Vad får dig att tröttna på ett spel?

Medlem

När spels svårighetsgrad plötsligt och omotiverat spike:ar tröttnar jag. Jag har inget emot svåra spel när det är uppenbart upplagt för det, men när man funnit ett skönt "flyt" i ett spel och plötsligt, bildligt talat, springer in i en vägg, så är det inte alls lika roligt längre och det är ofta då jag ger upp.

Medlem

När spel är alldeles för lätta och när dom inte belönar högre svårighetsgrader, e nog mina egna hjärnspöken men föredrar att spela på svåraste i spel, och ifall jag inte belönas med något så litet som en achievement för det så tröttnar jag ganska snabbt.

Medlem

När det blir repetitivt och saknar story.
Det som får en att bli ett med spelet

Medlem

När grejer i spel blir omöjliga att genomföra av någon märkligt anledning, spelar inte jätte mycket längre men det är återkommande, särskilt prylar som kan vara livsavgörande för att komma vidare i spel, kan man sen inte backtracka eller gå tillbaks så är de ju kört. Man ser ju på personer på youtube att de kört spelet x-antal gånger för man missar inget, vilket är ett otyg att man börjat kolla på YT för att spela ett spel för att inte missa något avgörande.

Sen evigt grindande är ju fantastiskt också, där kan det också vara som det nämnts tidigare att man följer ett flow sen ett två tre så blir spelet skitsvårt så står man där och undrar var det gick fel. Har man missat halva spelet eftersom ens level inte bitter på fiender/bossar längre?

Medlem
Skrivet av Pigge88:

När spel är alldeles för lätta och när dom inte belönar högre svårighetsgrader, e nog mina egna hjärnspöken men föredrar att spela på svåraste i spel, och ifall jag inte belönas med något så litet som en achievement för det så tröttnar jag ganska snabbt.

När du spelar på svåraste och svårighetsgraden bara ökar genom att fiender tåler mer och ger mer skada, hur upplever du detta?

Medlem

Storyn måste vara välskriven och intressant om jag inte ska tröttna efter 20 timmar. Brukar ha svårt för open world och grinding. Vissa spel som Assissins Creed där det finns ett historiskt värde är undantaget. Tröttnar lätt på multiplayer också samma gäller button mashing. Gillar linjära spel med bra story, intressanta karaktärer, en början och ett slut 👍

Medlem

Går emot strömmen om man skall se till vad som är en selling points för stora spel men när det inte är linjärt så tröttnar jag. Dvs open world och massa side quests etc tar död på min glädje. Jag saknar klassiska linjära spel med Nice story. Till och med god of war 4 höll på att stryka med när man plötsligt fick en båt att utforska med.
Kanske därför jag uppskattar roguelite utvecklingen dock. Lätta att komma in i och inte överöst med dötid och sido-grejer eller gömda skillpoints man skall ha ångest över att man inte orkar leta efter. Egentligen, finns det något goare än att bara kunna gå ”rakt på sak” precis som huvudkaraktären i en film hade gjort? Sällan man ser James Bond eller Aragorn kolla bakom lådor eller krypa in i ett hål bara för att ”det kan finnas en uppgradering” 😂

Men visst förstår jag varför folk uppskattar det. Bara inte min grej.

Medlem

Barnsliga spel. Denna plåga innefattar större delen av alla spel som finns. Jag kör helst rpg och spelar just nu Tales of Arise, men eftersom karaktärerna och handlingen är i klass med Greta Gris tar det stopp.

Medlem

Det är nog främst i story-drivna spel jag kan tröttna men då skippar jag oftast sidouppdrag och går pang på. Även ibland när jag börjar komma nära slutet kan jag även sluta spela för att suga på det där sista en längre tid. Dock så har det hänt att jag aldrig tagit upp det igen... Är dock rätt envis av mig och det ska mycket till om jag ska sluta spela ett spel.

