Myrbjörns äventyr i Book of Travels
Motivationen till att skriva följande var att jag ofta har svårt för långsamma spel, och framförallt rollspel. Jag vill dock gärna testa Book of Travels, och tänkte därför att det säkert blir roligare om jag försöker leva mig in i min karaktärs berättelse genom att faktiskt skriva om det han hittar på. Och om jag skriver om det kan jag lika gärna dela med mig av det här.
Resan tar sin början
Myrbjörn är blöt. Han har precis flytt från fångenskap på en flodbåt och listan över ägodelar är knapp: en kliande tunika, en huvudbonad hopknypplad av av tygprover, några bitar bröd och, av oklar anledning, en teckning av någons hand. Han stöter snabbt på ett syskonpar i skogen som han pratar med. Slug som en räv lyckas han charma till sig ytterligare en bit bröd innan syskonen riktigt inser vad som händer, men munsbiten ska snabbt komma att hamna i skymundan. Myrbjörn hittar nämligen ett träd med skogens mest eftertraktade skatt: missfärgade päron.
There is no keramikskärva
Men nu är det dags att hitta civilisationen. Han skymtar en väg bortom en träddunge, men utmaningarna har bara börjat för Myrbjörn. Mellan honom och vägen går nämligen en bäck som han tvingas vada över. Myrbjörn är återigen blöt. Och som lax på sillen visar sig den hägrande vägen istället vara en arkeologisk utgrävning, med en arkeolog som informerar honom om att monetära belöningar kan bli aktuella om Myrbjörn hittar glaserade krukskärvor. Efter några minuters slarvigt letande konstaterar Myrbjörn att det inte finns några skärvor; allt var en bluff, även om mannen ogenerat upprepar sitt lögnaktiga erbjudande. Myrbjörns att-döda-lista har fått sitt första namn.
Han bestämmer sig istället för att pröva lyckan med den självutnämnda historiker som sprätter omkring på utgrävningen. Han visar sig vara villig att köpslå, men det enda han har att erbjuda är... svavel?! Ja, olika typer av svavel, och dessutom tror gubbskrället att han ska få fler än 20 av Myrbjörns missfärgade päron i utbyte mot den sämsta typen av svavel han har. "Små bitar av svavel" envisas han med att kalla dem, som om det skulle få Myrbjörn att släppa sin surt förvärvade, äventyrligt färgade frukt. Nej, behåll du dina pruttluktande smulor.
Myrbjörn vandrar vidare genom skogen och hittar inte bara fler "missfärgade päron", utan även "päron", "flodnära päron" och "nästan mogna päron" – finns det en päronbaron i Book of Travels är det tveklöst Myrbjörn. Och när jag läser hans karaktärsbiografi så står det mycket riktigt att han är känd vitt och brett som Päronprinsen. Nu är det visserligen jag själv som författat biografin, men det står ju där, så det måste ju ha viss verklighetsförankring. Till slut finner han en väg, och rätt vad det är dyker det upp en uppmaning om att "Resa till Myr" – namnet måste vara ett tecken, och Myrbjörn ger sig av på nya äventyr.
Häng med nästa gång, då Myrbjörn hittar en by och kanske blir ägare till en tunna.
Kul läsning. Älskar Book of Travels, men det är verkligen ett spel som blir det man gör det till.
Ja, det är väldigt lite handhållning. Men samtidigt kul att man får bestämma riktning själv och är tvungen att hålla koll på uppdrag och dylikt på egen hand.