Stora sjuktråden
När jag hade njursten så spydde jag, fick gå av pendeltåget och sökte upp en sopkorg. Folk trodde väl att jag var full eller något. Kroppen sa ifrån flera gånger och jag borde ha åkt in tidigare, viktigt att lyssna på signaler.
Ni som läser detta, tänk inte "Äsch, det blir väl bättre, ska hem och lira Valheim" - Gå till doktorn!
+1 på den.
Första gången jag fick ett njurstensanfall hade jag precis gått av planet på Stanstead utanför London. Började med lite ont i magen/ryggen (typ, svårt att säga precis var det gör ont), och när jag kom till Victoria station så va det riktigt jävligt. Lyckades ta oss hotellet via tunnelbanan och sov några timmar tills det släppte. Dum som man är tänker man ju att "vafan jag är ju på semester jag har inte tid att va sjuk". Jag tänkte inte så mycket på det, jag hade nyligen fått veta att jag blivit laktosintolerant så det va inte jätteovanligt att jag fick ont i magen där i början innan jag lärt mig vad jag kunde och inte kunde äta. Ett litet anfall till kom kvällen efter när vi redan va tillbaka på hotellet och därefter va det ok i flera veckor.
Sen slog det till ordentligt, bodde då 300 meter från lasarettet i Helsingborg och tänkte att jag kan nog gå dit, men det gick fan inte. Spydde i en rabatt utanför dörren och fick bli hämtad av svärmor som körde bort mig på akuten. På midsommardagsmorgon... Knappt kaos på akutmottagningen då. 😅 Fick utskrivet inflammationsdämpande och stenen kom ut någon månad senare naturlig väg.
40% av alla som någon gång haft njursten får det igen har jag hört, så jag går bara och väntar på att det ska smälla till igen. 😁
+1 på den.
Första gången jag fick ett njurstensanfall hade jag precis gått av planet på Stanstead utanför London. Började med lite ont i magen/ryggen (typ, svårt att säga precis var det gör ont), och när jag kom till Victoria station så va det riktigt jävligt. Lyckades ta oss hotellet via tunnelbanan och sov några timmar tills det släppte. Dum som man är tänker man ju att "vafan jag är ju på semester jag har inte tid att va sjuk". Jag tänkte inte så mycket på det, jag hade nyligen fått veta att jag blivit laktosintolerant så det va inte jätteovanligt att jag fick ont i magen där i början innan jag lärt mig vad jag kunde och inte kunde äta. Ett litet anfall till kom kvällen efter när vi redan va tillbaka på hotellet och därefter va det ok i flera veckor.
Sen slog det till ordentligt, bodde då 300 meter från lasarettet i Helsingborg och tänkte att jag kan nog gå dit, men det gick fan inte. Spydde i en rabatt utanför dörren och fick bli hämtad av svärmor som körde bort mig på akuten. På midsommardagsmorgon... Knappt kaos på akutmottagningen då. 😅 Fick utskrivet inflammationsdämpande och stenen kom ut någon månad senare naturlig väg.
40% av alla som någon gång haft njursten får det igen har jag hört, så jag går bara och väntar på att det ska smälla till igen. 😁
Har ändrat mina kostvanor, dricker mycket mer än vad jag är törstig och har minskat salt intaget rejält. De ska göra skillnad enligt en doktor jag pratade med. Så ingen mer djungelvrål för mig.
Har ändrat mina kostvanor, dricker mycket mer än vad jag är törstig och har minskat salt intaget rejält. De ska göra skillnad enligt en doktor jag pratade med. Så ingen mer djungelvrål för mig.
Både jag, min bror och min mor har inom loppet av ett par år alla drabbats av njursten, så vårt fall verkar det ju nästan vara genetiskt, men kosten är ju säkert en viss inverkan. Jag har dock inte riktigt kunnat hitta något konkret att läsa som visar vad som faktiskt bevisats orsaka njursten och inte, de verkar vara lite oklart fortfarande, saltintag låter ju rimligt att det skulle kunna ha en viss inverkan dock. 🤷♂️
Tack. Det är ungefär likadant, vissa dagar är bättre än andra. Men har varit hos läkare på vårdcentralen igen, och de har äntligen påbörjat så att jag ska få en remiss till sjukhuset inom vårdgarantin (3 månader)
Hur är det själv?
Ungefär samma som innan hos mig. Hemsk åkomma. Hela mitt psyke är förändrat. Att det dessutom är en viss hörselnedsättning inblandad gör inte saken bättre (även om den inte påvekar mig i vardagen vid samtal – bara om jag lyssnar på musik som jag minns hur den lät innan).
Verklighetsuppfattningen har fått en ordentlig törn.
Vi måste lösa både tinnitus och hörselnedsättning med bio-tech. 👨🔬🧑🔬👩🔬
Och så klart försöka förebygga skador. Som någon sa om att vara försiktig med hörseln: ”don’t be afraid, but be aware”.
Lycka till och hoppas du blir bättre med tiden!
Hej Johan!
