Oöppnat Super Mario Bros. sålt för 5,7 miljoner kronor

Trams. Spel är till för att spelas. Precis som serietidningar är till för att läsas, leksaker är till för att lekas med osv. Att samla endast för samlandets skull och inte för att man verkligen tycker om de här sakerna känns bara så ytligt.

Frimärken är till för att postas...

Folk samlar på allt möjligt. Vill de betala miljontals kronor för super mario så är det väl deras problem. Låt dem göra det.

Och vissa tycker tydligen att en tavla är värt att lägga miljoner på och då är det ingen som bryr sej nämnvärt....

Jag såg en som köpte Drakar och Demoner 85års box häromdagen. Oöppnad.
I gruppen jag är med så påpekade de flesta att plasten såg konstig ut. Nåväl, den gick för strax över 10.000kr.. killen som köpte den valde faktiskt att öppna (!!) den. Och grejerna som låg i såg korrekta ut, utöver tärningarna. Jag tror det var 2 av tärningarna som var fel.

Han blev rätt knäckt, vilket var trist...men jag blev mest förvånad över att killen betalade så mycket och sen valde att öppna (!!) den..man kunde få lådor i mint condition utan plasten som var kompletta för en bråkdel av summan,

Min poäng är - jag gillar samlande själv och har en mycket stor spelsamling av bigboxes, men jag hade aldrig köpt en oöppnad själv (även om jag har 2 som jag fått) då man kan oftast inte vara säker på att den inte är plastad långt senare eller ens har rätt innehåll.

Iofs är det lite annorlunda kanske med så stora summor, det är väl kanske få som vågar sig på att lura någon ifall det skulle råka komma ut.

Men tavlorna är oftast betydligt mer begränsade antal samt. Spel brukar ha släppts i 10:tusentals eller mer (undantag finns ju).
Här väljer man att köpa något bara för den är oöppnad när du kan få en exakt lika dan fullt fungerade original bara det att plastet runtom är borta.

Edit: Tavlor är ju oftast handgjorda med. Så one of a kind. Spel är ju massproducerade.

Fanns super Mario Bros i Sverige med det där omslaget?

Så hur många spel från 87 hittar du som är inplastade fortfarande? Det blir samma grej då du äger nåt som ingen annan kan köpa. Och vem vet, personen kanske har framme spelet för att titta på likt en tavla.

Det jag menar på är att folk stirrar sej blint på att det just råkar vara ett datorspel men det ligger fortfarande i "betraktarens öga" hur mycket varan är värd.

Säga vad man vill om det, men detta var ju en ren investering från köparens sida. Han hade några mille över och köpte sig ett obrutet nytt spel från 87 som är del av historien.

Jag menar, han är ju redan redo att sälja...

Jag budar max tusen spänn. Mer än så är det inte värt. För det kommer ändå öppnas.
Köper jag oöppnat spel så kommer det att öppnas...... Sue me......

Spelen var för dyra på den tiden bara för att låta bli att öppnas. Synd att det inte är samma utveckling på serietidningar, Har en oläst turtles nummer 1, inte läst en enda gång, trots det inte värt ett skit

Att ha den inställningen är inte bara ytligt utan visar även brist på insikt.

Jo självklart! Jag säger inget om priset i sig, men när det gäller inplastade spel så vet du faktiskt inte om du fått det du betalt för.

Edit: Du kan bli blåst på vad du än köper förstås, men ett spel blir du i stort sett tvungen att öppna för att inte veta att du blivit blåst. Speciellt då det faktiskt finns de som plastar om osv.

Edit2: Förövrigt sa jag inte att priset för en inplastad/oöppnad var orimlig. Jag syftade på att man kunde köpa samma spel (oftast) för en bråkdel av priset i mint condition (eller nära nog) där skillnaden är att den är öppnad

Nej, Super Mario Bros släpptes med originalets grafik från Japan, med samma bild tryckt på kassetten. I Japan var dock kartongen gul och inte svart som här.

Men, den amerikanska versionen med en pixlad Mario finns faktiskt även i Europa och Sverige. Kombinationskassetten DuckHunt / Super Mario Bros har den amerikanska versionen av SMB. Dock kom den enbart som en bundle med NES och såldes aldrig som ett enskilt spel i handeln.

Jag samlar retrospel och har hållit på ett par år nu - i princip allt från perioden 83-96. Har aldrig betalat mer än 1000 kr för ett spel, men äger många som är värda upp till femdubbla av det. Att köpa dyra spel är egentligen ingen sport, utan det som lockar mig är att leta efter rariteter i det vilda och även ibland på Tradera eller FB köp/sälj grupper. 2020 har dock varit ett tråkigt år, då det inte arrangerats några spelmässor pga COVID, verkar inte bli något 2021 heller...

Allt? Du menar väl en specifik plattform då?

Varför måste man samla på en specifik plattform?

