Hjälp mig förstå Final Fantasy

Har bara spelat tian, och någon timma av sjuan, som jag testade för att alla säger att den är jättebra.
Fastnade inte för sjuan, då spelet, när jag testade det, kändes ruskigt föråldrat. (Det finns en remake som jag inte har testat, dock.)

Hur som haver, såvitt jag vet finns ingen röd tråd mellan spelen, min uppfattning är att de är helt fristående.

Ska säga att jag gillade tian, men tyckte att den var lite för långt.

Final Fantasy-serien är helt klart en av mina favoritserie (nummer 1 en gång i tiden) och en klar anledning till varför jag ens spelar.:)

Serien i sin helhet har inga kopplingar mellan de numrerade spelen. Finns många teman men serien är långt ifrån konsekvent i sitt användande av dom. Till exempel handlar första spelet om fyra kristaller, just det temat förekommer i vissa av uppföljarna men inte i alla, och inte med nödvändigtvis med samma tyngd i handlingen. Alla numrerade titlar kan ses som helt egna spel (finns vissa uppföljare men de har då namnsättning med anknytning till föregående spel, tex X-2. XIII-3 Lightning Returns).

Kruxet med att rekommendera ett specifikt spel är att serien helt klart hade sin storhetstid för drygt 25år sedan när Hironobu Sakaguchi drev serien och Nobuo Uematsu skrev musiken. Serien har sen den producerat många spel var av många är vattendelare som bäst. Jag, personligen föredrar helt klart den gamla generation men det är svårt att rekommendera typ Final Fantasy VII med tanke på att den man rekommenderar spelet till måste vara öppen för att spela ett tidigt playstation-spel med allt vad det innebär. Samtidigt finns Final Fantasy VII Remake som är väldigt populärt till PS4 och PS5, men som jag tycker är ren hundskit.

Vad gäller tillgänglighet så den oerhört bra idag. Typ alla spel finns på Steam eller typ Playstation Store. Flera av spelen är släppta med re-releases till modern konsol också. Vill man gå tillbaka hela vägen så är dom sex första spelen släppta med en Pixel Remaster rätt nyligen.

Vad som gör serien bra, är nog stämningen och en känsla av nostalgi. Det är svårt att peka på handlingen till spelen i dag och påstå att de är nån form av epos. Eller att grafiken skulle imponera idag. Men man gjorde det bästa av vad man hade och med, jämfört med idag, knappa resurser skapade rent magiskt stämningsfulla miljöer och moment.

Om jag ska göra rekommendera lite spel:
-Final Fantasy IX: Spelet av gamla skolan som helt enkelt ser bäst ut. Fortfarande ett PS1-spel men finns vettiga remasters idag som jag helt klart rekommenderar man kör i första hand. Dom brukar också komma med lämpliga verktyg som tex snabbar upp striderna så man slipper lägga grinda så mycket. Men väldigt vackert, fantastisk musik, bra karaktärer och ofta ett av de högst rankade spelen i serien.

-Final Fantasy VI: Mitt favoritspel. Tjänar en hel del på att vara sista 2D-spel då spelet har fin pixelgrafik. Men då ändå kunna tolerera ett SNES-spel. Finns som sagt i som Pixel Remastern, återigen med bra verktyg. Se dock upp för en äldre IOS-version av spelet som ser ut som skit. Oftast rankad som ett av de bästa i serien, trots sin ålder.

-Final Fantasty VII. Serien höjdpunkt och är enligt mig en av dom viktigaste spelupplevelserna man måste uppleva. Är dock, som nämnt tidigare, ett väldigt tidigt 3D-spel och ser halvdåligt ut (vackra förrenderade bakgrunder dock) och småjobbigt att navigera i mellan åt. Men GOD DAMMIT! SÅ BRA SPEL!!!

-Final Fantasy XII: Senaste släppta spelet jag rekommenderar. Det här är efter att Sakaguchi lämnade serie och jag minns inte om Uematsu gjorde nån musik alls till spelet. Magin är tyvärr lite förlorad och handligen är långt ifrån vad den var förut. Men helt klart förfarande ett bra spel. Finns en remix som släpptes till PS4 heter Zodiac Age som jag helt klart rekommenderar.

