Diskutera - Dina bästa spelminnen!

Har många fina minnen från Warcraft men måste nog ändå säga Super Mario 3! Sommaren 1993 eller var de 1994… minns inte. Jag och några kompisar satt i min pojk rum spelade dygnet runt en veckans tid.

Jag fick ett NES 1989 när jag var 8 år, älskade det och spelade massor. Därefter var jag dock inte så värst tilltalad av de konsoller och spel som kom. Körde oerhört mycket GoldenEye och Perfect Dark på N64 men det var som en egen oas i en i övrigt inte jätteintressant tv-spelsvärld. Jag var inte en gamer, men det blev väl något spel då och då på ett lite avmätt sätt.

År 2011 köpte en kompis PS3 och Fallout: New Vegas, som jag spelade hos honom ett par gånger. En helg sov jag över där och vi spelade tillsammans i ett par sessioner. Sen när han gått och lagt sig så spelade jag själv (vilket i sig också adderar en sorts "gratis är gott-känsla") och gick in i vault 34. Det var det mest spännande jag någonsin varit med om dittills, och även hittills, inom tv-spel. Spelet i övrigt hade varit ganska enkelt och lättsamt men där inne var det något helt annat. Oerhört förtätad stämning, murket, riktigt svårt och även krångligt men på ett ärligt sätt. Man kände att det var på vippen att man hade stimpaks och radaway så det räckte. Sen var det även en sorts slutboss i vaultet. Jag var helt fast, köpte själv PS3 och spel som var helt rätt för mig, New Vegas, Fallout 3, Skyrim och sedermera Dark Souls och dess gelikar. Fallout: New Vegas och vault 34 gjorde mig till en pånyttfödd gamer vid 30 års ålder.

Har sedan dess kört igenom vault 34 kanske 8-10 gånger och det är fortfarande en upplevelse. Inget annat vault i något Fallout har en tiondel av den känslan och gameplayet. Efter första gången trodde jag att andra vault skulle vara i samma stuk men så var ju inte alls fallet. Sällan några slutbossar, sällan något "bonusrum" som det i 34:an, som belöning för allt slit.

FZ älskar nostalgi i vanlig ordning ser jag

Mitt bästa minne vet jag inte men RDR2 gjorde mig mer uppslukad än något annat spel så hela den perioden från början till slut skulle jag säga.

Sedan var det alltid trevligt att man som 11-15 åring kunde drunkna in i ett spel timmar efter timmar.

Min första genomspelning av Witcher 3 samt alla dlc's. Osäker på om jag kommer få vara med om en sådan spelupplevelse igen.

Julen 96.
Jag fick en PlayStation i julklapp. Stunden jag satte igång Demo1 var magisk! Man såg intro videon på Tekken 2. Provade Wipeout 2097 för första gången.
Sen fick jag Resident Evil också. Som 11 år gammal tönt som var rädd för sin egna skugga så var Resident evil lite väl brutalt att börja med.. Fick en klump i magen av skräck när första zombien bet huvudet av mig...

En hel sommar när jag och två kompisar upptäckte Ultima Online, var nog i 2003 tror jag. Men finns många stora ögonblick. Lvl 60 i Wow-vanilla, när man kommer upp ur vaultet i F3, när man började rida omkring i I Limegrave i Elden Ring, första gången man kom till Firelink Shrine i Dark Souls och när man till slut förstod vilken väg man skulle gå utan att bli assraped (utsäkta ordvalet) av alla fiender man mötte. Listan kan göras lång men detta är några urval!

För mig är det musiken i spelen som sätter det djupaste intryck allt från Into till Monkey island(1& flera låtar 3an),Tetris,Carmageddon(Fear factory),Little big adventure,Utopia(Amiga),Killzone 3 till att ha egen musik i wipe out(teddy bear Stockholm) & många fler. Glömde nästan Transistor flera bra låtar och Gravity rush(a red apple) och The fire in the flood. Otroligt bra musik tycker jag.

