JRPGS - Varför är ni som ni är?!

En grej med Japanskt media jag märkt är att många karaktärer kacklar som galningar, speciellt skurkarna som alla har sina egna unika och överdrivna skratt.

Tycker väl generellt att JRPG:n verkar rikta sig mer åt en tonårspublik och det är förmodligen därför som så många element i dem kan kännas barnsliga.

[quote postid="4234374" userid="329326" name="greb1989"]

Den glättiga spelfysiken har nog framförallt att göra med den byråkratin (nu talar jag ur röven här men det känns troligt enligt mig) som råder i Japanska arbetskulturen. Det är på ett visst sätt och det ska man inte ändra. När det kommer till fingret du nämner så är nog det mest bara en pik till originalspelet.

Jodå, kvinnosynen i Japan är väldigt gammaldags. Det börjar höjas röster men jag skulle ändå vilja påstå att det är en lång väg kvar. Alla länder har ju mycket att göra här men Japan är inte på framkanten när det kommer till behandling av kvinnor eller gestaltning av dem i spel eller media överlag.

Det är väldigt populärt med feminint designade män i bland annat Japan och Sydkorea. De har även en hel del problem sett till sin kultur när det kommer till sexism, så att det påverkar hur de representerar tjejer och killar är givet. Jag hör vissa säga "öh, låt deras kultur vara" men det ger jag inte mycket för. Hela världen bör bli mer inklusiv och omhändertagande, inte ha överdrivet överseende med rövhatteri. Jag älskar sexualitet i serier och spel men många gånger är det helt intvingat och till ingen nytta för berättelsen de vill förtälja. Det är inte sällsynt med "fanservice" i animerade japanska serier som gör det svårt att introducera japanska tecknade serier till sina oinvigda kretsar. "Det är ju en väldigt cool actionscen just nu, så varför ser vi magikerns trosor och röv ur en sexig vinkel..?"

Stönen är en vanesak när det kommer till japanskt röstskådespel. Frågar du mig handlar det om hur pass populärt tecknade serier är i Japan, där använder man ofta grymtningar eller stön för att ge lite liv till scenen ifall det är lite styltigt. Jag instämmer i att det emellanåt kan bli lite mycket. Det är emellertid inte en normal del av det japanska språket, inga randomstön i verkligheten.

#1. De spel du beskriver är action JRPGs i grunden. Action genren i japan har oftast haft snabbhet och smidighet som ett tecken på power and skill. Du ser det även i japanska Anime serier samt Manga. Den mäktiga skurken eller hjälten som har krafter eller har bemästrat sitt vapen till så stor del att han/hon kan undvika alla attacker för att sedan avsluta motståndaren med ett enda hugg, eller med sådan snabbhet att han plötsligt befinner sig bakom den hjälplösa motståndaren sedan är det slut. Snabbhet är att ha total kontroll över striden.

Action genren har även ofta fått kritik om gameplay inte är snabb och har "Flow" så det ligger även game design bakom det. Det har även lett till design problem i action RPGs rent generellt så som ability spam osv som devs har försökt lösa med olika spelmekanik i olika spel.

Det finns givetvis undantag är viktigt att nämna.

För ett exempel vad jag menar med ability spam, se den här videon där en superboss besegras i post game i PS4 JRPGt Star Ocean: Integrity and Fiathlessness. Notera att spelaren bara spammar samma ability genom hela fighten för massiv skada. Spelet har ett "cancel bonus" system för att göra ability spaming mindre lukrativt men post game ger det inte mycket att gå efter cancel så det här blir alltså ett bra exempel. Spelet i fråga är dock bra. Inte det bästa i Star Ocean serien men värt tiden om man inte har annat att spela och gillar många karaktärer i fighterna. Kommer ett nytt nu i år (Star Ocean: The divine force PS4/PS5).

