Islets

Inledning

Under senaste Steamrean satt jag för mig själv och funderade på om jag skulle köpa något spel. Vad är det då för spel jag gillar tänkte jag för mig själv och kom fram till att Hollow Knight gillar jag riktigt mycket, så varför inte leta efter ett spel som jag kan spela i väntan på Hollow Knight: Silk Song? Sagt och gjort så sökte jag igenom Steam och det var då jag hittade Islets.

Men vad är då Islets för spel? Jo, Islets är ett metroidvania som släpptes 24 augusti i år med fokus på mycket 2D-plattformande, stora bossar och lustiga figurer i en värld i förändring. Spelet är utvecklat av Kyle Thomson med musik av hans bror Eric Thomson.

Du spelar som musen Iko, som är en av många krigare som tagit på sig att förena världen igen. En gång i tiden satt nämligen världens fem öar ihop med hjälp av en form av magnetiska fält som styrdes av stora magnetiska kärnor. Invånarna tog dock världen för givet och de här kärnorna föll i glömska och slutade till slut att fungera och med det splittrades världen upp i fem öar. På de här öarna dök då även en massa bestar upp och tidigare platser som sprutade av liv är numera endast bebott av de här bestarna som förpestat tillvaron för alla runtomkring. Kunskapen om var de olika öarna finns och var på öarna de här kärnorna stod försvann, vilket nu en strid ström av krigare ger sig ut för att fixa. När vi kommer in i spelet så har Iko kämpat ett tag utan framgång, men hamnar av en slump på en av öarna och sedan bär det stora äventyret av.

Ryktet säger även att det någonstans finns tre stora bestar som hindrar världen att återförenas och måste således hittas och besegras för att världen återigen ska kunna vara hel.

Gameplay

Gameplaymässigt är det riktigt kul och kontrollerna sitter bra. Thomson har fått plattformandet på en nivå att det går snabbt men det är aldrig så jag tappar kontrollen på karaktären, varje misstag jag gör känner jag är mitt eget och inte för att kontrollerna strular. I arsenalen hittas ett svärd och en pilbåge som jag använder för att eliminera alla bestar jag stöter på. Antalet pilar är begränsat, men återfylls en åt gången per närstridsträff med svärdet. Ett i grunden bra upplägg för att på ett enkelt sätt få till ett varierat gameplay. Det finns även en "dodgefunktion" där du snabbt rör dig en kort sträcka och under den tiden är odödlig. Den har en cooldown på ett par sekunder.

Traditionsenligt med metroidvania så dyker olika hinder upp som är omöjliga just nu att ta sig igenom, men som går att ta sig förbi med nya förmågor jag låser upp under spelets gång. Däremot är det till skillnad från andra metroidvania sällan jag sitter fast och inte har en aning om var jag ska nu eller vad jag har missat. En funktion jag tycker är bra, men som de mer hardcore metroidvania-spelarna kanske ser som en nackdel?

En cool funktion som är värd att nämna är funktionen när man får skada och har nära noll i hälsa. Har du nämnligen över ett poäng i hälsa och får en träff så går hälsomätaren som mest ner till ett, sedan kommer en varning om att du har låg hälsa. Det här underlättar spelet för man tål en extra träff, men samtidigt så slipper man att en fiende helt mosar dig oväntat när du myser med halva hälsan kvar. Utöver det så har man alltid koll på att vid nästa träff kommer man dö så stressen som infinner sig när man är en träff från döden är aldrig långt borta. Svårighetsgraden kan ändras när som helst vid spelets gång så du kommer aldrig "slå i en vägg" för att du råkat valt för svår svårighetsgrad när du började spelet. Sparande i spelet sker på fasta punkter och det finns även teleportrar för att röra sig snabbt mellan två platser, ett alltid välkommet inslag i metroidvania. Hälsa återfås vid sparpunkter, det finns inga annan möjlighet att återfå förlorad hälsa. Inga items eller drops från fiender kan hjälpa dig.

Bossarna finns det många av och de är varierande med många olika attacker. En sak som finns att nämna dock är på Hard blir bossarna svårare med fler attacker och andra attackmönster, i övrigt är spelet lika på alla svårighetsgrader. Vanliga fiender är det relativt god variation på, även om en del återanvänds spelet igenom så är det alltid några nya typer av fiender när nya områden beträds.

Uppgraderingar nämnde jag snabbt och det görs på flera sätt. Dels genom stora uppgraderingar som förändrar spelmekaniken (tänk t.ex. dubbelhopp) och dels genom små uppgraderingar som du ibland hittar direkt på vägen och ibland måste klara ett pussel eller hitta en hemlig gång som inte syns på kartan för att få tag på. De här små uppgraderingarna ger dig alltid tre (som jag uppfattat det) slumpmässiga val. Det kan vara t.ex. fler pilar, 200 valuta, ökad melee damage med mera. Det sista möjliga sättet att uppgradera sin karaktär är att köpa uppgraderingar i Sky City för valuta som du antingen får genom att välja vid uppgraderingar eller genom att slå ihjäl bestar. Det är även genom Sky City du flyger omkring och utforskar världen för att hitta nya öar att besöka. I Sky City finns även möjligheten att köpa sig en ledtråd om var du ska gå härnäst för att komma vidare i spelet. En funktion jag aldrig använde, men uppskattar ändå att den finns där för den som måste avsluta spelet och inte har möjlighet att spela på ett par dagar och känner sig vilse. Kartan som byggs fram har inga särskilda markörer och det finns ingen möjlighet att sätta dit egna.