Medlem
Skrivet av Espresso_Bengt:

Krångliga strategispel där jag inte orkar sätta mig in i komplexiteten och ha tålamod med byggandet etc. Jag vet att det är bra spel, typ Europa Universalis och CIV men jag slutar ganska snabbt och slår på nått annat spel.

Det enda strategispelet jag spelat längre är Tropico, så om någon vet om strategispel på den nivån, let me know!

Nu är det ju såklart tycke och smak, men tycker inte Civ och Tropico skiljer sig speciellt mycket när det gäller svårighetsgrad. Sen är det helt olika spelstilar så även om du kan Tropico kommer du ha en liten tröskel att klättra över när du börjar med Civ, och vice versa.

Men klarade du Tropico fixar du Civ

Och välj Civ V... bättre än 6:an (tycke och smak) och finns nästan alltid på rea i någon butik

Medlem
Skrivet av Govein:

Går emot strömmen om man skall se till vad som är en selling points för stora spel men när det inte är linjärt så tröttnar jag. Dvs open world och massa side quests etc tar död på min glädje. Jag saknar klassiska linjära spel med Nice story. Till och med god of war 4 höll på att stryka med när man plötsligt fick en båt att utforska med.
Kanske därför jag uppskattar roguelite utvecklingen dock. Lätta att komma in i och inte överöst med dötid och sido-grejer eller gömda skillpoints man skall ha ångest över att man inte orkar leta efter. Egentligen, finns det något goare än att bara kunna gå ”rakt på sak” precis som huvudkaraktären i en film hade gjort? Sällan man ser James Bond eller Aragorn kolla bakom lådor eller krypa in i ett hål bara för att ”det kan finnas en uppgradering” 😂

Men visst förstår jag varför folk uppskattar det. Bara inte min grej.

Håller helt med suckade högt när jag fattade att God of War 4 var någon form av semi-open world och detsamma hände i Gears 5 som jag tyckte var riktigt bra tills man fick något jäkla öken skepp med segel och tvingades åka runt i öknen och utforska! Metro Exodus är ett annat sånt exempel, älskade tunnelbanan och klaustrofobin i dom två första spelen men open world grejen i Exodus drog ner hela betyget. Vissa spel gör sig bättre linjära!

Daz
Medlem

När spel är för lätta. Behöver bli lagom utmanad för att ha kul. Det vill säga jag ska kunna dö i varje strid och att det är min skicklighet som gör att jag går segrande ur striden. Brukar vara lagom med 4 svårighetsgrader i spel. Då väljer jag den näst svåraste som oftast brukar träffa min sweet spot. Typ i Halo spelar jag på heroic och i Uncharted spelar jag på hard. Problemet blir spel som inte har alternativa svårighetsgrader. Typ Borderlands som jag spelade igenom med tre kompisar som inte hade spelat spelet tidigare. Dog noll gånger genom hela kampanjen och var aldrig nära att dö heller. Hade det inte varit för att det var coop hade jag stängt av och aldrig återvänt. Spelet var på tok för lätt och jag led och var uttråkad igenom hela spelet. Spelade aldrig expansionerna till spelet och har inte köpt någon av uppföljarna heller.

Diablo 3 är ett annat spel som jag lirade igenom vid spelsläpp. Körde med en kompis och dog noll gånger genom kampanjen. Gick inte att välja en högre svårighetsgrad när vi startade utan jag gissar på att de låses upp alt efter som. Samma sak där att jag pinade mig igenom hela kampanjen. Hade stängt av om det inte vore för att det var coop.
Så skulle säga att en balanserad svårighetsgrad för just mig är en av de viktigaste aspekterna i ett spel för mig.

Finns mycket annat jag inte gillar heller som: Quick Time Events, grind, auto aim eller aim assist i spel, open world spel, sekvenser som inte går att trycka bort ifall man dött och en tidigare checkpoint laddas, när buggar är för allvarliga i ett spel, sidouppdrag i spel är generellt astråkiga och oinspirerande, om ett spel blir repetetivt.

