Medlem
Bioshock Infinite

Bioshock Infinite är på många sätt en sällsamt vacker ankunge jämfört med mer sedvanliga actionspel. Men det beter sig som en flock vildkatter inlåsta i en begränsande last-before-last-gen-låda.

Handlingen far runt som ett överambitiöst miniatyrlejon. Actionscenerna klöser frenetiskt på väggarna i desperata försök att fly bort från sina ferala kusiner. Kontrollen jamar uppgivet och önskar att det vore 2007 igen. Grafiken sträcker förnöjt ut sig och spinner självmedvetet att den egentligen är en tiger.

Välkomna in i berättelsen om berättelsen om berättelsen om berättelsen om…

Same procedure as last year, Levine?

Som en hommage till sina båda föregångare inleds spelet med att du kliver in i ett fyrtorn mitt ute på ett mörkt och stormigt hav. Små lappar i fyrtornet ger ledtrådar om att du står i skuld till någon som beordrat dig att kidnappa en flicka.

Några cutscenes och tvära kast senare vaknar du upp i en stad högt uppe bland molnen. Det kunde lika gärna varit Claude Monet som valt paletten till dessa omgivningar med flanerande människor som firar någon form av jubileum. Överallt syns statyer av ”profeten”, folkets frälsare.

Men någonting är på lur. Känslan är att du inte hör hemma här.

So far so good.

Spelmekaniken känns omedelbart igen från Bioshock 1 och 2 och den känslan kommer bestå genom hela spelet. Det är samma typ av kontroll med snarlika vapen och färdigheter.

Föremålen som du hittar är fortfarande mynt, förbandslådor och diverse överflödigt skräp från tunnor, skrin och lådor. Till skillnad från tidigare Bioshock-spel är du dock begränsad till maximalt två vapen åt gången. En annan ny mekanik är att du nu kan hitta kläder för att boosta dina olika förmågor.

Vad är väl en stad bland molnen...

Spelet vi fick vs spelet vi förtjänade?

Med historiens facit i hand blev Bioshock Infinite 2013 väldigt annorlunda från utvecklarnas vision som presenterades på E3 2011. Tillåt mig därför inledningsvis backa bandet något.

Ken Levine och hans Irrational Games ville bryta ny mark. Borta var undervattensstaden Rapture. Den nya spelplanen var Columbia: en ljus och himmelskt svävande stad bland molnen. Inga lillasystrar, ingen Herr Bubbla. Nu hade protagonisten istället en ekivok kvinnlig hjälpreda som kunde öppna upp dörrar till andra världar.

Under ett tio minuter långt virrvarr av non-stop action är hjälten och hans kvinnliga kompanjon ansatta från alla håll. Han hinner trots detta åka monorail upp i luften, spränga en enorm zeppelinare med RPG, dödsföraktande kasta sig ner mot marken likt Geronimo för att i sista stund grabba tag i en ny monorail. Med ett litet fniss.

En berg-och-dalbana av strider tar vid där horder av fiender tas av daga med alla tänkbara medel. Din sidekick öppnar dörrar till nya världar i realtid som om det vore självaste Ratchet & Clank på PS5 fast tio år och en snabb SSD för tidigt.

Detta var vad som utlovades.

Förväntningarna vispades upp till en orkan av fluffigt skum. Ju mer detaljerat Levine pratade om sina planer för Bioshock Infinite, ju fler spelskribenter började bolla med prefixet ”GO” och suffixet ”TY” i sina skriftliga rapporter till läsarna där hemma.

Men när spelet slutligen lanserades 2013 var det i en kraftigt nerbantad version. Samma år skulle Xbox 360 och PS3 pensioneras, men precis som för våra nutida spelsläpp satte de utdaterade konsolerna ändå ribban för vad spelen skulle och kunde klara av. Levine hade helt enkelt gjort en Molyneux och lovat mycket mer än vad hans team kunde leverera utan att behöva slopa konsolversionerna.

