Är det nostalgibrillorna på, eller är det något annat?

Du nämner PoE och tid till närmaste väggen. Spela PoE SSF HC utan att följa någon build, så kommer du märka hur snabbt väggen kommer

Sen så tycker jag inte att spelen är för lätta idag, utan snarare att man väljer spela spel som är designeade att vara lätta eller inte kör på svåraste svårighetsgraden.

Jag kör just nu Hitman Trilogy (inte spelat det tidigare), försöker klara första uppdraget med Silent Assassin, Suit Only Challenge på svåraste svårighetsgraden. Det är inte lätt om man inte har spelat spelen tidigare.
Jag kör även Sniper Elite 5, även den på svåraste svårighetsgraden. Även där så är det trial & error att ta sig vidare.

Sen har vi spel såsom Dark Souls, Sekiro, Bloodborne, Cuphead etc. Eller så kan man spela genren "rage games" som t.ex. Getting Over It, Jump King, Alt+F4, Pogostuck etc.

Så i slutändan så skulle jag säga att det snarare beror på vad för spel du lirar och svårighetsgraden du valt på spelet (och såklart hur bra du är generellt på spel. Har en polare som inte är bra alls där vissa spel på Medium är för svårt, medan jag behöver köra på Hard för att få utmaningen).

Haha "transportsträckan till väggen 5 min" i Dont Starve. Mmm tjena. Kanske om man kollat upp en massa innan osv. 😀

Gillar du shmup och bullet hell så finns det ett smörgåsbord av morderna pälor att spela. Men ja Life force är fortfarande bäst

Jaså, där håller jag verkligen inte med. Aldrig spelat ett metroidvania spel?
Kom tillbaka när du klarat Aeterna Noctis

Annars är många moderna spel fantastiska.
JAg började spela 1982.
Gamla spel från 80 talet och 90 talet har inget att komma med förutom nostalgi. Med undantag för rollspelen. Fanns många bra med bra story.

Nej, moderna spel är mycket bättre än gamla. Och då talar jag av erfarenhet sen 1982.

DCS World säger hej

Jag tycker att spelen blir bättre och bättre. Och för det så skrattar jag mig lycklig. För att jag hoppas att jag spelar ändå till jag dör på något älderdomshem med en handkontroll i knät. Och jag hoppas att jag aldrig fastnar och inte kan njuta av nya spel. Men man kan inte räkna med att alla serier mm blir bättre. Det finns många exempel på spel som blivit sämre på grund girighet tex. Dead space 3 är ett bra exempel.

Jag var bara ca 9-10 år när jag fick min första konsol, ett Nintendo 8-bit. Spelen var svåra eftersom kunskapen var begränsad. Nu när jag är 36 och har spelat olika typer av spel hela livet har man ju blivit bättre på alla spel, man förstår vad speltillverkaren vill att man ska göra. När det begav sig på tidigt 90-tal visste man inte sådant. Man hade också sällan tillgång till information om man fastnade. Vilket betydde att man dopamin kicken när man väl klarade det var större än idag när man googlar så fort man fastnar.
Jag tror helt enkelt inte att spelen blivit lättare, utan att vi blivit bättre och spelbranschen har inte hängt med i spelares utveckling.

Förstår inte grejen med "svåra" spel. Att dö 40 gånger för att memorera en boss rörelsemönster innan man med nöd och näppe lyckas dräpa denne.

Tacka vet jag flygsimulatorer som är svåra på rätt sätt, d.v.s. du måste lära dig en massa teori innan du ens startar upp planet.

Falcon 4.0 var förvisso en väldigt ambitiös simulator och inte ett "spel" i vad som avses här i tråden.
Och då har du idag DCS som är hästlängder bättre än F4 när det gäller realism och "svårighetsgrad".

Det sagt...F4 är ett historiskt mästerverk, och BMS är helt fantastiskt!

Fast det är ju lite samma sak, krascha 10 gånger innan man lyckas lyfta, för att sedan krascha 10 gånger till innan man lyckas landa.
Och avslutningsvis 10 gånger till innan man lyckas göra båda i samma flygning!

Tycker spelen blivit bättre överlag. Helt fantastiska upplevelser. Det som blivit sämre är att mestadels bara indie utvecklarna vågar skapa något helt nytt medans AAA spel-utvecklarna oftast gör nya versioner av sina spel i liknande koncept och även anpassar spelen så att det ska passa så många som möjligt vilket ibland kan göra spelen lite tristare. Sen att spel släpps ofärdiga är också ett problem.

F4,AF,BMS är ett bättre spel än DCS!
Möjligen att DCS är en bättre simulator än F4/AF/BMS.
Dynamic Campaign!

Hmm, nu blev jag sugen på att damma av HOTASn!

