Förhandstitt: Pathfinder: Wrath of the Righteous

Närapå en perfekt rollspelsupplevelse med vissa illavarslande problem

När Owlcat, den ryska utvecklarstudion av Pathfinder: Kingmaker bestämde sig för att köra igång förproduktionen av ett nytt rollspel och kickstarta Wrath of the Righteous för något år sedan så var jag riktigt hypad, men ärligt talat något oroad. Det episka (!) äventyret i sin ursprungsversion för bordsrollspelet består av sex massiva moduler, och ambitionen är att återskapa dessa i digital form, med allt det innebär i att bibehålla så mycket som möjligt av den enorma valfrihet som originalen erbjuder.

Detta är oerhört ambitiöst siktat, och är utan tvekan inspirerande - jag har verkligen saknat fler aktörer som gör rollspel till dator med samma nivå av passion som gamla veteranerna Black Isle, och Troika (för att nämna två).

Pathfinder: Wrath of the Righteous är en episk kampanj som börjar från level 1 och leder dig upp till level 20, 20 vilket i detta rollspel är att beteckna som övernaturlig; näst intill gudsnivå. Ovanpå detta så har du dessutom något som kallas för "Mythic paths", som bäst förstås som rollspelet pathfinders version av superhjälteförmågor. Därför bör man förstå att hela den här kampanjen är av klassisk "rädda världen"-typ, men på ett bra sätt.

P:WotR utspelar sig i samma spelvärld som föregångaren Kingmaker, Golarion, men detta spel utspelar sig i en annan del av samma värld, kallad Sarkoris, en del av världen som invaderats av demoner de senaste 100 åren med allt detta kan tänkas att medföra. I en incident som kallas för världens sår (worldwound) slets portaler till den självaste demoniska avgrunden (Abyss) upp som ledde till att demoniska väsen enkelt kunde attackera Sarkoris. För att bemöta detta bestämde sig rikets ledare att leda flera korståg i en kamp mot demonernas till synes ändlösa intrång - men då dessa korståg besegrats gång på gång, så tycktes det totala nederlaget snart vara faktum. I ren desperation utvecklade man en slags magiska skyddsstenar (wardstones) som skulle fungera som en slags skyddsbarriär mot helvetets arméer (hur dessa togs fram är en hemlighet för de flesta av rikets invånare).

Spelet börjar i huvudstaden Kenabres, där du som huvudkaraktär plötsligt anländer skadad och döende. Ingen vet riktigt vem du är - mitt i pågående festival bestämmer sig inkvisitören Hulrun för att använda kraftfull magisk energi för att få dig till liv igen. Med ett djupt, onaturligt sår i ditt bröst lyckas han dock inte helt, men tillräckligt för att du ska återfå medvetandet. Du har heller inget minne av vad som har hänt dig riktigt, och än mindre förstår du vad som strax ska komma att hända.

Karaktärer och valmöjligheter

Du skapar din egen karaktär och huvudperson i början. Här har du en enorm frihet, och kan fritt välja mellan olika klasser, med underklasser, förmågor och liknande. Owlcat har dessutom rangordnat dem efter svårighetsgrad. Det är exempelvis mycket enklare att spela en "Sorcerer" än en "Wizard". Dessutom finns det vissa raser som är mer svårhanterliga, väljer du exempelvis att gestalta en halvvampyr (Dhampir) så fungerar plötsligt inte healing spells eller potions på dig. Vilket är väldigt ödesdigert framför allt i början av spelets gång. Du kan även välja om du vill vara laglös, ond, laglydande, god, neutral, och så vidare. Dessa val kommer att påverka många saker (vissa besvärjelser t.ex. påverkas av dessa inriktningar (alignment)) men du kan även styra om inriktningen beroende på hur du beter dig under spelets gång, då spelets många dialoger och beslut kan leda dig åt ett helt annat håll.

Faktum är att det finns många möjliga spår du kan ta, och spelet får helt olika nyanser beroende på vilka beslut du fattar. Vill du satsa på att vara en strikt laglydig neutral individ som inte hänger dig åt "godhet" eller "ondska", utan endast dömer eller bedömer din omgivning utifrån lagens paragrafer, där du avskyr allt som har med känslor eller "moral" att göra. Eller vill du gestalta en klassisk antihjälte, en ruffig gatskurk med brokig bakgrund som vänder om och blir den otippade men tillika charmiga hjälten för riket? Du har även möjlighet att satsa på att bli en odöd, vittrande evig varelse djupt hängiven din dödsgud Urgathoa; kanske i strävan att bli det högsta väsen en odöd kan bli (en Lich). Valmöjligheterna är otroligt många och de påverkar både dialogmöjligheter och till viss del utfall.