Stop-motion av brustna löften

I en västkustsk del av världen satt jag och kände mig redan ganska mätt på dystropiskt imploderande utopier och brutna löften. De sista klangerna från Raptures svanesång hade knappt hunnit klinga ut i mitt medvetande. Ville jag verkligen ha mer Bioshock?

Nej. Spelet förvisades till backloggen där det fick ligga kvar i åtta långa år innan jag till slut kände mig redo för nya tag hösten 2021.

Världen är värd en ny chans

Trots sina tillkortakommanden blev Infinite en modern klassiker. I efterhand kan jag ångra att jag spenderade så lång tid med att försöka glömma allt jag trodde mig veta om spelet i stället för att bara ge det en ärlig chans när det fortfarande var nytt.

Efter att väl ha satt min min fot i Columbia drog världen succesivt in mig med hull och hår. Störande skavanker var just det; myggor på fernissan men inte tillräckligt irriterande för att lyckas dra mig ut ur bubblan.

Bioshock Infinite är måhända inte infinit, men det kändes faktiskt ganska mycket längre än de 10 timmar det tog mig att klara på Hard och samtidigt utforska i princip alla hörn och hitta all loot. Jag vet inte om det är ett bra eller dåligt betyg. Det kändes både skönt och samtidigt lite vemodigt när eftertexterna väl började rulla.

Handling lika fristående som tanken på ananas i en Napolitansk pizzeria

En fördel med Bioshock Infinite är att du inte behöver ha spelat föregångarna. Det är ett Bioshock, men det har samtidigt en egen värld, fristående handling och egna karaktärer. Alla eventuella farhågor du hyser om att behöva spela hela serien i kronologisk ordning kan med andra ord släppas som en efterlängtad fis i sorlet på minglet efter Nobelmiddagen.

Visst känns en hel del mekanik igen från föregångarna, på gott och ont.
Men spelet är… tja. A different kind of beast, helt enkelt.

”The least annoying babysit-character ever” - MissMikkaa, 2022

Det första spelet som gav oss en vettig följeslagare

Ovanstående bildtext är ett citat hämtat från juldagen 2021 när streamern MissMikkaa gav sin an Bioshock Infinite för första gången. Hon syftade givetvis på Elizabeth, vår ständigt återkommande följeslagerska genom stora delar av spelet.

Fram till 2013 hade spelvärlden inte skämt bort oss med bra följeslagare. De fyllde sällan något ädlare syfte än att vara 100% irriterande och stå i vägen precis. hela. tiden. Eller dö i tid och otid.

Är det någonting Bioshock Infinite faktiskt lyckades göra både annorlunda och rätt var det just Elizabeth. Utan henne hade spelet varit en medioker shooter. Men med hennes dynamik blev det istället någonting nytt och lite annorlunda.

Genom ödets nyck följdes Elizabeth upp redan samma år av Ellie från The Last of Us. Två helt fenomenala tjejer som visade var sin gubbe var skåpet skulle stå.

Även den manliga protagonisten är mer livfull och engagerad jämfört med tidigare Bioshock. Om någon skulle råka känna igen Booker DeWitts baritonebrummiga stämma kan det bero på att det är Troy Baker som gett liv åt honom. Eller Sam Drake. Talion. Pagan Min. Higgs. Jokern. Joel från nyss nämnda The Last of Us. Kär röstskådis har numera många namn på sin lyra. Men så är han också riktigt bra på sitt jobb.

Bakom varje framgångsrik hjälte står en fulsnygg kuliss

Den visuella upplevelsen i Bioshock Infinite är sammanhängande på ett sätt som i stora drag faktiskt lyckas kompensera för att världen är både platt och död. Ljussättningen och färgpaletten hjälper till att upprätthålla en känsla av noir kryddat med en gnutta steampunk och en hel del sekelskiftesromantik. Gammalt blandas med nytt på ett sätt som är svårt att åldersbestämma, helt i linje med manus. Året är 1912… eller?