Finns massa, men att starta Zelda OoT julafton 1998 toppar nog listan... <3

Kommer ihåg när jag insåg att jag kunde lägga Carmageddon 2-skivan i CD-spelaren och lyssna på musiken. Det var då jag introducerades till hårdrock, och har lyssnat på Fear Factory ända sedan dess

Ett annat spel som väckte ett livslångt intresse, i detta fall för Japan, var Shenmue! Att gå runt i Yokosuka som Ryo och jobba (truck), spendera pengar på automater, gå runt och bara insupa den japanska atmosfären.

Minestorm (Vectrex.)

Mitt första egna spel. Det var som att spela arkadspel hemma!

Super Mario Bros.
(Spelades första gången då det var nytt)
Det kändes som att man upplevde något helt nytt. Man förstod ingenting till en början.
Man ville testa allt!
Vad händer om man hoppar i ett hål?
Det här var något annat det.

Phantasy Star

Köpte det i förhoppning att det skulle vara SEGAs svar på Zelda.
Det var något annat och helt fantastiskt!
Det var mitt första och än idag mitt bästa JRPG.

Half Life

Introt satte stämningen.
Allt är så bra gjort och historien berättas på ett sätt som är anpassad till spelmediet. Annat än att berättas i filmklipp eller text. Du var där.
Konstigt att det inte är standard.
Fysiken, vapnen.
Det är fantastiskt.

Baldurs Gate + 2

Det bästa digitala Dungeons & Dragons
Då upplevde man ett fantastiskt spel samtidigt som man hade en dröm om vad framtiden hade att utvisa.
Nu i efterhand är det fortfarande de bästa D&D datorspelen.

Portal

Ett pusselspel utspelat i ett universum som innehåller såväl humor som mystik. Kanske framförallt det förstnämnda som är ovanligt för spel.
Allt är så genomtänkt och det är roligt hela tiden.

The Witcher 3

Världens bästa spel (enligt mig)
Open World som inte blir tråkigt (vilket det har en tendens att bli efter ett tag)
Man vill ständigt utforska och uppleva historien.

Elder Scrolls III: Morrowind

När man gick ut ur båten för första gången och möttes av en otroligt vacker, episk och gigantisk spelvärld ackompanjerat av minst lika vacker och episk musik.

Det där golvade mig fullständigt när det begav sig. Bara tanken på det introt får mig alltid att vilja återvända till Vvanderfell. Tyvärr lider det av lite föråldrad spelmekanik men grafiskt håller det ganska väl än idag, speciellt med moddar.

Lätt, när jag fick hyra en vectrex på 80-talet, glömmer aldrig det 💗💗

När jag fick Frontier: Elite II på amigan, jag var 13-14 år när det släpptes. Att börja på Ross 154 med 100 krediter, köpa lite fuel och åka till Barnard's Star och tjäna 30 krediter. Sedan kämpade man sig fram till att ha råd att åka till Sol. Och första gången man landade på Jorden, det var vansinnigt häftigt.

Förstår fortfarande inte hur David Braben fick in hela Vintergaten på en (!) 3.5" diskett.

Blir till att vänta på Skywind, hoppas att de nailar den känslan, komplett med ekande silt strider-ylande och ett "Aaaaah, yes..." från den obligatoriska byråkraten.

Året är 2000. Jag har bara sett fodralet på Grim Fandango i ca 2 år, men har just upptäckt att det är samma utvecklare som till mitt älskade The Curse of Monkey Island. Jag önskar, och får det, till födelsedagen, komplett med pappfodral. De första timmarna är magiska, med viss hjälp från svenska PC Gamers guide(som kom på CD-ROM med ett av många nummer). Tyvärr förklarar inte den i övrigt utmärkta guiden hur man kommer förbi det förbaskade trädet, och jag spenderar flera timmar med en skottkärra, en spak och ett stycke centrifugerande Glottis. Till slut övervinner dock slumpen och en 12-årings envetenhet logiskt tänkande och urskiljda mönster. Jag och Glottis fräser vidare på The Bonewagon till ett dimmigt Rubacava, där Mannys beniga arsle trillar i plurret, jag tömmer alla konversationer på varenda saftig bit information och till slut övertar jag en mopp(komplett med kompass). Ett år går och kameran sveper ner till dunkande big band jazz mot en Manny i vit smoking, rökandes en cigarett på sitt etablissemang. "Magi" är det enda ordet för vad Tim Schafer och hans team har lyckats knåpa ihop. Livet är gott.

