Den stora tråden om nätdejting.

Jag använde Match.com och Mötesplatsen en tid innan jag insåg att jag ville träffade någon från Asien. Jag träffade slutligen min fru på nätet, vi firar tioårig bröllopsdag i år. Vi satt på olika kontinenter och även om jag pluggade kinesiska krävde sajten vi använde att vi betalade för den översättningstjänst som fanns. Men sedan kunde vi ju övergå till mejl.

Jag är skeptisk till matchningsfenomenet som verkar stort på nätdejtingsajter där man kan matcha i stort sett allting. Tror inte jag och frugan hade varit i närheten av att matcha så mycket. Och ändå blev det så pass bra.

Lycka till! And be careful out there.

Jag hade ett fåtal matchningar när jag använde Tinder och något annat sådant som jag ej minns namnet på. På två-tre år träffade jag EN tjej. Kort därefter stötte jag på en tjej via ett spel vi båda spelar och nu sitter jag här 1,5år senare och hon har precis lämnat mig efter en trevlig helg för att ses igen om några veckor.

Det är skitsvårt det där med Tinder. Särskilt då det främst är sex, sex och sex det handlar om. Någon gemensam nämnare brukar vara den bästa vägen har jag märkt av. Och i mitt fall blev det, tack och lov, gaming.

Tinder å sånadär nymodigheter har jag dålig koll på. Själv träffade jag tanten på #FZ på Quakenet för snart 13 år sedan. Så baserat på erfarenhet så är det bästa dejtingstället!

Låt småknattarna hålla på med Tinder, där läggs allt krut på utseende och om man vill ha sex eller inte.

Sambon träffade jag via Happypancake, en gratis dejtingsida (den var iallafall det för 6 år sen). Men är gaming det främsta intresse, hade jag rekommenderat att gå den vägen.

Vet inte om OkCupid är igång längre och hur aktivt det är men jag började prata med min sambo där och har idag varit tillsammans i snart.. sex år kanske? Värt att ta en titt på åtminstone, kändes lite mindre ytligt än Tinder.
Sen behöver man väl ha lite tur också. Tror din ambition för det hela är bra också, går man in med "jag måste hitta någon NU!" så kanske man utstrålar den desperationen också och det kan ju skrämma bort folk en del.

Tinder var värdelöst, när jag sökte partner. Fick inte någon napp där, alls. Var ungefär samma på HappyPancake och några andra sidor, som jag provade på. Träffade i slutändan min flickvän på Reddit, av alla platser. Långdistans, men hellre det än ett uruselt lokalt förhållande.

Jösses, vad jag har erfarenheter och historier att dela med mig om när det gäller appar som Tinder och Bumble. Jag borde skriva en bok och börja coacha män för hur man lyckas på dessa dejtingappar.

Tinder måste rubba en
Tusentals potentiella matchningar bara en app och några svep bort. Börjar man dejta seriöst och det uppstår problem några månader in. Så sitter appen i bakhuvudet. Det moderna dejtandet blir som att byta upp sin telefon när det inte duger längre. För det är så lättillgängligt nu för något nytt, fräscht och outforskat.
Inte nog med det. När man ser alla dessa 10/10 tjejer så blir helt plötsligt dem man troligen i normalfall skulle finna attraktiva inte lika.

Tinder är annars nice, särskilt för någon som mig som inte går ut ofta och har en rätt stängd socialkrets. Har träffat x antal personer sedan 2015. Två har varit längre något längre dejtandet.
Nu är jag tillbaka till det där träsket igen. Men inte riktigt motiverad till att träffa någon. Dock finns det någon kick i när man får en ny matchning eller när någon skriver till en. Ska väl försöka seriöst mot våren igen, då jag brukar må bättre haha

Dejting var mer seriöst förut. Nu är det mest tjejer som vill ha uppmärksamhet, likes och social media wanabees. HP har gått ner sig rejält, Spraydate funkade ett tag, Mötesplatsen funkade inte alls, OKCupid var mer rekrytering av följare till sina insta konton och sugarbabes, "Elitsinglar" var mest bara en massa vanliga tjejer som även fanns på andra sajter. Har kört betalsajter och gratissajter och det är inte mycket skillnad i kvalitet.

