FZ 25 år – Det var bättre förr!
En sak som var både bättre och sämre förr var mitt tålamod. Bättre för jag kunde stå ut med att spela ett helt spel i slow motion när min dator inte klarade av att köra det (sorgligt bortglömda Bioforge). Men också sämre, då jag tillbringade min tid med att spela spel i slow motion.
Haha, Bioforge... jag minns det också som katastrofalt långsamt.
Ett av mina bästa minnen är när jag och min bror spelade Ultima Underworld II samtidigt, i var sin ände av lägenheten... så sprang man mellan och rapporterade hur det gick.
Haha, Bioforge... jag minns det också som katastrofalt långsamt.
Ett av mina bästa minnen är när jag och min bror spelade Ultima Underworld II samtidigt, i var sin ände av lägenheten... så sprang man mellan och rapporterade hur det gick.
Ha ha, låter ju skitmysigt. Minns Ultima Underworld 2 som väldigt svårt.
Och jo, Bioforge är ju ganska långsamt även i normal hastighet. Men på min 486:a gick spelet bokstavligen i slow motion. Spelarna såg mer ut som man stretchade, så lång tid animationerna tog på sig.
Kändes inte ett dugg kung att få telefonräkningar på 2-3 000 kr som student.
Haha nä precis. Min morsa tvingade mig lägga stålar i en burk när jag spelade med 56k modemet. Men det var "billigt" efter 18.00 och på helgen. Pengarna i burken snodde jag dock ändå sedan och köpte folköl för när det krisande. Thug life.
Jag gillar verkligen FZ, gillar medlemmarna och ni som har hand om sidan, mycket smått och gott man läser här, synd att jag inte hittade hit tidigare.
Tackar! Sånt värmer alltid.
FZ (Fragzone) var bättre förr, när det bara var Quake.
.plan-filer och klandatabaser!
Ja fyfan när man körde lan med coax
https://www.pricerunner.se/product/1200x630/3000030040/Hirsch...
Hur man kunde skapa kablar och kontakter som var så känsliga och gick sönder så lätt är svårt att förstå.
Ja fyfan när man körde lan med coax
https://www.pricerunner.se/product/1200x630/3000030040/Hirsch...
Den där tekniken kör ju Comhem bredband och tv med än. Lyckliga jag som har dem som enda alternativ.
Haha nä precis. Min morsa tvingade mig lägga stålar i en burk när jag spelade med 56k modemet. Men det var "billigt" efter 18.00 och på helgen. Pengarna i burken snodde jag dock ändå sedan och köpte folköl för när det krisande. Thug life.
Haha!
Hur man kunde skapa kablar och kontakter som var så känsliga och gick sönder så lätt är svårt att förstå.
Jag minns mest de härliga stötarna...
Spelmekaniken, gameplay, fiendedesign, uppdragsdesign, leveldesing, ljudet, musiken, leveleditors, modding... Listan kan göras lång över vad som var sjukt mycket bättre förr.
-
Även saker som story, karaktärer, atmosfär och effekter, vilket det fokuseras nästan bara på idag, finns exempel på som implementerades bra mycket bättre förr. Exempelvis...
Max Payne (2001). Storyn och din karaktärs agerande under gameplay hänger ihop. Remedy lyckades göra något som de flesta AAA-utvecklare idag fortfarande har stora bekymmer med. Och spelets gameplay är också underhållande.
FEAR (2005).
nuff said.
Portal (2007)
Utöver att vara ett grymt nyskapande originellt pusselspel, har det en berättelse som är sjukt mycket bättre än typ alla storydriva AAA-spel gjorda senaste åren. Detta utan en massa flashiga mellansekvenser, qte eller liknande skit som sabbar hela spelflödet. Och spelet respekterade din tid också.
Thief (1998-2000)
Mycket utav storyn och därmed inlevelsen förmedlas via leveldesignen, din karaktärs begränsande förmågor och vad du inte får se. Ljudet är skitviktig del av gameplayet. Karaktären du spelar är ingen jävla Mary Sue. Du är sårbar och måste stanna upp och tänka innan du agerar. Det blir alltså spännande att lira spelet. Det är fan helt sjukt att se hur långt efter dagens spel kan vara ett över 20år gammalt lir.
Allt vad som tas upp här gäller fortfarande...
Stalker (2007-11)
Det finns hur många snygga spel som helst idag och fler blir det. Men igen, om det inte finns någon riktig utmaning i spelet, om man aldrig känner sig riktigt sårbar, kommer alla nya coola grafikeffekter inte heller vara lika effektiva.
