag lira hos polaren runt 8-10 års ålder. Jag fick min gameboy color när jag var typ 10år, min första mobil (nokia 3310) när jag var 12. Innan dess var det lego som gällde, pjätt på lekplatsen eller så spelade man fotboll på gården. Jag är född 1991 kan jag tillägga, inte på 50-talet. Samma kommer gälla mina barn oavsett hur mycket de skriker och frågar efter det. Det är föräldrarna som bestämmer och lägger grunden för sina barns framtid. Jag tror på att om man spenderar mycket tid med sina barn så får man tillbaka det i form av kärlek, även i framtiden. Det finns ingen skärm på jorden som kan ersätta den tiden.

Men många föräldrar viker undan för lätt och "pallar inte tjatet", så då åker mobilen eller paddan fram. Det kommer inte hända i mitt hus kan jag säga.

Medlem
Skrivet av Fatmajk:

Jag kommer dra ut på det så länge som möjligt när jag får barn. Det samma gäller mobiler. Barn blir sjukt rastlösa och ibland aggresiva av skärmtid i för unga åldrar.

Själv började jag lira hos polaren runt 8-10 års ålder. Jag fick min gameboy color när jag var typ 10år, min första mobil (nokia 3310) när jag var 12. Innan dess var det lego som gällde, pjätt på lekplatsen eller så spelade man fotboll på gården. Jag är född 1991 kan jag tillägga, inte på 50-talet. Samma kommer gälla mina barn oavsett hur mycket de skriker och frågar efter det. Det är föräldrarna som bestämmer och lägger grunden för sina barns framtid. Jag tror på att om man spenderar mycket tid med sina barn så får man tillbaka det i form av kärlek, även i framtiden. Det finns ingen skärm på jorden som kan ersätta den tiden.

Men många föräldrar viker undan för lätt och "pallar inte tjatet", så då åker mobilen eller paddan fram. Det kommer inte hända i mitt hus kan jag säga.

Håller med känns som att dagens barn och ungdomar har tex telefonerna fastklistrade i händerna när de går omkring, flera gånger ser man att de går över vägar utan att ens höja blicken från telefon då börjar man fundera hur mycket skärmtid de blir hemma.

Medlem
Skrivet av bond12:

Håller med känns som att dagens barn och ungdomar har tex telefonerna fastklistrade i händerna när de går omkring, flera gånger ser man att de går över vägar utan att ens höja blicken från telefon då börjar man fundera hur mycket skärmtid de blir hemma.

Japp. Eller när man ser bebisar (typ 1 åringar) i barnvagnen som sitter och kollar på film i mobilen medan föräldrarna sitter bredvid och knappar på sina mobiler. Jag blir mörkrädd när jag ser sånt.

Visst är det lätt att sitta här på ett forum och säga "aldrig i livet!" när man inte själv har skrikande barn bredvid sig, men samtidigt måste man vara stark och vara ett föredömme för sina barn. Om man viker för lätt för sina barn så får man inget förtroende heller. Hur ska det bli i tonåren sen? Kaos.

Medlem

När intresset kommer. Enklare lek och lärspel på paddan var vi tidigt med. Sedan har allt ökat successivt. Yngsta dottern är 4, konsol har hon inget intresse för. Mest lek och lär. Har ingen plan alls för det här. 12åringen spelar när hon har lust och de spel hon tycker är kul. Mix av Fall guys, Sims och Among Us. Hon drog faktiskt igång Final Fantasy remaken, det är väl det mest avancerade hon spelar. Jag tar det här som det kommer och om intresse finnes.
Kommer inte trycka in mina barn i mina hobbies eller aktiviteter om de inte vill. Har dåliga minnen från det själv som barn.

Redaktör
Ponny

Off topic: introducerade för massa år sedan Kinectimals för våra katter. De blev rädda och/eller förälskade.


signatur

En Bamseponny av folket

Medlem

Min 4,5-åring får testa att spela ibland. Det började med lite Kirby på NES Classic och Bolibompa på telefonen när hon var 3. Hon gillar Pokémon väldigt mycket, och har fått testa lite Gul och Go. Detta gör vi dock till en liten grej ibland, men absolut ingen go-to-aktivitet när vi har tråkigt. Det är väldigt roligt att se henne gå runt i spelet med sin favoritpokemon och blixtra Pidgeys!