Staden Columbia avbefolkas snabbt efter prologen och nästan alla dörrar är igenbommade. Fasaderna bildar kulisser med syfte att lotsa dig fram på din linjära väg mot nästa zon, strid eller cutscene. Miljöerna är statiska och kan endast i sällsynta fall interageras med. Du rör dig längs med gatorna utan möjlighet till avstickare. Om du känner dig mätt på ”open world” kanske detta är ett bra botemedel. Vill du däremot lämna ditt eget avtryck i världen omkring dig är det helt fel sandlåda.

Full speed ahead!

När du väl lyckas hitta en avstickare finns där sällan mer att upptäcka än ytterligare en soptunna med samma slumpmässiga urval av föremål. Ammunition och pengar är oftast välkommet på högre svårighetsgrader men nästan all övrig loot känns överflödig.

Titt som tätt snubblar du dock över Voxaphones som är små förinspelade ljudband med korta monologer från diverse karaktärer i spelet. Att lyssna på dessa är högst frivilligt men ger dig mer backstory till handlingen och agerar samtidigt collectibles.

I just detta avseende är Infinite lite för snarlikt sina föregångare. Samma typ av containers, samma typ av loot, samma brist på liv och fauna. Den begränsningen kändes enklare att förlåta nere i Rapture, som härjats av både upplopp och anarkistiskt förfall. Men i det utopiska himmelriket Columbia borde det väl ha funnits utrymme för både mer liv och flärd?

Vad som göms i moln kommer fram i dis

En välsminkad gris

Ärligt talat kan jag inte riktigt förstå hur Irrational fick Columbia att gå ihop på Xbox 360 och PS3. Hårdvaran från den generationen känns ungefär lika het som vad du numera kan hitta i en dammsugare. Jämfört med andra spel från samma generation anser jag att grafiken och världen står sig förvånansvärt bra även med kräsnare och nästan tio år äldre ögon.

Under min färd genom spelet slogs jag ofta av hur vacker Irrational Games vision av världen är trots att den i slutändan brast så uppenbart i sömmarna. Det kändes hela tiden som att utvecklarna hade haft en mycket mer ambitiös visuell plan för miljöerna än vad dåtidens begränsningar gav dem möjlighet att utforska. Kanske är det därför som spelet manar till ständig rörelse utan att ge mycket tid till eftertanke? I ständig rörelse uppstår färre tillfällen för miljöerna att hamna nära inpå i ett makroperspektiv. Allt flyter ihop till en fungerande visuell helhet så länge som du agerar som utvecklarna regisserat att spelet bör spelas.

Sammanfattning

Bioshock Infinite är en exposé i hur man kokar ett ganska bra spel på en redan rostig spik. Visionen för spelet var större än vad den på releasedagen utdöende generationens spelkonsoler mäktade med att förverkliga. Grafiken är kraftigt daterad men det stör inte på samma sätt som de flesta spel från samma generation. Den visuella designen av miljöerna kompenserar en hel del för frånvaron av högupplösta texturer och moderniteter som raytracing, shaders och super-sampling.

Bäst av allt är protagonistens följeslagare Elizabeth som är en uppfriskande positiv karaktär i en dyster värld. Hon känns levande på ett sätt som är mycket ovanligt för en NPC. Hon hjälper dig också titt som tätt att hitta föremål och kastar gärna ammunition eller förband till dig så fort hon märker att du sitter tight till i en eldstrid gone wrong.

Som så ofta är storyn svår att recensera utan att ge några spoilers. Det jag kan säga är att den är en vattendelare, inte minst när det kommer till själva upplösningen på slutet. Den startar långsamt och börjar ta fart först halvvägs genom spelet. När det väl tar fart blir det åka av.

Bioshock Infinite är ett relativt kort spel. Du hinner klara huvudstoryn på ~10 timmar. Spelet är numera ganska billigt att köpa, har tidigare funnits på Gamepass* och även lagts till i Playstations tjänst PS Now precis efter(!) att denna recension publicerades. Omspelningsvärdet är enligt min mening begränsat, förutom att det ger dig ytterligare förståelse för storyn.