Många nämner story men där har jag inga större problem. Tycker ändå att det bara är 1-2% av spelen som jag spelar som har en intressant handling. Resten är antingen standard, mediokra eller kass. Så länge gameplay och svårighetsgrad är okej så tuggar jag vidare.

Testpilot

Finns många aspekter i det hela men kan ta mina största stötestenar.

* Sparpunkter på vissa ställen i spelet och ej när du vill.

När man spelar skall man kunna spara närsomhelst. Om du är mitt i ett uppdrag och är tvungen o dra från datorn så skall det kunna fortsättas exakt där. Tex. Deathloop höll jag nästan att sluta med pga att i början är man jäkligt låst och kan inte stänga av spelet när man vill.

* Dåligt UI och användarinterface.

Spel där du inte kan ställa in dina kommandon eller välja hur du skall styra din karaktär. Menyval som låser framerate eller bestämmer hur du skall styra utan att du kan påverka. Inte kunna ställa Invert Vertical look mm.
Stör mig mycket på alla spel som kräver piltangenter och escape för o styra runt. Särskilt att alltid trycka ENTER och då funkar inte numeriska tangentbordets ENTER nää inte då. Man har faktiskt en fullt funktionell mus men det orkar man inte stödja.

* Dålig styrning/känsla på karaktärer

Följer med lite med UI designen men då styrningen inte hänger med eller ui elementen krånglar till det hela hur du spelar är inte nåt som ses med blida ögon. Det tillsammans med min sista punkt om Q/A är stora syndabockar.

* Du kan ej skippa laddningsskärmar , filmsekvenser mm.

Måste du sitta igenom 13 olika introsekvenser och logos då du startar spelet. Varje gång du dog i spelet får du titta på en filmsekvens i 5 minuter för att göra nästa försök att ta bossen osv.
I många av dagens spel får man själv gå in och ta bort filmsekvenserna manuellt för o slippa skiten.

* Repetetivt eller har icke rolig story.

Vissa spel tappar man ganska snabbt. Särskilt om man kanske slutar spela i en vecka eller så och inte alls känner suget komma tillbaka. Då var nog inte spelet så roligt iallafall.

* Dåligt Q/A testat/Programmerat/Optimerat
Nytt spel och slumpmässiga krasher till desktop. Eller diverse optimeringar som behövs för att ens få spelet i spelbart skick. Stuttering eller menykommandon som inte sparas då spelet krashar.
Andra buggar i spelet som gör det omöjligt att komma vidare. Jepp det är några av hindren man har i dagens spelklimat.

Medlem
Skrivet av Daz:

När spel är för lätta. Behöver bli lagom utmanad för att ha kul. Det vill säga jag ska kunna dö i varje strid och att det är min skicklighet som gör att jag går segrande ur striden. Brukar vara lagom med 4 svårighetsgrader i spel. Då väljer jag den näst svåraste som oftast brukar träffa min sweet spot. Typ i Halo spelar jag på heroic och i Uncharted spelar jag på hard. Problemet blir spel som inte har alternativa svårighetsgrader. Typ Borderlands som jag spelade igenom med tre kompisar som inte hade spelat spelet tidigare. Dog noll gånger genom hela kampanjen och var aldrig nära att dö heller. Hade det inte varit för att det var coop hade jag stängt av och aldrig återvänt. Spelet var på tok för lätt och jag led och var uttråkad igenom hela spelet. Spelade aldrig expansionerna till spelet och har inte köpt någon av uppföljarna heller.

Diablo 3 är ett annat spel som jag lirade igenom vid spelsläpp. Körde med en kompis och dog noll gånger genom kampanjen. Gick inte att välja en högre svårighetsgrad när vi startade utan jag gissar på att de låses upp alt efter som. Samma sak där att jag pinade mig igenom hela kampanjen. Hade stängt av om det inte vore för att det var coop.
Så skulle säga att en balanserad svårighetsgrad för just mig är en av de viktigaste aspekterna i ett spel för mig.

