Det här med att jobba hemifrån

Jag hatar att vara tillbaka på kontoret och har börjat kolla efter nytt jobb med kravet att det ska vara 100% hemmajobb. Finns absolut ingenting i mitt yrke (kontorsråtta på försäkringsbolag) som blir bättre av att jobba på kontor.

Fördelarna med hemmajobb är däremot många:

- Ergonomin är oslagbar tack vare min påkostade setup
- Ljudnivån
- Högre produktivitet
- Bättre kvalitet i alla arbetsuppgifter
- Inga störande kollegor som tidstjuvar (eller bara störande i allmänhet)
- Inga korkade spontanmöten med inkompetenta mellanchefer som behöver demonstrera sitt existensberättigande
- Om möten skulle ske så har jag bara hoppat in i dessa skype/teams-möten, stängt av micen och zonat ut och gjort mitt jobb istället
- Inget pendlande
- Inga onödiga "lunchdejter" med kollegor på stan
- Inga omständiga och tidskrävande fysiska kundbesök varken på kontoret eller ute hos kunder
- Fantastiskt mycket godare kaffe hemma

Listan kan göras längre men jag stannar där. Under tiden som jag jobbade hemma så kunde jag i princip göra klart en hel dags arbete innan lunch och kunde sen på eftermiddagarna lägga tid och energi på min sidoverksamhet och endast vara tillgänglig för enstaka telefonsamtal och mail från jobbet.

Nu tillbaka på kontoret så sitter jag istället halva dagarna och dumscrollar på mobilen, lyssnar på poddar och musik och gör allt för att få tiden att gå medan jag kollar vad klockan är en gång i kvarten.

Gud förbannat. Jag är inte bitter.

Det är ett ganska naivt sätt att se på saken. Man kan inte alltid välja att bo där det passar bäst för jobbet, om man nu inte är multimiljonär helt utan ansvar och förpliktelser. Det är barn som inte ska upprotas i onödan, ansvar för åldrande föräldrar, närhet till vänner och aktiviteter, hus/lägenhetspriser, var man föddes och växte upp spelar också en stor roll. Har man dessutom en partner kan det genast bli dubbelt så svårt, tänk om jobben ligger åt olika håll?

Var man jobbar är självklart till viss del ett val, ibland får man leva med att det är långt till jobbet, men det är inte alla som är så attraktiva på arbetsmarknaden att det valet finns.

Själv har jag kört remote senaste 5 åren, och jag saknar verkligen inte att sitta i en bil 2 timmar om dagen

Så lustigt att det man kan uppfatta saker så olika. Mycket av det du nämner är sådant jag saknar. Mellanchefer som har möten bara för sakens skull är ju ingen höjdare förstås men de kan man ju tacka nej till eller lämna om det blir för menlöst... tycker till och med pendlandet har sin charm. Då åker jag kommunalt i stockholms innerstad vilket många nog tycker är hemskt, men för mig är det nästan meditativt. Gillar också det lite lite mer kaosartade med att jobba på kontor, kollegor som pratar, oförutsedda saker som händer, etc. Allt sånt får jag energi av snarare än tappar.

Så ja, det är ju perfekt att det blir allt lättare att jobba på distans, båda rent tekniskt och kulturmässigt. Sen så ska man väl inte förvänta sig att det är aktuellt på alla arbetsplatser. Vissa arbeten är ju mer eller mindre omöjliga att göra på distans, medan andra inte passar den företagskulturen som finns och det får man nog köpa. Precis som man får köpa om ett företag inte har något kontor alls och allt arbete sker på distans. Skulle vara ett helvete för mig men känns som om det skulle vara himmelriket för dig?

Kändes bra i början, när rutinerna fortfarande satt kvar. Men med tiden känner jag nu att det nästan spårat ut helt. Den sociala biten bryr jag mig inte så mycket om, får jag via tjejen, vänner och familj ändå. Men just det att gå upp via ett alarm, göra iordning sig och cykla till jobbet. Nu blir det säng - kontor - soffa - säng. Deprimerande.