Storyn är episk och omfattande - räkna inte med att "bli snabbt klar"

I den nuvarande betaversionen är 4 av 6 akter klara, och jag har i dagsläget 201,4 spelade timmar. Förvisso är en del av dessa timmar ägnade åt två olika genomspelningar där jag nått akt 4 båda gångerna (betan sträcker sig inte längre än akt 4), men det kunde lätt ha blivit 200 timmar under en av dessa - då flera av delarna i akterna är såpass svåra på normal svårighet att de kräver väldigt noggranna förberedelser. Detta episka omfång gör att väldigt stora krav ställs på spelet, så att inte valmöjligheterna känns meningslösa eller opersonliga, och här vill jag lägga en värmande och betryggande hand på din axel och direkt säga; dina val har stor betydelse för din story, och ditt avtryck i världen. Men det ligger ändock en linjär berättelse vid sidan av din, som kommer att nyanseras av dina val. Jag är medvetet luddig här för att undvika spoilers, men kan ge ett litet exempel. De karaktärer du stöter på under spelets gång har personliga intressen och ideologier, och beroende på dina val så kommer de att antingen följa med dig eller inte. Spelar du exempelvis en laglydig karaktär rakt igenom, så kommer du kanske bara kort prata med den fängslade tjuven. Medan om du själv ser lite fler nyanser i moralspektrat så kanske du ser till att befria tjuven. På gott och ont, då denne kanske inte har helt rent mjöl i påsen?

Jag rekommenderar varmt att jobba med dessa side-characters, de flesta av dem gör unika inflikanden, och påverkar delar av berättelsen till sådan del att de utgör en stor del av spelets upplevelse. Som en person som sätter stor tonvikt på karaktärerna och deras charm (eller avsaknad av dylik) så blir deras inslag en stor del av P:WotR som helhet. Det är inte bara en episk rädda-världen-och-vinna-äran-berättelse, utan en mängd mindre berättelser i denna. Du skaffar vänner och fiender baserat på dina beslut. Vad gör du åt inkvisitorn som ser demoner överallt och funderar på att hugga huvudet av någon på lösa grunder? Stöttar du honom så kanske du har hans hjälp framöver, trotsar du honom så kanske du upptäcker en annan vän? Eller en demon i förklädnad?

Svårighet i striderna, och om du vill ha realtid eller turbaserat...

En stor del av spelet är strider, och du kan skifta mellan realtidsstrider och turbaserade strider. Båda har sina för- och nackdelar. En sak som är säker dock är att du 7 gånger av 10 har det mycket svårare om du kör i realtid, även om du pausar emellanåt för att påverka dina val. Läget fungerar dock precis som gamla klassiker som Baldur's Gate 1 & 2, Icewind Dale, med flera. Om du dock spelar på standardsvårighetsgraden (även kallad Core) så kommer du att komma till flera strider där alla dina karaktärer helt sonika dör allihop. Spelet är svårare med realtid, punkt slut. Även om du skruvar ner alla reglage för att göra motståndarna så enkla som möjligt. Du kommer att stöta på "bossfights" där realtid med paus är över på tio sekunder, till din nackdel.

Pathfinder: Wrath of the Righteous har flera sjukt svåra strider, som endast blir enklare om du bemästrar val av karaktärer, utrustning, spell buffs, team buffs, och val av skills. Då vissa val av förmågor och färdigheter direkt påverkar exempelvis chansen du har att träffa en motståndare, så kommer både dina taktiska och strategiska val i karaktärslevlandet vara helt avgörande för din upplevelse. Så på det viset, om du mest klickar på det som låter roligt, så kan du snabbt hamna i strider där dina karaktärer missar varenda attack för att motståndaren har alldeles för hög AC (armor class). Likaså gäller om du t.ex. har ett husdjur. Om du inte väljer bland flera "rätt" val i karaktärsskapandet så kan det bli en livsfarlig best som kan hota även de svåraste av motståndare, eller vara en kloklippt huskatt som mest är där för syns skull. Utan insikt i detaljerna så kommer du omedvetet att ha gjort hela spelandet svårare, eller kanske till och med helt omöjligt.

