Programmering.

Tråkigt med du och några andra här so haft så dåliga lärare, jag hade en väldigt bra sådan. Men han var också utbildad ingenjör förutom lärare, vilket kanske gjorde honom till en bättre lärare? Var rätt rolig också

Fint att flera hade problem med matten i sina dar och ändå söker sig till programmering. Jag fick underkänt på Matte B på gymnasiet, gick ut 2004 och pluggade två år senare upp behörigheten på folkhögskola, fick dock inte nytta av det förrän jag 2015 bestämde mig för att söka till data- systemvetenskap på Stockholms Universitet. Krävdes dock högskoleprov för min del för att jag skulle ha en chans att komma in pga halvdassiga betyg.
För mig är det väldigt upp och ner att jobba med systemutveckling, en hel del prestationsångest över att jag inte har stenkoll på grejer för att i nästa sekund vara helt uppslukad av ett problem som bara SKA lösas.
Jag känner väl fortfarande att jag letar efter rätt ställe att jobba på, för närvarande är jag på ett konsultbolag, dock säljer dom in oss som in-house och som team så man blir inte övergiven ute hos kunden, men som någon annan nämnde så har tankarna börjat gå åt att jobba hos ett produktbolag. Trivs dock väldigt bra där jag är nu, vettigt företag med vettig kultur och bra kollegor.
Ibland tänker jag dock att något helt annat hade varit fint att jobba med, men fördelarna väger tungt, bra lön, flexibla arbetstider och bra förmåner. Tex kan nämna att en stor anledning till att jag inte sökt nytt jobb än är för att jag vill ha 6 månaders föräldrapeng när nästa barn kommer, vilket jag numera är berättigad till hos min nuvarande arbetsgivare. Som småbarnsförälder har jag känt alltmer att arbetet känns mindre viktigt och prio 1 är att få tid till familjen.

Jag har jobbat som programmerare i 27 år och stortrivs så jag kan varmt rekommendera yrket. Jag kan nog inte tänka mig något annat yrke faktiskt eftersom det här passar mig perfekt — jag får vara kreativ vilket jag älskar och jag kan använda mig av det jag är bra på fullt ut.

Jag blev intresserad av datorer vid 12-13 års ålder och lärde mig snabbt programmering på egen hand på hemdatorer; först var det BASIC och 6502-assembler på Atari 600 samt C64 (jag skrev enkla spel först och främst), sedan gick jag över till C och 68000-assemler på Amigan (jag skrev lite demos och annat), efter det har det mestadels varit PC där jag jobbat i flera olika språk.

Idag jobbar jag som fullstackutvecklare med C# som huvudspråk samt SQL givetvis (olika varianter beroende på db-server) där jag ofta får göra djupdykningar i prestandaoptimering vilket passar mig bra eftersom jag gillar den typen av arbete. I jobbet har jag även jobbat i stordatormiljöer där jag haft COBOL som huvudspråk till exempel. Man kan säga att jag är allmänt fascinerad av programmeringsspråk helt enkelt och tycker att de flesta språk är kul så jag jobbar gärna i olika utvecklingsmiljöer, sedan vilket språk det blir för stunden beror på vilken uppgift som ska lösas och vilken plattform det är kan man säga.

Jag kan nämna att jag har långa, sköna semestrar och bra balans på fritid och jobb. När någon chef vill att jag ska vara tillgänglig när jag är ledig så säger jag blankt nej. Väldigt viktigt. Cheferna vet att jag jobbar stenhårt när jag är på jobbet och de kan lita på att jag "leverar" då, men i gengäld kräver jag att vara helt frånkopplad från jobbet när jag är ledig. Bra balans mellan jobb och fritid är extremt viktigt för att göra ett bra jobb så där är jag väldigt tydlig och det funkar toppen. Så det är ett litet tips till er som funderar på att ägna er åt detta sköna yrke — bli bra på det du gör så kan du även ställa krav och se till att du får balans på saker och ting.

Om man inte sysslar med spelprogrammering tycker jag att det räcker med att kunna algebra, procent, koordinatsystem och gärna lite geometri, inte alls ett måste.