Ett land utan statsminister.

Hur tänker du att ditt förslag ska fungera i kris och krig?
Varför införa ett politikeransvar när du kopplar loss enskilda politiker från frågor och istället sprider ut dem över ledamöterna?
På vilket sätt kan inte medborgare besluta i frågor om sitt närområde under dagens kommunstyre? Där har ju kritiken varit att medborgarna har för enkelt att överklaga beslut som rör kommunen.

Sossarna har alltid historiskt hatat kommunister.

Ja, det blir synnerligen svårt att få fram något som Riksdagen kan tolerera. Skulle det landa med Annie Lööf som Statsminister och M+S som ska hålla samman bakom henne med MP, V och L som tycker det kan väl vara ok, är det ett rent hån mot folket tycker jag. Ett sista "Fuck you" till oss som röstar från de som sitter vid makten och vill ha kvar de stekta sparvarna så länge som möjligt.

Nej, ett extra val är onekligen det som det borde landa i. SD+M+KD+V borde vara positiva till ett sådant val sett till hur partisympatierna ligger just nu, S+C lite negativa och MP+L riktigt negativa med tanke på att de riskerar att åka ur.

https://novus.se/valjarbarometer-arkiv/novus-svt-valjarbarome...

Det fungerar ju inte idag med en regering i kris och krig så vad är skillnaden menar du?
Även om du är ledamot är du fortfarande politiker och ska därför belönas/sanktioneras för det arbete du gör. Idag finns det bara styrinstrument för belöning men ingenting för sanktionering.

Det gemensamma är inte avvecklat det är invecklat. Genom att skapa en upp-ner-vänd pyramid för arbetsmarknaden i offentlig sektor har man gjort allt för att maximera den enskilde personens "karriär" istället för kundnöjdhet. Det finns mängder med administration, chefer och influensers och allt färre som vill arbeta på "golvet". Det har lett till att kostnader har skenat iväg och ingen tar hand om kunden eller patienten. Med skenande kostnader kommer besparingar och då vill man inte spara in på administrationens och chefernas löner utan då drar man in på fotfolkets löner.

Lägg då på ytterligare påfrestning genom att ta in vem som helst och vad som helst i landet utan någon konsekvensanalys. Ja då får du ett rent helvete.

Det var ironiskt skrivet. I mitt inlägg beskriver jag verkliga samhällsproblem som borde ha högre prioritet att lösa än att till varje pris utestänga SD. I Sverige har vi stora problem som ingen vet hur man ska få bukt med, då försöker man istället plocka så många "godhets"-poäng som möjligt för att locka väljare.

Hållet med till fullo. NPM.... Tillkom genom en ideologiskt blind tro på marknadens metoder alltid är de enda rätta. Man borde släppa på kontrollen och lita på fotfolkets moral istället. Men igen, lösningen är inte "sälj ut skiten, dra ner på skatten, marknaden löser problemet".

Privatisering i sig självt är inte problemet utan problemet är en del av de metoder som används inom privatiseringen.

Eller när metoderna appliceras på offentlig sektor.

M kommer med ytterligare inviter för att få C till den borgerliga sidan. Fler satsningar på landsbygden (fler poliser, rädda bensinmackar och flygplatser m.m), men min uppfattning om Centern är att landsbyggnadspolitik inte direkt är huvudfokus något mer sedan Annie Lööf tog över så vi får se vad hon säger. Gissningsvis blir det kalla handen med hänvisning till att SD kommer vara med i samtalen.

Jag tror inte M någonsin kommer tillåta SD i en Regering på samma sätt som S aldrig kommer tillåta V i en Regering, men M vill ju kunna samtala med SD på samma sätt som S har samtalat med C och L den här mandatperioden och sådana samtal har ju C konsekvent sagt nej till. Samtidigt så visar senaste valundersökningen ett statistiskt säkerställt stort tapp för C, så de kanske kan komma på ett kryphål för att komma tillbaka till borgerligheten även fast SD kommer ha inflytande i vissa frågor.