Instämmer. Det är hundarna det är synd om, inte idioterna som köpt dem.

Hmm, jobbade aldrig hemma och i princip ingen annan på kontoret heller. Ingen vill typ göra det, skönare att vara på ett kontor tycker i alla fall jag...

Senaste 1.5 året har varit underbart (förutom när jag låg och hostade) och jag hoppas att det fortsätter, i IT branschen så finns det för vissa ingen orsak att sätta foten på jobbet mer, så länge du gör ditt jobb. Har lämnat det jobbet nu, men på nästa jobb så vill jag nästan ha 50% eller mer remote/VPN jobb, Sa nej till ett ställe som erbjöd bara 25% remote och skulle de ta bort de möjligheterna helt efter pandemin.

Prata med kollegor och leverantörer har funkat bra, har kört Teams, Zoom, Skype och även Google meet. Även vanlig mobil och Signal har funkat. Deltagit på möten, sett presentationer, kört online träning, haft samtal med individer. Arbetsuppgifter har varit mest att koda, researcha och dokumentera så när man var klar med det, in med dokumentet i Teams och notifiera intresserade. Frågade vår HR chef och 75% verkade ha arbetat hemifrån.

Har ett specifikt ställe som jag haft för att jobbar på, skjuter bort spelprylar och sånt så att de inte frestas, även om jag har haft fri tid och kunnat jobba klockan 2 på morgonen om jag vill det. Viktigt att fixa i ordning ett ställe som säger "Här är det jobb som gäller". Jag gick också ifrån en skärm till en 42" TV istället (kostade 3200 och en ny 30" skärm kostade bara några hundralappar mindre), tänkte WTF och slog till, till det hör att jag börjar bli gammal och ser sämre.

Slippa pendla in till stan har varit underbart, har sparat massor med tusenlappar på SL. Bor inte direkt på landet (relativt nära centrum faktiskt) men ändå, slippa folk som stressar, folk som sitter och spelar musik i sin iPhone eller andra skriker i telefonen (såna där människor som har 2 lägen: tyst eller full volym). Gå ut och käka med kollegor var trevligt, men om jag får lugn och ro omkring mig så hoppar jag hellre det. Går att träffas nån gång då och då för att vara social.

Är introvert och så asocial som en människa kan bli så jag klarar mig utan mänsklig kontakt i flera månader. Har inte heller träffat några vänner och knappt någon släkt heller under pandemin, men även där så kör vi samtal över nätet och mobilen.

Glömde: En sak som varit mycket bra är möjligheten att kunna gå och handla när man vill, vissa tider var det nästan tomt i butikerna, all online shopping funkade för det mesta bra och det var bara att hämta sakerna, om det inte levererades till någon service point då.

Älskar att jobba hemifrån. Vi har mycket outsourcat så det var redan mycket teams möten innan (även om vi inte fick jobba hemifrån). Har ett fantastiskt hemmakontor och vi ordnade planlösningen i nya huset utifrån hemarbete (innan pandemin).

Bolaget har nu ändrat policyn och kommer bli 50/50 när vi gå vidare nu efter pandemin.

Nytt jobb kommer jag kräva minst 50/50 hemifrån. Gärna 100. Letar även numera jobb utanför min ort eftersom distansarbete inom det jag gör spelar ingen roll. (Mina närmaste kollegor sitter i frankrike och på annan ort i sverige så vi träffas aldrig ändå). Om ett företag kräver 100% på plats så tackar jag nej

Hundar hade jag sen tidigare innan pandemin (Har 3 stycken). Förstår inte problemet med dom som nu får problem. Hundar är en utmärk fritidssysselsättning och det är inte vad du gör mellan 8-17 som spelar roll. Det är vad du gör med dom mellan 6-8 och 17-22 och på helgerna som är räknas (Rastning på lunch går enkelt att lösa). Nu centrerar jag min värld kring dom (är 50+ ) och har gjort så största delen av mitt liv. Så är väl inte representativ ...