Däremot har den jämnåriga grannpojken som vi lekt utomhus med hela uppväxten har slutat gå utanför huset sen han fick en iPad. Han spelar Roblox hela dagarna.

På förskolan är det iPad-dag en gång i veckan och då får de spela i 15 minuter. Det känns som en rimlig gräns.

ndr
Medlem

Min grabb är 4 år och "spelar" The Crew 2 då och då.
Vet inte om man ska kalla det spela, han åker mer in i väggar och andra bilar en stund tills han tröttnar och sen blir det Bolibompa igen.

Medlem

Min fyller 3 i mitten av April. Hon började spela i höstas.
https://www.webhallen.com/se/product/289395-Paw-Patrol-On-a-R...

Det spelet funkar hyfsat bra faktiskt.
Spel ser jag som bättre alternativ än både Youtube och TV. På TV:n är hon ju helt passiv och blir bara matad. Skolas tidigt till en ren konsument. I spelen är hon aktiv och styr handlingen. Hon tränar också sin koordinationsförmåga. Så ser det helt klart som ett bättre alternativ.

Sen gäller det ju att balansera aktiviteterna och styra, precis som allt annat. Det finns inget standardrecept utan man får anpassa efter barnets karaktär och behov. Som exempel märkte vi förra året att hon kunde bli arg när man sade att det var slut med mobilen för dagen. Då tog vi en diskussion med henne, förklarade reglerna och drog ner på tiden. Gav positiva resultat.

För övrigt. Hennes favorit-aktivitet är att vara ute och cykla och springa med kompisar. Så det där med beroende gäller inte alla barn. (ute och cyklar i skrivande stund) Man får helt enkelt testa sitt barn och utvärdera.

Medlem

Jag spelade mitt första spel när jag var runt 3-4 år gammal kanske? Super Mario på NES. Så antagligen runt samma för mina ungar. Jag tror att spel gör väldigt gott för barn, man lär sig mer än man tror.

Medlem

Min dotter började spela några enkla plattformsspel (Bamse) och peka-klicka (Barbie, Alfons) spel på datorn vid ca två och ett halvt års ålder.

Från tre år blev det även en del Minecraft med mig som "styrare". Någonstans mellan tre och fyra började vi också med Wii Party.

Mobilspel blev det nog några också. Toca Boca och Baby Hazel (se senare avskyr jag xD). I vilken ålder minns jag inte.

Så kort sagt, det är aldrig för tidigt


signatur

När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.

Medlem

Två och halvåringen spelade Forza Horizon idag. Sittandes i mitt knä såklart. Och med lite hjälp här och var när det kom för många träd eller hus i vägen.
Spela ensam får ungen vänta med. Och vi ser helst att det inte spelas på mobilen (någonsin ).

Medlem

Äldsta är 6 och gör helt fantastiska kreationer i Minecraft. Ibland långt mer avancerade än vad jag kunnat föreställa mig med triggers för diverse katapulter, fällor och what not. Tycker helt klart spelandet har gynnat hans utveckling generellt sett till vad de sysslar med i förskoleklass och kreativitet i annan lek över lag.

Det viktiga är nog vilka ramar man som förälder sätter kring speltid och krav för att få spela. Klassiska ”städa ditt rum”, ”ät upp maten” eller ”lek ute först” fungerar till 100% hemma hos oss utan gnäll. Vissa dagar får han inte spela alls men eftersom vi varit tydliga med detta tas det med en axelryckning. Självklart kan det bli tjat emellanåt, särskilt om man är otydlig och pratar i abstrakta termer som ”du får spela senare”. ”Är det senare nu”, ”får jag spela snart”, ”när får jag spela då”. Men då får jag skylla mig själv. 😄

Medlem

Mina grabbar fick nog börja spela runt 4-5 års åldern, men då var vi strikta med hur mycket dem fick spela.
Dem fick spela runt 1 timme på kvällarna och då var det lite sport, racing och lego spel till att börja med.