Sammantaget alla ovanstående parametrar och medräknat att spelet släpptes 2013 anser jag det vara värt 4 bullar av 5 för nytillkomna spelare. Äger du det redan kan jag absolut rekommendera dig att ge det en chans.

Bioshock Infinite
4
Mycket bra
+
Det bästa Bioshock? Kanske.
+
Lagom långt för en spelhelg
+
Elizabeth. Elizabeth!
+
Ambitiös handling?
-
Platta kulisser
-
Lite för likt föregångarna
-
Borde ha tillägnats PC Master Race
-
Överambitiös handling?
Det här betyder betygen på FZ

Fotnot: recensionen är baserad på PC-versionen av spelet.

* Rättelse: när jag först publicerade denna recension skrev jag att Bioshock Infinite hade delats ut gratis av Epic och även fanns på GamePass. Tack till @Hulken som uppmärksammade dessa sakfel!

Tyvärr visar det sig att GamePass har tagit bort spelet och Epic har än så länge inte skänkt bort det gratis. Jag var faktiskt så säker på det att jag gick igenom alla tidigare köp och googlade, men rätt skall vara rätt och Hulken - I stand corrected! Turligt nog har PS Now dock lagt till hela Bioshock: The Collection i januari 2021

Testpilot

Trevlig recension Det här är verkligen ett spel som hade kunnat blivit så mycket mer än vad slutprodukten blev. Jag har alltid gillat berättelsen och miljöerna i Bioshock men själva gameplay har jag alltid tyckt är ganska svagt, så även här. Förstår inte helt varför det ska vara så mycket action, lite mer varierat gameplay hade jag föredragit. Jag tycker helt enkelt att gunplay är för svagt för att det ska bära gameplay.

Lite kuslig tajming på denna med då Ken Levine verkar vara ett "geni" som kräver en hel del, vilket avslöjades av Bloomberg i dag och hans nästa spel som varit i utveckling sen 2014. Det avspeglade sig säkert här med.

Med allt det sagt så är berättelsen som bäst i den här delen tycker jag

Medlem

Trevlig recension! Har inte rört ett enda utav Bioshock-spelen än, men sitter med Collectionen här hemma. De tidigare två spelen känns sådär intressanta för mig, men Infinite har alltid lockat mig främst pga världen.

Bra skrivet, du fick med allt som är viktigt. Det är ett spretigt spel som inte nådde sin fulla potential, men jag kan ändå inte låta bli att fascineras av det. Det känns som det finns mer att upptäcka där.


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Medlem
Skrivet av Mutumba:

Trevlig recension Det här är verkligen ett spel som hade kunnat blivit så mycket mer än vad slutprodukten blev. Jag har alltid gillat berättelsen och miljöerna i Bioshock men själva gameplay har jag alltid tyckt är ganska svagt, så även här. Förstår inte helt varför det ska vara så mycket action, lite mer varierat gameplay hade jag föredragit. Jag tycker helt enkelt att gunplay är för svagt för att det ska bära gameplay.

[...]

Med allt det sagt så är berättelsen som bäst i den här delen tycker jag

Tackar!

Jag håller med dig. Är det inte lite konstigt att man kan tycka om ett spel utan att egentligen riktigt tycka om att spela det?

För mig hade Bioshock gjort sig betydligt bättre med mer tyngd på rpg/story/exploration och mindre fokus på generisk action. Stämningen i alla tre spelen är quirky på ett bra sätt men de dras ner av klonkiga och överanvända strider.

Skrivet av Mutumba:

Lite kuslig tajming på denna med då Ken Levine verkar vara ett "geni" som kräver en hel del, vilket avslöjades av Bloomberg i dag och hans nästa spel som varit i utveckling sen 2014. Det avspeglade sig säkert här med.

Hade faktiskt inte läst Bloombergs artikel om Levine innan jag såg ditt inlägg. Kuslig tajming indeed! 😂

Men artikeln förändrade vare sig mitt intryck av Infinite eller Levine som kreatör. Jag betvivlar vare sig att han är svår att arbeta med eller hans förmåga att potentiellt kunna skapa fler speciella spel.