*host* Silver Serpents *host*
50 deaths! Ooo ooO oooo!

Är inte att lära sig teori för Flight Simulator precis som om du skulle läsa en Guide till Dark Souls, där guiden berättar om hur du ska slå mot bossarna? För läser du guider så behöver du inte dö 40 gånger för att memorera deras rörelsemönster

Starkt medhåll.

Förr gjordes spel för specifika målgrupper där spelutvecklaren säkerligen själv ingick i.

Idag görs spel för så breda målgrupper som det går i hopp om att få in så många "spelberoende" människor som möjligt i sina casino-... ursäkta jag menar "spel med överraskningsmekanismer".

So much this!

Redan efter första året som spelutvecklar-student, så är jag urless på allt tjat om "accessibility & inclusivity". Som bara ett exempel, under Spelprojekt 1 i höstas, skapade jag, bland-annat, ett sekvens pussel, där ett antal handlingar skulle utföras i rätt ordning. En enkel men gammal klyscha i spel.

Det slutade I att jag, under påtryckningar från resten av mitt team, fick sätta in en jäddra terminal i pussel-rummet, som hade steg-för-steg instruktioner för att lösa pusslet!!! Detta gjorde jag under protest, då jag tyckte att de beskrivande namnen på de interagerbara objekten, borde räcka för att spelarna rent logiskt skulle kunna resonera sig genom pusslet.

Samt 10 ggr till innan man lyckats ta sig till FLOT och levande tillbaka i samma flygning

Spelen var inte bättre förr pga svårighetsgrad. Spelen kan objektivt beaktas som bättre förr då tekniken var det som satte begränsningar. Programmerare och designers fick vara kreativa med lösningar. Mycket av det som var svårare förr var en stor del att man fick bemästra kontroller. Kollar man på älskade Mario, så var det svårt på en kurva; man fick lära sig hantera den lilla rörmokaren med hjälp av träning, träning och åter träning. Med ensiffrig ålder klarade jag till slut av första Mario; det var dock inte första försöket och säkert inte 100ade heller.
Det finns en del moderna spel som verkligen låter en smaka på "väggen"; alien fireteam Elite är det som jag känner mest påtagliga med sagd "vägg". Alla modes till och med "intense" gick på löpande band, sedan testade vi "extreme". Nu har vi lyckats koordinera ihop detta (polarna och jag), och har klarat spelet, men då har man helt plötsligt "insane" att köra. (Ville inte ha DS som exempel för det är alltid det som listas som svårt; verkar inte finnas andra svåra spel ibland...)

TL;DR Nej, jag tror inte spelen var mycket bättre förr och definitivt inte pga. svårighetsgrad. Dock verkar moderna spel standardiserat "grind".

Svårighetsgrader på spel går ju alltid att justera mer eller mindre via options, sedan beror det på vad som är behållningen med spelet, detta kan så klart vara individuellt. För någon kan behållningen med exempelvis Pillars of Eternity vara att lyckas klara av alla encounters på max svårighetsgrad medans för andra är det storyn och kanske ett mer unikt party som är behållningen av spelet och väljer kanske därför easy eller story.

Sedan tror jag man givetvis minns spel från förr på ett annat sätt än nu och vissa saker som man uppskattade med gamla spel har ju försvunnit över tid. Exempelvis så finns det ju helt klart bättre simulatorer/spel än Project Stealth Fighter och Red Storm Rising, men dessa två spel på C64 när man var tonåring i slutet av 80 talet under kalla kriget är fortfarande "bäst". Sedan tillsammans med manualer, kartor och roliga kopieringsskydd skapades magi på 8 bits maskiner!

Jag tror man måste lyfta blicken lite från "Svårighetsgrad". Jag anser att det som gjorde äldre spel bättre snarare handlar om en bra balans av komplexitet och djup.

Den här läraren i spelutveckling har ett bra blogginlägg som beskriver skillnaden mellan Svårighetsgrad, komplexitet och djup.

https://davidmullich.com/2016/11/21/designing-a-good-game-is-...

Det har alltid funnits spel med varierad svårighetsgrad. Det som skiljer idag mot för förr i tiden är att man skruvat ordentligt på Komplexitetsskalan och dragit den så långt mot "simplifiera" sidan som är möjligt för att attrahera en bredare spelarbas. Man tappar då även djup eftersom spelet har mindre "moving parts" som kan inverka. Det här kan även ses runt uppfattningen att man satsat mer på det ytliga än det som finns under huven nu för tiden då man satsat mer på det grafiska än på gameplay. Det är viktigare att något AWESOME händer visuellt när man trycker på knappen på handkontrollen än vad den knapptryckningen skall uträtta spelmekaniskt.