Fy vad du måste frysa och vara trött nu. Jag fick min nya njure av min kompis för fyra år och två veckor sen. Jag kommer ihåg kylan och tröttheten som värst. Dialys gör en rejält trött om jag förstod rätt, jag höll ut in i det sista så ”slapp” dialysen. Var nere på 6% kapacitet när vi rullade in under kniven. Så här i efterhand har jag förstått att jag hade mått bättre om jag tagit dialysen de sista veckorna men jag tyckte det såg så otäckt ut.
Sista natten skrev jag en del texter. Hörde av mig till personer jag sårat i livet, mailaen personer jag sårat tidigare i livet. Min fru följde mig så långt jag hon kunde, jag skickade ett sista ”jag älskar dig” til den äldste sonen och rullades in. Anastesi (narkosläkaren) var dansk och i mitt huvud knarkar danskarna mer så jag tyckte det var rätt att han sövde mig men jag berättade att jag var rädd. Han gav mig lugn, sen sönkte han mig i det varma mörkret.
När jag vaknade var jag så jäkla glad att jag jag just vaknade! Att jag levde. Det vände fort sen. Den nya njuren pumpade ut allt skit ur kroppen, vätskeersättningen i armen pumpade in och det det tog åtta liter urin innan det började återgå till normal färg.
Frös inte. Var pigg.
Jag förstår din rädsla men det är en rutinoperation för de som gör såna. Jag tror på dig.
Tack för ditt meddelande! Vad roligt det var att läsa detta Första natten låg jag, hög som ett hus och käkade ahlgrens bilar. Mådde som en jäkla kung. 6 liter första natten, det var helt sjukt. Tappade 3 kg och började väl förstå än mer hur jäkla sjuk man var. Verkligheten med immundämpande och kortisonet har väl kommit ikapp en nu lite, men har börjat gå ner på immundämpande. Alla värden är stabila och funderar på att träna lite karate ikväll. Tränar kids och hade sån jäkla träningsvärk efter det och då lät jag dom göra allt själva
I am the black wizards.
Tack för ditt meddelande! Vad roligt det var att läsa detta Första natten låg jag, hög som ett hus och käkade ahlgrens bilar. Mådde som en jäkla kung. 6 liter första natten, det var helt sjukt. Tappade 3 kg och började väl förstå än mer hur jäkla sjuk man var. Verkligheten med immundämpande och kortisonet har väl kommit ikapp en nu lite, men har börjat gå ner på immundämpande. Alla värden är stabila och funderar på att träna lite karate ikväll. Tränar kids och hade sån jäkla träningsvärk efter det och då lät jag dom göra allt själva
"IgA-nefrit, jag har samma sjukdom som du, Johan!
Jag hoppas verkligen allt gick bra för dig och att du idag månader senare mår bra, kan du träna? Hur fungerar kosten för dig?
Jag är 25 år gammal och min iga-nefrit upptäcktes 2012, dvs. 10 år sedan och har bara pendlat mellan 60-70% i njurfunktion.
Nu har jag börjat träna igen och blev att jag åt väldigt väldigt mycket, fick ont i sidorna av magen och blev supernojjig att jag aktiverat ngn inflammation. Inget blod i urinet dock. Hoppas på att detta går över... Hoppas allt är väl med dig och lycka till i framtiden!!"
"IgA-nefrit, jag har samma sjukdom som du, Johan!
Jag hoppas verkligen allt gick bra för dig och att du idag månader senare mår bra, kan du träna? Hur fungerar kosten för dig?
Jag är 25 år gammal och min iga-nefrit upptäcktes 2012, dvs. 10 år sedan och har bara pendlat mellan 60-70% i njurfunktion.
Nu har jag börjat träna igen och blev att jag åt väldigt väldigt mycket, fick ont i sidorna av magen och blev supernojjig att jag aktiverat ngn inflammation. Inget blod i urinet dock. Hoppas på att detta går över... Hoppas allt är väl med dig och lycka till i framtiden!!"
Hej! Men va häftigt att du har så mycket kvar efter så många år. Då är det förhoppningsvis ingen aggressiv variant. Det hade ju tyvärr jag. Började träna rätt hårt för 3 år sedan och det har gått bra. Gjorde sista träningen veckan innan transplantation, vilken också gått bra, men var väl inte förbered på allt småtjaffs. Många extraprover för att dom är superpetiga etc. Fick en liten avstötning som inte var så jobbig, trodde det var något värre. Sen har det varit rätt stabilt, började träna ca 6 veckor efter operationen, men drog på mig inflammation i båda knäna och fötterna, så det var ju lite drygt får jag säga. Gick upp som fan både när nefriten behandlades och nu efter transplantation (mycket pga att jag var orörlig ett bra tag). Har dock börjat köra på nu igen, dock trappar jag upp, så att det inte blir någon dum självförvållad motgång
All lycka till dig med! Träning är ju bra, men käka inga preparat (särskilt inte proteinpulver och sånt från "hälsokost").
I am the black wizards.