Kreativa yrken och arbetsplatser är komplexa. Konsten att ge kritik och konsten att ta kritik är inte egenskaper vi föds med utan något som nästan alla människor har svårt för, om än i olika utsträckning. Det blir inte enklare av att kreativt arbete inte är kvantifierbart. Att vara chef är också svårt, att hantera auktoriteter likaså. Att producera konst på beställning är nästan ett moment 22 i sig självt.

Om jag ändå dristar mig till att svälja artikelns bete så förefaller Ghost Story vara i skriande behov av en eller två parhästar som Levine litar på till 110% och som besitter kreativa förmågor och driv i paritet med hans egen. Ingen lätt uppgift att bygga upp så pass tillitsfulla relationer om inte ens hans egna utvalda mötte denna måttstock. Eller så fanns de där, men fick mer lukrativa erbjudanden elsewhere.

En sak som är glasklar är att pengarna har gjort branschen helt galen. Ambitionerna har alltid varit höga i det här mediet, men när de svält sig så pass stora att inte ens megastudios med tusentals anställda lyckas leverera titlar på mindre än 5 års tid är det tecken på systematisk röta. Meanwhile sitter fem personer på Skaraslätten och krossar banken redan i early access. En man skapade ensam Stardew Valley på mindre tid än Ghost Story har producerat luft.

Absolut bör man verkligen akta sig för att dra paralleller mellan helt skiljda spelprojekt. Men nog blir man allt lite nedslagen av att läsa ännu en artikel om avhoppares brustna drömmar och en dåres naiva ambitioner 😔

Skrivet av greb1989:

Trevlig recension! Har inte rört ett enda utav Bioshock-spelen än, men sitter med Collectionen här hemma. De tidigare två spelen känns sådär intressanta för mig, men Infinite har alltid lockat mig främst pga världen.

Härligt att du uppskattade den, trots att du inte har spelat några av spelen ännu!

Jag tycker absolut att du kan gå direkt på Bioshock Infinite och skippa de tidigare spelen. Även om jag tyckte om både ettan och tvåan så är miljöerna lite väl dystra och mörka om man inte är sugen på just den typen av setting. Men om du vill ha något lite mindre deprimerande är Infinite betydligt trevligare 👍

Skrivet av Walter S.A. Iego:

Bra skrivet, du fick med allt som är viktigt. Det är ett spretigt spel som inte nådde sin fulla potential, men jag kan ändå inte låta bli att fascineras av det. Det känns som det finns mer att upptäcka där.

Tack för ditt fina omdöme, det värmer! Låt oss hoppas på en kreativ uppföljare någon gång i en inte allt för avlägsen framtid

Medlem

Prövade BI (Första och enda i serien), men tröttade för att det var så mycket som var låst och spelet tvingade mig spela och följa "vägen" som designern hade skapat istället för att låta mig ta valfri väg till målet. Avinstallerade innan jag kom fram till "slottet" som kan ses i fjärran. Gillar inte heller steampunk kategorin så det hjälpte inte direkt.

Medlem

Väldigt bra skrivet. Gillar variationen i texten med lite små finurliga detaljer här och där. Gillade "med prefixet ”GO” och suffixet ”TY” i sina skriftliga" delen. Snyggt
Jag spelade bara ett par timmar av spelet när det kom eftersom jag inte fastnade direkt och hade så många andra spel att ta tag i. Men efter den här recensionen blev jag sugen på att spela igenom det.


signatur

PSN: OAKTHYR

Medlem

Bioshock Infinite är också min favorit. Snyggast + bästa gameplay! Men 1an har bäst atmosfär!

It's not a lake, it's an ocean

Trevlig recension!

Jag håller BioShock Infinite oerhört högt, faktiskt som ett av mina favoritspel genom alla tider. Jag minns hur tagen jag blev av det första gången så det var lite nervöst att spela om det när remastern kom för några år sedan. Lyckligtvis visade det sig att det fortfarande höll. Det är verkligen en fantastisk resa! BioShock Infinite innehåller så många minnesvärda miljöer och situationer att det borde återupplevas med jämna mellanrum.


