Forgive Me Father - Fartfyllt FPS med böner och tentakler

Medlem
Forgive Me Father - Fartfyllt FPS med böner och tentakler

Forgive Me Father är ett av många nya spel inspirerade av det sena 90-talets FPS där du startar spelet i ett språng och aldrig riktigt stannar.

Det började med ett brev på posten

I Forgive Me Father återvänder du till din hemort Pestisville efter att din kusin kallat på hjälp.
Redan vid ankomst till det lokala hotellet märks den mörka stämningen. Varför kollar folk så konstigt på dig? Varför luktar allt som rutten fisk? Varför står det zombies och knackar på din dörr? Varför har inte din room service kommit? Varför är sängen så..... vänta lite nu.

Sen börjar kalabaliken.

Klassiskt FPS-strejfande med en tvist

I två dussin banor får du panga dig igenom horder av zombies, kultister, demoner och avsevärda mängder tentakler. Innan spel blev cinematiska var FPS en snabb, blodig och ofta svår genre där du istället för att gömma dig bakom skydd och/eller vänta på att din hälsa skulle fyllas på, ständigt rörde på dig, sköt och hoppades på att du skulle hitta mer ammo, hälsa och kroppsskydd. Forgive Me Father lyckas återskapa den spelloopen väldigt bra och har dessutom lagt till flera element som förbättrar den klassiska designen.
Du har ett 10-tal bössor tillgängliga och de får alla plats i fickan. Du börjar med en revolver, men hittar snart en hagelbössa och en Tommy Gun. I spelet träder du in i rollen som antingen en präst eller journalist. De delar på vilka vapen de kan hitta, men har också sina egna färdigheter. Som präst kan du till exempel använda olika föremål - ett kors, heligt vatten, en bibel - för att hela dig, förlama en fiende, eller få tillfälligt oändligt med ammo. Du kan använda dina färdigheter ett begränsat antal gånger, men de laddas på i takt med att du dödar monster. Samtidigt fylls också din galenskapsmätare på som dels gör att du tar mindre skada när du blir träffad och åsamkar mer skada när du träffar fiender, dels förändrar din syn till en gråskala med röda blodstänk.
Det är något väldigt tillfredställande att möta horder av demoner, faktiskt se alla projektiler som far i luften, undvika dem med ett ständigt strejfande, avfyra och växla mellan sina vapen i raskt tempo för att slutligen stå obesegrad. Att springa mot fiender för att avfyra sin hagelbössa och kort därefter byta riktning för att undvika deras motattack är så mycket mer hektiskt och adrenalinpumpande än att gömma sig bakom en låda och vänta tills att fienden tittar fram bakom sin.

Så snart du avlägsnat tillräckligt många monster och därmed samlat på dig tillräckligt med poäng får du möjlighet att uppgradera dina vapen till något helt annat. Alla vapnen i spelet går att uppgradera i olika grenar med tydliga för- och nackdelar som kommer påverka hur du spelar. Min k-pist uppgraderade jag till en granatkastare, min hagelbössa lät jag bli besatt av något demoniskt som spottar ur sig hagelskott av studsande, glödheta projektiler. Det är ett kul sätt att låta dig anpassa hur du vill spela och ger uppgraderingarna en tyngd som saknas i många spel - det är inte bara en fråga om siffror, det är ett nytt vapen som låter, ser ut och fungerar annorlunda. Du kan till och med tjäna in resetpoäng som gör att du helt kan omfördela dina uppgraderingar och på så sätt pröva på andra vapen och färdigheter. Senare i spelet hittar du fler dödliga verktyg, bland annat en harpunkastare för att pricka av fiender på långt avstånd, en frätande laser och en raketkastare som ser ut som något obehagligt någon gömt i soptunnan i en Lovecraft-novell. Skrev jag förresten att spelet är tydligt influerat av Lovecraft?

