Diskutera – Vilken är din största rädsla i spel?

Att ständigt känna att jag har för få vapen eller för lite ammunition.

Undervattenspartier som i princip alla utvecklare måste trycka in i sina spel även om de är helt värdelösa kontrollmässigt.

Att närma sig slutet på ett spel man bara älskar. Tomheten som kommer efter man klarat det. Ångest!

Att tvingas spela något fotbolls eller Ishockey spel igen. Och varje gång någon gör mål på mig så skriker dom mig i öronen.

Att bli eliminerad när man var extremt jättenära att besegra eller hinna.

Det där ger mig flashbacks till PREY(2017), Mimics är små headcrab-liknande fiender som kan se ut som vilket föremål som helst, så man kan gå igenom ett kontor och plötsligt bli påhoppad av en kaffemug

Jag kan se vad som helst på film när det gäller skräck och äckel.. Gammal skräckfilmsgubbe.. Men skräck i VR tar knäcken på mig. Bara att erkänna. Det blir något HELT annat. Blinda zombien i Alyx som reagerar på minsta ljud som du gör är det värsta jag varit med om i spel... Och häftigaste 🤠

Ja I spel vete fan, men utanför spel men om spel är att vi aldrig kommer få tillbaka glory days av bra Jrpg spel och slippa allt jäkla mikrotransaktions shit i bra spel.

Utdragna main story campaigns.

Att spelet ska ta slut, spel är generellt alldels för korta.
Minst 70-80 timmar för att kompletera allt, men gärna längre.

Att nya favoritspelet ska ta slut.

Som spiller över från verkligheten? Möjligen min sociala ångest. IRL är den inget större hinder, utan ganska låggradig. Men så fort jag inte ser den jag pratar med blir jag obekväm. I synnerhet i spel som ska vara min flykt från verkligheten. Vägrar därför röstchatt med andra än långtida vänner. Kan rent av logga ut från wow om någon blir för pratglad i gruppchatten. Snack om spelet och allmän sarkasm går bra, men riktig social interaktion? Nej tack. Orka människor på min rekreationstid 😅

Spindlar, stora som små. En fobi som jag även har IRL... Älskar Skyrim, men det var svårt i början att spela just på grund av de stora spindlarna.

Att ta sig ned för en stege. Ibland ska man trycka på en knapp för att använda den, ibland backa, ibland gå rakt fram. Men oftast faller man bara ner och förlorar hp/dör.

Hajar, men får även lågnivåpanik i kroppen av undervattensmoment eller moment på öppet hav om det är för nära inpå eftersom det kan finnas hajar i vattnet. Särskilt som hajar är för havsmiljöer som vargar är för skogsmiljöer, spelutvecklare slänger sin dem på slentrian känns det som. Har slutat spela flera spel(Assassins creed IV, Far Cry Blood Dragon som exempel), undivikit helt att spela andra, Subnautica till exempel, eller bara låtit bli side quests. Jaha, det ligger en skatt i ett sjunket tempel ni vill att jag hämtar för att dra er ur fattigdom, ja det gör jag gärn... En haj som vaktar den sa ni? Jag kom just på att jag nog lämnat strykjärnet på hemma i stugan...

Vissa gånger har man ju tvingat sig igenom momentet, som med isflaken i Arkham City, eller ett av de tvingande första questarna i Monster Hunter Tri men om det ser ut som ett återkommande moment så hamnar spelet ofta på hyllan. Däremot går det bra med andra typer av monster under vattnet.

När man blir jagad och inte kunna försvara sig själv typ haunting ground fy för det spelet

Långa sträckor utan checkpoints eller möjlighet att spara!

I dagens spelklimat är jag faktiskt mest rädd för att stöta på spelförstörande buggar. Fick tex min cyberpunk upplevelse förstörd när man fick spela om sina första 10h.

Att spelet ska krascha innan allt du gjort hunnit spara sig...

Spelrelaterat? Att mitt Steam-konto med 500+ spel, eller mitt Battle.net-konto med 18 år investerad i sig ska bli hackat/permabannat.
I spel? Jump scares. Jag kan hantera läskiga spel som kryper upp på en eller "psykologisk skräck", men jump scares kan jag inte hantera överhuvudtaget.

Min största skräck när jag spelar är min fru.
För hon älskar att smyga upp bakom mig och skrämma skiten ur mig.

I spel har jag inte så mycket förutom att spelet skall förstöra någon komponent. Denna skräck innebär att jag aldrig spelar spel på release och håller mig borta från early access (erkänner finns undantag här, men är aldrig installerat på release). Gratisspel är också en fara; vet att man får ingenting gratis i vår värld, så något är det som händer bakom kulisserna.

Höga höjder i spel kan ju framkalla vissa pirr. Särskilt om det är ett fall inkluderat.

Hög igenkänning på det, jag känner likadant.

Jag har inga problem med höjder i spel för där är skärmen emellan som sagt, och det är samma sak i verkligheten — så länge det är glas emellan så kan jag vara hur högt upp som helst och jag bryr mig inte.

Men om jag är på en hög byggnad utan glas emellan så är jag inte särskilt kaxig kan jag lugnt säga. 😂

Mörker kan vara läskigt om det bjuder på oväntade faror. För det är inte mörkret i sig utan de presumtiva farorna som skrämmer. Särskilt om man kan höra men inte se dem.

Epic Exclusive titel

Tankarna faller alltid tillbaka på undervattenspartierna i 2D sonic spelen, all den stress kring att jaga luftbubblor.

Det enda spelet jag har stängt av p.g.a att jag blev rädd/äcklad är faktiskt Days Gone. Är rätt precis i början när man kommer till bensin macken och man behöver skjuta ihjäl zombiebarn. Innan jag fick barn skulle jag inte haft något problem med det men efter jag fått barn så är det det mest vidriga jag spelat. Sen så är jag inte rädd för vatten men känner ett visst obehag när jag simmar runt/dyker med en karaktär i vatten.

Att ha en tidsbegränsning när man ska planera nästa move. Kan räcka med dom där hundarna i TLOU part 2 som sniffar upp ens position.

Samma sak med undervattensbanor där man har en begränsad mängd tid man kan vara under vattnet. Minns att det fanns ett sånt parti i Metal Gear Solid 2 som jag avskydde.

Stealth utan tillräckligt med verktyg för att stealtha mig framåt är också drygt och går lite hand i hand med tidsbegränsningen. Just i fallen med MGS och TLOU så hade jag nog aldrig spelat det utan radar och avlyssningsläge.

Spindlar. Klarar inte av det och det kan förstöra hela spelet för mig.

Hundar eller liknande saker som man inte ser i tid för dom syns så dåligt, får oftast en jumpscare.