-
2021 och...
Systemshock 2 och Deus Ex 1 är fortfarande bästa sci-fi rpg-spelen.
Fallout 1, 2 och New Vegas är fortfarande de bästa storydrivna openworld-spelen
MMO-rpg genren har det inte hänt något intressant med senaste åren
SWAT 4 är fortfarande bästa taktiska FPS-liret
Quake 1/3 och UT 99/2004 är fortfarande bästa arena shootern
Avp2 är fortfarande bästa Aliens spelet som gjorts
Det har inte släppts ett grymt BF-spel på åratal nu.
Daggerfall hör fortfarande till det mest ambitiösa rpg-spel genomtiderna.
RTS-Spel har varit död nu i åratal.
Natural Selection 2 är sista bra FPS/RTS som gjorts.
Finns inget i närheten lika bra som Worms Armageddon eller Heroes 3 i respektive genre.
Diablo 1&2 är forfarande bäst i genren.
HL2 har forfarande bästa implementerade fysiken i ett spel.
AI i spel idag är fortfarande oftast ett skämt och det har knappt hänt något alls med.
osv
Det frustrerande är att typ inget utav spelen jag tar upp var felfria, utan hade massiv potential att förbättras och byggas vidare på. Men typ inget har ändrats senaste åren. Med undantag för vissa indie-guldkort har nästan allt har bara stagnerat. Visst man kan argumentera spelen jag tar upp från det förflutna är undantagen, men grejen är den att det fanns så in i helvette fler undantag förr än idag.
Quake, Civ2, Red Alert, Duke Nukem 3D, Diablo, Daggerfall. Samtliga klassiker, släppta samma år på en plattform. Och då var också spelår likt 98 och 99 ännu starkare. Varje år i slutet på 90-talet och början på 2000-talet kom nya klassiker. Varje år kom det in flera nya bästa spel någonsin in på top 100-listan. Och det var från massa olika genrer och subgenres också. Hälften var inte bara generiska action-adventure-lir.
Nu får man vara tacksam om man får ett spel likt Subnautica, Kingdom Come eller Rocket League överhuvudtaget. Ja det finns en jädra massa indie-lir men de flesta håller inte måttet. De pushar inte genren framåt, de har oftast inte i närheten av samma kvalitet som de bästa storspelen hade för 15-25år sedan. Kanske börjar det lossna snart, och vi på allvar börjar få se en mängd nya indie-studios vars budget tillåter dem att göra lite mer ambitiösa projekt, och pushar utvecklingen framåt igen. Men om jag ska vara ärlig börjar jag tappa hoppet helt här, då nästan varenda lovande utvecklare verkar köpas upp, och/eller enbart börjar göra samma generiska AAA-smörja, vi i åratal nu drunknat i.
Det kan finnas ljusglimtar med att VR-spel likt HL Alyx pushar spelindustrin lite framåt, men känns som det fortfarande är mycket av en one-horse-race' än så länge.
-
Jag kan acceptera spel riktad till den stora massan, vilket gäller typ alla AAA-spel numera, designas också efter minsta gemensamma nämnaren. Men det jag inte förstår är hur folk envisas att försvara dessa själlösa design-genom-kommitté produkter, som om det vore någonting annat.
Kan sitta och lira de senaste AAA-spelen, men oftast känner jag typ inget när jag spelar dessa titlar. Man känner bara en tomhet och jag får oftast gå tillbaks och lira de gamla spelen igen, eller möjligtvis enstaka indie-lir för att hjärtat och hjärnan ska aktiveras igen.
Kan förstå att jag är i minoritet här med dessa åsikter. Men ibland undrar jag om det inte är så pga att allt fler genom åren tappat passionen för spel. Även dagens 5/5 AAA-mästerverk, ser jag sällan entusiasmen hos folk likt man gjorde förr. Dessa GOTY verkar för det mesta bara glömmas bort efter hype-perioden är över, tills nästa produkt kommer ut och det är det heta för ett par månader.
-
Vissa saker är bättre nu, men tyvärr ytterst lite utav det som faktiskt spelar roll.
/gormande
Men Horse Armor för 25 spänn blev symbolen för den nya affärsmodellen som några år senare hade spritt sig som ett covid-19-virus i spelvärlden.
Du kunde inte låta bli.
This little light of mine, i'm gonna let it shine. Let it shine, let it shine, let it shine.