__________________________________________________________________________________________
2008 *** Första gången jag slog på GTA 4 på min nyköpta PlayStation 3. Niko Bellic kliver av fartyget som anländer till Libery Citys smutsiga hamn. Kusinen Roman Bellic kommer farande i sin sketna svarta taxi med hög öststats musik i sina högtalare. Jag (Niko) tar över körningen och rattar den svarta taxin för första gången. Alltså, det var ren fuQQing magi. Vilken grafik och vilken otroligt rolig fordonsfysik som tyvärr R* aldrig toppat efter detta. Inte ens i närheten. Världens bästa spel genom tiderna: GTA 4 hade presenterat sig år 2008.
__________________________________________________________________________________________
1997 *** Farsan handlade den nyligen släppta NiNTENDO 64 när jag var liten år 1997 när vi besökte bekanta i Tyskland i Kiel. Första gången jag fick styra rörmokaren Mario i Super Mario 64 i full 3D var en otrolig känsla. Allt var helt nytt o banbrytande. Mario fick springa omkring på gröna öppna fält o hoppa omkring. Amazing.

Singleplayermässigt så är det Caesar III och Diablo II som jag minns att man verkligen levde sig in i. Multiplayer så är Anarchy Online ett spel som jag minns med glädje. När man spawnade första gången på en bakgata i Tir och mötte en "verklig människa" online. Coolt. BF1942 hade jag extremt roligt med när det kom ut. Campa i en bunker med Stukas tjutande utanför. Hopp-leverera ett bazoka-skott i baken på en stridsvagn osv. Lobba stridsvagnsskott över större ytor i Tobruk osv. Sånt ser man inte längre i Battlefiledserien tyvärr.

Alltså. Jag har spelat sedan typ 1981 och har mängder med upplevelser som jag håller extremt högt. Men hur jag än vrider och vänder på det så är det svårt att ducka för den totala aha-upplevelse som Halflife Alyx var i VR. Det var en spelupplevelse jag på riktigt inte trott jag skulle få uppleva under min livstid.

Men måste nämna annat också. Som när farsan hade med sig en Vic20, joystick och Omega Race på cartridge när han varit bortrest någon vecka under tidigt 80 tal. Mycket spelande och prat med honom som betytt mycket.

Första gången jag startade Rambo spelet till c64 som jag bytt till mig av någon kompis och fick höra Ocean loader temat för första gången.

Alla timmar med en kompis som kom över så fort han vaknade för att spela Civilisation på min Amiga med mig under ett sommarlov.

När jag och en kompis spelade en version av Pong på Amiga och fes så mycket i rummet att morsan höll på att dö när hon öppnade dörren....

Allt spelande med barnen. Från allt byggande och skrattande i Minecraft till att jaga dom med motorsåg som Leatherface i Dead by daylight

The memories...

Det första jag kommer att tänka på är ett sommarlov när jag och en av mina bästa kompisar äntligen börjar förstå oss på Reunion på min näst sista Amiga (en 1200a). Det blev många suveräna spelkvällar efter det.

Annars ett antal år senare när vi hotseatade mängder av spelomgångar i HoMM2 och sedan HoMM3.

Pirates på en gammal Mac Se (min första dator, som jag köpte av morsans kompis för 400 kr). En stor värld att segla runt i, spännande strider mellan skepp, att sakta bygga upp en flotta och kolla på ett a3 paper som gått igenom oändliga kopiatorer för att hitta Sliver Train eller Treasure Fleet.

Unreal Tournamnent. Min första kontakt med online fps, visst hade jag kört lite Quake i skolan - men det här var något oändligt mer tillgängligt. Älskade uppdrag läget där man skulle tex ta sig fram till loket på ett tåg, eller att styra misilen.

Max Payne
Som Matrix - fast ett spel! Bullet dodge var oändligt coolt. Storyn om den hårdkokta polisen som måste hämnas sin döda familj och Twin Peaks vibbarna i Adress Unknown! Fortfarande ett av mina top fem spel.