Ja, precis.

Ibland undrar jag vad vi alla gör i Sverige.

Sedan kommer jag på mig själv: vi spelar spel, det är ju det vi gör.

Precis! Och framförallt i juli i FZ Community Challenge

Presskonferensen från M verkar mer vara ett försök att locka enskilda C-ledamöter att välja en annan väg än partilinjen. Eftersom det handlar om så få röster så kan det vara en taktik värd att pröva.
Jag har svårt att se att C-ledningen skulle byta ståndpunkt i frågan om SD då partiet har en rätt stor grupp väljare som är emot det vilket skulle leda till ett ytterligare tapp. Likt det som hände med L.

Perfekt, nu får äntligen George RR Martin underlag nog att skriva klart "A song of ice and fire" serien, och sen kan HBO gör ett alternativt slut till Game of thrones. Writers ending edition, the ending that doesn't suck.

Stefan Löfven vs Ulf Kristersson in the epic battle for title of sureme ruler of the North.
King in the north!

Passande eftersom de båda är i ungefär samma längd som Tyrion 😁

Spännande tråd! Kul att den har fått vara kvar trots att FZ nästan alltid raderar liknande trådar, i alla fall mina eftersom de förmodligen blir för nördigt politiska men ska försöka hålla det på Mats Knutsson nivå. Eller inte.

Jag gillade JA när det kom fram och gillade de allra flesta punkterna, vissa kändes som att de hade kunnat få i genom ändå. Vissa saker kändes mindre roliga, exempelvis marknadshyror som jag på en gång såg som en het potatis så jag är inte alls förvånad över att det här har skett. Men jag tycker ändå att V har överdrivit en hel del och jag tror att de också gärna vill skapa en valfråga kring detta, de har dom ju i så fall lyckas med eftersom alla pratar om marknadshyror helt plötsligt. Men förra valet så pratade en del journalister om det men det var inte så mycket snack om det.

Det som jag tror är Stefan Löfvens önskeregering är S (kanske ett rent S regering snarare) C och L regering för han ville ju väldigt kort efter att han blev vald som ordförande samarbeta med C och L. Så Mp är inte hans förstaval, tror jag.
Tror också att många redan vet det men JA är i många politiska frågor mer höger än vad forna alliansen var, så de som vill ha en helt annan politik kommer bara bli sjukt besvikna.

Sedan finns det tre "arenor" politikerna står på. Den offentliga ser vi, det är vad de surrar om i Agenda och säger väl utvalda ord som de hoppas de vinner på. Så har vi den parlamentariska arenan och den partiinterna arenan. Det kan vara helt andra tongångar mellan partierna än vad det kan framstå som och det kanske kan låta luddigt. Men alla partierna samarbetar ibland i olika sakfrågor i de olika utskotten och därmed så har ju även V och SD makt trots det framstår som att de är utestängda. Inte gällande budgetförhandlingar förstås.

Jag upplever också att det hela i riksdagen beror på flera olika faktorer, det största är SD som vissa partier inte vill samarbeta med eftersom de vill ha det som i Polen. Men vissa partier vill inte samarbeta med V för att de sägs vara kommunister (tror V är som S var på 80-talet men det får man i så fall diskutera).

Andra faktorn är att C och L har en så starkt ideologiskt kärlek till moderaterna och lika starkt hat mot sossarna, även M har det i grund och botten. Men saken är att dessa partier egentligen inte står så förbaskat långt från varandra egentligen.

S och även V lever vidare på myten om den fantastiska folkhemmet, som fanns på 40, 50, 60-talet. De som röstar på dom förväntar sig det, blir besvikna och röstar på andra partier som också pratar om det. SD.