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem

Tack för recensionen, två av irritationsmomenten i infinite för mig var "bossarna" mot slutet och vapenbegränsningen. Färdigheterna är dock roliga att leka med och miljöerna vackra, även soundtracket är magnifikt. Spelade första gången på 1999-mode så får väl kanske skylla mig själv med den ojämna svårighetsgraden. Elisabeth var ett roligt tillskott.

Första bioshock kvarstår som min favorit i serien för dess atmosfär och mer frihet i gameplay men prey 2017 är den riktiga uppföljaren till system shock-serien för mig


signatur

Ryzen 7 5800x | Sapphire pulse rx 7800 xt | samsung 980 pro | Ps5 pro? |

Medlem
Skrivet av greb1989:

Trevlig recension! Har inte rört ett enda utav Bioshock-spelen än, men sitter med Collectionen här hemma. De tidigare två spelen känns sådär intressanta för mig, men Infinite har alltid lockat mig främst pga världen.

Jag körde originalet av första för ett tag sedan, och även om det inte är det snyggaste, enligt dagens standard, så imponerandes jag av att det var version 1.0 och det flöt så fint...
Körde sedan Remake och hann inte ens med öppningssekvensen ( villl inte spoilar: är 5-10 ganska linjärt i början) innan spelet kraschade en gång... Kom förbi det men sedan orkade jag inte fortsätta.

Men tycker minst om 3an dock, då jag älskade den klaustrofobiska känslan man fick i föregångarna.

Medlem

En påpekan bara, det finns inte längre på Game Pass och har vad jag kan se aldrig funnits till Epic?

Medlem

För en som har noll koll på vad som var bra grafik och sällan lirade FPS så blev jag helt tagen av spelet. Van från FPS att vara tråkig soldat / agent som gör uppdrag eller jagar nån terrorist etc så blev jag väldigt positivt överraskad av storyn. Just inledning håller jag som bästa någonsin med stormen och fyrtornet, hissen upp till staden bland molnen, kören som sjunger medans man går in i Columbia och sen att man sakta men säkert börjar upptäcka att något är fel. syskonen Lutece som poppar upp och konverserar lite då och då och hintar att man varit där förut, samt röstinspelningarna skapar ett extra djup på storyn.

Enda negativa för mig i spelet är den enformiga miljön, även om staden ser fantastiskt ut så tröttnar man på den tillslut, i övrigt 5/5

Medlem
Skrivet av serdyllon:

Är det inte lite konstigt att man kan tycka om ett spel utan att egentligen riktigt tycka om att spela det?

This!
Gillade världen och storyn men det var något off med vapnen och "movementet". Vapnen ger en pappig känsla. Elisabeth är grym dock som det står i recensionen ✌️👍. Det tog mer än 10h för mig men det är nog för att jag är kass på Bioshockspel och blev dödad en massa hela tiden (körde också hard). Men körde igenom hela tillslut (efter att ha sänkt till normal eller easy för att bli klar).
All in all: härligt spel men inget för mig.

Medlem

Gillar alla spelen i serien men tror tvåan är min favorit. Kändes som en bra uppgradering från ettan och det var kul att lira som en Big Daddy. Det kändes mer logiskt att man var så stark som man är i tvåan.

Medlem

Hade aldrig tagit mig an Bioshock innan jag bestämde mig förra våren. Det kanske var en helt annan grej när det var nytt, men de första två var i min upplevelse väldigt gråa och stökiga. Infinite blev dock ljuset i slutet av tunneln. Dock gjorde de ju ett DLC med nästan precis lika tråkiga miljöer som de första två.


signatur

Övning ger träning.

Medlem

Bra recension men mindre bra spel enligt mig. Ettan är överlägset bäst!

Skribent

Det stora negativa jag ser med Bioshock Infinite är att världen är så kulissartad. Det är nog inget annat spel jag så gärna velat få utforska mer av världen, men sen inte fått på grund av att spelet är så linjärt.