Finns mycket annat jag inte gillar heller som: Quick Time Events, grind, auto aim eller aim assist i spel, open world spel, sekvenser som inte går att trycka bort ifall man dött och en tidigare checkpoint laddas, när buggar är för allvarliga i ett spel, sidouppdrag i spel är generellt astråkiga och oinspirerande, om ett spel blir repetetivt.

Många nämner story men där har jag inga större problem. Tycker ändå att det bara är 1-2% av spelen som jag spelar som har en intressant handling. Resten är antingen standard, mediokra eller kass. Så länge gameplay och svårighetsgrad är okej så tuggar jag vidare.

Jag håller med helt och hållet. Är det inte utmanande blir det trist med en gång.

Medlem

Saker som jag kan ruttna på är när ett spel har vapen som har durability där det inte behövs (typ BOTW) och där det dessutom inte går att reparera grejor så man kan använda den utrustning man vill. Jag köper om det är så i ett avancerat RPG, men fan.. inte i Zelda.

Sen blev jag jäkligt besviken på Shenmue 3 för att man av någon anledning var tvungen att käka mat hela jäkla tiden. Totalt menlös detalj som bara blev störande, orkade inte köra långt i det spelet trots att jag var med och kickstartade det, samt älskade ettan och tvåan.

En annan sak jag hoppas aldrig mer behöva se i ett spel - Assassin's Creeds "tjuvlyssna på de här vakterna"-cirkel. AARGHHH

Medlem

Anledningar som är mitt fel:
-Bristande speltid. Med två småknattar blir det inte mer än en timmes spelande ett fåtal kvällar i veckan vilket medför att jag ofta lägger stora, komplexa, tidskrävande spel åt sidan även om jag gillar dem. No Man's Sky, Stellaris, Dragon Age: Inquisition, Civ VI, RDR2, Divinity: Original Sin 1+2 m.fl. har alla lagts på den digitala hyllan innan de var avklarade. Även onlinespel försvinner ofta av den här anledningen då jag dels inte har tid att bli bra på något av dem och därutöver känner att jag missar många SP-spel om jag skulle sitta och nöta samma banor och matcher i månader eller lägga all min kärlek på ett MMO.

Anledningar som är spelens fel:
-Dålig AI. Då menar jag inte "vanligt dum" AI som t.ex. zombies i B4B eller andra fiender som bara springer rakt emot en helt utan självbevarelsedrift, utan tillfällen där spelet mer eller mindre förstörs av den. För ett tag sedan slutade jag spela Necromunda: Underhive Wars av den här anledningen. Ett turordningsbaserat spel blir sådär roligt när fienderna ofta använder alla sina action points för att springa rakt in i en vägg eller ladda om sitt vapen när de har 9/10 kulor kvar och lägg skulle kunna vinna matchen samma runda om de bara valde att ge fyr.

-Bullet Sponge-fiender. Jag har viss förståelse för det i co-op-fokuserade spel men finner det mest frustrerande i spel som det nya GotG t.ex. där ens vapen mest känns som ärtbössor utan tillfredsställande ljudbild eller visuell feedback och inte heller påverkar fiendernas hälsomätare nämnvärt.

-Urusla autosaves. Jag är en person som ofta förlitar mig uteslutande på checkpoints och autosaves när jag spelar, finns inte dessa med i spelet har jag en (1) enda save slot jag nyttjar vilket gör mig ganska exponerad när det kommer till dåliga save states. För ett tag sedan spelade jag Sniper Elite 4 och jag gillar verkligen de spelen, men jag slutade spela och avinstallerade efter att spelet autosparat i en situation där jag oundvikligen dog varje gång det laddat. Vi pratar i kalibern att jag hade minimalt med liv kvar och att en kula redan lämnat fiendes mynning när spelet laddat klart och det hela resulterar i en oändlig loop av laddningsskärmar.