Mp har fått kroniskt hybris, jag gillar Mp men de borde inte vara i regeringen längre. De gör sitt bästa jobb i Europaparlamentet men i regeringen har de blivit satelitpartiet som rättat sig i ledet. Men blockat S i stora frågor som de faktiskt står nära M i (exempelvis migrationsfrågor, även C)

M och KD försöker göra allt för att få röster från SD och det vill L också men de är sjukt desperata istället. Det är vad jag tror är problemet i riksdagen, utan att gå in på sakfrågor för mycket.

Sedan upplever jag att många inte riktigt förstår hur politik fungerar, många verkar förvänta sig mer av politiken än vad som är realistiskt och att många egentligen kan skapa det själva men inte riktigt förstår det. Och istället för att försöka lösa det så klagar folk i divserse grupper på facebook och blandar ihop vad kommuner eller regioner styr över, regeringens fel att bilden var dålig eller Sossarnas fel att Sverige åkte ur mot Ukraina igår när en som ser ut som 17 gjorde ett mål på "oss". Skämt o sido där sist.

Har varit politiskt aktiv i ett ungdomsförbund och är och förblir otroligt nördig i mina svar, men jag försökte göra allt så kort som möjligt. I Tyskland så har de haft en regering med deras motsvarighet till S och M/KD suttit i regering i flera år, nu så kan man ju inte jämföra svenskt politik med andra ländes politik eftersom alla motsvarigheter i olika länder kan skilja sig åt en hel del. Men kan dom så borde Sverige kunna det.

Jag vet inte om whataboutism tillför något alls över huvud taget. Saken med SD är ju också att de har flest stolar som ingen sitter på i kommunerna eller regionerna där de har mandat.

Var är dessa videos kan du länka? har försökt leta men hittar inte helt sjukt om detta är sant.

Riktigt bra kanal! Tackar

Hej. Du verkar insatt och jag skulle vilja bolla en grej som jag har gått och funderat på ett tag. Nämligen Centerns minst sagt snabba resa från ekonomiskt strax till höger om S till borderline-libertarianer. Hur är det möjligt och rimmar inte detta rätt illa med bilden av den typiske ur-centerpartisten?

I skogen där jag kommer ifrån röstade typ 60% C senast. Av gammal hävd skulle jag tro. Jag har svårt att se samma människor skulle stödja C's politik på riksplan.

Sidospår, men skulle det inte vara ett skitbra förslag att hålla val till kommunfullmäktige mitt mellan riksdagsvalen? På så sätt kanske folk blir medvetna om vad man faktiskt gör på kommunnivå. Jag menar det är ju hit mestadels av skattepengarna går och jag kan ärligt inte säga på rak arm säga vilka som styr min kommun. Då är jag ändå hyftat intresserad av politik rent allmänt.

Hur som helst. C's förflyttning. Min teori är att de tog sig rollen som marknadens vän nr 1 efter gammal hederlig triangulering inom Alliansen, på Mauds tid. Höger om M i ekonomiska frågor, utmana om ledarskapet i Alliansen och göra sig själva till S främsta motpol.

De gamla landsbygdsväljarna hängde kvar av tradition och in kommer stureplanscentern med fina liberala värderingar. Vips så är man också SD's främsta motståndare. Har Centern blivit kapat av partistrateger?

Vilka är dina tankar om allt detta?

Trevligt med ett sansat inlägg trots att du förmodligen följer politiken med stor passion 👍

Har själv varit engagerad både fackligt, i föreningslivet och i styrelsearbete. En starkt bidragande orsak till att många förväntar sig för mycket av politikerna är att de faktiskt har levererat för lite och att det har pågått lite för länge.

Det hör visserligen till sakens natur att det skapas relativt få ledare i varje generation. Bland dessa försvinner de flesta till näringslivet, idrotten eller andra engagemang. Väldigt få som mentalt är av "det rätta virket" vill ta på sig ansvaret för att rätta till allmänna problem för kollektivets fortlevnad. Det gäller oavsett om det sker lokalt på föreningsstämman, i möten med hyresgästföreningen eller på arbetsplatsen, eller vem som till sist förlorar chicken racet och räcker upp handen som frivillig på föräldramötet. Men framförallt växer i allt snabbare takt motståndet till att engagera sig politiskt (frånsett under ungdomsåren, om ens då).

