Spelögonblick som sticker ut

Introt till Mass Effect 2.
Om det bara gick att återuppleva det precis som det var första gången jag startade det...

Minns att jag köpte Last of us på releasedagen till PS3. Hade inte sett någonting om spelet, bara hört på en podcast att det skulle vara bra. Introt shockade mig totalt och extra mycket när vi plötsligt hoppade hela 20 år framåt i tid. Jag var fastklistrad framför skärmen i 3 dagar efter det. Ett av mina bästa minnen på PS3

Navis flygtur genom Kokiribyn till Link (Ocarina of Time) sitter verkligen på näthinnan. Svårt att glömma musiken och lustigheter som att hon drar in i staket på vägen. Riktigt mysigt!

Annars, när Wanders häst Agro i Shadow of the Colossus...

När man rider in i Mexico i RDR ackompanjerad av José González.

Har ett gammalt kärt spelminne från Gunship 2000 som jag spelade till Amiga 500, när jag flög med min helikopter och hade befäl över 4 andra helikoptrar. Fick något uppdrag om att slå ut en grupp med pansarvagnar. Jag och tre andra flög väldigt lågt bakom fiendens linjer och gömde oss bakom en kulle medan den fjärde senare fick vara lockbete. Det hela fungerade perfekt, vi överraskade dom totalt när vi flög över den där kullen och anföll dom. Snabbt och effektivt, och jag kände mig så jäkla nöjd över hur allt hade gått, från mitt planerande till genomförandet.

Designade wow-ögonblick är sällan minnesvärda för mig, men visst fan fick man en tår efter slutstriden i ME1 när Shepard reser sig upp medan den pampiga hjältemusiken spelas.

Första banan i Super Mario 64 till Nintendo 64. Ren och skör glädje.

Första cyclops på tibia eller när man blev pkad första gången och grät

Sandsurfarsektionen i Journey är det första som dök upp i huvudet, ren glädje och en av de vackraste scener jag någonsin spelat.

När man vaknar upp efter atombomben i COD4...Mörkt, otrevligt och stämningsfullt.
Även när man lyfter från hangarfartyget i BF3 är stämningsfullt!

Finns många fler och säkert bättre men dessa två var de första jag kom att tänka på för stunden

Det här guldkornet från Tales of The Borderlands

När man får kofoten i half life 2, Det ger mig gåshud.

Många minnen har man men tar också en känsla från half life.
När man startar upp half life alyx, hör Valve's ljudintro, ser en gubbe med Valve handle i bakhuvudet.
Strax efter det klassiska kvinnorrösten man hör i högtalarna i City 17 och strax efter half life målas upp.

Man tänkte ÄNTLIGEN! och här står jag "mitt i det" ♥️

Introt till Tekken 2
Början på MGS när man åker upp med hissen efter dom första fienderna
(FF 7) När sephiroth har dödat och spetsat midgar serpent genom ett träd. Man dog själv direkt när man provade möta den tidigare och han har gjort sådär med den och man tänkte " ... å vi jagar honom..."

Många som redan kört på flera guldkorn, så kör på tågbanan i Uncharted 2 och epilogen i Uncharted 4.

Får inte glömma hela Goldeneye till Nintendo 64 också, speciellt pansarvagnsbanan och köra över fienderna.

Även första gången man är på väg för att möta Butcher i Diablo.

trots spelets många brister i övrigt - karnevalen/paraden i cyberpunk 2077 är något av det häftigaste jag sett i ett spel. spelade hela uppdraget i slow motion bara för att ta in atmosfären så mycket som möjligt, och måste tagit ett femtiotal screenshots minst.

Finns så många att välja mellan. Samtliga introsekvenser i MGS spelen, alla ger mig gåshudvarje gång jag kickar igång en genom spelning. När Kratos o Atreus dödar hjorten är en annan, ett av de mest cinematiska ögonblicken jag upplevt i ett spel, o det i stillhet dessutom. För att inte tala om hela introt i GOW 3.

Giraffen i TLOS, ögonblicket när man inser vad man behöver göra för att "klara" Outer wilds, när man börjar hitta andra saker att lösa i the Witness än display pusseln, det finns så många haha.

När man får se staden i Bioshock Infinite för första gången. Verkligen en otroligt vacker värld.
Även slutjakten i det spelet är helt fantastiskt.

Slutet av Half Life Alyx. Jag stod bokstavligen och gapade av shock tills efter eftertexten

Första gången jag sprang genom Teldrasil i vanilla WoW. Vilken oändlig och magisk värld det var.

När taket rivs upp i slutet av Portal 2. Så uppenbart vad man ska göra, men ändå känner man sig som ett geni när man inser det.

Måste också nämna det här introt.

När man avslöjar vem som är Jason i Friday the 13th spelet på C64 och han börjar jaga efter en. Svettigt!

Efter kraschlandningen på ringvärlden i Halo när jag kliver ur och för första gången börjar utforska omgivningen i ett lanseringsspel på en helt ny och för tiden väldigt kraftfull konsol. Jag minns att jag beundrade allt från gräset till barken på träden.

Introt i BioShock Infinite är fortfarande magiskt, men jag har många fina minnen från det spelet. Som när revolutionen drar igång och jag börjar förstå vem jag egentligen är.

Slutscenen i Shenmue II. Gåshud.

Jag stod och stirrade på soldaterna på den banan i Halo. De blinkar! Blinkar, säger jag! Hur kan det vara så verklighetstroget?

Blev positivt överraskad av RtCW, hade inte läst på särskilt mycket om spelet när jag köpte det mer än att jag visste att man spöade nazister i princip. Första gången man hoppade ner i katakomberna, om det var andra eller tredje banan i single player-kampanjen och man stötte på mumierna- samt att miljöerna i sig var väldigt stämningsfulla.

Disco Elysium, det började förbannat kul, men ju mer man dök ner i personen Harry och hans problem ju mer resonerade historien med mig och jag grät rejält med tårar mot slutet.

Sen så vart jag seriöst upprörd när jag spelade Ultima Online och en av mina dåvarande internetvänner kom tillbaka till spelet och flyttade in med ett PK-guild i mitt Tower som jag fyllt med loot från 2 års solo-spelande.

Slutet på Hellblade: Senua's Sacrifice var kraftfullt!

Har många, men mycket är spoilers så äh. Nämner endast Chernobyl banan i CoD4 ''All ghillied up''. Det var något beyond för sin tid.

LÄS EJ OM NI ÄR KÄNSLIGA FÖR SPOILERS.

#1 När man blir hjärntvättad i Far Cry 5, det är verkligen ett sånt där ögonblick som man inte kan få av någon annan kulturform. Ingen bok, ingen film, ingen konst, ingen musik kan göra så med dig. Man sitter där och gapar som ett fån och är grundlurad och imponerad samtidigt. Kommer aldrig glömma den känslan, och det gör mig extra förbaskad att vissa (typ min tjej ) vägrar spela spel, för hon kommer inte få den känslan.

#2 Slutet av Bioshock Infinite. Eller... "portalscenen" iallafall. Chockerande, ögonöppnande, förklarande. Så skickligt gjort, och det med bara femton sekunder.

#3 När jag dängde Terramorphous the invincible solo första gången i BL2. Det tog MÅNGA försök, och jag hade slitit så många timmar, att när det väl hände var jag inte ens glad, mest förlöst och lättad.