Har inte varit på en dejt sedan 2013 och gråter inte över det, blev ganska mycket mer kräsen efter den sista som var med en tjej som hade en attityd mot män som inte direkt var i min smak, hon var nästan hatisk och det märktes på en del saker hon sa. Inte förvånad varför hon var singel. Har träffat en del andra tjejer också, en del som uppenbart ljög (adios direkt), en del som jag inte klickade med och en som var helt underbar, men som inte riktigt hade lämnat sitt ex. Dejtade en vegetarian och fuckade upp dejten genom att beställa in en taco tallrik. Var lite lullig, men kommer ihåg att efter det så blev hon mer och mer reserverad mot mig.

Dejting för mig har mest bara varit en massa nitlotter och jag är skitless på hela processen.

Har använt det ända sen Lunarstorm perioden, haha. Jag har träffat 2 långvariga partners via Tinder.

Tinder höll på att göra mig misogyn, så jag var tvungen att avinstallera det. Alla genetiska profiler med tjejer som gillar resor, träning och vin gav mig krupp. Dessutom står var och varannan brud med ett glas prosecco på profilbilden. Varför? Var är tjejerna som stoltserar med en PS5a?

Händer fortfarande att jag loggar in på Happypancake och eDarling. Tjejer som intresserar mig verkar emellertid aldrig känna detsamma, samtidigt som tjejer som är intresserade av mig sällan intresserar mig. Antar att alla vill ha något de inte kan få xD

Träffade min fru genom min kompis för 13år sedan så rätt dålig koll på dejting. Men de gånger vi hittat 3e så funkar Tinder väldigt enkelt. Sådan potential med tusentals användare bara några swipes bort. Dock väldigt ”köttigt”. Livskamrat hittar man nog inte där tyvärr. Lycka till i dejtingvärlden!

Jag körde en ganska roligt bloggtråd för ca. tio år sedan här på FZ som handlade om min jakt att hitta den "rätta". Träffade många kvinnor under den tiden, och en av dessa blev mamma till min son, vi är inte tillsammans idag dock, men jag har världens finaste unge i varje fall.

Vad det gäller dagens nätdejting så är det absolut viktigaste och tidssparande greppet att ställa rätt slags frågor; i antingen svaren eller tystnaden, får du reda på om det är något som är värt att satsa på.

Går du bara på utseende vill ha kul i helgen så har det ingen betydelse vad dom än säger, eller hur du beter dig verkar det som.

Det där med vinglas i handen gör mig lite skeptisk. "Är hon alkoholist?" är första tanken. Att sitta på dejtingsajter och läsa nästan samma profil om och om igen ("Hej, jag är en sprallig tjej som gillar att resa, vänner, fester ... bla blah bla") - till slut swipar man bara förbi dem.

Tjejer som gillar spel är ofta yngre och söker sig till sina åldrar. Har pratat med en del, men det har inte resulterat i någonting. Träffade en yngre tjej på ett jobb som var spelnörd och var visade tydligt sitt intresse, men hon hade kille och jag undrade varför hon stötte på mig. Var dessutom ~20 år yngre och blev chockad när jag berättade hur gammal jag var. Hon ville testa VR, tänkte bjuda hem henne, men vi jobbade ihop så... det hände inte. Ångrar det i efterhand.

De tjejer jag träffar i övrigt har inget spelintresse och enligt deras beskrivning så vill de ha 24/7 uppmärksamhet. Har AS och spenderar inte mycket tid i solen så jag är inte så skrynklig för min ålder utan ser yngre ut, och bara jag rakar mig och kammar håret så får jag uppmärksamhet, men dejtingsajter har tagit död på min motivation att anstränga mig över huvud taget.

Jag har dejtat och träffat en hel del tjejer genom nätdejting. främst via Tinder. Många blev inte annat än ligg, men även träffat mina tre senaste flickvänner så. Två via Tinder, och en via Happy Pancake. Min nuvarande flickvän träffade jag på Tinder för ca. 4,5 år sedan.