Non-euclidean architecture indeed

Mardrömmar från verklighetens gränsland

Vi har haft inslag från Lovecraft i shooters sedan åtminstone Quake, men jag tror inte att jag tidigare sett ett renodlat fps helt och hållet inspirerat av Lovecrafts Cthulu-mythos (Dark Corners of the Earth är mer ett skräckspel med skjutvapen). Grafiskt uttrycks detta i fina handritade figurer som känns som tagna från Darkest Dungeon, med sina djupa skuggor och mardrömsliknande anatomi fångade i stil av en serieteckning. Många av fiendetyperna har flera variationer på sin grafik och då inte bara en tråkig färgvariation, utan enskilda sprites. Det finns dussintals fiendetyper med sina egna beteendemönster, ljud som ger dig en ledtråd vad som gömmer sig bakom hörnet och i många fall unika hitboxar som om du väl lyckas träffa dem försvagar fienden eller förändrar hens uppträdande. De klassiska zombierna har en variant som går runt med ett extra huvud i händerna. Gör en headshot och de sätter helt enkelt på sig sitt nya huvud. En annan fiende går runt med en behållare fylld med kemisk vätska på ryggen som de använder för sina skjutvapen. Skjut sönder behållaren och fienden kommer inte längre kunna skjuta på dig - han blir reducerad till en lättbesegrad närstridskämpe. Tyvärr har utvecklarna inte lyckats vara lika påhittiga med bossarna, som för det mesta är en simpel orörlig vägg du behöver tömma alla dina magasin på samtidigt som du undviker explosioner på marken och inte mer än så.

Pestisville, staden där spelet tar plats, verkar ha fallit offer till en kosmisk komplott i sann The Shadow over Innsmoth-anda. Den korrupte borgmästaren har lierat sig med yttre väsen från verklighetens gränsland. Många av fienderna är de lokala medborgarna, men med fler tentakler och döda, vita ögon. Men storyn är egentligen inte så viktig i sammanhanget. Du kan läsa lite nyhetsartiklar, eller hitta annan kuriosa som dyker upp lite var som under banornas gång, men i spelets raska tempo är det svårt att sätta sig in i dess story. Stämningen finner du istället i hur banorna är designade. Miljöerna skiftar från trånga klaustrofobiska korridorer i platser som mentalsjukhus, kloaker och gröna häckar, till vidöppna miljöer som mörka skogar, enorma tempel och vassfyllda träsk. Utvecklarna verkar vilja ha med allt, och du får till och med spela en bana under vattnet och i en annan i kosmiska, surrealistiska himlavalv.

Elgitarrer och lemlästade demoner

Utöver charmig grafik och bra gameplay är Forgive Me Father också väldigt bra ljudsatt, vanligtvis med kuslig ambientmusik som övergår till blodpumpande elgitarrs-riff varje gång du kämpar på liv och död. Alla ljudeffekter låter rätt, från det mekaniska klickandet från din hagelbössa till det slemmiga bloddroppandet från söndersprängda tentakler, eller de galna skriken från diverse monster. Min till en början fromme präst gick från att beklaga sig över de Zombies han behövt nedlägga med ord som "May God have mercy on your soul", till att senare i spelet hätskt skrika åt demonerna att dra åt helvete.

Den här herren följer med dig på varje bana och han och hans ståtliga Cthulhu-staty låter dig spara ditt spel. På lite större banor dyker han ofta upp på flera platser

Det som glömdes bort

I eldstriderna kommer du spendera en hel del ammo, men du kan inte se hur mycket ammo du har till varje bössa, bara vapnet du har i händerna. Det hände ofta att jag letade runt bland flera nummerknappar på tangentbordet för att hitta ett vapen med ammo. Du kan använda mushjulet, men ibland vill man ju verkligen använda granatkastaren och det tar ett tag i stridens hetta att komma på varför knappen inte reagerar. Det syns hur många gånger du kan utföra dina "krafter" som att använda din bibel för att bli odödlig en stund, så varför kunde inte UI:n också ha listat dina ammotyper?
En annan sak jag saknar i striderna är en snabbattack för närstrid, som Dukes fot i Duke Nukem 3D, du måste istället byta till din kniv med nummerknapp 1 för att ta kål på nästan döda monster.
Spelets system med reset points som låter dig omfördela dina uppgraderingar är en bra idé, men känns inte helt genomtänkt. En gång sent i spelet när jag använde en reset point för att fördela om mina uppgraderingspoäng i uppgraderingsträdet, förlorade jag all ammunition till vapen jag valde att uppgradera på samma sätt igen eftersom grundstadiet av vapnet använde en annan typ av ammo. Det är ett mindre problem i början av spelet, men när du på senare banor står utan ammo till ett av dina bästa vapen kan det bli lite jobbigt.
Efter att ha rekommenderat spelet till mina vänner blev jag besviken att spelet inte har någon multiplayer, trots två spelbara karaktärer som skulle ha fungerat bra i en coop spelomgång.

Spel för en millennial boomer?

