Har din spelsmak förändrats/förfinats med åren?
Jag vandrar lite längs memory lane i år eftersom Xbox fyller 20 och jag "firar" 30 år som TV-spelsintresserad. En titt i mina spelhyllor gjorde mig uppmärksam på att jag spelar ungefär samma sorts spel och tilltalas av samma genrer som för flera decennier sedan. Detta förvånade mig ganska mycket, jag hade intrycket att jag förändrats mer än så i takt med att jag blivit äldre. Men det verkar inte så.
Jag blir fortfarande barnsligt uppspelt över ett nytt, välgjort plattformsspel i 2D (nu senast Kaze and the Wild Masks), jag ser racingspel som helt oumbärliga när jag väljer en ny konsol och jag är lika fast i äventyrs- och actionspel i tredje person som när jag spelade Tomb Raider första gången. Och precis som när jag var 10 år spelar jag fortfarande primärt på egen hand.
Möjligen är mitt tålamod med hjärndöda actionspel mindre i dag än förr, och jag lägger större vikt vid en välberättad historia i dag än när jag var 15.
Hur har er smak utvecklats med åren? Har ni blivit finsmakare, finns det genrer som ni helt har övergett eller tvärtom upptäckt och börjat älska?
Jag tycker om samma typ av spel än idag som jag alltid gjort, men det har kommit till en punkt där jag inte orkar spela titlar som inte tillför något nytt.
Det är inte okänt att jag gillar Japanska rollspel. Dock har det kommit till en punkt där jag inte orkar spela många av dem(oavsett genre egentligen) såvida de inte sticker ut från mängden.
Nuförtiden söker jag oftast upplevelser istället. Gameplay behöver inte vara nytt eller revolutionerade, men att de väcker olika känslor i mig på ett sätt som jag inte varit med om tidigare. Svårt att hitta något sådant givetvis, men det är där tankarna går.
Det bästa jag stött på hittills är Buddy Simulator 1984
Under 90-talet, från Dune 2 till Starcraft så var jag helt såld på RTS-spel. Men nu så har jag knappt spelat något på tjugo år, RTS-intresset som var så himla stark försvann nästan över en natt.
Mitt intresse för JRPGs har svalnat rätt så rejält också. Saknar verkligen bra episka berättelser i JRPGs som vi brukade få med spel som FF6, FF7, Chrono Trigger och Suikoden-serien bara för att nämna några. Men kvaliten på berättarkonsten i JRPGs dom senaste 15 åren har sjunkit rätt så rejält, med få undantag. Alla karaktärer är i stort sett samma ytliga tröttsamma animeklichéer som återanvänds om och om igen.
Mitt intresse för FPS är fortfarande där, antar jag, men ligger i dvala då det knappt släpps vettiga enspelarkampanjer nu för tiden, och har inget intresse för "militära" spel utan vill ha mer unika spelupplevelser som No One Lives Forever, Bioshock osv.
Det bästa med hela indie/kickstarterscenen som pågått i ett antal år nu är den stora mängd metroidvaniaspel vi får nu för tiden, under 90-talet så var det i stort sett bara Super Metroid och Symphony of the Night och 00-talet var helt tomt, men nu så finns det rätt mycket att välja mellan.
Min smak har smalnat ordentligt. Känns som jag blir mer och mer nischad.
Det finns undantag, men för det mesta måste det vara precis lagom realistiskt (typ 80% realism, 20% hollywood action är sweetspot) och så realistisk grafik som möjligt. Jag är en sån som blir helt till mig när jag ser schyssta visuella detaljer som till exempel skottskador, kulhål, skrovskador, AI som beter sig verkligt och sånt.
Ser gärna att man kan ändra sin/sina karaktärer mycket och göra dem mer personliga istället för färdiga karaktärer.
Red Dead Redemption 2 känns som "the pinnacle" för min smak just nu. Precis lagom action/realism ratio.
Men vill gärna ha militär, polis eller sådan setting. Spelar mycket Squad men går och suktar efter ett nytt SWAT.
Just japanskt/anime/manga som nämns ovan är något jag absolut inte tål.
Har även väldigt svårt för omodern grafik eller för stylized grafik. Stod precis ut med Valheim. Klarade inte av Terraria.
För min del går mitt spelande väldigt mycket i perioder. Jag fastnar i olika genre från år till år. För något år sedan körde jag igenom Witcher 3 med DLC, två Assassins Creed-spel och när jag sen tog mig an Breath of the wild så gick det inte alls. Jag borde verkligen älska det spelet men jag tror att jag spelat lite för många Open World-spel på raken.
Sedan dess har jag mer eller mindre bara spelat Black ops Cold war. När jag försöker ta mig an något annat så tappar jag ganksa snabbt intresset. Just nu vill jag helt enkelt bara ha enkelt pang-pang.
Nu återstår ju att se hur länge jag kommer att sitta fast i det här. Jag har en änsla av att jag inte längre kommer att ta mig an fler spel samtidigt och kommer att spela färre genrer än jag gjort tidigare.
Xbox Series X
Playstation 5
AMD Ryzen 7 7700 CPU
MSI GeForce RTX 4060Ti VENTUS 2X OC
Kingston M.2 NV2 PCIe 4.0 NVMe SSD 2TB
Jag har nog fått sämre tålamod vad gäller grinding och utdragna mellansekvenser, så många JRPG:n går bort nuförtiden, trots att jag älskade dem när jag var (ännu) yngre.
Tack vare att det är så otroligt lätt att ladda ner nya spel, kombinerat med att man har råd att köpa allt man vill ha och lite till, har jag även blivit rejält mycket kräsnare. När man var liten blev det nästan att man tvingade sig själv att fortsätta spela eftersom det var det spelet man lagt alla sina pengar på, medan jag idag slutar lira efter ett par timmar om det inte klickar. Steams återbetalningspolicy har också varit behjälplig där.