Medlem

Något jag upptäckte igår när jag skulle börja spela Destiny 2 igen var att jag fick en sådan otroligt mängd med information av nya saker rakt upp i ansiktet att jag tröttnade på två sekunder och stängde ned spelet.

Medlem
Medlem

När det blir för lätt, eller för svårt. Även om det blir alldeles för enformigt. Det kan även vara för långt och upprepande.

När det inte finns någon tydlig tråd som för spelet framåt. T.ex. i många open world spel där du får samla blommor och skit tills du hittar nästa storyuppdrag eller når en level som gör att du låser upp det.

När storyn är tråkig och man inte känner att det ger något.

När det kommer ett bättre spel som man fastnar i istället. Sen försöker man komma in i det gamla igen efter veckor/månader/år och man klarar inte minsta lilla grej för man glömt bort combos eller spelmekaniken som man lärde sig under tiden man spelade.

Tjocka dialoger och långa cutscenes.

Medlem

Bra tråd! Här kommer några "favoriter":

  • Osynliga väggar...eller när allting över ankelhöjd tvingar en att springa runt. Det finns nog få saker jag sett som sabbar inlevelsen mer än så. Spel med värre mekanik än det är ett spel jag aldrig köpt.

  • Fusk. När MP spel har dåligt skydd mot maskavföring, eller "fuskare" som en del kallar det, som förstör allt som är roligt med ett spel. The Division och New World är 2 exempel av otaliga.

  • Den "magiska" labyrinten. Zelda-spelen har varit bra på att använda sig av den här fruktansvärt störiga mekaniken. Rätt väg är höger, upp, höger, upp, vänster, vänster, upp och upp igen. Går du fel så återställs allt.

  • Dialogval för svin. Rollspel där du får 3 val i dialoger där svaren ska spegla din karaktär och ger konsekvenser...och alla är lika kassa.

  • Helt omotiverat grind.

  • Otrevliga överraskningar 1. Du har investerat några timmar i ett spel och stöter på en betalvägg...lyckligtvis inte så vanligt i PC och konsolspel, men nästan industristandard i mobilspel

  • Otrevliga överraskningar 2. Karaktären du spelar visar sig vara helt olik dig själv i val du inte kan påverka, och du känner enbart ett instinktivt ogillande för den.

  • P2W mekanik.

  • In-game priser inriktade till whales...och folk utan förstånd.

För att många spel ska vara roliga krävs ju dessutom att man kan leva sig in i dem på varierande sätt. Jag kan störa mig på bristande kontroller som sabbar flytet, att man förväntas hålla koll på mer knappar än vänsterhanden når eller buggar och glitchar. Vissa går att förbise tillfälligt i väntan på en patch/fix, men ifall de kvarstår så kan de verkligen göra att man tappar känslan för spelet helt och lägger ner i förtid.

Medlem

Att JAG blivit för gammal för vissa sorts spel (53 år).
Jag inhandlar ett spel jag tror passar perfekt. Sedan inser jag att jag fastnar på ställen som jag även gjorde när jag var yngre. Skillnaden är att då gav jag aldrig upp. Nu slutar jag ofta efter några enstaka försök. Ofta är det ju i plattformsspel. Spelade de mest galet svåra plattformsspelen när NES var nytt. Gav aldrig upp. Nu-"Det finns väl något viktigare att göra" äldre vuxenvarning.
Måste vara en mycket indragande story och gör inget om det är lite segt. Till skillnad från många i den här tråden älskade jag RDR2.

