Diskutera - Vilket spel har gjort dig mest besviken?

Orginalspelet är kanske mitt bästa spel genom tiderna, jag satt fängslad, levde mig in i världen och karaktärerna, blev berörd. I uppföljaren kände jag nästan inget sånt, jag håller med om att det är helt fantastiskt grafiskt och tekniskt men jag hade aldrig speciellt kul med det, alldeles för långt, jättemärklig pacing och berättarstruktur. Jag förstår att det inte kan falla alla i smaken och att det här var deras vision och historia men den funkade inte för mig, ville mest att det skulle ta slut någon gång. Sen måste jag ju säga att för att något ska kunna räknas som en besvikelse så måste det finnas förväntningar och förhoppningar, säger givetvis inte att det är det sämsta spelet nånsin eller att de inte gjort ett bra jobb rent tekniskt, var bara en monumental besvikelse (för mig).

För min del känns det här lika off som du verkar uppleva tidigare nämnda kommentar om TLoU2. Grafiken i BotW är ju—såklart—inte realistisk för fem öre, men det är inte häller målet (klen konsol etc.). Rent artistiskt tycker jag att spelet är fantastiskt och jag är övertygad om att det kommer åldras mycket väl.
Sen att världen inte är befolkad - spelet heter t.o.m. Breath of the Wild. Hela tanken är att mötet med naturen ska vara i fokus.
Gällande slitage av vapen så håller jag dock till viss del med, även om mekaniken får en att experimentera och utforska för att hitta den strategin som passar en bäst givet förutsättningarna. Lite balansering behövs dock till uppföljaren.

Svår fråga. Det måste ju innebära en titel man hade förväntningar på, och som (kanske) brände en så pass att man kan ha förväntningar på kommande titlar men inga förhoppningar...
Jag känner två som brände mig på det sättet:

1. Diablo 3 - Ett spel jag hade skoj i men förhoppningarna jag hade på det var enorma. Så var ett uppvaknande.

2. Resident Evil 6 - Efter ett gäng bra spel som levererat på sina egna sätt (1-3 klockrena survival horror, 4 action horror, 5 COOP goodness) så kommer detta herke. Fullt med buggar, tråkig action och massa avbrott med QuickTime event.

Efter de här två titlarna har jag varit väldigt försiktig med att för-beställa special-edition eller har för höga förhoppningar på spel.

Nej jag säger inte att din upplevelse av speler är fel bara för att du inte tyckte om det, du får gilla eller ogilla något hur mycket du vill.

Men du får det till attbara för att det är mer av ett yngre team dom utveklat spelet så är det "andra än Nintendo", jag dem kom med ideer över vad som skulle kunna tillföras i spelet, men alla dessa personer och ideer är foetfarande någor som lead designer Eiji Aonuma gillade eller och ville ge en chans. D.v.s. samma person som varit lead designer sedan N64.

Det är ju egentligen ingenting spelet gör annorlunda utöver vapensystem och avsaknad av dungeons som skiljer sig från ett "traditionelt zelda"

Jag kan absolut se spelets brister, men att det skulle vara ett hop koka av förmånga nya ideer och helt avsaknad det som gör ett Zelda spel till ett Zelda spel kan jag inte hålla med om.

Ett skyhögt betyg betyder inte att alla kommer gilla spelet men det är garaterat en bra indikation att ett spel som kommer från en lång spelserie fortfarande i grunden håller kvar i det som gjort spelen populära.

Que?

Duke Nukem Forever.

Man väntar för evigt på att det ska anlända och så serveras man ett fat med sk*t.

New world, för att ha utvecklat det så länge och med sådan budget och förseningar så blev jag verkligen besviken på hur det känns som det är bara halvfärdigt.

Gangsters 2
Älskade första spelets manager-upplägg och ägnade orimligt många timmar till att detaljstyra mitt imperium. Andra spelet var ett misslyckat försök till att actionifiera serien.

C&C: Tiberian Sun
Efter Red Alert blev detta en monumental besvikelse. Det kanske egentligen inte var ett dåligt spel men det var inte heller den uppföljare till Red Alert som jag ville ha (orimliga förväntningar osv..). Det enda spelet jag förbokat.

Rome 2. Särskilt med tanke på hur bedrägeriaktigt CA visade upp spelet och lät recensenter spela en annan version än den som släpptes.