#2. Det här är inte enbart en japansk grej. Titta på kultur i USA eller för all del Sverige tex så ser du samma sak. Fokus på modeller och stora bröst. Inte för intet som bröstförstoringar är en av de vanligaste skönhetsingreppen för unga tjejer idag. När en karaktär skall porträtteras att vara attraktiv så används de inslag som genomsyrar världen idag. Detta eftersom den illusion som mediet bygger upp måste vara trovärdigt för tittaren/spelaren. Sedan finns det naturligtvis extrema ytterligheter i alla kulturyttringar. Antingen för att driva med stereotyper eller för att appellera till fetischer, men det ser du sällan i ett JRPG.

Vill du hitta något som är kulturellt så skall du kika på hur karaktärernas personligheter porträtteras. I japan har en kvinna som är "kvinnlig" någon som är meek and vulnerable, Ödmjuk och sårbar, ett kvinnligt ideal. Någon som är underställd en stark man som kan beskydda dem. Japan hade kvar hemmafruar länge och det är inte ovanligt även idag att kvinnor som vill ha en karriär inte kan gifta sig för då förväntas de behöva säga upp sig från sitt jobb eller säga bort en karriär för att ta hand om ett hem och trycka ut barn. Detta kan man mest se i de äldre JRPGs som inte var avsedda för en västerländsk publik att main heroines ofta har den arketypen. Idag när det skall riktas till väst så har du istället kvinnliga arketyper som är starka kvinnor (tex Tales of Arise, Shionne) eller kvinnor som börjar som "kvinnliga" i en japansk kontext men bryter sig ur den mallen för att leva på riktigt (tex Tales of Vesperia, Princessan Estellise.).

Det finns sedan femton vanliga arketyper på kvinnor i japansk kultur som spiller över på JRPGs och Anime. Du kommer säkert hitta alla karaktärer i de spel du spelat bland dessa på något sätt

# 3 Fingret i menyn är en Final fantasy grej. Det är en del av identiteten de för med sig i alla Final Fantasy spel då den varit med från början. Ungefär lika signifikant som loggan.

#4. Det kommer från Japansk Kultur. Jag skall klippa in ett citat från en person som fördjupat sig i Japansk kultur.

#5 Har du några exempel på detta? Lyssnar du på de japanska voices eller på de dubbade engelska? Är det i dialog eller i strider? Är det mer detta du syftar på?

I sådana fall så är det för att vi faktiskt stönar mer än vi tänker på när vi reagerar och talar i Real life. Japaner har med det i sina kulturyttringar så som Anime och filmer men mycket mer överdrivet än i normalt tal för att markera känslor medan vi i väst tenderar att rensa bort sådant när vi redigerar. Lyssna på dig själv under en dag så blir du nog förvånad Så att japanska karaktärer reagerar med ljud och inte bara blickar och rörelser är något som förekommer även i japansk Anime.

Svensk glass är ju grym! Jag köpte också det hela tiden, ett tag.

Varför inte låta landet sköta sin egen kultur? Vill du ändra på alla länders kulturer vars värderingar inte återspeglar dina egna?
Vad hände med "ta seden dit du kommer"?
Om Japan kommer ändra sin kultur så kommer de ändra sin kultur. Du får acceptera deras kultur om du vill konsumera deras produkter.

Eller är du OK med omvänt resonemang, att vi måste ändra oss till att bli som i Japan, för någon japan inte accepterar svensk kultur?

Det var banne mig inget dåligt inlägg.
Du får en tumme upp för din ambition!

Överlag är det helt okej att tycka som man vill.
Alla behöver inte förstå eller uppskatta JRPGs.
Gillar man det inte så behöver man inte konsumera det.
Det är inget tvång.

Jag uppdaterar mitt första inlägg.
Det är vanesak, kultur och smaksak.

Smaksak
Gillar man inte jordgubbsglass så kan man skippa det.
Jag tycker inte att det finns någon poäng i att försvara jordgubbsglassens storhet för någon som inte gillar smaken. De kommer varken börja förstå storheten eller börja tycka om smaken.

Jo, samma här. Jag ser JRPG som en genre, inte som "japanskt RPG". Jag skulle gissa att dom flesta som spelat JRPGs sedan 90-talet under dess guldålder har den uppfattningen.