Sen skaffade vi en laptop med touchskärm (Lenovo Yoga) för att testa Minecraft.

Redaktör
Skrivet av bond12:

Håller med känns som att dagens barn och ungdomar har tex telefonerna fastklistrade i händerna när de går omkring, flera gånger ser man att de går över vägar utan att ens höja blicken från telefon då börjar man fundera hur mycket skärmtid de blir hemma.

Skrivet av Fatmajk:

Japp. Eller när man ser bebisar (typ 1 åringar) i barnvagnen som sitter och kollar på film i mobilen medan föräldrarna sitter bredvid och knappar på sina mobiler. Jag blir mörkrädd när jag ser sånt.

Visst är det lätt att sitta här på ett forum och säga "aldrig i livet!" när man inte själv har skrikande barn bredvid sig, men samtidigt måste man vara stark och vara ett föredömme för sina barn. Om man viker för lätt för sina barn så får man inget förtroende heller. Hur ska det bli i tonåren sen? Kaos.

Skärmar överlag har otäckt stark dragningskraft på barn – och på vuxna.

Givetvis bra att vara förebild och ha riktlinjer för skärmtid, annars eskalerar det snabbt. Men man kan inte ha koll på allt. Om kompisen får spela mer, ska man förbjuda sitt barn att gå dit? Det är skitsvårt att sätta fasta linjer och hålla fast vid dem. Men tydliga riktlinjer tror jag är bra, och även att man som förälder kan vara beredd att tänja på dem ibland.


signatur
Skägg.
10 Chambers

De var någonstans 4-5, enklare spel på en gammal Iphone jag inte var rädd om. Sprinkle Jr var poppis, men även spel som var direkt pedagogiska med siffror, bokstäver, stavning, etc. En stark bidragande faktor att andra barnet kunde läsa redan sista året på dagis.

Sedan lite Super Mario på Nintendo DS, började spela Minecraft tillsammans, jag lirade igenom Breath of the Wild när de tittade på. Idag 10 och 12, spelar mestadels på datorer men även lite på konsol.

Innan pandemin hade vi tydliga ramar kring spelfria dagar, mängden tid och så vidare, men det blev svårare att hålla när Minecraft, Roblox och Fortnite blev digitala fritids där alla vänner hängde. Så nu är regeln "läxor och skolarbete först", sedan får de lira om de har kompisar online. Och så helst inget gnäll när det ska pausas för mat, promenader och andra sker man kan göra i dessa tider. Snittar kanske på 1,5 timme socialt spelande på vardagar, lite längre på helger beroende på övriga aktiviteter.


signatur
Medlem
Skrivet av Fatmajk:

Jag kommer dra ut på det så länge som möjligt när jag får barn. Det samma gäller mobiler. Barn blir sjukt rastlösa och ibland aggresiva av skärmtid i för unga åldrar.

Själv började jag lira hos polaren runt 8-10 års ålder. Jag fick min gameboy color när jag var typ 10år, min första mobil (nokia 3310) när jag var 12. Innan dess var det lego som gällde, pjätt på lekplatsen eller så spelade man fotboll på gården. Jag är född 1991 kan jag tillägga, inte på 50-talet. Samma kommer gälla mina barn oavsett hur mycket de skriker och frågar efter det. Det är föräldrarna som bestämmer och lägger grunden för sina barns framtid. Jag tror på att om man spenderar mycket tid med sina barn så får man tillbaka det i form av kärlek, även i framtiden. Det finns ingen skärm på jorden som kan ersätta den tiden.

Men många föräldrar viker undan för lätt och "pallar inte tjatet", så då åker mobilen eller paddan fram. Det kommer inte hända i mitt hus kan jag säga.