Mot slutet av spelet har jag exempelvis en karaktär som kan göra 8st attacker med sina kastyxor, med ungefär +44 på (nästan) varje attack, det betyder att om jag slår 20 på mina tärningsslag så får jag ~64 i anfall före magiska buffar och bonusar. Men jag har även haft karaktärer som i bästa fall kanske totalt kan nå 34 efter både bonusar och med en perfekt 20. Dessa värden betyder oerhört mycket, för det är de som avgör om du ens träffar med dina attacker i striderna. Har motståndaren exempelvis en AC (armor class) på 68, och du i ALLRA BÄSTA FALL kan få 34 på dina slag, så kommer du att slå dig trött, utan att ha träffat en enda attack. Det gör att flera av dina val längsmed spelets gång är kritiska. Det finns "rätt val" och på sätt och vis "fel val". Du får viss hjälp av spelet som sätter ut gröna tummar som pekar upp bredvid olika val som passar din karaktär, och tillika röda tummar som pekar nedåt. Men trots dessa, så finns det fortfarande många nyanser som om du inte läser på, så får du en helt annan upplevelse av spelet. Detta är ett stort skiljespår för många, förmodligen det största. För en "hardcore"-rollspelare som mig så är det underbart, men även jag stör mig på att jag måste tänka optimalt och göra "optimala handlingar" för att ha en chans på den normala svårighetsgraden. Det gör att det känns som att den enorma mängden förmågor och färdigheter, perks, med mera är en illusion av valmöjligheter. Är du magiker exempelvis, så är vissa besvärjelser i en viss skola (t.ex. nekromanti (necromancy)) näst intill oanvändbara eller värdelösa. Medan andra är helt fantastiska, och användbara.

Spelet har en "inspektion"-funktion som du klickar i på interfacet som visar dig viss information som din karaktär kan ha (via sina förmågor) dragit insikt kring motståndaren om. Detta kan exempelvis vara vilka immuniteter och svagheter en motståndare har. Slåss du exempelvis mot en demon som inte kan skadas av eld, så är det riktigt dumt att kasta eldklot (Fireball) på denna, och detta är bara ett exempel av ett hundratal olika blandningar av immuniteter, svagheter, buffs och debuffs som man kan behöva ha koll på, som kan vara avgörande. Vissa motståndare går exempel inte att döda utan att ditt vapen är gjort i en viss metall. Andra motståndare tar halv skada av vissa typer av skada, tredje motståndaren kanske till och med skadar dig om du står för nära och hackar på den. Så i det fallet kanske det är bättre att skifta till ett längre vapen? Om du inte har intresse av många strider med många taktiska element, där vissa av valen är av sten-sax-påse-typ så kommer du snabbt att bli frustrerad på P:WotR.

Betaslutsatser

Pathfinder: Wrath of the Righteous är i dagsläget i någon slags "beta". Det är mycket som är opolerat och flera saker som buggar. Men trots det så är det väldigt få "spelbrytande" problem, och även i nuvarande skick så är detta troligtvis årets rollspel 2021. Jag är ett oerhört stort fan av Baldur's Gate 3, men det här spelet har verkligen den enorma omfattning och de nyanser som gör ett rollspel riktigt bra. Om man vill så kan man hosta fram dryga tusenlappen för att spela redan idag, med allt det innebär i termer av buggar och trasiga savegames vid nya patchar. Eller så väntar man. I vilket fall som, så är detta ett bra mycket bättre spel än Kingmaker redan i nuvarande form, och det gav jag ett bra betyg.

Släppdatum är i September i år, men jag tror tyvärr inte att spelet är i släppskick då, baserat på vad som finns kvar att göra och hur enormt många detaljer spelet har på så många nivåer. Är man dock en rollspelsentusiast som jag, så är detta ett hundraprocentigt självklart köp, då det i flera avseenden redan idag har flera ögonblick som är lika minnesbara som upplevelserna från det klassiska Baldur's Gate 2 (som bland många (däribland jag) ses som bland tio-i-topp i rankingen för tidernas bästa datorbaserade rollspel). Det är ett gott omdöme.

Ta betyget med en nypa salt, då det är en förhandstitt.

Ja, jag hoppades att jag kunde ta bort själva betygssiffran. Men när jag gjorde det så blev det automatiskt en etta. Så jag fick tänka om. Precis som du säger så ställer spelet krav på sin spelare. Fördelen är dock att det finns en karaktär som heter 'Hilor' från Pathfinder Society där man kan respec:a sin karaktär. Dock om man gör det vid "fel" tillfälle så går spelet helt sönder i dagsläget (t.ex. om man ändrar mythic path) - så det är verkligen på egen risk!

Tack för era kommentarer pojkar! Uppmuntrar mig att skriva fler recensioner.

Tack! Jag har uppenbarligen en dålig ovana jag inte riktigt var medveten om! I dagsläget är det en del klasser som buggar ur, och vissa spells eller abilities som inte riktigt fungera som de ska. Jämfört med föregångaren är det bättre, men det är som sagt fortfarande en hel del som behöver fixas.