Jag gjorde ett återbesök i ME:Andromeda - och gillade det
SPOILERVARNING FÖR MASS EFFECT-SPELEN - Läs på egen risk
Jag är en av de där personerna som har spelat igen Mass Effect-trilogin otaliga gånger. Jag är även en sån som diggar slutet i 3:an (sålänge man inte fuckat upp det med sina tidigare val såklart).
Därför blev jag, tillsammans med så många andra, lite småbesviken år 2017 när jag lärde känna ME:Andromeda första gången. Jag minns det som ett ganska tomt spel.
För några veckor sen fick jag ett ryck och installerade det igen, så jag tänkte skriva av mig lite om upplevelsen.
Först det dåliga. Andromedas största svaghet märks inte direkt, utan kommer krypande allt eftersom. Det är lathet, tidsbrist och förmodligen press på utvecklarna som sticker ut. Några exempel är
Hur kommer det sig att alla planeter har i stort sett samma djurliv, oavsett öken -eller isplanet? Samma djur med annan färg bara.
Det hade varit trevligt om utposterna/kolonierna man placerar faktiskt utvecklas lite under tidens gång. De består alla av några byggnader och det förblir så. Inga logiska byggnader heller, var sover alla liksom?
Precis som ovan hade det varit trevligt om miljöerna utvecklades lite också. En stor del av spelet går ut på att förändra klimatet på olika planeter. Förändringen du märker är att din mätare visar en annan temperatur. Lite visuell skillnad hade gjort gott.
Många oviktiga NPCer ser ut som att någon bara tryckte på Random-generatorn.
Många av de mindre sido-uppdragen är direkt kopierade från planet till planet. Möjligtvis att beskrivningen är lite annorlunda.
Sen finns en hel del klantiga saker att störa sig på. Behöver du tex gå ombord på ditt skepp för att prata med en person där och sedan gå ut igen? Grattis, då måste du lämna planeten, prata med personen och sedan landa igen. Två utdragna cutscenes helt i onödan.
Många av de snäppet viktigare karaktärerna kan vara fruktansvärt irriterande ibland. Vissa vill jag inte ens prata med, som Suvi och Gil. Det finns dock karaktärer som väger upp detta, som Drack och Peebee.
Det tar mig till de bra sakerna med Andromeda, som tex dialoger. Det finns en hel del humor att hämta, så länge man lyssnar och låter folk prata. Därför kan det vara en idé att inte alltid ta med sig samma två crew-medlemmar ut på uppgrag. Olika kombinationer ger olika konversationer.
Spelets största styrka är striderna, som jag tycker utklassar orginalen. Allt bara flyter och oavsett om det är vapen eller skills så känns allt bättre.
Det har dock alltid varit grundkonceptet i Andromeda som jag gillat bäst. Älskar idén att ta sig till en främmande galax utan chans att återvända och börja ett nytt liv och bygga något därifrån. Det är sånt som gör att jag blir sugen att spela om såna här spel.
Denna gång gick jag även all-in på rollspelandet. Jag kollade inte upp vapen, skills, guider, dialogval eller liknande, vilket jag var lite skyldig till förra gången. Att fundera, välja och utforska själv höjer allt lite grann. Inte mycket, men lite. Stängde till och med av den andra datorskärmen för att inte kolla på massa annat under spelets gång.
Tycket slutet i Andromeda är bra. Solklart menat att det skulle få uppföljare, något som förmodligen blev lite lagt på is efter stormen mot spelet när det släpptes. Jag hoppas dock nästa ME tar upp tråden igen. Det är saker jag är nyfiken på, som:
I slutet får man hintar om att The Quarian Ark kanske inte är förlorad ändå.
Mot de sista uppdragen får man hintar om vad Remnant faktiskt sysslar med. Där finns det mycket mer att hämta.
Du dödar den lokala Kett-ledaren, men denne ersätts av en annan som verkar smida nya planer. Sen finns det ju fler högre upp man vill utrota.
Så! Många brister i detta spel, ja. Men jag fann mig ändå sitta på jobbet och längta tills jag kom hem och kunde spela igen. På nåt sätt är det allt som räknas.
Efter denna playthrough kände jag verkligen att Andromeda fick för mycket skit för vad det är. Vissa verkar ha trott att de skulle få spela som Shepherd i nåt sorts Mass Effect 4. Det förde mina tankar till Amnesia: A machine for pigs, som är ett bra spel för vad det är och vad det försöker vara. Men det fick överdrivet mycket skit bara för att det inte var The Dark Descent 2.
