Storyn i Far Cry 6 är politisk för det "måste den vara"

Instämmer i att mitt exempel var ganska osympatiskt, självklart bryr jag mig om deras sinneslag. Men visst är det viktigt att lyfta fram att ringa 112. I vilket fall, ditt resonemang är helt moraliskt dött. Du säger i samma andemening som det är "fel att göra något" att "världen blir inte bättre" i vilket fall du helt enkelt inte har något att säga. Jag ser inte ditt argument. Din likgiltighet inför död och hemskheter gör ju också att man någonstans bör hitta resonemanget "men du vet ju aldrig vad någon har gått igenom" och medan det stämmer så kan du applicera det på precis allting tills det inte längre finns någon mening. Börjar du dekonstruera att agera moraliskt och hjäpa anra människor, vilket du aktivt gör när du säger att "världen inte blir bättre" eftersom du då bygger filosofin "jag skiter i andra och gör det som passar mig" (även om inte du är riktigt så aggressiv... )i vilket fall hoppar man direkt ner i hålet med kriminalitet. Jag inser att det inte är där du siktar man jag har varit nere och rotat i den typen av filosofi och insåg att det inte finns något reellt värde i det oavsett hur sant det kändes. Det kanske känns annorlunda för dig, vad vet jag, men jag bryter ner lite hur jag tänker kring det nedan.

Resonemanget du för ser jag ingen poäng i, eftersom du resonerar att inget spelar någon roll då världen inte blir bättre utav det ändå. Tanken på "you do you" är viktig beroende på omständigheter, men ifall du börjar dekonstruera andras aktiva handlingar för att försöka skapa bättre förutsättningar för människor så gör du också världen sämre. Jag har sett denna typen av retorik åtskilliga gåner och det enda den egentligen gör är att klaga, men inte på något sätt där själva klagan har en poäng, utan man klagar och skyr undan problem, trycker bort ansvar mot något mer än sina vänner och sen någon dag blir man arg för "staten är ute efter oss" eller whatever. Huruvida du befinner dig där har jag ingen aning om men det enda som tilltalar mig i ditt resonemang är att jag slipper bry mig, men jag förstår inte varför det inte istället kan hanteras genom att man accepterar att man inte har kontroll över allting men ändå gör sitt bästa för att skapa bättre förutsättningar för alla och alla som kommer i framtiden. Det innebär inte alltid att genomföra en revolution, men visst kan det vara så.

Det är sjukt skönt att slippa ansvaret men ansvaret läcker när ingen tittar till det och sen står man där med stora samhällsproblem och bara "whoops..." Har man tur då, typ som under andra världskriget, så var man någon som knappt berördes av de hemskaste aspekterna av kriget. Men de övriga som ovilligt drogs med i skiten fick ju ganska se konsekvenserna av "vi mår inte bra, det måste vara deras fel, för då slipper vi bry oss, det är ju inte vårt ansvar." Jag drar den jämförelsen för det är ett bra mått på hur helt sjuka situationer kan bli innan folk får tummen ur röven. Man undrar ju hur länge folk hade fått lida under gubbens styre, om saker gått som han önskat, innan tillräckligt många tummar drogs ut ur tillräckligt många rövar. :3

EDIT: Jag instämmer helt i att det finns bättre sätt att skriva in karaktärerna än många utvecklare gör. Men än så länge vet vi inte hur det görs här och ansträngningen tror jag gör att det öppnar upp sig för mer välskrivna varianter i framtiden, så länge de är öppna för feedback om det skulle gå snett. Själva tanken på att få in mer representation är inte fel i sig tycker jag, även om den görs för marknadsföringsanledningar, det innebär ju i grunden att man tar med en extra målgrupp i designen av spelet. Jag älskade personligen hur Ellies sexualitet utforskades i expansionen till The Last of Us. Det kändes naturligt och jag kan inte minnas att jag hade sett den approachen tidigare. Med det sagt så är jag alltså inte emot den nuvarande trenden, hoppas att det leder till bättre saker helt enkelt.

EDIT 2: Säg till mig ifall det är förvirrande i texten. Jag är ganska trött.

EDIT 3:

Den typen av resonemang fungerar inte för mig. Att ha levt en särskilt lång tid kan leda till insikter, men exakt vilka går inte att säga. Att du menar någon ålder skulle vara stärkande för ditt argument ställer jag mig inte bakom.

Även om resonnementet inte fungerar för dig så stämmer det ändå. Inte att åldern i sig skulle ha betydelse, men mognadsgraden har enorm betydelse i hur man ser på världen (och hur andra ser på dig).