Jag upptäckte (förväntade mig) dock att jag skulle gilla Psychonauts 2, vilket jag gjorde. Tack vare heltokiga storyn och att jag älskade första spelet. Dock spelar jag aldrig längre på supersvår nivå i stort sett aldrig i några spel. Vill troligen inte fastna utan vill få en givande story berättad. Inser mina begränsningar, är inte lika duktig på snabbtryckande. Slösa tid på en idiotpassage, man får börja om med, där man måste trycka rätt på en nanosekund (känns det som) är slöseri med tid för mig. Alltså inte nanosekunden utan att jag ständigt missar och det är mest en slump om jag lyckas.

Så storydrivna spel gillar jag bäst. Slutat med MMOspel, PvP, svinsvåra spel.

Medlem

Det som alltid får mig att tröttna på ett spel är om narrativet är fullt av artificiella hinder. Så som "gå till platsen X och gör Y". På vägen till Y finns det ett staket som karaktären inte kan klättra över, men staketägaren kan vara behjälplig och plocka ned detsamma om man går till platsen A för att hämta B åt denne. Den här typen av ren utfyllnad kan jag drömma mardrömmar om, varför jag också hatar den i spel...

Medlem

Open world spel som är för stora tex AC Walhall.
Spelförstörande buggar där tex npcer är försvunna och speltillverkaren inte har fixat skiten(Bethesda).
När din karaktär är dödligt sjuk så blir resten av spelet förstört då slutet känns meningslöst eller när karaktären dör i slutet, noll replay värde.

Medlem

Vapen levlar i skjutspel typ cyberpunk

Inaktiv

Onödig stealthepisoder i spel, som tex följa efter någon i Assassins eller hemska smyguppdraget i BOTW.

Stora buggar i allmänhet, gav just upp på Far cry 6 pga ett uppdrag som inte gick genomföra. Små buggar bryr mig inte så mycket.

Ej bortklickbara mellansekvenser, tittar på dig, Ghost of Tsushima.

Medlem

Alla jävla seasonpasses hit och dit, du måste ju mer eller mindre sitta klistrad 24/7 får att låsa upp allt, Få som har hjärta kvar då allt i slutänden handlar om pengar tacka vet jag små utvecklare som brinner för sitt spel, Ubisoft´s jävla copy/paste på alla deras spel och deras plottriga kartor med 35 triljoner ikoner. Scope glint i cod???? hahahahahahaha ta bort sniperbössorna istället, Mycket som är skevt i spelvärlden just nu...

/arg som helvete

Medlem

Jag spelar oftast rpg- eller rpg-betonade spel och är en min-maxare, så jag slutar för att jag blir för kraftfull för motståndet. Sen börjar jag om och startar en ny gubbe.

Medlem
Skrivet av DarkSvenn1002:

Vapen levlar i skjutspel typ cyberpunk

Har inte lirat det, men om du menar när spelutvecklaren gör regler som "Du är för dum i huvudet för att hålla i det här vapnet", då håller jag med helt.

Medlem
Skrivet av Cripp3r:

Alla jävla seasonpasses hit och dit, du måste ju mer eller mindre sitta klistrad 24/7 får att låsa upp allt, Få som har hjärta kvar då allt i slutänden handlar om pengar tacka vet jag små utvecklare som brinner för sitt spel, Ubisoft´s jävla copy/paste på alla deras spel och deras plottriga kartor med 35 triljoner ikoner. Scope glint i cod???? hahahahahahaha ta bort sniperbössorna istället, Mycket som är skevt i spelvärlden just nu...

/arg som helvete

Håller helt med dig och allt jävla fokus på kosmetika och unlocks... ush dagens spelindustri.. måste man se bra ut på ett spel?? att folk lägger tonvis med pengar för att se ut som en 15 årig transa på slagfält kommer jag aldrig förstå. Måste man ha tusen olika vapen och unlocks??Fins inget som heter teamwork i spel längre då det är viktigare att göra progressions i sina unlocks än att hjälpa sitt lag.

ja spelindustrin har blivit rejält skev.. HOST *dice


signatur

Du kan kissa utan att bajsa men inte bajsa utan att kissa

Skriv svar