Super Mario Bros 2
På julaftonsmorgonen 1993 smög jag mig förväntansfullt fram genom vardagsrummet, fram till julgranen och snart satt jag där i min pyjamas med paketet i handen. Jag kände så väl igen formen på paketet, jag visste redan var det var. Julklappspapperet slets snabbt bort och i min hand höll jag ett sprillans nytt spel. Jag kände såklart igen figuren på omslaget – Mario. Min pappa förklarade pedagogiskt att: ”i den där kassetten är alla de gamla Mario-spelen med. Fyra spel i en kassett lät helt fantastiskt men vissa problem skapade det för min sexåriga hjärna.
Jag visste helt enkelt inte var jag skulle börja. Resultatet blev att jag spelade alla spelen hej vilt, en bana här och där. Med tiden skulle jag, med pappas hjälp, ta mig igenom alla spel på kassetten utom ett. Det var nämligen ett spel som stack ut, som kändes annorlunda, ja, som faktiskt inte kändes alls som Mario och därför blev det knappt av att jag spelade det alls. Med åren så har jag förstått att jag redan då hade rätt, för den europeiska versionen av Super Mario Bros 2 är ju inte en ett Mario-spel från början utan en omdesignad version av det japanska spelet Yume Kōjō: Doki Doki Panic. Jag tog mig som sagt aldrig igenom spelet som barn men i och med köpet av en Switch 2 så var det äntligen dags.
Tidigt i spelet står det klart att det finns en hel del skillnader från andra 2D-Mario, särskilt för mig som spelar spelet för i stort sett första gången år 2025. Bland annat så får jag inför varje bana välja karaktär och de har dessutom olika egenskaper. Det skapar variation och gör det rimligt att testa sig fram för att hitta favoritkaraktären.. Valet faller genom hela spelet på Peach tack vare hennes förmåga att glidflyga, något som räddar mig från en säker död flera gånger. Spelet är också riktigt snyggt med för tiden bra grafik med vackra färger och levande (nåja) animationer. Fienderna består av Shy Guys, Phantos och Wart istället för Koopa troopas, Gombas och Bowser. Jag besegrar heller inte fienderna genom att hoppas på dem. Istället kan jag plocka upp grödor eller fienderna själva och kasta dem på en annan fiende. Jag upplever också att spelet har fler ”pussel-moment” än andra Mario-spel och ibland måste jag backtracka för att hitta utgången, gräva mig ner mot mitt mål eller leta efter nycklar för att låsa upp dörrar. Även tempot är långsammare vilket passar bandesignen väl. I andra Mario-spel är hoppandet en central del för att ta sig fram till slutet. I det här spelet lyser dessa med i stort sett sin frånvaro. Trots dess skillnader tycker jag att den där speciella spelglädjen som Nintendo har gjort sig kände för finns där. Det är roligt att ta sig fram genom banorna och utmaning är stegrande genom de sju världarna men håller sig på en lagom nivå.
Om jag ska anmärka på något så är variationen inte lika stark som den brukar. Flera världar är snarlika båda grafiskt och med hur banorna är uppbyggda. Många av fienderna är samma i alla banor och även mini-bossarna återanvänds, bland annat tror jag att jag möter tre olika versioner av en äggspottande ödla(?). När Wart tillslut besegras känns det dock lite snopet. Det känns helt enkelt som att det tog slut väldigt snabbt men jag måste tänka på att det här är ett tidigt spel i Mario-serien. Senare delar har byggt upp en, om än enkel, men rolig story, stor variation av fiender från bana till bana och jag saknar det från till exempel Super Mario World. Att jag reagerar på det beror snarast på att jag tar mig an det här spelet år 2025 och inte när det släpptes. Det har varit roligt att äntligen ta sig igenom spelet som jag avfärdade när jag var barn och det bjöd tveklöst på några timmars underhållning. I en jämförelse med alla de spel som finns i den här franchisen idag så kan jag konstatera att det varken är det svagaste eller det bästa. Det är kort och gott bra.
AMD Ryzen 7 7700 CPU
MSI GeForce RTX 4060Ti VENTUS 2X OC
Kingston M.2 NV2 PCIe 4.0 NVMe SSD 2TB
Samsung Odyssey Smart G6
Fin text om ett mysigt gammalt spel! Jag vet inte om det fanns så mycket hemligheter osv som skapade mervärde i ursprungsversionen... Men jag minns att till GBA-versionen kunde man samla Yoshi Coins på varje bana, det var åtminstone något som förlängde livslängden en smula.
edit: och ja, Peach är så klart överlägsen med sin svävarförmåga
edit: och ja, Peach är så klart överlägsen med sin svävarförmåga
Nej nej nej, Peach är en nybörjarfälla, förutom svävningen så är hon dålig på allt.
Toad är lätt bäst då han inte bara rör sig snabbast och smidigast, hans förmåga att rycka även upp rötter, gräva i sanden och lyfta på fiender MYCKET fortare än de andra är så himla nice i så många banor.
