Spelögonblick som sticker ut

Kommer inte ihåg

Jag tänkte exakt samma när jag starta det, ÄNTLIGEN! Nu behöver jag bara köpa ett VR så jag slipper låna...
Jag är mer än imponerad och det känns verkligen som the next level.

Alla server firsts boss kills i WoW: TBC var speciella, men om jag måste välja så var nog Kael'Thas en favorit, för den fighten var otroligt unik, något nytt och jävligt roligt, sen var det också jävligt mäktigt att döda Illidan och Kil'Jaeden dock, svårt att välja.

I single player måste jag nog säga Skyrim, jag spelade otroligt få single player spel men Skyrim öppnade mina ögon för vad ett bra RPG kan ge, jag minns fortfarande hur jävla immersed jag var, jag slet mig inte ifrån spelet på 15-16 timmar första dagen, musiken, känslan och världen var otroligt magiskt för mig. Om jag ska välja ett specifikt tillfälle så var det nog introt, det fångade in en direkt, man var ingenting, man visste ingenting.

Jag spelade endast lite av season 2 när den kom, men tyckte ganska snabbt det inte höll riktigt. Inte vågat testa det igen sedan dess, men kanske värd en chans!

Om det är något bethesda har gjort fantastiskt bra för varje openworld spel de gjort så är det känslan när man först stiger ut i världen.

Precis samma känsla i Daggerfall när man äntligen kommer ut ur grottan och inser att man har hela världen framför sig.

Skönheten i både bild, ljud och story i The Witcher 3 sticker ut främst i minnet från nutiden. Det som fullkomligt oväntat nog matchar det är Valheim. Jag kommer på mig själv, som aldrig varit särskilt förtjust i den moderna retrogenrens pixlighet, att totalt glömma de kantiga omgivningen. Färgvalen, ljussättningen, naturen, ljuden och vädereffekterna skapar en realism som man omöjligt kan ana från bilder och filmklipp från spelet.
Kombinationer av dessa fortsätter att slå mig med häpnad kväll efter kväll.

Sista scenen/delen av Last of Us. Mind blowing. Jag fick pausa. Gå ut och ta lite luft och var helt amazed av hur spelutvecklarna hade fått mig precis dit de ville, att deras excellenta storytelling hade fått mig precis där de ville och jag lärde mig något nytt om mig själv.

Det var första gången jag verkligen såg tv-spel som något helt annat. Ett helt unikt medium för konst där de kan leverera känslor till spelare som inte går att hitta i något annat medium.

När man går ut ur Sewers (Elders Scrolls IV: Oblivion) för första gången och möter utsikten och inser vilka möjligheter som kommer erbjudas. Fantastiskt snygg grafik för sin tid och spelet är i övrigt ett mästerverk.

https://youtu.be/fuVtf5ems2Q?t=1131

En annan är såklart när jag för första gången spelar Giana Sisters på Commodore 64. Året måste ha varit 1989. Det var min första riktiga kontakt med TV/datorspel så den känslan var omvälvande.

Ett annat spelögonblick jag aldrig kommer att glömma var när jag och min bästa vän råkade hittade Happy End i Bubble Bobble på NES. Vi hoppade runt och skrek med hakan i golvet.

Detta efter att vi spenderat åtskilliga hundra timmar i spelet och inte ens kände till att det fanns ett alternativt slut (det var innan internets tid).

1985 eller 86: Ultima 3
några år senare: Dungeon Master
Många, många år senare: Half Life
Många, många år senare: Last of Us

Verkligen! Innan man visste ett jota om spelet, det vara låg uppdukat som ett nervkittlande smörgåsbord av radioaktivt avfall, föruttnelse och en värld som tog lång tid att helt utforska.