Jag har alltid upplevt JRPG som helt linjära. Du kanske har en öppen värld men först måste du gå hit med denna förvalda hjälten du inte själv skapat, döda en fiende, hjälpa gumman, öppna porten, gå dit sen åka på stryk mot den där snubben osv.

Man kan inte välja något alls (förutom möjligtvis buffar i vapnen) som är brukligt i ROLL-spel. Rollen du spelar är ett färdigt manus utan förgreningar medan i WRPG som till mångt och mycket kommer direkt från papper & penna-rollspel (D&D m.fl) där det inte finns några begränsningar för hur storyn kan bli helt beroende på vilka som spelar. Därmed är WRPG oftast gjorda för att spela en egen karaktär du själv hittar på och utformar medan JRPG är en film med inslag av knapptryckningar.

De mer bakåtlutade semi-light-jrpg (som inte är rpgs alls) som t.ex Zelda och Castlevania luta sig stadigt mot action-axeln vilket är toppen.

WRPG har också ganska stor begränsning för hur storyn formas. Det är i stort sett alltid samma fuling som måste åka på däng i slutändan, oavsett vilken karaktär du skapar.

Common gooner

Jag har aldrig spelat Final Fantasy men jag tycker att jag såg lite samma sak med GTA5, i övrigt så var det en kvinnlig recensent som också reflekterade hur kvinnor blir framställda och hon möttes av, du vet. Hat. massa hat trots att Thomas Arnroth i svt morgonsoffa sagt samma sak, men han fick typ inget hat.

Det är nog för att många spel förs av män för män så då kan det bli att de lätt hamnar i stereotyper. I GTA5 just så var samtliga kvinnliga karaktärer jobbiga och något att skratta åt. Men åt andra sidan drev ju Rockstar med exakt allting, det kanske mest blev att det råkade bli att det mest seriösa en kvinnlig karaktär kunde göra var att bli strippa.

I RDR2 så tyckte jag det blev lite mer realistiskt med alla karaktärerna. I Cyberpnk2077 så kan du göra din karaktär som du vill apropå rollspel, enda rollspelet jag har någon erfarenhet av egentligen.

jag håller också med dig i det andra för det går ju att relatera dom till flera andra spel.

Kommer ni ihåg tennisspelaren Anna Kournikova? När hon under min ungdom en gång spelade en match som undertecknad kollade på kom min pappa upp, knackade på min dörr och undrade försynt om jag var så dum att jag kollade på porr mitt på blanka dan....

Haha detta gjorde min dag, tack! 🤣🤣😂

Förvisso men resan dit kan variera kraftigt beroende på dina val, ond/god, smartkorkad, hjälpsam/egoistisk, man/kvinna, alv/dvärg/människa/gnom/troll/orc/halfling, barbar/magiker/tjuv/munk/riddare/handelsman (med underklasser och kombinationer.,.. etc.)

Med JRPG så är det mesta klart från början (finns givetvis undantag... eller gör det inte?) som att du inte ens får namnge din karaktär för då skulle det inte passa att skrika hans/hennes namn i mellansekvenserna.

Nej vissa RPG-liknande spel är inte RPG egentligen, Witcher skulle jag säga ha mer med JRPG att göra än WRPG då du enbart kan spela som Geralt men att säga att det är ett klassiskt rollspel som Baldur´s Gate t.ex är ju direkt missvisande.

Spelar du Baldur´s Gate 2 för tredje gången så kan du faktiskt få en ganska ollik upplevelse om du istället för den vanliga krigaren med tvåhandssvärd du brukar spela som kör en magiker.
Men tredje gången du spelar FF7 så kommer inget ändras förutom vilka magier då sätter i ditt svärd.

Det är därmed sagt inte mer fel eller rätt med det ena eller andra.

Är det en unken kultur i mina ögon så är det ett gap som antingen måste fyllas genom att de ändrar sig eller att jag ändrar mig.
Har du en unken kvinnosyn så tycker jag du borde ändra dig. Sen om du vill ligga kvar i gamla värderingar så är det inte mycket jag kan göra, mer än att hoppas att du kommer till bättre insikter.