-Final Fantasty XIV: Spelar själv inte onlinespel, men av nyare spel så ser XIV att vara det bästa Final Fantasy-spelet.

Halloj!

Kul att du är nyfiken på serien! Själv spelade jag serien på de glada SNES-dagarna, men blev ordentligt frälst först med FFVII till Playstation och har sedan dess marinerat mig i allt som heter JRPG och/eller Final Fantasy. Olika spelare har fastnat för FF av olika anledningar och vid olika delar i serien, men den gemensamma lockelsen ska jag försöka sammanfatta någorlunda tydligt nedan.

I Japan har Final Fantasy (FF) och serien Dragon Quest kämpat om rollspelsfantasterna sedan deras respektive första titlar släpptes i Japan, men i väst blev JRPG i princip en stor genre först med Final Fantasy VII. Del sex hade också rönt vissa framgångar i väst, men det var sjuan som verkligen etablerade JRPG som en genre i väst. Och Final Fantasy är den starkast lysande stjärnan, trots att andra stora JRPG-serier blivit populära i väst det senaste årtiondet.

FF-spelen har alltid haft dramatiska berättelser där världen och verkligheterna kan stå på spel. Det är i sig inte unikt, de flesta spel i genren använder någon variant av detta narrativa upplägg, men flera delar i FF-serien har haft karaktärer och berättelser med mer nyans och intressanta karaktärer än vad konkurrenter i genren bjuder på. Jag skulle säga att det är detta i kombination med presentation och musik i absolut toppklass som har särskiljt FF från andra serier i genren.

FF har, oavsett plattform, alltid legat i grafikens framkant. FFVI på SNES var pixelgrafikens magnum opus, och soundtracket tillhör spelmediets absolut bästa. Samma sak med FFVII, spelar man originalet idag är den blockiga 3D-grafiken och yxiga förrenderade videosekvenserna kanske inte överväldigande imponerande, men anno 1997 var det häpnadsväckande läckert på hemmakonsolen Playstation. Och även där var soundtracket enastående bra, och spelade en nyckelroll i att göra vissa nyckelscener något man pratar om flera årtionden efter man spelat spelet. Detsamma kan jag inte säga om många spel jag spelat i genren, eller någon genre för den delen.

Vissa delar i serien har narrativ som bara har vuxit med tiden. FFVII:s berättelse verkade, när jag spelade det anno 1997, vara en relativt rättfram story om den urspårade supersoldaten Sephiroth som vill förstöra världen med en meteorit. Under åren som följde fick jag en annan uppskattning och förståelse för vad den verkliga fienden i spelet faktiskt var. Energibolaget Shinra, som suger ut planetens livsenergi och experimenterar på människor för att uppnå mer makt, är den verkliga fienden. Där kan man också dra analogier med hur mänskligheten dränerar vår planet i jakten på bekvämlighet och profit. Eller i FFIX (FF9) vars berättelse har en otroligt vacker reflektion över vad det innebär att vara en verklig varelse med en själ, även här ackompanjerat av ett otroligt fint soundtrack.

Det som är intressant med FFXVI (eller FF16 för den som inte tyder romerska siffror) är att FF-serien inte haft en smash hit sedan FFIX (FF9). Del tio blev till största del väldigt uppskattat, men inte unisont hyllat. Tolvan var en stor vattendelare, jag älskar det men fansen är ganska delade på den punkten. Del tretton är nästan unisont avskytt. Del femton är ett tekniskt lyckat open world-FF som rent narrativt är mest en axelryckning. FF är fortfarande genrens största namn, men den har levt på gamla meriter ett tag, och många FF-fans är nyfikna på att se om FFXVI kan vara det spelet som gör Final Fantasy till JRPG-genrens måttstock igen.

Fantastisk musik, grafik, dramaturgi och ett intressant karaktärsgalleri är nycklar i ett storslaget FF, och det är inte riktigt någon annan serie som gör det lika bra som Square Enix gör det med FF. Andra serier gör sina egna upplevelser otroligt bra, exempelvis Persona-serien eller Xenoblade Chronicles, men den sortens storslagna upplevelse man får med ett bra FF fås inte riktigt någon annanstans. Jag håller tummar och tår för att Square Enix lyckas komma närmare forna glansdagar med FFXVI, då blir jag en mycket lycklig JRPG:ofil.