Den mentaliteten kan ses i det här berömda klippet med Directorn för Biowares Dragon Age 2. Spelet blev ju verkligen därefter då också jämfört med Origins.

Tror inte det är det. Dels kan det bli tröttsamt med gamla obalanserade spel där man ständigt stöter på väggar, men jag håller samtidigt med om att vissa spel känns som att man bara klickar sig igenom.

Tror snarare det handlar om att många moderna AAA-spel helt enkelt inte designas för att vara kul att spela. Man vill ju ha känslan av progression, att en själv och ens karaktär blir bättre och tar sig framåt. Många äldre spel är så svåra att man inte känner att man gör någon framfart alls, samtidigt som vissa moderna spel bara slussar en framåt utan att man känner att man gör något kul för att ta sig fram (möjligtvis grind, men hur kul är det?). Handlar nog mer om olika designfilosofier.

Celeste är ett perfekt spel för detta. Så pass svårt att man inte gör oförtjänt progression, men så pass bra rampning av svårigheten att man alltid känner att man KAN ta sig ett steg längre om man bara kör några försök till. Hollow Knight är ett annat bra exempel. Utmanande, ibland så pass att man kör in i en vägg, men då är utforskandet och upplåsningen av världen så pass intressant att man vill kämpa på.

Körde dock igenom God of War 1,2 och 3 nyligen, och ville forcera så körde på easy mode. Inte alls utmanande men jag gillade ändå upplevelsen. Tror det sitter i dels att storyn var så pass bra, men sen för att bandesignen, pusslen, hemligheterna var fenomenalt kul. Sen hjälpte det helt klart att det har väldigt tillfredsställande combat. Går alltså göra roliga spel med lägre utmaning.

Ett annat problem jag upplever med nya spel är att det helt enkelt finns för mycket att göra. Det blir bara en checklista att ticka av för att tillfredsställa nåt slags completion-begär hos oss. Tycker du inte att moderna spel är nog utmanande så kör igång Horizon Forbidden West och spring raka spåret till en Apex Thunderjaw. Inte lätt, kanske kul att försöka ta ner, men vad är syftet? Varför kämpar jag om det? Gör inget för storyn, ger mig inget. Det är lite som att försöka vinna nåt "för äran". Det ger ingen progression annat än lite experience, en värdelös siffra.

Gamla spel är ofta mer linjära och då måste man ta sig förbi utmaningar för att ta sig framåt. I många moderna spel gör man utmaningar bara för att ticka av en lista, och det gör det inte lika värt.

Nu blev det ett långt inlägg utan nån röd tråd, men min poäng är att det finns många brister i många moderna spel, men jag tror inte det bara handlar om svårighetsgraden då många gamla spel snarare är långsökta och orättvisa. Finns många moderna spel med bra utmaning, men inte alls gör att utmaningen känns värd att ta sig an. Finns också många moderna spel med mindre utmaning som har andra sätt för att göra spelet intressant att fortsätta.

mm...tenderar nog till att hålla med, tack vare indiescenen.
Det finns verkligen en uppsjö av moderna klassiker bland indiespel som jag vill hävda är bättre än klassikerna de är inspirerade av. Ska svära rejält i kyrkan och påstå att jag faktiskt föredrar Zelda-kopian Blossom Tales ganska så rejält över Nintendos egna Link's Awakening på Switchen.

Ren klantighet

Ganska säker på att buggen är kvar. Jag tror inte det var efter första uppdraget, men efter ett antal drag så slår spelet över från den svårhetsgrad du har till lättaste. Jag har alltid kört på Super Human och trodde jag var mästare på spelet, tills jag läste om buggen typ 20 år senare. Snacka om att sabba min världsbild XD

Laservapen är viktigt, men du kan komma rätt långt med att bygga små robottankar som du tar med dig. När dina trupper levlar så kan de klara sig bra med de kulvapnen ett bra tag om du backar upp dem med tankarna.

Ekvationen är ju inte svårare än att ju mer pengar du pumpar in i något ju mindre risk tar du och således blir alltid alla spel mer mainstream med tiden.

Det är ju såklart trist eftersom nichen och det unika urvattnas, men det är inte svårt att förstå varför det är som det är. Undantag finns ju såklart i viss måtta men generellt för AAA-spel blir det ju så här mer eller mindre.

För att generalisera är väl dagens publik också extremt bortskämd, otålig osv, dvs den breda massan orkar inte med och alla ska med på tåget, då blir det rätt fördummat eller förlåtande.

Ett exempel på passion (inte svårt dock): Disco Elysium.

Spelen var definitivt längre förr och svårare....

Det här visar ganska bra vad moderna spel är;
Moderna spel

När spelen gick in i 3 dimensioner blev dom också generellt lättare känns det som (om man inte räknar med ev kamerastrul)