Fin recension! Alltid kul att höra vad folk tycker om detta udda Mario-spel. Super Mario Bros 2 berör!
Nej nej nej, Peach är en nybörjarfälla, förutom svävningen så är hon dålig på allt.
Toad är lätt bäst då han inte bara rör sig snabbast och smidigast, hans förmåga att rycka även upp rötter, gräva i sanden och lyfta på fiender MYCKET fortare än de andra är så himla nice i så många banor.
Jag gillar Toad på grävbanorna, men annars – Luigi (aka "sprattelgubben") for life. Överlägset bäst spänst i benen!
Nej nej nej, Peach är en nybörjarfälla, förutom svävningen så är hon dålig på allt.
Toad är lätt bäst då han inte bara rör sig snabbast och smidigast, hans förmåga att rycka även upp rötter, gräva i sanden och lyfta på fiender MYCKET fortare än de andra är så himla nice i så många banor.
Ähhhh, Peach ftw! Proud SMB2-noob isf
Ärligt talat har jag knappt gett de andra nån chans. Såg bara flygandet och BAM -- that was it! När/om jag spelar om det nästa gång så får jag väl ge Toad m fl en chans
Spelade av en händelse igenom detta i helgen (NES-versionen) p.g.a. sommarutmaningen. Körde med Peach på samtliga banor jag också. Old habits die hard...
Känner igen mig. Det där med att få tillgång till flera spel på en gång när man är liten, tja, det funkar inte! Man spelar liksom alla på en gång.
En Bamseponny av folket
Nej nej nej, Peach är en nybörjarfälla, förutom svävningen så är hon dålig på allt.
Toad är lätt bäst då han inte bara rör sig snabbast och smidigast, hans förmåga att rycka även upp rötter, gräva i sanden och lyfta på fiender MYCKET fortare än de andra är så himla nice i så många banor.
Jag tycker typ Mario är sämst i det spelet, har använt honom absolut minst.
Peach är skitbra ju
Kul med en till Mario 2-recension. Jag tycker dock spelet ändå är rätt varierande banmässigt. Sen återanvänds en del fiender förstås, men annars tycker jag miljöerna med is, öken och gräs ändras rätt frekvent.
I övrigt roligt och höra om någon annans barndomsminne från spelet också. Bra skrivet!
"Writer and Fighter"
Jag är ett fan. Kanske är trotsbeteende men jag känner mer engagemang för detta spel än ettan.
Mm lite så, jag gillar detta mycket och tycker det känns som ett mariospel, det är ändå vad jag spelade efter ettan, det är inte som att det fanns 7000 andra mariospel mellan.
Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.
Jag är ett fan. Kanske är trotsbeteende men jag känner mer engagemang för detta spel än ettan.
Tvåan har mer karaktär, tycker jag.
En Bamseponny av folket
Ähhhh, Peach ftw! Proud SMB2-noob isf
Ärligt talat har jag knappt gett de andra nån chans. Såg bara flygandet och BAM -- that was it! När/om jag spelar om det nästa gång så får jag väl ge Toad m fl en chans
Ni borde med tiden förstå att man väljer karaktär beroende på vilken bana det är. Toad för merparten. Men både Peach och Luigi är bättre på vissa banor.
Peach är oslagbar på banan med is och det flyger fiender från höger mot en.
Luigi är utomordentlig på en bana med höga höjder som man vill kunna växla mellan.
Mario däremot brukar jag inte välja. Då han inte riktigt har någon USP.
Ni borde med tiden förstå att man väljer karaktär beroende på vilken bana det är. Toad för merparten. Men både Peach och Luigi är bättre på vissa banor.
Peach är oslagbar på banan med is och det flyger fiender från höger mot en.
Luigi är utomordentlig på en bana med höga höjder som man vill kunna växla mellan.
Mario däremot brukar jag inte välja. Då han inte riktigt har någon USP.
Är lite ironi att han i titeln är sämst av alla 😅
"Writer and Fighter"
"Många av fienderna är samma i alla banor". Alltså, ja, Är väl typ så i de flesta Super Mario 2D spelen. Även om Super Mario Bros 2 har som sagt andra typ av fiender så finns ju typ Gombas, Piranha plant och koopas strösslad i överflöd. Mario 1 har ju samma boss rakt genom också.
Jag är introvert och älskar att spendera min lediga tid hemma.
Tvåan har mer karaktär, tycker jag.
Otvetydigt mer karaktär(er), åtminstone!
🫣
Ni borde med tiden förstå att man väljer karaktär beroende på vilken bana det är. Toad för merparten. Men både Peach och Luigi är bättre på vissa banor.
Peach är oslagbar på banan med is och det flyger fiender från höger mot en.
Luigi är utomordentlig på en bana med höga höjder som man vill kunna växla mellan.
Mario däremot brukar jag inte välja. Då han inte riktigt har någon USP.