När eftertexterna rullade till AURORAs störtsköna 'Under Stars' så fällde jag bak ryggstödet och kände mig allmänt nöjd. Insåg att jag kommer att sakna Andromeda, för nu kan jag förmodligen inte spela det igen på 4-5 år. Men ett nytt ME är på väg, som i alla fall jag kommer (roll)spela med entusiasm och ett öppet sinne.
Tack för att du orkade läsa. Finns det nån som kände igen sig?
Jag tycker absolut att spelet har fått mer skit än vad det förtjänar. Nej det är inte perfekt, det har element som man kan störa sig på som @ScorchPipe tog upp.
Jag ska också erkänna att jag inte har klarat spelet än. Jag har försökt i två omgångar men det är inte spelets fel, det är på grund av mig och min förmåga att bli distraherad av andra spel. Det hände första gången, sen var det för lång tid sedan jag spelade att jag började om, och ja.. sen släpptes nåt nytt spel och jag försvann in i det. Men jag har fortfarande ME:A installerat, och har definitivt planer på att spela igenom det en dag.
Spelade det för första (och enda) gången för ~2 år sedan. Jag gillade det, tyckte det fått alldeles för mycket oförtjänt gnäll.
Enda större nackdelen för mig är väl hur tråkiga besättningsmedlemmarna är jämfört med trilogin, det händer aldrig något riktigt intressant och dom är inte ett dugg minnesvärda. Kommer inte ihåg några namn alls, trots det är 9 år sedan jag spelade ME3 så kommer jag ihåg personerna därifrån så mycket bättre.
Det var ju riktigt trasigt på release, men har själv spelat en del sen det kom till game pass och diggar det riktigt mycket. Bra RPG.
Trött på alla onödiga cinematics dock. Gillar han Krogan och hans blåa snubben från nån random planet, bra dialoger mellan dom.
Försökte få mods att fungera men kanske inte funkar med game pass?
Själv spelade jag det när det släpptes. Spelade "demot" som var dagen innan släpp och köpte det direkt när det gick och spelade igenom. Stort fan av 1 och 2, men 3:an fick mig att ruttna rejält så jag hade ju dämpat mina förväntningar på Andromeda rejält.
Kanske det som fick mig att faktiskt gilla det redan från början trots sina brister.
Försökte få mods att fungera men kanske inte funkar med game pass?
Vet inte hur det är med det men det funkade iaf med ea play vill jag minnas, nu äger jag ju spelet förvisso, men inte deluxe eller vad den heter, den fick jag via ea play.
Det kan ju bero vara någon uppdatering som spökat till det för Frosty (om det är det man fixar moddar med fortfarande). Var det jag fipplade med iaf ^^
Jag håller helt med. De första timmarna tycker jag är helt fantastiska. Striderna har tajtats till och den lilla raketen på ryggen är skoj. Har nämnt det i en tidigare tråd att jag tycker spelet har väldigt mycket gemensamt med DA:I och har egentligen samma problem som det vad gäller den öppna världen. Har aldrig förstått de som klagat högljutt på att spelet är skit. Det är ett helt ok spel (och ibland bättre än så) och är värt att spelas igenom av alla som gillar ME eller scifi-action i allmänhet. Började spela igenom det förra året och moddade skiten ur det (vilket blev som en extra dimension) men livet och andra spel kom i mellan...
Nej jag är ledsen, håller detta spelet som ett av mina större besvikelser. Har försökt klara det två gånger men när ett random mmo har mer intressanta karaktärer och quests än vad BioWare har producerat så är det dött för mig.
Kul dock att många verkar uppskatta det, smaken är som baken!
SPOILERVARNING FÖR MASS EFFECT-SPELEN - Läs på egen risk
Jag är en av de där personerna som har spelat igen Mass Effect-trilogin otaliga gånger. Jag är även en sån som diggar slutet i 3:an (sålänge man inte fuckat upp det med sina tidigare val såklart).
Därför blev jag, tillsammans med så många andra, lite småbesviken år 2017 när jag lärde känna ME:Andromeda första gången. Jag minns det som ett ganska tomt spel.
För några veckor sen fick jag ett ryck och installerade det igen, så jag tänkte skriva av mig lite om upplevelsen.
Först det dåliga. Andromedas största svaghet märks inte direkt, utan kommer krypande allt eftersom. Det är lathet, tidsbrist och förmodligen press på utvecklarna som sticker ut. Några exempel är
Hur kommer det sig att alla planeter har i stort sett samma djurliv, oavsett öken -eller isplanet? Samma djur med annan färg bara.
Det hade varit trevligt om utposterna/kolonierna man placerar faktiskt utvecklas lite under tidens gång. De består alla av några byggnader och det förblir så. Inga logiska byggnader heller, var sover alla liksom?
