George R. R. Martin tycker att Elden Ring ser fantastiskt ut

Känns fortfarande som att storyn kommer vara väldigt medioker och överdrivet dramatisk, då GRRM har varit involverad i denna.

Ser fortfarande fram emot spelet, dock.

Han vågar nog inte säga annat heller.

Tyvärr tycker jag alltid att storyn i spel är medioker om man ska se till ett rent medryckande narrativ där man hemskt gärna rent dramaturgiskt vill se hur det utvecklar sig. Det är nästan aldrig något som avviker från "det går dåligt, du är chansen att det kan bli bra". From Software har tidigare gjort det bra och liksom skippat det här med story.

Ahh Master of Orion, det var grejer det!

Ja det var det faktiskt. Spelade framför allt 2:an väldigt mycket och minns vad besviken jag var på 3:an när den kom. Minns inte varför dock...

This,
Hade red dead 2 varit en film hade den antagligen känts som mellanmjölk.

Om jag inte minns fel så var trean en ren katastrof när det kom till spelets AI. En sak som var talande för detta var att tryckte man bara på "end turn" x antal gånger så vann man alltid 😂

Metro serien är exempel på spel med otroligt bra story, kan rekommendera starkt 🙌

Framförallt är atmosfären i Metro-spelen väldigt bra, om än ofta obehaglig.

Yes, gillar Metro också. Syftar mer på att GRRM inte tilltalar mig som författare, hah.

Jag tror att det bör vara rätt lugnt även om man inte gillar Martins författande. Han har trots allt inte skrivit handlingen till själva spelet, utan har bara jobbat med världens historia, "lore" och dylikt.

Den senaste lore/story-texten som släpptes tycker jag låter riktigt intressant! Förmodligen skriven av George R.R Martin.(Eller åtminstone grunden)

The storyteller folds her slender hands - both pairs - and speaks.

“It happened an age ago. But when I recall, I see it true.”

So begins the tale of the Shattering, a devastating war between the children of Marika, Demigods of the Lands Between.
One grim night in the depths of winter, a flock of unknown assassins stole across the Lands Between.

In a coetaneous attack, this foul covenant snuffed out the lives of many of the God-Queen’s kin throughout the empire, too numerous and too scattered for her godly protection to save.

The assassins’ targets were multifold, but none was as devastating a loss to the Eternal Queen as that of Godwyn the Golden. After his death, the Elden Ring was somehow shattered, and the order of the world broke with it.

Out of this chaos came war. Open, bitter war, pitting blood against blood and kin against kin.
The conflict broke a vast and prosperous empire into brittle fragments.

No single side could find enough purchase to maintain a decisive victory, even when fueled by the power of a Great Rune.
The battle of General Radahn against Malenia the Severed illustrated that neither strength nor skill alone would be enough to take control of the entirety of the lands Marika had united.

And so, the Lands Between are no longer gripped by open war, but caught in an uneasy stalemate that seems impossible to resolve.

“Unless of course,” the storyteller says, a coy smile on both her lips, “thou shouldst take the crown?”

https://en.bandainamcoent.eu/elden-ring/news/look-the-history...

Det jag känner om samtliga hyllade berättelser i spel. Kan också vara en anledning till varför det går så dåligt att överföra spel till film då berättandet och storyn blir exponerat. Nu har ju film existerat så mycket längre än spel också, så jag kan förstå att spelmediet ligger efter. Framförallt så tycker jag att spelmediet inte hittat sitt eget sätt att berätta, istället försöker man göra "film" med spelmoment instoppade. Det funkar ju drägligt som i Naughty Dogs-spel, men om man ska vara krass. Tar du bort spelmomenten och bara ser fiimsekvenserna mellan så har du fått ut nästan lika mycket av själva storyn som om du skulle spela också.

Om jag ska vara ärlig tror inte jag att 90% av de som har spelat Dark Souls och andra liknade spel, spelar dem för storyn. Utan för gameplay och den mörka världen. Samma kommer att gälla för Elden Ring också säkert, även om den verkar ha mer story än deras andra spel.

Amen. Fast det borde egentligen vara 100% för Soulsspelen har ingen story värt namnet. Otroligt bra spel med fantastiska mystiska äventyr, men nåt sammanhang eller historieberättande har jag aldrig sett röken av.

Köper vad du menar rakt av. MEN...
Souls spelen har sjukt djup story, om än svårfångad.
När jag för länge sedan klarade Dark souls för första gången så la jag det på hyllan, brydde mig inte mer. Än mindre om Demon Souls.
Långt därefter, när Bloodborne släpptes började jag förstå Miyazaki sätt att berätta historier.
Och det "jävla" kaninhålet" jag klev ner i då var galet.
Alla souls spel har en helt galen story bakom sig, betydligt tyngre än vad vi gamers är vana vid.
Än idag har jag inte helt beslutat var jag står i världen runt Dark Souls. Vem var Gwyn? Gjorde vi rätt i slutet?
Finns inga spel i mitt tycke som ens kommer nära när det gäller tung och välskriven story, och att säga att Soulspspelen inte har något historieberättande i sig är bara fel, så fel. Som om den som spelat varit blind.
...man måste bara leta efter den i spelen och inte få den kastad i ansiktet.

Det hade varit väldigt uppfriskande. Att det inte handlar om att rädda nån värld eller lösa stora problem. Men inte för den sakens skull något krystat avantgarde-spel. Det kanske finns såna spel men att det är sådana som är dömda att få en pytteliten spelarskara.

Inte för att det har med storyn att göra men lite hur jag tänker: Hade tyckt det känts kul med ett spel som till ytan ser ut som ett vanligt action-RPG där man går runt bland folk och varelser som man förvisso kan slåss mot, om man vill, men som inte är "fiender". Fastän de ser farliga ut och står i en klunga i en skogsdunge. De är inte aggro:ed mot en, utan är likadant inställda mot en som de hade varit i verkligheten typ. Vissa grejer kanske faktiskt är aggroed per default men det är begränsat till typ getingar och dylikt. Resten får man göra som man vill med och det ska ta emot lite om man dödar någon, men det är inte för den sakens skull ett rent dialog-/"tänkar"-spel.

Precis, och jag tycker det är ett billigt sätt att få sitt spel omskrivet som att ha en bra story, att det blir en massa berättande i filmsekvenser. (Som ändå är mycket sämre än typ valfri film).

Elden ring blir säkert bra. Har hört att många trodde att det skulle bli lika snyggt som nya Demons soules till ps5an. Och att andra blev ledsna i ögat över att det var för likt Dark soules 3. Själv så är jag bara glad att få mer av det goda.

Kingfom Come är ju precis det där, du spelar ingen "chosen one", bara en smedson som råkar hamna mitt i brinnade konflikter och krig. Sen blir du ju indragen, men du är ingen räddare eller hjälte i sammanhanget.

Person: "Åh, de gör banbrytande grejer i det här spelet"

Också person: "jag är ingen gamer egentligen"

Vi får väl se hur banbrytande det är. Ofta man hör sådant från röst skådespelare och annat som inte själva lirar.

Ja, karaktärens ingång i det hela var ovanligt blygsam vilket var härligt. Senare i spelet kände iaf jag mig dessvärre ganska gudalikt OP och viktig.

Håller med, Känslan jag har fått av RDR2s story (Jag har kommit till början av Chapter 4.) är att saker bara händer och de olika arken är alldeles för korta för kunna utvecklas fullt ut.
Några spel lyckas ju med sin story dock, ett av dem tycker jag är Witcher 3.