Musiken och ljudet är oerhört viktigt i ett sådant här spel och det tycker jag sitter bra. Musiken flyter in i spelet och ligger bra i bakgrunden, ljudeffekterna när man pratar med olika karaktärer eller utför olika handlingar känns passande och jag störde mig inte en enda gång på att något kändes fel.

Allt såklart inte guld och gröna skogar och lite kritik tänker jag haspla ur mig, även om jag verkligen gillade (nästan) varje minut av spelet. Det första är spar-/teleportsystemet. På de flesta ställen står de bredvid varandra och vid varje teleport kan du teleportera dig till en som står nära en sparpunkt för att maximera din hälsa och sedan teleportera dig tillbaka till dit du var. Jag ser inte anledningen till att inte allt kan vara sparpunkter och teleportering sker mellan dem. Vidare så är svårighetsgraden lite för lätt. Jag gick in på normal, men bytte strax till Hard och hade inte så stora problem under något parti vid spelet överhuvudtaget. Det är alltså inte för att skryta jag skriver det här utan det för att om du som läser det här har spelat ett par metroidvania och kan ditt plattformarande kan du hoppa på Hard direkt. Pusslen som finns är inte heller särskilt svåra eller kräver så många försök för att klara av.

Jag vill egentligen inte skriva så mycket mer för då sitter jag här och avslöjar en massa roliga saker som händer och karaktärer man möter på, vilket enligt mig är halva nöjet med den här typen av plattformsspel. Det jag tänker nämna dock är att det finns flera underhållande karaktärer och fyndiga konversationer. Kanske inte så man skrattar sig tårögd som vid valfri Leslie Nielsen film men nog drog jag på smilbanden många gånger under min bekantskap med Iko och de kompanjoner man stöter på under resans gång. De huvudsakliga sidokaraktärerna utvecklas också i takt med att spelet går framåt vilket var roligt att se. Nästan så karaktärerna får en egen personlighet och man börjar bry sig om och fundera hur det går för dem där ute i världen och längtar tills nästa gång man stöter på dem.

Slutsats

Är det här då lika bra som Hollow Knight? Nej, men det var underhållande, roligt, bitvis utmanande och fyllde tillfälligt en lucka i min väntan på Hollow Knight: Silk Song. Spelet har fått en del kritik för att vara för kort, men personligen tyckte jag det var perfekt längd. Risken är att det skulle bli tjatigt annars och en spelmekanik där spelet kräver oändliga resvägar hela tiden bara för att dra ut på speltiden är något jag verkligen ogillar. Priset speglar även längden på spelet bra. Jagar man 100 % så är tiden det tar att spela klart cirka

Allt som allt så är det här en självklar rekommendation för den som gillar 2D-metroidvania med en skvätt humor. Bossarna är stora och många och en del riktigt utmanande. Plattformandet är underhållande. Sidokaraktärerna ger spelet humor och musik samt ljudeffekter sitter där de ska. Jag stötte inte heller på några buggar under spelets gång. Det som sagt drar ner betyget är teleport-/savesystemet och även att det inte finns en ännu svårare svårighetsgrad för oss som gillar en rejäl utmaning.

Fotnot: Spelet finns tillgängligt på många plattformar. Se hemsidan för mer information https://isletsgame.com/

Ja, charmigt är nog ett ord jag skulle använt i recensionen - för det är riktigt charmigt. Ljudeffekter när man pratar med sidokaraktärerna o.s.v.

Mm, grafiken och färgpaletten passar som handen i handsken. Det är ju jävligt snyggt på sitt sätt.

Som sagt förvänta dig inget mästerverk á la Hollow Knight, men nog kan det stilla Silg Song hungern ett tag i alla fall Jag nämner att jag köpte det "på rea", men det var 10 % rabatt och det lär väl inte bli så mycket mer till jul så bara slå till! Skulle det mot förmodan inte vara något för dig kan du ju refunda (på Steam i alla fall) inom två timmar, och på två timmar hinner du inse om du kommer spela klart spelet eller inte.

Varsegod! Tack själv för att du läste

Nej, just Playstation finns det inte till. Ser tyvärr inte ut att komma i närtid heller.
https://www.reddit.com/r/islets/comments/xlf3ud/playstation_r...

Ja, Hollow Knight är ett mästerverk och de får fan klämma ur sig ett datum för Silk Song snart, annars är jag rädd att det blir försenat. Kommer jag ihåg rätt så ska Silk Song släppas innan Q2 2023 är slut. Som andra nämnt så Ori-spelen är värda att spela, och kan du stå ut med lite "sämre" grafik så finns även Cave Story+ (ej spelat själv) samt Axiom Verge 1+2 att kika på. Första Axiom Verge har jag spelat och det var skoj, men där är det viktigt att avsluta varje session på ett "bra" ställe för det är lätt att tappa bort sig och tvingas leta länge för att komma vidare.