Precis som ovan hade det varit trevligt om miljöerna utvecklades lite också. En stor del av spelet går ut på att förändra klimatet på olika planeter. Förändringen du märker är att din mätare visar en annan temperatur. Lite visuell skillnad hade gjort gott.
Många oviktiga NPCer ser ut som att någon bara tryckte på Random-generatorn.
Många av de mindre sido-uppdragen är direkt kopierade från planet till planet. Möjligtvis att beskrivningen är lite annorlunda.
Sen finns en hel del klantiga saker att störa sig på. Behöver du tex gå ombord på ditt skepp för att prata med en person där och sedan gå ut igen? Grattis, då måste du lämna planeten, prata med personen och sedan landa igen. Två utdragna cutscenes helt i onödan.
Många av de snäppet viktigare karaktärerna kan vara fruktansvärt irriterande ibland. Vissa vill jag inte ens prata med, som Suvi och Gil. Det finns dock karaktärer som väger upp detta, som Drack och Peebee.
Det tar mig till de bra sakerna med Andromeda, som tex dialoger. Det finns en hel del humor att hämta, så länge man lyssnar och låter folk prata. Därför kan det vara en idé att inte alltid ta med sig samma två crew-medlemmar ut på uppgrag. Olika kombinationer ger olika konversationer.
Spelets största styrka är striderna, som jag tycker utklassar orginalen. Allt bara flyter och oavsett om det är vapen eller skills så känns allt bättre.
Det har dock alltid varit grundkonceptet i Andromeda som jag gillat bäst. Älskar idén att ta sig till en främmande galax utan chans att återvända och börja ett nytt liv och bygga något därifrån. Det är sånt som gör att jag blir sugen att spela om såna här spel.
Denna gång gick jag även all-in på rollspelandet. Jag kollade inte upp vapen, skills, guider, dialogval eller liknande, vilket jag var lite skyldig till förra gången. Att fundera, välja och utforska själv höjer allt lite grann. Inte mycket, men lite. Stängde till och med av den andra datorskärmen för att inte kolla på massa annat under spelets gång.
Tycket slutet i Andromeda är bra. Solklart menat att det skulle få uppföljade, något som förmodligen blev lite lagt på is efter stormen mot spelet när det släpptes. Jag hoppas dock nästa ME tar upp tråden igen. Det är saker jag är nyfiken på, som:
I slutet får man hintar om att The Quarian Ark kanske inte är förlorad ändå.
Mot de sista uppdragen får man hintar om vad Remnant faktiskt sysslar med. Där finns det mycket mer att hämta.
Du dödar den lokala Kett-ledaren, men denne ersätts av en annan som verkar smida nya planer. Sen finns det ju fler högre upp man vill utrota.
Så! Många brister i detta spel, ja. Men jag fann mig ändå sitta på jobbet och längta tills jag kom hem och kunde spela igen. På nåt sätt är det allt som räknas.
Efter denna playthrough kände jag verkligen att Andromeda fick för mycket skit för vad det är. Vissa verkar ha trott att de skulle få spela som Shepherd i nåt sorts Mass Effect 4. Det förde mina tankar till Amnesia: A machine for pigs, som är ett bra spel för vad det är och vad det försöker vara. Men det fick överdrivet mycket skit bara för att det inte var The Dark Descent 2.
När eftertexterna rullade till AURORAs störtsköna 'Under Stars' så fällde jag bak ryggstödet och kände mig allmänt nöjd. Insåg att jag kommer att sakna Andromeda, för nu kan jag förmodligen inte spela det igen på 4-5 år. Men ett nytt ME är på väg, som i alla fall jag kommer (roll)spela med entusiasm och ett öppet sinne.
Tack för att du orkade läsa. Finns det nån som kände igen sig?
Bra skrivet, intressant inlägg. Skriv gärna mer här på FZ
Vad det gäller spelet har jag det i backlogen, MEN; har inte kommit dit än att spela det.
Själv tyckte jag faktiskt om spelet från start till slut! Tror däremot mycket av det var för att jag inte spelat de tidigare ME spelen utan andromeda var mitt första, så hade inga förväntningar. Får se nu när remastern på trilogin kommer hur mycket bättre de är som alla verkar säga
Jag avstod vid lanseringen och spelade det första gången ungefär ett år senare. Upplevde det som buggfritt och riktigt kul så förstod aldrig all skit det fick. Visste det var rejält annorlunda mot de tidigare på flera plan och inte lika bra men fortfarande ett riktigt bra rymdspel i min mening. Ser fram emot deras nya och hoppas de lärt sig nåt under resan.