Det sa jag inte, men då han sa att han hade ALLT. Det är rejält mycket med tanke på hur många plattformar som fanns tillgängliga under den tiden. Nintendo, Atari, Amiga, Pc etc etc..

Edit: Bara c64 hade flera tusens spel.

Edit2: Jag samlar själv på C64/Amiga/pc samt lite rare grejer. Så jag var mest imponerad om han verkligen lyckats få itag ALLT från den perioden.

Nja, faktiskt inte - har alla dom stora konsolerna och spelen, men saknar exvis CDi och även NeoGeo.
Men det kommer!

Så...lite över 30.000+ spel eller så. Imponerande!

Edit: Eller iofs, du sa konsollerna. Så nes/snes/gamecube etc etc samt Playstation 1 osv. Jag tänkte du kanske hade allt som i Pc/Amiga/atari (alla dess modeller)/c64/Spectrum etc. Men har du det med så är det verkligen imponerande

Det verkar ju snarare vara många här som stirrar sig blinda på att andra tänker att ens personliga hobby, i det här fallet spel, inte skulle kunna vara värt lika mycket som en Picasso. Jämförelsen med både frimärken och tavlor haltar förresten. Frimärken och tavlor kan man för all del samla på och uppskatta som de är bara genom att titta på dem. Inte så med ett videospel. Ett spel, som Super Mario Bros, består liksom av mycket mer än bara ett inplastat omslag. I fallet med videospel är det ju faktiskt det som finns INUTI FÖRPACKNINGEN som räknas. Och om det verkligen vore så att det folk får ut mest av spelen är att titta på de massproducerade förpackningarna likt tavlor, varför köper man då inte bara de tomma kartongerna? Eller en plansch, eller för all del en målad tavla, av omslagsbilden från kartongen? Mm, just det.

Och detta är precis vad jag menar. Den här personen i fråga köpte ju inte spelet för att han verkligen samlar, eller för att sitta och titta på det som en tavla eller dylikt nonsens, utan endast som en investering. Det är precis sådana här personer, sk investerare, som förstörde för serietidningssamlandet i början på 90-talet. Vilket alltså ledde till att priserna rasade och alla de tidningarna inte var värda ett skit till slut. Jag har inte emot samlande i sig. Jag är själv något av en samlare. Jag tycker bara att samla borde man göra på sånt man tycker om, sånt som man personligen har intresse för. Det borde inte spela någon roll om det man samlar på är "värt" mycket eller inte. Är det värt något så är det ju bara en bonus i så fall. Själv har jag bl a en del leksaker värda några tusenlappar. Men inte fan "investerade" jag i dem bara för att sälja vidare dem och tjäna en slant. Jag köpte dem för att jag personligen tyckte om att samla på dem. Det är skillnad.

Trams. Om du inte kan se hur ytligt det är att ge sig in i ett samlande som en investering i förhoppning att tjäna pengar, så är det ju faktiskt du själv som visar brist på insikt.

Unika objekt kommer alltid vara attraktivt. Finns alltid någon som vill veta, och visa upp, att den verkligen har det enda exemplaret.

Nej, jag menade inte att jag HAR alla spelen, utan att jag samlar till nästan alla typer av spelkonsoller!
Blev lite syftningsfel där. Har inte räknat spelen, men runt 1500 skulle jag tro. Har nästan en komplett NES och SNES samling, av de spel som Bergsala gav ut i Skandinavien, likväl som MegaDrive. Och sen en hord Super Famicom och Famicom spel, mestadels kassetter som jag har nedpackat för tillfället.
Mycket spel blir det...

Ahhhh fair enough! Som mig då. Fast jag är mest inriktad till amiga/c64/pc. Jag försöker dock även med andra plattformar, men man får ju prioritera! (jag har plattformarna men inte så många spel till alla...typ 1-2 till ett par av dom).
Letar dock efter ett Vectrex för ett bra pris där bildröret inte dör direkt. (jag har skippat nästan samtliga handhållna för tillfället)

Edit: Men jag har rejäl amiga/pc (Bigbox)/c64 samling. Lite som din samling.

Jag tror att vi menar samma sak, du skriver ju att du själv samlar och tycker att samlandet är roligt. Det var ju det som jag menade naturligtvis. Men jag ser ingen motsättning i att samla och samtidigt ha ekonomin i åtanke. Jag har lagt ut mycket pengar på mina spel, vet vad det är värt och har sålt av spel för att kunna finansiera fortsatt samlande.

Jag hade en Vectrex, men bildröret (hör och häpna) dog, så jag sålde den. En charmig konsol, men var väl sisådär med spelglädjen. Jag samlar inte på äldre än NES/Famicom och MasterSystem - finner inte spelglädjen i äldre konsoler och har inte heller någon direkt relation med några sådana äldre från barndomen. Visst, det fanns väl några polare som hade äldre bröder som hade en gammal Amiga eller Colecovision (allså den kontrollen...), men redan som liten knodd skrattade vi åt den hopplösa grafiken!