Alla verkar tycka de har bättre nätverk hemma än på kontoren. Nån som märkt detsamma?

Jag tror de flesta arbetsgivare är öppna för det även framåt, men kanske inte varje dag. Vi har innan pandemin haft "var på kontoret om du inte har annan nledning"-policy. Nu efter pandemin blir det snarare "var på kontoret om du vill eller har anledning". Vi har även flyttat från ett kontor med många arbetsplatser till ett kontor med färre fasta platser men fler mötesrum och sociala ytor. Jag tror det gäller många företag, där man så klart vill att de anställda ska vara på kontoret, men där det kommer vara helt okej att jobba hemifrån om det funkar med det man ska jobba med. Till skillnad från tidigare då hemmajobb ofta behövde OKas med chefen innan osv.

Både bra och anus att jobba hemifrån, familjen, slippa pendla och spara pengar är stora fördelar.
Saknar det sociala spontana.

Vettigt nog har jag en arbetsgivare som efter detta kommer ha en policy att 50%på kontoret är ok, valfri tid och dagar. Skönt.

Att ha en flexibilitet är en förmån, men känner att en tillbakagång kommer bli bättre för mig. Jag är väldigt spontan och löser mycket i farten. Att bara sitta hemma har inte gjort mig gott. Men som småbarnsförälder har det gett mig mer tid med barnen. En timma mer varje dag, vilket jag uppskattat.

Jag är lärare på vuxenutbildningen och jobbade hemifrån stora delar av förra året och fram till för några veckor sedan. Det gick faktiskt över förväntan att ha lektioner via Google Meet men några delar fungerade aldrig fullt ut. För de starka eleverna var det inga som helst problem men för eleverna som behöver extra stöd var det tuffare. Det blev helt enkelt inte samma sak att hjälpa dem när jag inte kunde ha kontakt med dem på samma sätt som i ett klassrum.

Därför tycker jag att det är riktigt skönt att ha merparten av lektionerna i ett klassrum igen. Jag kan fortfarande arbeta hemifrån en dag i veckan och den kombinationen är kanon. Jag får också erkänna att jag har saknat att träffa mina kollegor.

Jag tror på en blandning av båda delarna. Eller snarare att gamla traditioner luckras upp och vi kan tänka lite outside the box. Dvs att arbete inte automatiskt behöver utföras på en arbetsplats, utan att man kan se det ur perspektivet att så länge folk mår bra ska inte det spela någon roll vart man sitter och jobbar. Om detta innebär några dagar på kontoret i veckan och sedan några hemma, det borde vara upp till var och en. Jag tror även skolan skulle behöva tänka igenom detta och att inte vara så hellbent på att ALLT ska vara klassrumsförlagt. Vissa elever har mått bättre av att jobba hemma, medan andra har mår bättre i klassrummet. Sen är den sociala aspekten också viktig för både skola och arbete, men jag tror på en blandning av både hemarbete och arbete på plats. Saker behöver inte vara så svart och vitt.

Har utbildat mig till mätningstekniker i två år och lite över ett år pluggade vi hemifrån. Tyckte det var skönt i början. Framför allt att våra presentationer kunde skötas digitalt. Men jag behöver vara på plats antingen i skolan eller jobbet för att vara produktiv för jag har dålig disciplin.
Om jag sitter hemma finns alltid risken att jag spelar tv-spel eller tittar på Youtube eller Netflix istället för jag hinner nog med det jag ska göra sen.

Inom IT, jobbade som utvecklare i drygt 10 år, har dock glidit över till systemspecialist de senaste dryga 10 åren. Antalet på "min" avdelning i Sverige har krympt ner till mig själv de senaste tre åren. I övrigt är avdelningen i Finland, England, Holland och Spanien. Eftersom jag lika bra kan jobba hemma som på kontoret kan jag börja hemma och åka in när det är mindre trafik = slippa ödsla tid på köer och dessutom tvingas betala för det... Förvisso kan man ju sitta i möte den tiden, men det är redigt tradigt att sitta i kö och jag minimerar gärna den tiden. Spelar oftast inte så stor roll när vi gör arbetet, bara vi gör det. Således ganska flexibel flex om man säger så.