Tiden går fort alltså. Har fortfarande min 'Knappt byxmyndig men ändå bäst'-FZ-tshirt långt ner i garderoben. Var det vid 10 eller 15 år som FZ klämde ur sig den tro?
Saker som är bättre nu, man slipper IRQ-fel.
Haha, helt förträngt. Rätt många saker som man inte tänker på när de försvinner alltså.
Men så fort jag läste IRQ så började det eka "IRQ_NOT_LESS_OR_EQUAL" någonstans djupt i hjärnan på mig.
Det som inte var bättre förr var att man köpte spel oftast helt (eller relativt) blind och fick hoppas på att de var bra. Första spelet jag köpte var Colin McRae Rally till PC, men det visade sig att datorn inte var tillräckligt kraftig för att ens kunna installera det. Som tur var kunde jag lämna tillbaka till spelet. Men eftersom det var min första PC, och ingen i familjen ägt PC förut, så hade ingen någon koll på att det fanns systemkrav, då konsol-spelen hade aldrig systemkrav, de krävde bara att du hade rätt system.
Jag kommer ihåg att när jag hade pengar för att köpa nytt spel så fick man titta på olika spelen i butiken och titta på lådorna för att bestämma om det skulle vara bra eller inte. Man kunde inte ta fram en mobil för att snabbt googla fram recension eller video. Så det fanns spel som köptes bara baserat på bilderrna och det lilla synopsis som fanns på baksidan. Många spel som vart köpta som man sedan la tillbaka på hyllan för att aldrig spela igen (t.ex. snabbt exempel för mig är Arcanum). Diablo köpte jag utan att veta var det var, tyckte att framsidan på lådan såg ascool ut och bilderna på baksidan var lockande.
Fanns flera NES spel som jag ägde som jag aldrig spelade ut då det inte alls var så roligt som jag trodde det skulle vara. Ett som jag försökte spela flera gånger men fattade aldrig vad man skulle göra var F-15 Strike Eagle till NES.
Det är näst intill kriminellt att äga Arcanum och inte spela det...
Som nu 38år är jag tacksam över att få tagit del av utvecklingen under den här tiden. Det känns som igår men samtidigt väldigt avlägset.
Något som var sämre förr var att byta in 10 spel varav tre man älskade och få ett sunkigt spel tillbaka. Vilket man inte upptäckte förens man var hemma. På något sätt var det en nyttig erfarenhet dock, att lära sig hantera den besvikelsen.
Men också hur mycket fattigare vi var då har förändrats, jag hade en veckopeng på 10kr, det tog lång tid att spara ihop till ett spel. Ofta nöjde jag mig med att spela spel på demoskivor om och om igen.
Jag var ohälsosamt beroende av Tribes, CS och Quake samt adrenalinkickarna man fick av att vara top tre eller först i scoreboarden.
Det som man framförallt saknar från den tiden är gemenskapen på LAN och mekandet med tekniken. Även om man hatade strulet då så var man så nöjd med sig själv när man kopplat ihop seriell kablar och hubbar, CD-swappat för att komma runt piratskydd och äntligen kunde lira något tillsammans. Bara det att alla CD-swappat är intressant, för det fanns inget sätt att dela den informationen, det var ett naturligt svar på. "Insert disc 2 to play" problemet.
I mina tonår hade jag som regel att spela alla större releases, något som failade totalt en bit in på 2000-talet.
Det gick långsammare förr, ibland var det nog bättre.
Jag kommer ihåg att när jag hade pengar för att köpa nytt spel så fick man titta på olika spelen i butiken och titta på lådorna för att bestämma om det skulle vara bra eller inte.
Samma sak med CD-skivor. Min första skiva jag köpte var helt och hållet baserat på det coola omslaget. Det var inte lika coolt när det visade sig vara gregoriansk klostermusik.
Det kan vara det ena, det andra eller båda. Vad tycker du?
Jag har inte den blekaste aning, därav frågan.
Det känns som en insändare/bloggpost som publicerats på fel ställe, ärligt talat. Inget fel på text eller åsikt, men förstår inte dess syfte publicerad som den är.
Ad hoc addendum
Jag har inte den blekaste aning, därav frågan.
Det känns som en insändare/bloggpost som publicerats på fel ställe, ärligt talat. Inget fel på text eller åsikt, men förstår inte dess syfte publicerad som den är.
Ser det som en del i att FZ 25 år i år uppmärksammas. Klart det är en vinklad text, men svårt att inte hamna där när skillanderna mellan då och nu efter ett kvarts sekel skall summeras.