Tycker nog det skulle vara kriminellt att ge det 10 av 10 då det menas att spelet är fulländat.
Jag tittade igenom när det spelades iom att jag inte äger konsolen, och gameplay, med strider osv, är ju bortom enformigt. Streamern gjorde samma move om och om igen... Det är som Deus ex human revolution, där de gjorde "unleathal takedowns" det självklara valet (älskade dock det spelet, men skulle inte ge det 10/10).
Sedan har de tillbakablickar till förbannelse i en UPPFÖLJARE. Att man har en då och då, kortare är helt ok och kan förhöja spelvärdet, men att avbryta flow med detta hela tiden.
Jag hade listat den som besvikelse om jag faktiskt köpt det, då första spelet fick mig att vilja köpa ett PS. Det drog lika mycket i mig som Zelda drar i mig att köpa ett Nintendo.

Vet inte faktiskt, har nog förträngt det, men några "bubblare" jag kommer på.

Warhammer: Vermintide 2 var ett spel jag trodde vi skulle spela mer men det blev kanske 2 omgångar på alla kartor. Det är inte ett dåligt spel men förväntningarna var nog högre.

Star Wars: The Old Republic, stel och död värld, i alla fall när det kom... drog inte in mig alls som jag hoppades. Tydligen free to play nu.

No mans sky, kommentarer behövs väl inte, visst dom har lagt till en hel del i det de senaste åren men tycker inte det är ett bättre spel för det.

Cyberpunk 2077, var inte jättehypad på spelet men såg framemot det, det föll ju ganska rejält.

Att spela ett arkadspel på en arkadmaskin är en sak, att spela samma titel på en Commodore64'a är ju något helt annat. Är den jämförelsen ens att ta med i beräkningsmodellen i den här frågan?

Duke Nukem Forever får min röst utan tvekan, det kändes som ett hån mot allt

Blir inte så besviken på t.ex. uppföljare i modern tid till gamla jättebra spel, eftersom man inte har några förväntningar.

Blev gränslöst besviken på att Neverwinter Nights 2 var så linjärt, fluffigt och färgglatt jämfört med ettan.

Efter GoldenEye och Perfect Dark så hade jag höga förväntningar på James Bond 007: Agent Under Fire, som absolut inte infriades och jag var mycket besviken.

Värsta besvikelsen inföll julafton 1988, jag var tio bast. Hade önskat mig Operation Wolf till min C64 efter att ha nött arkadspelet hela hösten på den lokala kiosken. In med kassetten i C64an och minns bara att jag blev enormt besviken, hypen innan var total. Ung och naiv trodde man att grafiken skulle vara liknande. Och skillnaden mellan att greppa en plast-Uzi och Tac-2an var påtaglig. Usch 😑

Jag håller med många här med BOTW.
Tycker inte att spelet är dåligt, men det känns inte lika mysigt och personligt som tex OoT. För mig beror det nog på att det inte är så linjärt som tidigare spel. Jag gillade inte att vapen går sönder eller alla dessa shrines. Jag blev besviken helt enkelt.

Däremot kan jag inte förstå hur man kan vara besviken på RDR2 eller GTA:SA. Tycker att alla Rockstars släpp i gta-serien har varit helt magiska. RDR2 var ett av tidernas bästa spel enligt mig, visst saknades det lite, men fortfarande suveränt i single-player.Det jag saknar med Rockstars spel är att man satsar mer på nytt content i sp och inte bara mp.
Men alla tycker vi olika

Att titta på ett spel är stor skillnad jämfört att spela det.
Bara för att den du tittade på gjorde samma move hela tiden betyder inte att det är enformigt utan bara att den du tittade på gjorde det så.

Det är typ 5 tillbakablickar i ett 20 timmar spel så till en förbannelse skulle jag inte säga och dom höjer verkligen spelet.

Känner inte till hur själva spelet ter sig, men uppföljaren eller tillägget (hur man väljer att se det) har ett av de fetaste intron jag hört. 😎

Ofta var det väl så, dålig konvertering med bra intron. (Om man hade tur.)

Heroes of the Lance till Mega Drive. Omlsaget med drakryttaren och löftet om ett coolt fantasy-party att styra gjorde det oemotståndligt. Sparade mina slantar och var så pepp när jag väl kunde köpa det. Besvikelsen var monumental. Knappt spelbart skräp, där fantasyvärlden man hoppades på bestod av 100% likadana grå stenväggar mot svart bakgrund. Absolut noll spelkänsla, dina mäktiga krigare och magiker dör på nolltid av minsta goblin och man går obönhörligen vilse i den tvådimensionella labyrinten, som är helt fri från logiska mönster i hur dörröppningarna hänger ihop.

Också Dragon Age: Inquisition. Tvåan var ett jättekliv i fel riktning, men Inquisition kom jag aldrig igenom ens så det får ta priset.

Problemet med Red Dead 2 är att det är för strikt och linjärt när man väl kliver in i ett uppdrag.
Det är som att stå i en korridor med laserväggar, och tar du endast ett steg utanför Rockstar's tokscriptade väg så blir du rökt av lasern direkt.