Kan tycka det är ett konstigt sätt att resonera. Barnen måste väl ändå få följa den utveckling som tiderna för? Det du pratar om, så var det för ALLA på den tiden. Inte direkt som att Olle 5 år sprang omkring med sitt GameBoy medans alla andra spelade fotboll. Jag hade min första dator när jag var 13, och det var inte för att föräldrarna "väntade" utan för att datorer fanns i princip inte innan dess på en lämplig nivå. Samma med GameBoy och handhelds. Man riskerar bara att ens barn hamnar utanför om de inte får spela spel fören de är mycket äldre än alla andra - om nu alla andra spelar spel.

Att göra så som du pratar om bara för att det var så det var för dig, är som om dina föräldrar inte skulle låta dig titta på tecknat fören du var 12 eftersom tecknat inte fanns fören dom var 12. Eller spela PC fören du är 35.

Tror inte det finns något rätt eller fel och dessutom inte så många studier kring om det är negativt eller positivt. Tror som med allt annat att det har med uppfostran att göra. Min dotter tittar på youtube, spelar lättare barnspel på iPad och det är allt från pussel till bokstäver, till räkna, osv. Hon är knappt 3 år och kan flera bokstäver, räkna 1-10, och kan även siffrorna för 1-5. Jag sög fortfarande på min fot vid 3 års ålder. Men vad jag tar med mig med från detta är att hon inte ALLTID vill sitta med iPad eller spela eller titta på tv. Hon leker mer än vad hon sitter med iPad, helt självmant, och vill gå ut varje dag och leka, gunga, och gräva i sandlåda.

I övrigt tänkte jag exakt samma innan jag fick barn. "Mitt barn ska inte gå göra si eller så förens då, det blir ingen TV, hon ska bara äta nyttigt bla bla". Det går över snabbt då vardagen handlar om att överleva i mångt och mycket

Medlem

Försökte ihärdigt att få dom att ta handkontrollen i spädbarnsålderen med allt dom ville göra var att suga på styrspaken. Så fick tålmodigt vänta till tvåårsåldern innan dom kunde börja utforska denna världen.

Är dock sträng med både linjär och streamad TV, YouTube och sociala medier. Tror det är bäst att minimera det i sitt liv oavsett ålder. Ser själv inte på TV och bara på YouTube om det är "how-to"-videor. Sociala medier är begränsat till SMS (och internet forum).

Jag menar spel är ett förträffligt tidsfördriv som samtidigt lär dig bl.a. problemlösning, hand-öga koordination och samarbete. Du är också mera involverad och aktiv, både fysiskt och mentalt. Även om barnen skulle få lov att spela en hel dag (vilket dom inte får) så orkar dom inte det. Dom kan lätt se på YouTube en HEL JÄVLA DAG om dom inte stoppas. Dom ser ut som lobotomerade heroinister efter ett par timmar.

//LD

Medlem

Mitt första barn var nästan helt ointresserad av spel till omkring 10-års ålder. Det blev annorlunda med nr två som av olika anledningar fick spendera mycket tid med plattan under en lång tid sjukdom och sedan var det en vana. Det speglade sig i den yngsta som kom två år senare och lärde sig av sina syskon som vid den tiden satt med plattor och telefoner när de fick. Han är 4 idag och lirar Roblox som ett proffs (det kan rekommenderas till barn). Men han har även tagit över både PS4-an och Stadia som han spelar barnvänliga spel på.
Jag tycker inte det finns någon lägsta ålder. Risken är att de tycker spelandet är så roligt att andra lekar blir mindre intressanta. Jag tror barn behöver använda sin egen fantasi och leka med sin omgivning. Det betyder mer för deras utveckling och det gör dem också mindre lättretliga. För de blir jäkligt lättretliga om de lyckas få för mycket skärmtid.

Medlem
Skrivet av ClockWise:

Kan tycka det är ett konstigt sätt att resonera. Barnen måste väl ändå få följa den utveckling som tiderna för? Det du pratar om, så var det för ALLA på den tiden. Inte direkt som att Olle 5 år sprang omkring med sitt GameBoy medans alla andra spelade fotboll. Jag hade min första dator när jag var 13, och det var inte för att föräldrarna "väntade" utan för att datorer fanns i princip inte innan dess på en lämplig nivå. Samma med GameBoy och handhelds. Man riskerar bara att ens barn hamnar utanför om de inte får spela spel fören de är mycket äldre än alla andra - om nu alla andra spelar spel.