Metanivån i att gubbgnälla över gubbgnäll 😂
Jag har inte den blekaste aning, därav frågan.
Det känns som en insändare/bloggpost som publicerats på fel ställe, ärligt talat. Inget fel på text eller åsikt, men förstår inte dess syfte publicerad som den är.
Det är tänkt som lite snällt raljerande över samtiden eftersom vi fyller 25 i år. Samma idé som Jockes spelmilstolpar 1996-2021 – lite nostalgi.
Något som var sämre förr var att byta in 10 spel varav tre man älskade och få ett sunkigt spel tillbaka. Vilket man inte upptäckte förens man var hemma. På något sätt var det en nyttig erfarenhet dock, att lära sig hantera den besvikelsen.
Minns någon gång jag köpte 3 spel för något belopp som var överkomligt när man var i 10års-åldern. Hem kom man lycklig som få, med
USNF 97 - flygsim som krashade varannan gång man skjöt en målsökande missil
1944 Across the rhine - tror inte ens det gick att starta..
Magic Carpet - man flög runt på en flygande matta i något fruktansvärt snabbt tempo, och jag var för ung för att öht förstå mig på vad man skulle göra i spelet..
Money well spent..
Ändå lade man åtskilliga timmar på USNF 97 och visade stolt upp den tjocka manual som medföljde som man inte förstod ett jota av
Jimmy White's Whirlwind Snooker på Amigan har fortfarande bästa fysiken till dags dato oavsett vilken genre. Om man spelat biljard/snooker på riktigt så vet man vad jag snackar om. Ingen snack om saken. 🙂
PS Tänk om man på 90-talet fick 1 gratis spel per vecka. Typ Epic idag. Nej, det var definitivt inte bättre förr i tiden. 🙂
På 90 talet var det oerhört många som fick sina spel gratis. Illegal kopering var en grej kan man säga.. eller piratkopering som det så fint också heter. x-COPY For Life!
Och ofta fick man helt underbara låtar med på köpet med de crackade spelen haha.
Vet inte hur många gånger jag laddade upp Barbarian 2 kopian jag hade bara för at lyssna på den där låten för att sedan stänga av haha.
Det finns bara tre grupper av människor i världen.
De som kan matte och de som inte kan det.
Jag minns mest de härliga stötarna...
Plus att man var tvungen att sitta nära varandra och försöka hålla kabellängden så kort som möjligt och när fler och fler kom så slutade det med ett ormbo som man till slut fick riva och börja om med samtidigt som man fick elchocker..
Det var bättre förr! =D När spel kom klara och DLC var ett minne blott, där vi kunna genom svårigheter få tag på alla fina rustningar och vapen. Istället nu göms bakom en sketen default rustning och du måste sedan betala för allt du vill ha i spelet med 5 spel värt av valuta.
En sak jag tyckte var bättre förr var hur du INTE bara kunde googla fram en visuell eller textbaserad walkthrough lika lätt så fort du fastnade någonstans i ett spel. Idag märker jag hur jag kan tappa tålamodet snabbare och lättare bara för att jag i bakhuvudet vet att jag kan söka fram svaret/lösningen på minsta lilla mentala utmaning i ett spel.
Det fanns således en mer intressant mystik kring spel med kluriga mentala pussel eller andra svåra hinder att komma förbi. Du blev tvungen att snacka med spelarpolarna och kanske på vissa nätforum som i sin tur var svåra att bara hitta för Google hade inte riktigt slagit igenom ännu som sökmotor. Altavista och AllTheWeb använde jag flitigt då.
Å andra sidan idag så finns det en fantastisk sak - om vi bortser från att du kan spoila dig handlingen i alla nysläppta spel om du har otur - vilket är att du kan i princip lära dig vad du vill tack vare faktumet att det finns tillräckligt många frivilliga som lägger upp kurser, guider med mera på YouTube och andra ljudvisuella hjälpsidor. Det tycker jag är fascinerande: inte att det finns guider till nästan allt utan att folk frivilligt också väljer att lägga upp detta, mycket ofta kostnadsfritt dessutom!
Förr i tiden blev du tvungen att gå till biblioteket och hoppas på att du kunde hitta en tillräckligt pedagogisk bok inom ämnet eller ännu mer tursamt stöta på någon filur vid ditt lokala universitet som studerade precis det du ville lära dig mer om.
Vissa saker var bättre förr - andra saker är bättre nu. Makten ligger i dina händer hur Du väljer att använda dig av det som är relativt bättre idag!
Grattis till 25 år FZ - och på återseende!