@brewitz Storyn i de spel du använder som exempel är även de linjära på precis samma sätt som du anklagar JRPGs för. Dina exempel så som Baldurs gate så kan man inte säga att det är icke linjärt för att man skapar en egen karaktär varje gång man kör igenom det. Det är fortfarande samma story.

Ta ett modernt exempel. Pathfinder: Wrath of the Righteous vilket är likt Baldurs Gate. Du har betydligt fler valmöjligheter i character development där i och med att du även väljer en "mythic path", utöver din vanliga build, som ger dig ett extra färdighetsträd och lite olika dialog alternativ under vissa händelser i spelet. Men även där är det trots allt samma story du kör igenom. (rekommenderas förövrigt. Betydligt bättre att börja med Wrath än Kingmaker om man inte kört ett D&D eller Pathfinder spel tidigare)

Det finns även gott om exempel på RPGs från väst som har låsta huvudpersoner utan möjlighet att välja namn på dem osv. Så det handlar snarare mer om olika typer av RPGs än om var i världen de kommer ifrån.

Ett exempel på ett Modernt JRPG med totalt öppen värld och egenskapad karaktär där man även skapar en egen build riktad mot olika klasser är Xenoblade Chronicles X.

Jag tänker att arbetsplatser där kvinnor inte blir sexuellt trakasserade eller att de blir våldgästade offentligt på tåg kan bero på övriga delar av kulturen. En väninna till mig satt på en buss och helt plötsligt började en gubbe som satt där onanera, ingen gjorde någonting.

Självklart bör vi kunna bli inspirerade av delar av andra länder, som Japan, om vi tycker om dem. Det finns inte särskilt mycket positivt med den starkt sexistiska kulturen som råder i Japan. Men jag tycker exempelvis att vi har sjukt jävla sämst evenemang och regelbundna festliga aktiviteter här i Sverige. När jag bodde i Kyoto var det matfestival med sjukt nice atmosfär i någon del av områdena runtomkring en gång varje månad. Jag tycker också om hur mycket mer de omfamnar det tecknade mediet för att berätta historier och ser gärna mer av både det och de betydligt mer personliga barerna jag hittade där än som vad som finns här i Sverige.

Men du kanske menar att Japan skulle påtvinga oss deras... err..? Arbetskultur? Eller... hmm... nej, jag är ärligt lite lost i vad exakt du vill dra upp för exempel som skulle vara relevant. Feel free to counter.

När jag pratar om att förändra kulturer köper jag aldrig argumentet "det är deras kultur" som ett legit motargument. Vill man argumentera för- och nackdelarna med en kultur får man komma med någonting konkret och inte "kultur är subjektivt" som om det förlät allting som är giftigt beteende inom den kulturen. Nej. Världen är liten nu, den har krympt i takt med att vi velat göra den lättare att resa inom och med det kommer vi alltmer lära utav andra kulturer och delge våra egna perspektiv på andra kulturer. I takt med att vi gör det formas nya kulturer.

Jag tycker MIrage är ganska tydlig.

Vi svennar kan tycka vad vi vill om Japan, kritisera fritt och så,
men i slutändan står bollen hos japanerna själva, det är deras problem.
Det spelar ingen roll vad vi utomstående tycker.

Likadant kan Japaner ha åsikter om oss svennar och Sverige,
men det spelar ingen roll vad de tycker och tänker.
Om vi vill ändra på något i Sverige så gör vi det... oavsett vad japaner tycker.

Japaner får tycka att vi är oartiga, egocentriska och snobbiga.
Det är stökigt på gator. Flest våldtäkter i världen.
Vi pratar mycket om politik men orkar inte handla osv.
Maten är väldigt dyr och tråkig. Vi har samma mat på jul, påsk och midsommar.
Dålig service, hälsar inte ens när man besöker en butik.
Det finns säkert ett 10-tal saker till jag glömt.

JRPG's är awesome!

Japaner har dock alltid tyckt mycket om Sverige. Det inkluderar vår kultur och vårt folk, inte bara landet. Vissa benämner Sverige "The japan of Europe". Det har ansetts att Japaner och Svenskar anses ganska lika till sättet dessutom. Något tystlåtna, lugna och tillfreds med en flärd för social välfärd. De gillar även Finland ganska hårt.