Om du ska välja att spela ett FF-spel från ca 2001 och bakåt i tiden så rekommenderar jag verkligen, med hela mitt hjärta, att du införskaffar dig en gammal CRT-TV och spelar på. Det gör grafiken minst dubbelt så vacker. Då förstår du verkligen varför vi tappade hakan när t.ex. FFVII kom ut 1997.

Det kallades också FINAL Fantasy då kreatören Hironobu Sakaguchi skapade spelet med vetskapen att om det floppade, då skulle han sluta på Square och slutföra sin utbildning. Resten är en oändlig historia.

Blir väldigt glad över att läsa de fullödiga svaren här. Forumet at its best! ❤️

Mina tre favoriter är del sex, sju och nio. Vad man ska börja beror lite på, men i del fyra tycker jag serien hittade sin klassiska form. Men ja, man kan börja på olika ställen. Sju och nio tycker jag också är rimliga, kanske även tio. Men ja, del nio är ingen dum start alls (som det tipsats om). Klassiskt men också läckert.

Har bara spelat FFX som var mitt första.
Sen har jag smakat på X-2, XII, XIII, XIV, XV men inte lagt så många timmar.

Det som fick mig att fastna för 10an och som är gemensamt med det flesta som släpptes efter var.
Saftiga cinematics
Fin musik, (så fin att jag lärde mig To zanarkand på piano)
Schysst story och värld
Heta karaktärer

Tack för fin-fina berättelser om era erfarenheter! ❤️

Så som många skriver så är spelen fristående, vissa unika namn och karaktärer, kanske främst monster, flyttas över mellan spelen och få samma eller en annan unik plats i spelen och under de åren som Final Fantasy (skriver FF fortsättningsvis) har släppt fler och fler spel så har dessa karaktärer också blivit flera som återkommer.

Du kan börja med vilket spel som helst, inget är ihop kopplat. Förutom i och för sig de spelen som är direkt kopplade till original nummer följden, exempel. FF 10 -> FF10-2, FF13 -> FF13-2. Går väl och spela dem, men man får ett bättre förståelse om man har spelat grundspelet.

Är alla FF spel bra, Nej, inte personligen. Alla förgyller spelen de har specifika känslor till, men det är mestadels naturligt.

Första spelet för mig var säkert så som mång andra, FF 7, men det är inte det spelet jag tycker bäst om. Tycker bättre om FF 8 än vad jag tycker om FF 7 exempelvis.

De spelen jag tycker bäst om, hittills i serien är FF9, FF12 och FF14 och tycker de tre spelen bjuder på en bra variationer av olika spelvariation som serien har att erbjuda, där samtliga har bra berättelse.

FF9 har kvar det traditionella turbaserade stridssystemet, FF12 börjar man experimentera med med systemet att låta sina andra karaktärer i gruppen styras av AI, men man kunde fortfarande styra / programmera med rätt bra förmåga vad de skulle göra vid vissa situationer. Sedan har vi FF14 som är en MMO, ett riktigt bra för att vara det, sedan skadar det inte att berättelsen är förvånansvärt bra.

Ifall man vill få en inblick i hur Final Fantasy 14 är så gjorde jag en liten guide på det spel för några år sedan, har själv inte spelat senaste expansionen då jag har lagt det spelet på is för ett tag sedan. Försöker ta mig igenom Guild Wars 2, som också tar en jekla tid och klara av. Men hur som helst hittar ni guiden här -> Final Fantasy XIV - Officiella speltråden (FZ.se)

Att påstå att XIII skulle vara avskytt är skitsnack. Det fick bra kritik när det kom, ligger på 83 på metacritic och det var inte fören några år senare som det plötsligt blev populärt att hata det.

Personligen tycker jag att det är det klart bäst FF, och det säger jag som en som började med ffvii 1998 och har spelat alla utom xii och mmo.

Medhåll! Jag hoppas Nvidia-läckan om en FFIX-remake stämmer, den fantastiska berättelsen (och OST:n) i en modern förpackning hade varit mäkta fint!