Första gången jag landade på Zebes i Super Metroid var ett stort ögonblick. Regnet, tystnaden (innan man fångas av en övervakningskamera i Brinstar och rymdpiraterna får nys om ens närvaro). Fortfarande få spel som slår den atmosfären ❤

Ett annat minnesvärt ögonblick var Hydran i God of War. Innan dess hade jag aldrig upplevt något liknande till PS2 så jag blev helt golvad och när striden väl var över slog hjärtat små dubbelvolter. En perfekt första boss i ett grymt bra spel 🥰

Ett av mina bästa spelminnen är i spelet Operation Flashpoint (det ursprungliga) när man är ensam i en skog och eftersökt och jagad av fientliga trupper (vi snackar BMP's, insatsstyrka och helikoptrar) och ska försöka ta sig ut ur en krigszon.

SCARY STUFF!

Adrenalinet på högnivå.

Om vi tar det generationsvis.

*NES. Hur obehagligt/läskigt Metroid var.
*SNES. FF III/6. När Locke försöker använda Pheonix för att återuppliva sin gamla flickvän.
*Playstation 1. Bosstriderna i Metal Gear Solid. Den mot Hind helikoptern. Eller slagsmålet på vraket av Metal Gear.
*Gamecube. Hela Resident Evil 4 är FYLLT av minnesvärda scener. Men knivslagsmål via QTE var sjukt häftigt. Och svettigt.
*Wii. Bossen i sista vanliga dungeonen.
Högt i skyn på en flygande l klättrar man upp i högsta byggnaden. På taket möter man en drake. Men klättrar upp på en hög spira med hookshotten. Och sen hookshottar sig fast i draken som flyger ännu högre. EPISKT!

*nyare? Kanske slutscenen i säsong 1 på The Walking Dead.

KOTOR twisten.

Första gången jag såg super mario world in action.

Spontant känns det som en kandidat. Om inte, så Omega 4 Relay när man ger sig in till det okända.

Eller när man som pojkspoling fick lira detta.
Bara att navigera i menyerna och lyssna på episk jävla musik som man aldrig glömmer:

utan tvekan en utav dom.

När man kom till Stormwind för första gången i vanilla WoW... det var en WOW-upplevelse. Musiken, mängden folk.... så man får en tår i ögat fortfarande.
Första gången man slogs mot Lich King OCH lyckades fälla honom för en guild first kill var epic med

Half-life: https://youtu.be/4vFZ7PZ0bwc?t=7009

Hitman Blood Money: https://youtu.be/h5yBvzILcRI?t=249

Unreal: https://youtu.be/kLMuKg57thY?t=155

Shit vet precis vad du menar med HL och Hitman

FF7, var så otroligt episkt när det kom men fortfarande väldigt bra även om nostalgin står för mycket.

Super Mario Bros när man spelade det första gången typ 85 var också något speciellt Metroid likaså.

Ori and the blind Forest, musik, grafik och gameplay i perfektion.

När Cayde-6 blir mördad av Uldran Sov, grät en skvätt när de hände.

Ett mer positivt ögonblick är introt till Half Lite. Monorail turen första gången man spelad HL back in the day(1998).

Stora delar av Alan Wake kan också läggas till raden av speciella spelupplevelser. Inledningen är lugn och harmonisk, men så fort de har lämnat kaféet börjar man förstå att det kommer gå åt skogen för Alan.

Första gången jag spelade ett 3D spel, Zelda Ocarina of Time var magiskt och något jag aldrig kommer glömma. Sen första gången jag såg Ironforges portar i World of Warcraft och verkligen förstod hur otroligt stor världen var.

Första halvtimmen i Red Dead Redemtion 2. Magisk och filmisk.

Avsluten i Cyberpunk 2077.

Garagescenen i Resident Evil 7.

PlayStation: första timmen i Biohazard, hela Tomb Raider och större delen av Crash Bandicoot. Helt slagen a grafiken och upplevelsen

PC: introt till Unreal, första timmarna i Crysis

När jag kom ut ur valvet för första gången på Fallout 3. Känlsan när jag klev ut i ödemarken, musiken, som jag annars alltid stänger av på alla spel fick vara på, det ögonblicket är förevigt förknippad med glädje för mig.