Överlag är det positivt ja, men verkligen inte bara positivt.

Argumentet var att de måste ändra sin kultur för att de är "efter" eller vad du nu sade. Efter vad? Västvärldens standard? I deras ögon är du konstig, varför har du den moraliska hästen att sitta på, att titta ner på andra kulturer som underlägsna pga att de tycker fel? är det bara Japan, eller attackerar du alla kulturer som inte passar in i den västerländska normen?

I likhet med den där sjuka gubben som du beskriver, vi har liknande kultur här fast med våld. Folk beter sig illa på bussar/tåg, någon säger ifrån och blir misshandlad. Ingen hjälper den som blir misshandlad. Det är snarare ett problem du bör fokusera på, än vad som händer i ett land på andra sidan jordklotet där du anser de måste skifta sin kultur för den lever inte upp till västerländsk standard. Vår kultur nu är att misshandla folk som säger emot dåligt beteende eller ens bara ber någon visa upp en biljett. Bra kultur vi själva har...

Jag ser inte ner på hela kulturen. Jag lyfte att de ligger efter när det kommer till sexismen, det är inte någon debattvärdig fråga ifall du är medveten om hur läget ser ut i Japan. Att misshandla människor sker på flera platser på jorden, och det är absolut inte något som är exklusivt till Sverige. Har vi mycket att förbättra? Japp. Absolut. Jag säger inte emot det och jag ser gärna att Japaner kommer hit och erbjuder sina insikter om det är så att de ser sätt de tror skulle kunna hjälpa. Jag har ingen koll på hur det ser ut med våld här kontra våld där, har de något i kulturen som vi skulle kunna lära oss utav för att minska våldsamma tendenser så borde vi vara glada för det. Varför ägna tid åt att ursäkta varandras fysiska och psykologiska våld istället för att lära sig något?

Det är OK att inte dela samma åsikt i frågan. Det är fritt för var och en att tycka vad de vill. Det viktigaste är att man kan respektera och tillåta andra rätten till sin åsikt. Att slåss över åsikter leder bara till att varje person blir ännu mer inpräntad i sin egna åsikt. Det polariserar. Speciellt när det sker i ordalag om att den andre har fel. Det räcker med att konstatera att man tycker olika i frågan.

Så tyck vad ni vill och låt andra tycka vad de vill.

Fast nu är du inne på "lära sig" vilket innebär fortfarande att du tycker din kultur är överlägsen deras, på sexism (Jag är böjd att hålla med dig, men skulle inte klanka ner på deras kultur, känns alldeles för rasistiskt). Finns nog en hel del japaner som tycker du kan lära dig något av dem. Men vad vet de, det är ju bara deras egna kultur.

Detta är bara positivt.

På vilket sätt ligger de efter i frågor runt Sexismen?, vad jag vet så har de liknande ställning på hur folk får bete sig på arbetsplatser mm Jag skulle tom säga att de har mycket högre nivå av respect på arbetsplatsen än vad du ser i Sverige...
När jag har varit där och jobbat så skulle jag säga att de inte är sämre än Sverige på dessa frågor....

Jag är inte beredd att hålla med.
Min fru är ifrån Japan och varken hon eller hennes japanska väninnor är rädda för att belysa det dåliga med Sverige. De flesta har ju bott i Sverige i åtminstone ett decennier vid det här laget... klart man hittar både det bra och dåliga med Sverige.

Sen är väl svenskar allmänt tekitou / lata / slappa när det kommer till all form av service.
De är den uppfattningen jag fått när jag frågat om skillnaden mellan att leva i Japan och Sverige.

Dessa åsikter (se citatet ovanför) kan givetvis inte generaliseras till alla japaner i hela världen. Men en sak som är viktigt att komma ihåg när man pratar med japaner är att 95% av alla japaner du träffar kommer enbart att uttrycka sitt tatemae till dej - honne och tatemae. De flesta kommer inte säga något negativt såvida du inte kännt dem i flera år eller står dem väldigt nära. De kommer snarare att berömma dej och Sverige, för det ligger i tatemae.