Tror de flesta som har möjligheten är mycket väl medvetna om vilket privilegium det är. (Surgubbe är jag iaf )

Trollish? Hur som, man kan ju vända på det. Vi får slita mer på egna inventarier, bränna el, vatten och kyla/värme som inte jobbet betalar. Om man inte har ett separat kontor hemma med egen ingång typ.

Saker är ju inte så svart och vitt åt andra hållet heller.
Jag har flera exempel på att arbetstagare tyckt att "hemarbete" är samma sak som "arbeta var du vill-arbete".
Som när chefen bett den anställda att komma in och skriva på papper, som snarast möjligt måste iväg för handläggning, men där den anställde plötsligt befinner sig uppe i sin stuga i fjällen och inte kan komma in på några dagar.

För att inte tala om de anställda som gnäller över kontorsstolarna på jobbet men som hemma sitter på den billigaste pinnstolen de kunde hitta när de inredde sitt hemmakontor. Om arbetsgivaren ska ha sitt arbetsmiljöansvar, så skulle det innebära att arbetsgivaren bestämmer hur det ska se ut hemma hos den anställde. Jag tror inte att det är så populärt heller, även om det är arbetsgivaren som betalar.

För att inte tala om informationssäkerhet och cybersäkerhet, där främst den privata sektorn är tämligen primitiva fram tills dess att de blir angripna eller att något viktigt läcker ut.

Att vara tillgänglig är ju självklart, så där får man ju se till att personerna alltid kan ta sig in till arbetsplatsen. Det är ju sånt som måste tänkas igenom. Sen angående arbetsmiljön så måste det ju också kunna landa på att arbetsgivaren bara kan kontrollera kontoret, resten får bli personligt ansvar. Jag tror dock att man måste se det utifrån lite grann, allt idag är ju baserat på att vi är på vår arbetsplats så problemen blir också därefter. Om man börjar fokusera på att göra en bra arbetsmiljö vare sig det är hemma eller på jobbet kommer folk att anpassa sig efter det. Skaffa vettiga arbetsutrymmen hemma, fatta att de inte kan dra till fjällen hur som helst etc. Sen är det givetvis en process som kommer ta lite tid.

Angående informationssäkerheten så är det ju en jobbigare grej att handskas med, men där också. Vissa saker kanske du måste in och göra på kontoret? Jag tänker mer att luckra upp hela idéen om att "arbetet sker på kontoret för att vi gjort så sedan urminnes tider", att vi blir mer flexibla.

Skönt för företagen att säga att personalen får ta ansvar för sina belastningsskador själva. Kanske lite tristare för kontorist-Kerstin, som fått fusionerade ryggkotor av sin sketna pinnstol för att hon inte hade råd med något bättre till hemmet.
Nä, det där blir otroligt geggigt om företag ska slippa ansvara för att personalen ska må bra på arbetstid.

Jag tror snarare att arbetsgivare måste bli betydligt tydligare i företagets arbetsmetod. "Vi gör så här, därför att..." istället för "Vi har alltid gjort såhär..." och sakteligen kommer det mejslas ut varför vissa kan vara hemma och varför andra inte kan vara det.
Men det ska fortsatt vara arbetsgivaren som bestämmer hur arbetet ska utföras och var det ska utföras.

Känner igen detta. Jag har kommit till en del möten och chefen börjar med "Vad ska vi prata om idag då?". Avskyr det.
När man sitter hemma så sker ju tyvärr spontanmöten på Zoom eller Teams istället. Men då kan man ju som tur är göra annat under tiden. Exempelvis kolla fz.