Att göra så som du pratar om bara för att det var så det var för dig, är som om dina föräldrar inte skulle låta dig titta på tecknat fören du var 12 eftersom tecknat inte fanns fören dom var 12. Eller spela PC fören du är 35.

Tror inte det finns något rätt eller fel och dessutom inte så många studier kring om det är negativt eller positivt. Tror som med allt annat att det har med uppfostran att göra. Min dotter tittar på youtube, spelar lättare barnspel på iPad och det är allt från pussel till bokstäver, till räkna, osv. Hon är knappt 3 år och kan flera bokstäver, räkna 1-10, och kan även siffrorna för 1-5. Jag sög fortfarande på min fot vid 3 års ålder. Men vad jag tar med mig med från detta är att hon inte ALLTID vill sitta med iPad eller spela eller titta på tv. Hon leker mer än vad hon sitter med iPad, helt självmant, och vill gå ut varje dag och leka, gunga, och gräva i sandlåda.

I övrigt tänkte jag exakt samma innan jag fick barn. "Mitt barn ska inte gå göra si eller så förens då, det blir ingen TV, hon ska bara äta nyttigt bla bla". Det går över snabbt då vardagen handlar om att överleva i mångt och mycket

Tänkte svara Majk något liknande men du tog orden ur munnen på mig Exakt såhär är det, dottern fyllde precis 6 år och vi försöker självklart begränsa skärmtid, men ungen är redan så sjukt jävla smart. När en annan var 6 bast (82a) sög man ju nästan på fötterna fortfarande även då.


signatur

PC: i5-10600K | 3070 Ti | 32GB DDR4 | nVME 1TB

Medlem

Jag började väl vid 7/8 år har själv inte barn men skulle tro samma older där med

Medlem
Skrivet av Fatmajk:

Jag kommer dra ut på det så länge som möjligt när jag får barn. Det samma gäller mobiler. Barn blir sjukt rastlösa och ibland aggresiva av skärmtid i för unga åldrar.

Själv började jag lira hos polaren runt 8-10 års ålder. Jag fick min gameboy color när jag var typ 10år, min första mobil (nokia 3310) när jag var 12. Innan dess var det lego som gällde, pjätt på lekplatsen eller så spelade man fotboll på gården. Jag är född 1991 kan jag tillägga, inte på 50-talet. Samma kommer gälla mina barn oavsett hur mycket de skriker och frågar efter det. Det är föräldrarna som bestämmer och lägger grunden för sina barns framtid. Jag tror på att om man spenderar mycket tid med sina barn så får man tillbaka det i form av kärlek, även i framtiden. Det finns ingen skärm på jorden som kan ersätta den tiden.

Men många föräldrar viker undan för lätt och "pallar inte tjatet", så då åker mobilen eller paddan fram. Det kommer inte hända i mitt hus kan jag säga.

Helt rätt. Är gammal spelräv själv, men ack så mycket man missade i barndomen när man ständigt satt klistrad framför nåt spel som var kul för stunden, men som gav absolut 0 för min utveckling. Träning, umgänge IRL, skola blev lidande. Har idag tre barn mellan 1-8 och det tjatas friskt om att andra minsann får spela Fortnite etc. När de fått prova andra mer barnanpassade spel under korta stunder så blir det aggressioner och skrik så fort det tar slut. Bland de största gåvor man kan ge sina barn är glädjen av allt kul som finns att göra analogt, utomhus, med penna & papper, med sport, djur, musikinstrument, hantverk. Åratal framför skärmar kommer de att få tids nog ändå.

Medlem

Min unge på 4 spelar både mobilspel och switch. Det är ett av få sätt att få honom och sitta still och varva ner mellan alla spring 😛.

Just nu spelar han mycket paw patrol på switch samt att han och jag spelar pokemon lets go tillsamman. Väldigt mysigt och lagom att spela 30 min innan läggning.

Däremot håller jag honom borta från Youtube, det är jävulens påfund och där kan han inte koncentrera sig på en sak mer än 3s...

123
Skriv svar