Över lag har jag nog fått upp ögonen för spelupplevelser som bjuder på korta sessioner som man kan dra igång direkt, som Noita, Rocket League och senast Phantom Abyss.
Har mindre tålamod för spel som inte fixas till relativt snabbt när det är nåt rejält fel.
Tidigare kunde grafik och ljudbild faktiskt kompensera till viss del för ett dåligt spel (se alla Battlefield efter BF4). Idag får jag stjärtcancer av att spela misslyckade multiplayerspel som BF1 som bara har grafik och ett svagt minne om att de faktiskt fanns bra BF en gång i tiden. Släppte de BF-spelen idag utan sin historia skulle de drunkna i skit för sin endast-grafik produkt!
Så tiden att fortsätta nöta spel som är dåliga är kortare idag. Går hellre vidare eller tillbaka till något annat.
나는 야옹 야옹 야옹 고양이 // 화나 게 하면 가만 안 둘 거야
På det stora hela ser smaken likadan ut när det gäller typen av spel jag gillar, har dock betydligt lägre tolerans för sega starter, spel som försöker bortom sina tekniska begränsningar, mikrotransaktioner och spel designade efter en mall (t.ex. Ubisoft). Undviker jag indie och "games as a service" missas dock majoriteten av skräpet. Största skillnaden är dock att intressent för RTS och basbyggande har minskat ordentligt för egen del, kunde sitta dagarna i ända med spel som Rise of Nations, Age of Empires 2, Warcraft 3 och Starcraft 2 förr men har sällan lust att ge mig på nya sådana spel idag.
Har alltid föredragit single player med en bra story, men det har verkligen förstärkts med åren. Har alltid varvat det med CS, LoL, CoD osv och haft jättekul och haft skyhöga ranks. Men nu blir jag frustrerad efter varje match eller vad det är och känner mest att det ger mig ingenting längre. Sen är mina vänner fortfarande superseriösa, medans jag känner att eftersom vi ändå inte kommer bli proffs kan vi lika gärna rusha lång med scout och deagle för att det är kul. Men annars ger det mig bara ingenting längre. En bra story ger ändå en bra story, precis som filmer, serier och böcker.
Spelade mycket FPS när jag var yngre, UT, Tactical Ops, CS 1.6 etc men har idag totalt tappat intresset för genren till den grad att jag valt att dölja den på steam.
Tycoon spel, typ Rollercoster Tycoon, Sim City och liknande la jag mycket tid men spelar knappt idag, Inte så att jag egentligen tappat intresset men har inte riktigt tålamodet att lägga ner på dom längre.
Åt andra hållet dvs genrer som intresset har ökat för så har action platformers i allmänhet och Metroidvanias i synnerhet. Beror kanske mest på att jag aldrig ägde en konsol när jag var yngre, var bara PC och där var utbudet av sådana spel rätt begränsat.
Sen har vi deck builders av alla de slag men de existerade ju inte på den tiden så det räknas kanske inte.
Jag har stort sett samma smak nu som förr men har börjat tycka om kortare spel eller spel man kan plocka upp och köra och snabbt och snabbt avsluta.
Roguelite spel är perfekt för det och köra långa eller korta omgångar passar perfekt.
FPS har jag tröttnat på, går väll an om det är Battlefield eller nått men på senaste inte ens det.
Mest pga FPS känns så hjärndött efter man spelat "FPS" i VR där man får hantera vapnen och röra sig mer "realistiskt" än i vanliga FPS spel.
Nått jag också tröttnat lite på är 3e person spel.
Red Dead Redemption 2 är ett mästerverk men jag ledsnade snabbt för det var samma spel som tidigare.
Många 3e person spel känns som kopior av varandra.
Tror inte att min smak ändrats så mycket, jag gillar fortfarande samma grundläggande genres men däremot så tvingas jag prioritera på ett annat sätt nu och då kommer vissa genres i kläm. Generellt sätt så skulle jag nog säga att det som försvunnit ur mitt spelande är competitive gaming. Jag brände ut mig på det under tidigt 00-tal eller snarare så spelade jag det så mycket att jag nu inte kan spela det på en "casual-nivå". Ska det spelas så ska det spelas ordentligt och det har jag inte tid med. Enda undantaget är Apex Legends, men det är mer en social grej än något annat.
Men annars så handlar det snarare om prioritering av tid än vad jag faktiskt gillar och till skillnad mot många andra här så har jag faktiskt märkt att jag i mångt och mycket prioriterar längre och större produktioner med mycket story. Jag har alltid gillat äventyr och nog föredragit det sedan tidigt 80-talet med Sierras äventyrsspel och diverse rollspel och det visar sig här också. Inte för att God of War är som de spelen på något sätt, men det är en värld att försvinna i, en värld att lära känna och det verkar vara viktigt för mig när jag spelar.
Innebär inte att jag aldrig spelar mindre spel. Älskar Metroidvanias tex, men de titlarna är snarare en krydda på de vanliga titlarna än huvudrätten så att säga.
Något som jag däremot önskar att jag hade mer tid för är strategi och manaement-spel. Kunde lägga ner hur många timmar som helst i Civ-serien eller Football Manager, men ack... tiden räcker helt enkelt inte till för dem också
Egentligen inte. Sedan det första Civilization spelet har jag suttit stenhårt fast i strategi träsket. Även om det blir en och annan avstickare till något trevlig RPG eller shooter ibland
Jag tröttnade på min gamla signatur, men kom inte på något vitsigt att skriva som inte kändes fånigt, så det blev den här harangen i stället.