Jo men det håller jag helt med om, men att sudda ut gränsen lite att jobba = arbetsplatsen och att hemifrån är något dåligt. Det är precis det jag menar med att försöka se saker från ett annat perspektiv. Men det måste ju förstås finns regelverk utifrån detta också, sen får du ju också anpassa dig till vad arbetsplatsen tillåter.

Sen angående pinnstols-Kerstin, hon kan ju alltid välja att jobba från kontoret om det är bättre stolar där.

Föredrar helt klart att jobba hemifrån. Att slippa gå ut väger rätt tungt.

Men, om jag ska vara ärlig, så är jag rätt säker på att jag är mer effektiv och fokuserad på att jobba när jag är på jobbet än när jag är här hemma där det finns så mycket som kan distrahera. Det är mer troligt att jag slösurfar fz hemma än på jobbet, bara för att nämna något.

Ska dessvärre tillbaka till mitt jobb på IT nu om drygt en vecka. Känns inget bra, utan har gått kanon att jobba hemifrån Skaffat hund under tiden så blir att traska tillbaka på lunchen för att gå ut med denna! Blir det inte att man får jobba remote sedan typ 2 dagar i veckan så är det tack och hej (efter jag köpt lägenhet)

Tror också det kan bli diskussioner nu kring vad som är okej och inte okej när det kommer till personlig hantering kring det här. Är det okej att Lisa och Kalle som har samma arbetsuppgifter har olika regler kring det. Lisa får jobba hemifrån hur mycket hon vill med Kalle måste vara på kontoret för att Kalle inte anses kunna hantera det. Kommer det vara okej? Om man jobbar i grupp med 10 pers där det ska vara en dags workshop och den ska vara på plats iom att 9 av 10 anser att det fungerar mycket bättre. Den enda personen som inte vill det gillar att sitta i sin stuga och jobba, har fått okej på ett övergripande plan för det, men tycker nu att man alltid ska ha det. Måste då företaget se till att det går via Teams även om det påverkar resterande negativt? Kan man räkna det som arbetsvägran?

En hel del såna frågor som blir intressanta att se om man kommer vara inne och pilla på med lagar, kollektivavtal, etc eller om man bara låter det skötas av företagens policy. Kan man lita på företagen där eller behövs det något form av regelverk för det?

Nice ändå du har det Men borde du inte byta jobb om du är relativt ledig efter kl 12 :D?

Problemet är de som skaffar djur och inser att när de måste gå tillbaka så kan de inte ta hand om djuren längre. Ungefär som de som skaffar sommarkatt på sommarstället och överger djuret och låter den klara sig själv. Kan man inte ta hand om djur ska man inte skaffa några. Skulle gärna vilja ha vovve men bor ensam. Får nöja mig med dammråttorna.

Myndighetsvärlden är ofta neddränkta i regelverk och compliance kulturer, de har papper och lite säkerhetsåtgärder som når upp till en miniminivå, men är inte speciellt mycket mer skyddade. Har inte sett någon myndighet som har ett bra aktivt cybersäkerhet arbete som går ut på att försvara organisationen, mer än att skapa word dokument som ingen läser.

Det är en fråga om utbildning. Du installerar inte saker på din arbetsdator om du inte fått tillstånd och vet vad du håller på med. Klicka aldrig på länkar, enable macros/scripts och allt det där. BYOD är ett uppenbart problem, men det var det redan innan pandemin och WFH. Bästa är att ge de anställda hårdvara, riktlinjer och utbildning, sen att ha en kultur som inte straffar utan löser incidenter så att säkerheten bibehålls. Straff leder bara till en självinförd tystnadskultur av de som råkar göra dumma saker.

Själv har jag strikt kontroll på saker som körs på en arbetsdator, kollar Virustotal m.m. och använder mig av hyfsat pålitliga mjukvaror som jag använt länge. Analyserade även malware, men det gjorde jag på min egna burk i en VM, något som jag behövde göra oavsett om jag var hemma eller på ett fysiskt kontor. Åter igen, vet vad du håller på med.