Äh, Peach är OP på alla banor. För att kunna välja "rätt" gubbe till rätt bana måste man ju dessutom minnas vad som komma skall... Jag minns knappt vad som hände igår, än mindre ordningsföljden på banorna i SMB2! Anyway, spelet är ju såpass enkelt så för mig har det alltid funkat att bara sväva igenom banorna.
Är lite ironi att han i titeln är sämst av alla 😅
Otvetydigt mer karaktär(er), åtminstone!
🫣
Äh, Peach är OP på alla banor. För att kunna välja "rätt" gubbe till rätt bana måste man ju dessutom minnas vad som komma skall... Jag minns knappt vad som hände igår, än mindre ordningsföljden på banorna i SMB2! Anyway, spelet är ju såpass enkelt så för mig har det alltid funkat att bara sväva igenom banorna.
Jag tror att jag missade förmedla en liten skämtsam ton 😅
Men det är fortfarande sant! 😆
Jag kommer ihåg att jag utvecklade(eller läste i någon speltidning) ett system vilka man skulle speedruna(men det var innan det var ett vedertaget begrepp) sig igenom banorna.
Men! Jag har faktiskt inte klarat av slutbossen någonsin. Så jag får nog ta upp det igen här hemma också!
Jag tror att jag missade förmedla en liten skämtsam ton 😅
Men det är fortfarande sant! 😆
Jag kommer ihåg att jag utvecklade(eller läste i någon speltidning) ett system vilka man skulle speedruna(men det var innan det var ett vedertaget begrepp) sig igenom banorna.
Men! Jag har faktiskt inte klarat av slutbossen någonsin. Så jag får nog ta upp det igen här hemma också!
Äh, it's all good, jag förstod
Ett speedrun-system för SMB2 låter ju helt klart episkt! Vad kan det vara för tidning som gjort en sån kulturgärning, tro?
Spelat klart minst som Mario då han känns neutral. Peachs flygande känns sekundärt Luigis hoppande (spelat mest som Luigi) och Toad är svårast att kontrollera men snabbast på att slita upp mynt om man vill jaga extraliv.
Hade för övrigt spelat spelet så mycket att jag lärt mig tajma knapptryckandet på den enarmade banditen så att jag nästan alltid fick tre körsbär.
Mådde rätt dåligt när SMB2 var nytt så det känns lite som en dröm när jag tänker tillbaka på det… vilket i och för sig är rätt passande med hänsyn till spelets tema.
Kul läsning!
"Många av fienderna är samma i alla banor". Alltså, ja, Är väl typ så i de flesta Super Mario 2D spelen. Även om Super Mario Bros 2 har som sagt andra typ av fiender så finns ju typ Gombas, Piranha plant och koopas strösslad i överflöd. Mario 1 har ju samma boss rakt genom också.
Ja, det är kanske möjligt. Jag upplevde dock att det var mindre variation i det här än senare spel i serien som jag spelar betydligt mer. Och jag säger ju också att det säkert påverkar att jag spelar detta i vuxen ålder.
AMD Ryzen 7 7700 CPU
MSI GeForce RTX 4060Ti VENTUS 2X OC
Kingston M.2 NV2 PCIe 4.0 NVMe SSD 2TB
Samsung Odyssey Smart G6
Apropå variation, är det SNES-versionen du spelat? Den fipplar faktiskt bort en del av NES-originalets egenheter. Som de röda, skruvade, träden i värld fem samt vissa svarta bakgrunder som plötsligt gått rätt färgglada. Kan tyckas som små saker, men har över åren insett att jag verkligen saknat den ursprungliga estetiken när jag spelat SMB2 på SNES.
Apropå variation, är det SNES-versionen du spelat? Den fipplar faktiskt bort en del av NES-originalets egenheter. Som de röda, skruvade, träden i värld fem samt vissa svarta bakgrunder som plötsligt gått rätt färgglada. Kan tyckas som små saker, men har över åren insett att jag verkligen saknat den ursprungliga estetiken när jag spelat SMB2 på SNES.
Ja, jag spelade Allstars-versionen på mitt Switch 2
AMD Ryzen 7 7700 CPU
MSI GeForce RTX 4060Ti VENTUS 2X OC
Kingston M.2 NV2 PCIe 4.0 NVMe SSD 2TB
Samsung Odyssey Smart G6
Om SMB 3 är en 5:a, vilket det såklart är,sä är ju SMB2 inte långt efter. En 4 1/2:a.
Det har en annorlunda känsla men var ju hur bra som helst, särskilt när det begav sig.
SMB 1 och lost levels dock, det var redan 93 rätt ointressanta även om de gjorde det lilla de gjorde riktigt bra.
Apropå variation, är det SNES-versionen du spelat? Den fipplar faktiskt bort en del av NES-originalets egenheter. Som de röda, skruvade, träden i värld fem samt vissa svarta bakgrunder som plötsligt gått rätt färgglada. Kan tyckas som små saker, men har över åren insett att jag verkligen saknat den ursprungliga estetiken när jag spelat SMB2 på SNES.
Ja. Den lite råare och vassare stilen på originalet är att föredra. Det är en annan känsla.
Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.