När det som idag finns ett så pass utbrett politikerförakt och tydlig åsiktspolarisering vinner sällan de pragmatiska krafterna i politiken. Var Håkan Juholt verkligen ett sämre alternativ än Löfvén, som inte fanns med på en enda sosses topplista över potentiella kandidater till posten? Och hur kan det komma sig att Anna Kinberg Batra lyckades fantastiskt bra i näringslivet (och inom miljöteknik dessutom, sug på den Åsa Romson) samtidigt som hon ett ögonblick tidigare ansågs vara politisk paria och ett sämre val än Ulf Kristersson - vars främsta politiska merit är att han förlorade ordförandeklubban i MUF till Reinfeldt och via en pudel undvek misstroendevotering som minister?

Istället för att folkets kravprofil uppfylls med skickliga, halvgudaktiga ledare som kan gjuta eld på vågorna får vi allt som oftast broilers utan erfarenhet men med stora drömmar om att kunna fortsätta göra raketkarriär i sina respektive partier (och EU, på sikt). Annie Lööf. Gustav Fridolin. Fredrick Federley. Ebba Busch. Sara Skyttedal. Listan kan göras precis hur lång som helst och då har jag ändå bara nämnt några av våra mest framgångsrika broilers på senare år (oavsett vad man må anse om deras politiska gärningar).

Information sprids med ljusets hastighet idag, bokstavligt talat. Det bidrar till en snabbare åsiktsspridning som inte sällan går lite för snabbt för vissa. Det enda som fortfarande verkar förena oss är den kulturella övertron på evig ungdom och vårt förakt mot misslyckanden i allmänhet och politiska misslyckanden i synnerhet.

Jag skulle vilja påstå att samhället har förändrats mer av internets framfart än många vill erkänna. Och med det även allt ideellt engagemang. Det är oerhört mycket tuffare att träna ett flick- eller pojklag idag, även om det var tufft förr också. För att inte tala om att vara domare för ett par hundringar en hel helg. Att styra upp ekonomin i en BRF efter en "fika och bulle"-styrelse kan leda till dödshot och det är en otacksam uppgift att försöka förklara för en överbelånad småbarnsfamilj varför hyran till föreningen ökar varje år i relation till indexerade kostnadsökningar när de just har betalat 15 årslöner för att få bli medlemmar. De som ens orkar pröva sina vingar inom politiken lockas främst dit av en stark profilfråga i lokalsamhället. Deras eld brinner snabbt och falnar än fortare, i takt med att profilfrågan försvinner från agendan. Samtidigt vill folk se ideologiskt starka, erfarna och hårdhudade förkämpar med fläckfria förflutna. Nåde den som är mänsklig.

Ändå är det just mänskliga politiker vi behöver få fler av. Att vara en skicklig retoriker spelar ingen roll om du inte kan tala med bönder på bönders vis och samtidigt förstå vad bönderna faktiskt vill ha av dig.

Att som riksdagsledamot inte ha något närvarokrav i tjänsten under 4 års tid och samtidigt lyfta en lön långt över den genomsnittlige svenskens innebär att man har ett förtroende att förvalta. När då politiken går i stå och 349 vuxna snarare beter sig som om de vore skolbarn på Gröna Lund (Jag vill åka den! Men jag vill ha spunnet socker! Jag vill sitta längst fram!) går det fort utför med politikerföraktet i stugorna. Man börjar kanske rent av snegla mot hur våra nordiska grannar och hur andra jämförbara länder har klarat av att möta liknande samhällsutmaningar som vi har misslyckats med.

För att runda av ett alldeles för långt inlägg är min poäng att samhällskontraktet är oerhört viktigt.