Ett tips är att inte ge upp om det går segt emellanåt. Hur frekventa matchningar man fick eller hur mycket dejtande det brukade bli gick verkligen i perioder, i alla fall i mitt personliga fall. Kanske är annorlunda om man är en rik och snygg, sexig hunk. Men jag minns hur man i vissa perioder inte fick några matchningar alls för att någon vecka eller två senare få flera per dag. Under en galen längre period så hade jag vissa dagar klämt in minst två/tre dejter per dag, haha. Rekommenderas inte helt. Men man ska alltså inte ge upp bara för att det går trögt ibland.

Separerade för ca 6 månader sedan efter 15 år. För en månad sedan testade jag tinder. Fy fan! Vilken jävla skit måste jag säga. Knappt någon skriver ett ord om sig själv, allt går på bilder. Dessutom är det inte lönt utan att betala, såvida man inte vill svepa i evigheter. Riktigt bottennapp.

Fick tipset om att testa en annan plattform som skulle vara aningen mer seriös och dessutom vara helt gratis.
Namnet är så dumt att jag knappt vill skriva ut det. Happypancake.

Jag upplever att användarna delar mer information om sig själva vilket gör det lättare för mig att testa att inleda en konversation eller inte. Man slipper även få förslitningsskador i tummen iom att man inte sveper höger och vänster.

Via denna app har jag faktiskt haft hyfsat meningsfulla konversationer och t o m gått på en jättetrevlig dejt. Dejt 2 är t o m på gång.

Jag skulle avråda från Tinder. Åtminstone om man är en någorlunda seriös och vuxen person. Är du över 30 är oddsen nog högre att träffa någon på stan. Självklart finns många undantag men för mig var det för ytligt och oseriöst.

Stort!

Träffade min dam via Tinder för drygt 4 år sedan, och vi är som ler och långhalm fortfarande.
Den enda Tinder-dejten jag någonsin varit på, och det gick ju vägen

Ganska glad att man är gift å har ungar och hela den biten. Tror man blivit ännu med fucked up med allt på internetz! Träffa min fru förövrigt i den intensiva konformationsgruppen som fanns när man var yngre och de var dags för sådant. Sen tog de en paus på 20år men sen träffades vi igen.

Själv hade jag tur med tinder. Köpte 1 månad guld för o komma långt fram i kön. Under den månaden matcha jag med min nuvarande sambo som är otroligt lik mig i personligheten. Vi dejta i 1-2 månader tills ja flytta in till henne.

#tacksamsomfan

Inne i träsket själv.

Har inte använt dejtingappar jättemycket än. Det jag tycker det är svårt är att hitta tid och träffas med varannanvecka liv jobb och pandemi.
Men det märks att många endast vill ha appen för något slags bekräftelsebehov och att visa upp sig själv.

Man matchar jag skriver och får inget svar eller..
Senast förra veckan när man får som svar.
”Följ mig på insta annars tar jag bort matchen” 😂

Gud vad jag känner igen mig i det här. Mitt liv består i princip av att umgås med folk på jobbet och sen spendera min fritid för mig själv med tv-spel, filmer, Youtube osv. Har egentligen inget emot det eftersom jag är introvert och ganska osocial.
Det har varit på samma sätt i säkert åtta år och ibland funderar jag på om det är dags för nästa steg i mitt liv och vad det i så fall skulle innebära. Kanske en flickvän. Eller hund. Någon levande varelse så att jag får fokusera på någon annan än bara mig.
Men jag har varit singel i princip hela mitt liv förutom någon månad här och där så egentligen känns tanken på att dela sitt liv med någon främmande och lite obehagligt.