Det var iaf ett av de alla problem jag hade med spelet.
Det hjälpte även inte att man gjorde samma sak, exakt hela spelet igenom.
Röstskådisarna var fruktansvärt jobbiga att höra på.
Spelet bestraffar en genom att ständigt ta bort mina vapen eller byta ut dem när man närmar sig en stad eller utför uppdrag.
Och att man tvingas att kryyyypa fram i snigelfart vid flera ställen, såsom i sitt camp var fruktansvärt.

Då var Online-delen bra mycket roligare, där jag åtminstone kunde grinda i snigelfart med mina kompisar.

Quake 4, efter att ha levt mitt liv i Quake 3.

Cybersunk 2077, finns inget som kommer i närheten.

Jag har även testat att kontrollera spelet, så har fått en demo på "kontrollerna", men räcker kanske inte det heller? För att sätta sig in i hur karaktären rör sig osv kan man absolut inte få en känsla av när man tittar på det. Erfarenheter säger dock att det oftast, om inte alltid, är försämrad upplevelse när man väl testar jämfört när man tittar.

Sedan menar jag inte att personen gjorde exakt samma sak om och om igen, men slutade med tanke downs (jämförde med Deus ex:HR, och kan göra det här också; man har olika "knock outs", men bara för det finns 10 olika gör inte själva gameplay:et mindre repetitivt).

Tillbakablickarna hade också varit trevliga om de inte hade varit så långa och vara tillbakablickar till något som hade med första spelet att göra. Jag kan ha missat något, för blev så jäkla uttråkad av dem (detta köper jag kunde vart annorlunda om jag spelade själv, för då hade jag tvunget behövt agera), men de förklarade massa saker om karaktärer som inte hade något med första spelet att göra, och när detta blir i ett så påkommande så undrar man varför det behövs i en uppföljare. Det är inte bara kvantiteten utan även hur långa tillbakablickarna är.

Tycker inte på något sätt att det är ett värdelöst spel, men då första höll kanske 9/10 (spelade inte detta alls, men kunde ändå uppskatta det, trots "repetitivt" gameplay) så skulle jag värdera 2an på närmare 6/10, generöst 7//10...

Du har med andra ord hakat upp dig på mitt ordval och nu måste jag stå till svars för det. Jag tänker inte lägga någon energi på hårklyveri.

För mig måste det vara Assassins creed spelen. Förväntningarna var på topp efter serien gått så långt och det blivit så många spel. Började spela dem för ett tag sedan och hela Ezios historia tillsammans med Desmond är bland det dåligaste jag varit med om på länge. Efter att ha genomlidit assassins creed 1-3 så var man spyfärdig på dyngan. Helt otroligt att den skiten fått så många uppföljare. 3:an var helt enkelt droppen! chockerande dåligt.

Dragon Age: Inquisition
Nog för att Dragon age 3 var klart sämre än ettan och tvåan men Inquisition var ett helt annat spel som led enormt av konsolifiering.

The Legend of Zelda: Ocarina of Time
Övergången till 3D förstörde spelserien totalt. Från att vara bland de bästa spelen någonsin till generiskt skit. All magi försvann för alltid i serien.

Det är inte något hårklyveri när du rakt ut skriver att: det märks att det inte är Nintendo utan nya utvecklare som tryckt in massa olika ideer till ett spel.

I själva verket är det fortfarande samma ledning som styde och godkände utvecklingen av dem nya sakerna så väl som det som är kvar sedan tidigare spel. Det är inte spm om att de tagit in 20st 18-åringar som sedan fått fria händer att lägga till vad än de behagat.

Det är inte det jag säger heller, men det är helt uppenbarligen den största faktorn till varför BotW har tagit en helt annan riktning än tidigare spel i den serien. Han säger exakt det i den nyheten som jag länkade till. Det står ordagrant att det gamla teamet gick åt sidan för att släppa fram det nya, unga teamet som inte tidigare hade jobbat med det och hade ett helt nytt sätt att tolka det på.

Eiji gjorde ett medvetet val att låta deras nya idéer komma till liv, på hans villkor förstås, men i slutändan tycker jag att allt det nya endast gjorde spelet till en enda röra. Det känns (för mig) som att Nintendo ville göra massa saker men inte riktigt visste hur de skulle utföra det. Det känns lite märkligt att påstå att det är samma personer som har gjort spelet bara för att det är samma chefer varje gång.

Jag inser hur meningslöst det här är dock. Om du inte vill förstå vad jag menar så är det skit samma att diskutera det.

Utan tvekan Final Fantasy XIII. Hade varit bra spel fram till 12an och så kom 13on. Sedan dess har serien inte varit sig lik.