@ScorchPipe - kul och skickligt skrivet! Jag slänger upp den på framsidan om ett litet tag.
Såna här texter funkar ju utmärkt som medlemsrecension om man vill också, behövs i stort bara ett betyg. Valfritt förstås, men tror den avdelningen kan passa bra för såna här återbesök. Vilket givetvis gäller alla som gillar att tycka om spel.
EDIT: Går även fint att lägga den under medlemsrec utan betyg, om det är så att man vill skippa det.
Jag spelade också igenom Andromeda för något år sedan, efter att alla fixar var gjorda.
Tyckte det var ett OK spel men inte så mycket mer tyvärr.
Grafiken och combat gameplay var absolut det bästa med Andromeda, mycket bättre än något annat i ME-serien.
Tyvärr faller Andromeda på storyn och karaktärerna, som inte var ens i närheten lika bra som i trilogin. Tyckte också att storyn var märkligt osammanhängande, ibland segade den sig fram och ibland tog den sjumilakliv så man knappt hängde med vad som hände.
Jag skulle uppskatta, och helt utan något större intresse för att diskutera sifferbetyget i sig, om dessa medlemsutsagor också skulle kunna erhålla recensionsstatus även utan ett betyg. Förstår om det blir aningen inkonsekvent inom FZ:s ramar och jag vill som sagt inte så missnöje, men ingående, matiga återbesök som detta kan ju inte kallas annat än en recension, hur man än väljer att se på saken.
@ScorchPipe - kul och skickligt skrivet! Jag slänger upp den på framsidan om ett litet tag.
Såna här texter funkar ju utmärkt som medlemsrecension om man vill också, behövs i stort bara ett betyg. Valfritt förstås, men tror den avdelningen kan passa bra för såna här återbesök. Vilket givetvis gäller alla som gillar att tycka om spel.
Jag skulle uppskatta, och helt utan något större intresse för att diskutera sifferbetyget i sig, om dessa medlemsutsagor också skulle kunna erhålla recensionsstatus även utan ett betyg. Förstår om det blir aningen inkonsekvent inom FZ:s ramar och jag vill som sagt inte så missnöje, men ingående, matiga återbesök som detta kan ju inte kallas annat än en recension, hur man än väljer att se på saken.
Bra feedback. Givetvis går det fint att skippa betyg om man inte tycker det passar.
@ScorchPipe - kul och skickligt skrivet! Jag slänger upp den på framsidan om ett litet tag.
Såna här texter funkar ju utmärkt som medlemsrecension om man vill också, behövs i stort bara ett betyg. Valfritt förstås, men tror den avdelningen kan passa bra för såna här återbesök. Vilket givetvis gäller alla som gillar att tycka om spel.
EDIT: Går även fint att lägga den under medlemsrec utan betyg, om det är så att man vill skippa det.
Hmm tänkte inte på det. Antar att jag inte såg det som en recension utan mer som ett sätt att ventilera lite.
Mycket väl skrivet, och jag känner nog ungefär samma sak - jag tycker ME:A var helt okej, inte något mästerverk och med flera brister som vi sannolikt aldrig kommer få se åtgärdade, men ändå ett i slutändan underhållande spel.
För övrigt anser jag att Tellus bör förstöras.
När spelet kom så körde jag genom hela direkt. Tog typ 60 timmar och jag gjorde allt och gilla varje ögonblick. Stötte på någon liten bugg men inget gamebreaking.
Installera de igen förra året och skulle köra de igen och då börja jag se genom en hel del saker som som jag missat och ev ignorerade pga hypen.
Bland annat det som togs upp ovan.
Samtidigt stod de som va bra med spelet verkligen ut. Gunplay, gameplay och exploration.
Efter 3an va man smått trött på att allt mer eller mindre va springa till cover, skjuta, till nästa cover, skjuta.
Storyn är så där. Men har sina ljusa punkter typ som att man just ska börja bygga upp ett nytt samhälle och första gången man ska ner i ett vault.
Helt klart värt att spela. Och med tanke på att de gjordes på knappt 18 månader så är jag helt klart imponerande och undrar vad vi fått om det fått 3 år på sig istället.
Största problemet för mig var NPCs. De var så sabla taffligt skrivna att jag tappade sugen. Striderna var helt ok men resten av spelet var ett enda stort meh.
"It is by caffeine alone I set my mind in motion. It is by the beans of Java that thoughts acquire speed, the hands acquire shakes, the shakes become a warning. It is by caffeine alone I set my mind in motion."
Och med tanke på att de gjordes på knappt 18 månader
Det hade jag ingen aning om. Ja tänk vad som hade kunnat vara.