Detta menar jag både som positivt och negativt.

Det positiva är världen och estetiken med en steam punk-stad i molnen. Hur jag så gärna ville ha mer av den, utforska mer och ta del av allt. Det negativa är att jag inte får, vilket också gör att allt känns som en stor kuliss eller illusion.

Bra spel oavsett, även om känslan av att det kunna varit ÄNNU bättre alltid finns där gnagande.

och..riktigt trevlig recension! Två tummar upp på den.


signatur

"Writer and Fighter"

Medlem

Mycket bra skrivet. Hade inte tänkt läsa hela men när språket var så bra och skönt fastnade jag. Thx!

Medlem

Tack och bock och tack igen för alla fina kommentarer! 🤗

Jag vet att mitt språkbruk är lite eljest, vilket inte passar alla. Men det fina med medlemsrecensioner är att man kan leka fritt med orden och bjuda upp läsarna till dans. Att skriva skall vara roligt.

Därför gläder det mig oerhört varje gång någon kommenterar, oavsett om det är positivt eller småmulet. Som Walter uttryckte det: spelen hålls vid liv genom våra minnen och samtal om dem. Att somliga tog sig tid att läsa en lång text om ett gammalt spel och dessutom lämnade en kommentar värmer ett gammalt gamerhjärta 💖

Jag har sagt det förut men det tål att säga igen: jag kan varmt rekommendera alla att pröva skriva ner sina tankar och intryck av nästa spel ni lyckas ta er genom. Även om ni aldrig visar er text för någon annan är det ett fint sätt att skiljas åt från spel.

Det är inte alltid jag gör det, mer sällan än vad jag borde. Kanske får det bli ett försenat nyårslöfte? Kapa backloggen och recensera mera!

Avstängd

Testade själv tidigare spela Bioshock remastern men blev så avtänd över hur dåligt allt förutom då atmosfären var att jag gav upp på serien helt.
Kanske jag skulle ha uppskattat det mer om jag spelat på riktiga releasen för spelet har verkligen inte åldrats bra.

Borde jag ändå testa infinite? Eller är det mer av samma bara på annat ställe? Har det via PS plus så någon extra utgift blir det inte, det är mer min dyrbara tid som jag är mån om

-------

Såg nu detta:
"Spelmekaniken känns omedelbart igen från Bioshock 1 och 2 och den känslan kommer bestå genom hela spelet. Det är samma typ av kontroll med snarlika vapen och färdigheter."

Så blir nog att skippa


signatur

Vad är Playstation Now?

Ultimata PS Now spel guiden

I am not affiliated, associated, authorized, endorsed by, or in any way officially connected with Sony, or any of its subsidiaries or its affiliates.

NuZ
Testpilot

Ett av mina absoluta favoritspel. Den djupare underliggande storyn är ju det som gör hela spelen så bra. Har några Bioshock tatueringar också Tack för trevlig läsning!


signatur

🎮 Xbox Series X | Nintendo Switch | Playstation 5 | Samsung Q90 65”

”Döm ingen efter utseendet – för så otroligt bra är jag faktiskt inte!”

Medlem

Bra recension. Tycker spelet är otroligt bra! Men det gäller att följa huvudstoryn hela tiden för att inte tappa tempot eller vad man ska säga.


signatur

Ducati Streetfighter 848

Medlem
Skrivet av 4thePlayers:

Testade själv tidigare spela Bioshock remastern men blev så avtänd över hur dåligt allt förutom då atmosfären var att jag gav upp på serien helt.
Kanske jag skulle ha uppskattat det mer om jag spelat på riktiga releasen för spelet har verkligen inte åldrats bra.

Borde jag ändå testa infinite? Eller är det mer av samma bara på annat ställe? Har det via PS plus så någon extra utgift blir det inte, det är mer min dyrbara tid som jag är mån om

-------

Såg nu detta:
"Spelmekaniken känns omedelbart igen från Bioshock 1 och 2 och den känslan kommer bestå genom hela spelet. Det är samma typ av kontroll med snarlika vapen och färdigheter."