De första FPS-spelen jag spelade var Quake, Blood och Duke Nukem. De hade sin charm, om det nu var för hur läskiga de kändes, eller känslan att jag egentligen inte borde köra dem för att jag var för ung, men ändå gjorde det utan mina föräldrars vetskap. De lyckades vara nervkittlande och omedelbart underhållande på ett sätt jag inte riktigt känt i moderna AAA-spel, särskilt FPS. Visst är det trevligt med en utvecklad story och imponerande med vackra miljöer och fullt ut realiserade världar, men i slutändan är det ändå i själva spelandet som ett FPS bär eller brister.

Forgive Me Father är inte revolutionerande, det är inte ens unikt med sin retroinspirerade FPS-spelstil, men det är riktigt kul att spela - och det är ju det som räknas.

Forgive Me Father
4
Mycket bra
+
Galna eldstrider och elgitarrer
+
Gore Galore
+
Utmärkta ljudeffekter och soundtrack
+
Raskt tempo
+
Grafiskt och mekaniskt intressanta fiendetyper
-
Ingen Multiplayer
-
Saknar viss UI och en Quick Melee-knapp
-
Tråkiga bossar
Det här betyder betygen på FZ

Sådana här spel är alltid kul att upptäcka.


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Medlem

Håller med dig i mycket, men får bara en 3a av mig. Föll aldrig mig i smaken men ska kanske ge det lite mer tid...

Medlem

Ser jäkligt fett och kul ut. Synd att det bara finns till PC.


signatur

Ännu en dag i paradiset.

Medlem

Jag har inte läst hela än, jag var tvungen att skriva här först. "varför är sängen så....." Så vadå? Don't leave me hangin bro!

Medlem
Skrivet av piddau:

Håller med dig i mycket, men får bara en 3a av mig. Föll aldrig mig i smaken men ska kanske ge det lite mer tid...

Funderade på om det var en 3a eller 4a. Men samtidigt är ju en 3a rent logiskt motsvarigheten till 40-60% vilket känns lite lågt. Om det funnits fler siffror i betygsskalan skulle jag sagt 7 /10. Skulle helst inte vilja ha något nummer alls och låta texten tala för sig, men vill också följa konventionen på sidan.

Förresten, fin pixelgubbe i din avatar : )

Skrivet av Freakon:

Ser jäkligt fett och kul ut. Synd att det bara finns till PC.

Det är mindre än ett år gammalt, så det är möjligt att det släpps till fler plattformar vid ett senare tillfälle.
Bör dock finnas liknande spel till konsoler - sök efter boomer shooter - Project Warlock till exempel är snarlikt och finns till fler plattformar, bland annat Switch och Playstation 4. Kan rekommendera det.

Skrivet av Mattias.K:

Jag har inte läst hela än, jag var tvungen att skriva här först. "varför är sängen så....." Så vadå? Don't leave me hangin bro!

Hej, god morgon. jo alltså sängen är så... så... vänta någon knackar på dörren - afk!

Medlem

Som ett stort fan av 90-tals shooters generellt så kommer jag definitivt att köpa detta under en rea
Tack för tipset och bra skrivet!


signatur

Ryzen 7 5800x | Sapphire pulse rx 7800 xt | samsung 980 pro | Ps5 pro? |

Medlem
Skrivet av AdamMK:

Bör dock finnas liknande spel till konsoler - sök efter boomer shooter - Project Warlock till exempel är snarlikt och finns till fler plattformar, bland annat Switch och Playstation 4. Kan rekommendera det.

Tack för tips, lade till det på min wishlist.


signatur

Ännu en dag i paradiset.

Redaktör
Ponny

*Lägger i önskelistan*

Tack, @AdamMK! Det här ser riktigt rivigt ut.


signatur

En Bamseponny av folket

Chefredaktör

Tack för fin recension @AdamMK! ❤️

Medlem

Haha, vet inte riktigt om jag personligen gillar böner och tentakler (det låter lite nischat), men tack för puffen på framsidan FZ : )

Medlem
Skrivet av AdamMK:

Haha, vet inte riktigt om jag personligen gillar böner och tentakler (det låter lite nischat), men tack för puffen på framsidan FZ : )

böner och tentakler är favoritdelar för mig. splattret verkar finnas där. Det fattas bara sexet. Jag läser böcker av Anders Fager.


signatur

Inget blir någonsin bättre eller går över - du bara vänjer dig.

1
Skriv svar