Edit:
Även om japaner uttrycker kritik om Sverige så är de överlag nöjda med Sverige. Annars hade de inte bott kvar här. Exempelvis är arbetslivet många gånger sämre i Japan än i Sverige, inte på grund av sexism utan på grund av att man förväntas jobba 10-12 timmar om dagen medan man bara får betalt för 8. Det är dålig stil att gå hem tidigt. Sen förväntas man att hänga med chefen och arbetskollegor för att äta/dricka efter arbetstid - vilket är kopplat till nemawashi. Det är den japanska arbetskulturen som många japaner ogillar med Japan. Detta påverkar förstås familjelivet, man får inte lika mycket tid varken för sig själv eller familjen. Dessutom är det sanslöst dyrt att bilda familj i Japan. En graviditet kostar ca. 50'000 med alla läkarbesök före och under födsel. Sen är det också väldigt dyrt med en familjebostad i Japan.

Det här är den uppfattning jag fått när det kommer till japaner och deras syn på Sverige och Japan. Poängen är att japaner inte tycker att allt är inte guld och gröna skogar med Sverige eller Japan. Det finns både bra och dåligt.

Då har du nog inte ens försökt kolla. När det kommer till arbetskulturen är det allmänt kännt att kvinnorna förväntas sluta jobba helt efter att de blivit gravida, det finns undantag men det är kulturen. Idoler förväntas alltid vara "singla" därför att annars så blir det jobbigt för agenturen och de måste sluta vara artister samt be om ursäkt offentligt för sitt beteende (att dejta och vara i ett förhållande med en annan människa).

När det kommer till berättandet är det rakt på. Fuck. När det kommer till utvecklarna av Dead or Alive så hyrde de in strippor och skulle "känna på brösten för att få in rätt fysik" like... yes, det låter ju helt nödvändigt när det kommer till artister och modellerare. Det finns liksom inte referensmaterial någon annanstans på planeten. Att kvinnor ska se giftermål som ett stort mål är också standard, minns ett massivt (större än biografbilden) plakat för att skaffa sig brudklänning rätt inne på största tågstationen i Tokyo.

Sexismen sprider sig också vidare till män, som förväntas göra mer än man vad som anses gångbart. Talar vi om arbetskulturen är de effektiva men det finns många arbetsplatser där arbetskulturen dikterar att du ska säga hej när du kommer in i företaget för annars riskerar du få sparken (detta kan gälla även om du är helt ensam när du anländer).

Det finns en helt sjukt stor tystnadskultur i Japan också när det kommer till sexuella ofredanden och våldtäkter. Det gestaltas exempelvis genom exemplet i följande artikel: https://www.hrw.org/news/2018/07/29/japans-not-so-secret-sham...

Återigen, jag säger verkligen inte att Sverige är bra här (finns inget land såvitt jag känner till) men nog fan har vi kommit längre när det kommer till kvinnors säg och rättigheter. Så mycket har du rätt att vara glad över, även om du inte bör vara glad över det faktiska läget som vi har i sig. Jag anser att vi inte bara kan bolla de två tankarna samtidigt, men att vi måste det för att kunna göra praktiska och hjälpsamma beslut i att faktiskt fortsätta röra oss framåt för att främja välmående bland alla oavsett kön.

Sen är du kanske bekant med att Japan har ett ord för "arbetsdöd" som på deras språk uttalas "karååshi." Det är resultatet av att bokstavligen arbeta tills man dör, det är arbetshetsen som legat bakom. Stavas normalt "karoshi" i vårt alfabet. Som en intressant kontrast läste jag ett par intressanta kommentarer när jag hittade nedan korta video om fenomenet. Under det hittar du ett längre klipp med en del intervjuer om det hela.

Kommentar 1: "Hey I live in Japan and finally this toxic workforce culture is on the verge of death that we're supposed to leave the office by 6. I'm glad we finally started realizing how sickening it's been."

Kommentar 2: "I was at my friend’s mother’s funeral in Japan. My friend pulled out his laptop before and after the service to finish up work. The term ‘overworked’ is an understatement."

Boop.

Lämnar denna diskussionen här.