Att det påverkar, absolut. På vilket sätt är en helt annan fråga och du har äldre med helt motsatta livsåskådningen så det finns inget värde i argumentet i sig om inte du ger kontext, jag som motpart BÖR inte ta det argumentet som något av värde i diskussionen.

That's a long walk down a windy beach for a cafe that was closed.

A fine taste for music I see. Har dock inte sett den showen. Men nej, att någon är äldre i sig kan vara talande. Men eftersom det finns människor i samma åldersspektrum som har motsatta åsikten försvinner värdet i argumentet i sig. Har verkligen blivit urbota trött på att höra den typen av retorik. För du en debatt är det inte stärkande på något sätt, däremot är det ett försök att placera sin information högre upp på grund av att... vadå? Man har blivit med åldern? Men ett citat från Bill Bailey's show? So... what? Antar att det ska betyda att något är poänglöst trots slit för att komma fram till någonting. Så... igen... so what?

Alright, låt mig slänga fram ett scenario.

Året är 2044 (ingen särskild anledning) och det har brutit ut krig med nazisterna. Desto fler gånger jag tagit beslutet att andras problem inte är mina, desto svårare lär jag få det att hantera konflikter med eventuella invaderare. Ifall jag aldrig har gjort något aktivt för att förhindra deras framfart, då hade jag om jag varit soldat på fiendesidan antagligen förlöjligat motparten och gjort dem (mig i detta fallet) till en utmärkt måltavla för hat. Jag tänker mig helt enkelt vad man gör när man är hänsynslös och skiter i andra (som aktiv nazist exempelvis). Jag skulle peka ut alla tillkortakommanden, hånskratta och fråga dig varför du helt plötsligt fick upp modet att försöka dig på något nu. Helst skulle detta ske framför krigskamraterna. "Ooh, it's not my problem. But... you know man... it looks like it became your problem."

Det är är ett scenario jag målat upp själv i huvudet som inte är särskilt långsökt. Betydligt hemskare saker har hänt i krig liksom. Ifall jag på allvar vill kunna övertyga ett eventuellt barn i framtiden om att de kan lita på mig för vägledning, då behöver jag ha pondusen att veta hur man hanterar en sådan situation utan att tappa sig själv. Ifall jag konstant inte har brytt mig om problemet förrän det blivit för stort att hantera, trots att det redan fanns gott om historiematerial för att avgöra att så skulle bli fallet, då kan jag inte slänge ifrån mig det ansvaret. Men, jag tenderar att vara ganska hård mot mig själv och har försökt bättra mig där. Du får gärna komma med egna tankar på hur man gör världen bättre. Kommer inte skaffa barn om inte jag kan göra något som inte undergräver typ alla mina egna lärdomar till dem för att man inte är tillräcklgit koncis. Så detta är ganska viktigt för mig. ^^'

Du Kommer nog inte lyckas göra så många framsteg i denna diskussion, men jag är glad att det finns flera optimister på denna planet!

Själv matar jag in så mycket empati som det går i mina barn, vill de andra väl i framtiden så har jag lyckats med något!

Japp, men du har väl koll nog på moderna tider för att veta vad jag pratar om. Huruvida det blir så eller inte är en annan femma. Tycker det är lite tragiskt att du använder "de förlorade" som ett tecken på att de inte är ett hot.

Du antar att jag pratar om militärtjänst. Men nej, jag snackar om en situation där de har kontroll över situationen och man är fången. Jag är inte riktigt säker på vad du menar med likhetstecken mellan hänsynslöst och att man skiter i andra med nazismen. Nazister skiter fullkomligen i vissa människor. Eller vad det något annat du pratade om?

Jag mobbar inte dig, kom igen. Jag är arg på din retorik för jag anser att den inte främjar god vilja. Du får själv reflektera över det. Har inte gått militärtjänst men respekterar att de väljer att försöka skydda och försvara det som betyder någonting för dem, något som i alla fall stämmer i många fall. Det krävs en hel del mod. Rötägg finns och de bör man sjävlklart också sålla ut och göra bättre system för att hitta tidigt (och få bort snabbt ifall de ändrar sig och slutar vara respektfulla).