"Vad får jag för pengarna?" är inte bara något ett styrelseproffs och luttrad näringslivstopp kan känna när lite för mycket går lite för fel lite för länge. Då räcker det inte med fler bidrag till ensamstående småbarnsföräldrar eller fler skattesänkningar för den arbetande delen av befolkningen. Det blir som plåster på ett benbrott om man inte med ens slutar upp med att larva sig och börjar hitta snillrika lösningar istället för att kroniskt uppfinna nya, verklighetsfrånvända problem.

Tar mig friheten att ge min syn på saken, även om frågan riktades till Zontos.

Stureplanscentern har definitivt gjort en "PTO" av Centerpartiet. Har mycket svårt att tänka mig att flera av deras tongivande ungdomar som nu tagit över helt valde C annat än av karriärmässiga skäl. Ett litet men stabilt riksdagsparti där konkurrensen var obefintlig i jämförelse med S och M. Att den ideologiska värdegrunden var en helt annan än partiets spelade mindre roll i sammanhanget.

Oavsett vad man må tycka om Eskil Erlandsson (svårt att skaka av mig minnet av hans anförande om tidelag i Riksdagen) representerar han mycket tydligare sinnebilden av den arketypiska centerväljaren. Lite lantlig, lite sävlig, men med båda fötterna fast förankrade i myllan. Om andra partier skulle börja lyfta landsbygdsfrågorna tror jag Annies falang kan få det jobbigt i framtiden. Inte minst om hon backar i nästa val.

Hela den liberala delen av riksdagen har identitetskris just nu. Men så ser det ju ut i de flesta länder, så man borde inte förvånas av det.

Vi går en intressant tid till mötes i vilket fall.

Tråkigast är alla de som blivit av med jobben under 2020 som hamnar i kläm. Restriktioner har gjort många arbetslösa, men att som den borgerliga sidan vill göra och kasta skit på de som behöver bidrag för att leva är fel.

Av någon utgrundlig anledning tror Moderaterna att om bidragen är högre än lönerna så är det bidragen som det är fel nivå på, inte att lönerna är för låga. Många utav våra kära politiker skulle inte kliva upp ur sängen för de summor som vissa bidragstagare får och att sänka lönerna på arbetsmarknaden för att man tror att detta skulle få företag att anställa folk är en aning naivt.
Företag anställer inte personal på goodwill utan tar enbart in det personalbehov man behöver, oftast mindre då man kan fylla på med bemanning vid eventuella toppar.
Det finns ett antal småföretag som vill expandera, men de är inte i majoritet och med tanke på hur mycket klagomål det kom from flera branscher under förra årets försenade löneförhandlingar så verkar det inte sannolikt att företag kommer anställa. Lägg därtill att statistiken räknar dig som arbetare även om du bara skulle jobba 10h i veckan och inte klarar av vardagen.

Många företag i dagsläget är inne på att effektivisera och då kommer man inte lägga energi på att skapa fler jobb när man i stort sett vill få färre människor att göra mer jobb för mindre betalning redan i dagsläget.

Nej, det är ingen vidare konstruktivt att dumförklara och angripa halmdockor. Världen är självfallet inte så enkel och halmdockorna övertygar ingen.

Att se politik som vänster eller höger och dra svepande generaliseringar är slös på tid. I verkligen har alla politiska ”sidor” bidragit med både bra och dåligt. De partier som varit skit rakt igenom har åkt ur riksdagen för länge sedan.

Lägre kostnader för att anställa (skatter och löner) gör självfallet att företag kommer att anställa fler. Åk till USA så ser du en helt annan bemanning på olika arbetsplatser. Det första du kommer märka är att en person är anställd för att hjälpa dig bära dina väskor till hotellrummet. Det är precis den typen av jobb som behövs framöver.

En bra start på helgen att titta på Henriks krönika varje lördagsmorgon

Bär din egna väska, tjockis!

Men nej, det är inte den typen av jobb som behövs framöver. Bättre att skapa producerande arbeten än att ha uppassare åt de bättre bemedlade.