Så blir nog att skippa

Svår fråga. Det beror en hel del på vad du störde dig mest på i första spelet.

Var det miljöerna? I så fall är Infinite ganska olikt Bioshock 1 och 2 och kanske värt tiden för att ta del av storyn. Men om det var en mer generell känsla är Infinite på många sätt samma typ av action-fps där du följer en linjär underliggande story.

Storyn påminner lite mer om Dishonored 1 snarare än Bioshock 1. Jag upplevde att storyn inte riktigt kom igång förrän efter tog 2-3 timmar. Mitt råd till nytillkomna spelare är nästan se det som en speedrun fram till Elizabeth för att inte tappa intresse dessförinnan.

Avstängd
Skrivet av serdyllon:

Svår fråga. Det beror en hel del på vad du störde dig mest på i första spelet.

Var det miljöerna? I så fall är Infinite ganska olikt Bioshock 1 och 2 och kanske värt tiden för att ta del av storyn. Men om det var en mer generell känsla är Infinite på många sätt samma typ av action-fps där du följer en linjär underliggande story.

Storyn påminner lite mer om Dishonored 1 snarare än Bioshock 1. Jag upplevde att storyn inte riktigt kom igång förrän efter tog 2-3 timmar. Mitt råd till nytillkomna spelare är nästan se det som en speedrun fram till Elizabeth för att inte tappa intresse dessförinnan.

Miljöerna var bra. Tror det mest var de styltiga kontrollerna som ställde till det.


signatur

Vad är Playstation Now?

Ultimata PS Now spel guiden

I am not affiliated, associated, authorized, endorsed by, or in any way officially connected with Sony, or any of its subsidiaries or its affiliates.

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av 4thePlayers:

Testade själv tidigare spela Bioshock remastern men blev så avtänd över hur dåligt allt förutom då atmosfären var att jag gav upp på serien helt.
Kanske jag skulle ha uppskattat det mer om jag spelat på riktiga releasen för spelet har verkligen inte åldrats bra.

Borde jag ändå testa infinite? Eller är det mer av samma bara på annat ställe? Har det via PS plus så någon extra utgift blir det inte, det är mer min dyrbara tid som jag är mån om

-------

Såg nu detta:
"Spelmekaniken känns omedelbart igen från Bioshock 1 och 2 och den känslan kommer bestå genom hela spelet. Det är samma typ av kontroll med snarlika vapen och färdigheter."

Så blir nog att skippa

Jag tycker att Infinite håller bättre än det första BioShock, men det är bara min åsikt, kan inte lova att du kommer känna likadant. Det är klart att BioShock var en mer omtumlande upplevelse 2007 än vad det är i dag. Jag instämmer i att kontrollen känns knepig, och vissa delar har inte åldrats så bra.

Infinite tycker jag fortfarande är en fantastisk upplevelse tack vare atmosfären, miljöerna, musiken och berättelsen. Så jag älskar det. Än i dag. Du kan ju spela inledningen, som är rätt magisk. Om du inte är hooked efter den kanske det inte är något för dig.


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

Avstängd
Skrivet av Ruffles:

Jag tycker att Infinite håller bättre än det första BioShock, men det är bara min åsikt, kan inte lova att du kommer känna likadant. Det är klart att BioShock var en mer omtumlande upplevelse 2007 än vad det är i dag. Jag instämmer i att kontrollen känns knepig, och vissa delar har inte åldrats så bra.

Infinite tycker jag fortfarande är en fantastisk upplevelse tack vare atmosfären, miljöerna, musiken och berättelsen. Så jag älskar det. Än i dag. Du kan ju spela inledningen, som är rätt magisk. Om du inte är hooked efter den kanske det inte är något för dig.

Blir nog till att testa iaf.


signatur

Vad är Playstation Now?

Ultimata PS Now spel guiden

I am not affiliated, associated, authorized, endorsed by, or in any way officially connected with Sony, or any of its subsidiaries or its affiliates.

1
Skriv svar