Hur hittar man en tjej via ett spel? Har hört en hel del personer säga samma sak. Jag har jättesvårt att ta kontakt med andra personer i spel så jag förstår inte hur sånt här går till

Min erfarenhet av nätdejting är väldigt begränsad, men den jag har är positiv i alla fall. Nu vet jag inte om jag hade en fördel av att jag var utbytesstudent och det var mer "spännande" med en utlänning, men tyckte det var ett väldigt smidigt sätt att hitta folk. Inte bara för att dejta heller, bildade även en del platoniska relationer via sajten under den tiden. OkCupid var det jag använde mig av då, ingen aning om hur populär den är i Sverige. Har mer eller mindre hela mitt vuxenliv antingen varit i relationer eller inte velat ha en, annars hade jag definitivt använt liknande sidor mer.

Tinder/liknande har jag däremot aldrig ens testat. Inget fan av konceptet. Har förstås vänner som träffat flickvänner via appen och fattar att den går att bruka för mer än ligg, men nja. Inte min grej.

Jag är en periodare när det kommer till nätdejting, även när jag varit singel under längre tid. En del tycker ju att dejting är roligt, men jag tycker liksom (vad jag gissar) majoriteten att det snarare är ett nödvändigt ont som tar mycket kraft, som inte annan social aktivitet gör. Man blir så självmedveten på något sätt. Nu har jag hållit mig helt ifrån nätdejting under ett år men ska ge mig in i det igen, av det enkla skälet att jag vill ha kärlek och en relation i mitt liv igen.

Mitt mål för det här är året är dock inte att träffa mitt livs kärlek, utan jag har istället satt upp mängdmålet att dejta tio olika tjejer. Detta av följande skäl:

• Som med det mesta annat så ger övning färdighet. Och färdighet ger en oftast självförtroende. Jag hoppas att jag med tiden ska bli bättre på att dejta helt enkelt.

• För mig som tycker det är lite jobbigt med hela dejtingsituationen kan det vara bra att själv-KBT:a lite och helt enkelt utsätta mig för det. I längden ska det förhoppningsvis dämpa olusten jag känner inför nätdejtandet och göra det mer naturligt.

• Mängdmålet gör förhoppningsvis att jag kanske kan vidga mina vyer lite. Att våga gå på dejt med nån som man kanske inte riktigt tror är "rätt" för en på förhand. Dels kan det vara utvecklande att träffa nya typer av människor, dels finns ju en möjlighet att det ändå kan finnas guldkorn där, om inte annat som vän. Exempelvis träffade jag en av mina nuvarande absolut bästa kompisar på Tinder för ett gäng år sen.

Givetvis så kommer jag inte fortsätta dejta en massa olika om jag helt plötsligt hittar rätt. Då har jag uppnått mitt slutgiltiga mål. Men om det inte händer, så har jag skapat mig bättre förutsättningar för att träffa någon under 2023...

Trägen vinner!

Detta var via FiveM som är moddat GTA V där jag spelar RP (roleplay). Det ena ledde till det andra i spelet där vi spelar karaktärer som inte är oss själva och vi började prata privat vissa Discord och sedan träffades vi några månader senare och föll för varandra.

Så egentligen en hel del slumpmässiga situationer man ej var förberedd på som slutade med att man varit tillsammans i snart ett och ett halvt år efter att ha känt varandra i snart två år.

Någon gång måste man ha tur i livet.

Jag finner dejting som något påtvingat och fumligt, jag försökte ett par gånger tidigt och mitten av 2000-talet men det kom aldrig av som naturligt. Jag antar jag är en sådan som måste redan känna personen i fråga, typ redan vara en vän innan jag kan bli bekväm med att bli mer öppen eller intim. Jag antar det är min paranoia som försöker se någon agenda, alltså om någon visar intresse i mig så måste personen vilja ha något från mig - och kan jag inte uppfatta eller särskilja intentionen så kommer jag anta det värsta.

Men tummen upp för dem som lyckas (nät)dejting.

Det finns ingen rätt sida/app eller rätt sätt som funkar för alla. Har träffat uppåt 50+ kvinnor totalt genom nätet över åren från helt olika sidor/appar, som lett till ett flertal fleråriga relationer.
Man kommer långt på bara vara en vettig person och behandla folk som folk och inte vara rädd visa intresse på ett bra sätt när tillfälle ges.