Att indoktrinera sitt barn? Ja, jo. Typ "Vad innebär det att vara respektfull? Vad innebär det att ta hand om sig själv? Hur kopplas det ihop med att ta hand om andra människor? Varför spelar det någon roll om du bara bryr dig om människor som är i närheten av dig än om du gör det och samtidigt studerar hur man kan hjälpas åt att göra det bättre för andra? Vilka drag i dig själv fostrar du genom hur du agerar och vad du intalar dig själv? Det finns ju tusentals frågor (förutom "vad är det där?" när man kör bil och liknande) att ställa som man i alla fall bör ta på allvar när det finns möjlighet till det. För mig handlar det om att jag ska kunna ta hand om mig själv och vara beredd att försöka ta de tuffa frågorna, en förälder som tar hand om sig själv och empatiserar med andra kan vara ett gott föredöme för att bygga goda relationer med andra människor. Det innebär ju inte att man lyckas per automatik men det spelar klart som tusan roll ifall du bryr dig om vilken typ av förälder du är.

Jo tack, blir väl att lägga det på is. Men mycket glad att höra du gör den ansträngningen, hoppas det går bra för er! <3

Du läser in saker i det jag skriver och kallar det för osammanhängande. Blir lätt så om man börjar tänka att det jag skriver helt enkelt inte är sant och du föreställer dig att jag kallat dig nazist. För det tror jag absolut inte att du är men jag föreställer mig att både du och jag skulle kunna hamna i det scenariot, det är ett dilemma som illustrerar hur man kan använda retorik mot andra och för sig själv. I det fallet man argumenterar för att ett "problem inte är ens eget förrän det är det" så är det ju godkänt med krig, för det kommer vi absolut aldrig undan om inte vi skippar det tankesättet. Jag säger inte att du vill ha krig, jag säger bara att dina perspektiv och tankegångar kring det hela inte hjälper. Det är ju liksom inte som att man går omkring och är en ängel som inte kan föreställa sig hemska scenarion.

Du läser om och om igen saker i mina meningar som jag inte skrivit. Att man ska kunna lita på sin förälder för vägledning är grundläggande som barn, själv hade jag inte en enda förälder jag litade på fullt ut. Ingen visste vad de skulle göra eller varför de ville göra något, den ena var sönderdeprimerad och den andra ville inte kännas vid sina egna narcissistiska drag. Jag tror inte du förstår hur jag resonerar kring detta. Jag står för den direkta motsatsen till det du påstår. Ifall jag INTE kan låta mitt ego komma efter mitt barn så har jag ingen plats som förälder. Jag sätter krav på hur jag ska vara som människa och vad jag klarar av att hantera innan jag blir förälder. Sluta snälla vrida det jag säger, jag vet inte om du helt enkelt inte vill läsa det jag skriver eller ifall du är för frustrerad för att ta in det, utgår i alla fall från att du inte aktivt försöker göra det.

När det gäller mobbingsbiten...

Eller menade du inte indirekt att jag mobbar dig? Missförstod jag dig?

Jag tror absolut inte du förstår hur jag resonerar eller vad jag försöker komma fram till. Jag är självklart medveten om att en nazist är en människa, annars hade jag inte haft så mycket till problem med att organisera tankarna kring moral och etik. Har sett en hel del inspirerande tal gällande hur man kan kontra det hela, men det påverkar inte min vilja att eventuellt ta del av kriget ifall det skulle komma dit. För mitt alternativ är att hoppas att det går bra ifall jag inte gör någonting, ett styre av nazister skulle vara mångfaldigt mer skadligt och dödligt än något de flesta av oss har erfarit.

Personligen anser jag att vi behöver mycket mer möten mellan människor, mer aktivt främjande av sådant genom skattemedel till och med. För det finns inte en chans att vi kommer ut ur dagens tankevurpor med rasism, sexism och så vidare om inte vi gör något annorlunda. Det är ju bara ett förslag förstås, men jag har ärligt talat inte sett något annat och hoppas få se ett i framtiden.

Gällande hur man hittar rötägg tidigt? Ärligt talat, jag har ingen aning. Tänker bara högt där och ingen konkret tankeplan för hur man ska göra det. Förhoppningsvis skulle det gå att föra retoriska intervjuer i framtiden som kan avgöra kognitiv dissonans eller liknande så man kan hjälpa de som sitter i självdestruktiva spår och som ofrånkomligen kommer att skada andra. Återigen, ingen exakt tanke om hur men tror det skulle hjälpa.

PS: Gällande militären så är jag fullt medveten om vilken typ av arbeten de är inblandade i. Jag instämmer inte i all militär verksamhet som Sverige är involverade i utan jag kommenterade enbart att det krävs mod för att välja att försvara sitt land genom att gå med i militären. Det finns en mängd med olika människor som agerar både ont och gott också så klart.