GTA Vice City
Som GTA 3 - fast bra.

Resident Evil remake till Game Cube
Till slut var grafiken bra nog att visa vad Resident Evil faktiskt kunde vara! Vi delade på inköpet av konsolen när spelet kom ut och det var helt fantastiskt. För mig funkade aldrig 3dn på ps1 eller n64, utan det var först med PS2 som jag tyckte att 3D till slut inte behöve förrenderade bakgrunder som tex FFVII hade för att vara övertygande.

Jag gick i högstadiet och hade sommarlov. Bröt några tår i en olycka och fick gipsa foten och hade det så i 5 veckor, tror jag det var. Kunde inte göra så mycket och en polare tyckte synd om mig och lånade ut Oblivion till mig.

Det var mitt första open world-spel och riktiga RPG. Fantastiska minnen än idag från det spelet, som förgyllde en sommar som annars hade blivit den tråkigaste någonsin. Vill minnas att det blev 200-300 timmar bara med min första karaktär
Köpte sedan spelet själv och fortsatte spela det i flera år.

Så många att välja på. Har haft lyckan att få vara med från Doom i dos tills nu. Men minns att jag fick BF2 till pc när jag var iväg med familjen på Öland i en sommarstuga Det grymmaste man kan göra mot en gamerkid. Upplevde den längsta helgen i mannaminne och lusläste vartenda ord på fodralet, kunde coverbilderna i pixelnivå när jag väl äntligen kom hem och kunde lira. Sen satt man och njöt av vartenda sekund.

Svårt att välja ett specifikt spelminne. Men jag minns fortfarande, efter drygt 20 år, känslan när eftertexterna rullade i det första Shenmue. Det var en känsla av tacksamhet över att få ha upplevt något som kändes så unikt. Där och då var det det mest banbrytande jag spelat.

The last ninja på commodore 64 och zelda 1 på nes.

Sommaren 2002 mådde jag dåligt. Hälsoproblem som gav hälsoångest som ledde till att livet vid 16 års ålder kändes slut. Fanns så klart bara en sak att göra; att åka till spelbutiken och köpa ett nytt spel.

Minns att jag hade läst mycket om Neverwinter Nights och var tokhajpad på det. Det här med namn på spel var emellertid inte min starka sida, så på något vis fick jag med mig Morrowind hem i tron att det var N.N.

När jag startade spelet blev jag lite förvirrad över att spelet var i 3D, till skillnad från alla screenshots som var top down. Men jag tänkte att det är nog bara prologen som är first person, sedan blir det top down. När jag till sist insåg att jag hade köpt spel hade jag fastnat så hårt att jag inte kunde bry mig mindre. Herrejösses vilket spel. Nog mitt livs bästa sommar.

Det jag minns bäst är hur jag efter prologen stod där i Seyda Neen och såg mig omkring. Promenerade omkring lite för att se var väggarna fanns (dvs kartans gränsen) och hur jag sakta kom till insikt om att det itne fanns några gränser. Att jag kunde gå vart jag ville. Råna vem jag ville. Döda vem jag ville. Som verkligheten, men bättre.

(Neverwinter Nights? Har fortfarande inte spelat det ...)

Inte för att vara "den" men satan vad många stavar som krattor! 🤣

Vi i norden fick vänta efter släppet av Nintendo 64:an. Ville spela Super Mario 64! Så jag direkt importerade en US-konsol, fick äntligen hem grejorna med post men trafon var på 110V??! Bodde ute på landet, så hoppade på buss 3 mil till stan. 220V trafo på Clas Ohlson BAM! Hem igen 3 mil, min granne (jobbade på telia) hjälpte mig slajsa nätkabeln och koppla in trafon. Ett äventyr blev det, men ett fint spelminne!

Mitt bästa minne är när jag varvade mitt första spel och det var Zelda a link to the past.
Kommer ihåg att jag fällde flera tårar när link lämnade tillbaka the master sword I skogen.

Det är det spelet som jag sedan återvänder till och varvar gång på gång för att få den nostalgitrippen.

Du menar ”inte för att vara den som är den” och ”många SOM stavar som krattor”?😉😉