Resident Evil 4.
Skräckspelsfantast som jag är var jag bara tvungen att köpa spelet alla snackat om.
Eftersom jag lirat färdigt 0,1 (remake) så kände jag att det vore då fan om man inte fixade 4:an också. (Dom andra "2,3" bryr jag mig inte om då dom inte är omgjorda för kuben).
Jag säger bara, OJ! Detta spelet är helt otroligt makalöst, jag menar, vilken stämning! Hur ska man börja, spelet är ju så otroligt så man inte vet vad man heter. HUR F*N kan gamecuben prestera så här bra för det första, MAGNIFIK grafik och dunder ljud! Man njuter av varenda liten sekund av detta spel, och hade man varit lite bajsnödig när första riktiga bossen kommer
(den vid skön)
så hade kallsingarna inte varit vita särskilt länge. Jag och mina åskådare som satt och kolla när jag lirade riktigt SKREK av förtvivlan hahaha. Jag är nu på Chapter 4.2 och vill inte att spelet ska ta slut, jag vill bli för evigt rädd med RE4.
Har du inte detta spel, SKAFFA! :heart:
PC: i5-10600K | 3070 Ti | 32GB DDR4 | nVME 1TB
^-- Spela silent hill istället, RE är för lekis barn
Har verkligen försökt ge mig på Silent Hill liren, men inte riktigt fastnat för dom. The Room lirade jag till 50% iaf men det vare längsta ja lirat ett Silent Hill :).
PC: i5-10600K | 3070 Ti | 32GB DDR4 | nVME 1TB
enda silent hill jag gillat är 2an det spelade jag på PC men tappade saven
RE föredrar jag mer.
Började spela lite Silent Hill 3, ganska nice men jag tycker att det är lite för färglöst och grått. Sen att man fastnat gör inte saken bättre, jäkla fladdermöss i vägen
Hittills har jag bara sprungit igenom spelet utan att slösa ett enda skott..
"I don't rock and roll, I BURN!"
RE4 är ett av de bästa spelen på senare år, men inte alls så läskigt. Spännande hela tiden javisst, men rent läskigt blev det aldrig. För mycket action
Tvåan är guld värt det med, jag körde det på N64 när det begav sig.
Nu är jag på chapter 5.2, eller om det var 5.3. I vilket fall så har jag stora problem, efter man dödat "IT", så har jag 0 skott kvar, totalt. Man kan plocka på sig lite nytt men inte så det räcker att döda sergeanten sen, jag tycker att jag råkat ut för detta lite allt för ofta, slut på skott alltså. Men det gör ju en del av spelet, det blir lite mer spännande hehe ;). Men nu verkar jag dock fastnat på riktigt, men jag skall bannemig lösa detta om jag så skall vifta kniven i nyllet på honom moaha! (Precis som jag gjorde med IT, alla skott var slut förutom handgun, så ja pepprade dom sista sen tog ja fram kniven. Döm om förvåning när ja ger den ett halshugg så faller den ner till en fin pengakista.)
PC: i5-10600K | 3070 Ti | 32GB DDR4 | nVME 1TB
Jag tänkte prova på assignment Ada eller va den hette men det verkar svårt :).
Du ska skaffa dig PS2-versionen och spela Seperate Ways istället, ett mycket bättre alternativ som är mer storybaserat med fler cutscenes och en handling som avslöjar lite mer om Ada, hennes uppdrag osv.
"I don't rock and roll, I BURN!"
Jag tänkte prova på assignment Ada eller va den hette men det verkar svårt :).
Du ska skaffa dig PS2-versionen och spela Seperate Ways istället, ett mycket bättre alternativ som är mer storybaserat med fler cutscenes och en handling som avslöjar lite mer om Ada, hennes uppdrag osv.
Lät jävligt tufft faktiskt du :).
Tyvärr tänker jag inte skaffa någon PS2a igen, och för det andra är RE4 portad till PS2 vilket innebär sämre grafik bla.
PC: i5-10600K | 3070 Ti | 32GB DDR4 | nVME 1TB
Själv lirade jag till ps2an, seperate ways avslöjar inte så särskilt mycket och tar vad.. 4-5h att spela? En bra mängd :). Liret var bra, men jävligt irriterande, ville man spara på ammunitionen så kunde vissa fajter ta löjligt lång tid.. ett pistolskott i huvudet, vänta 10 sekunder på att fanskapet ska stå still, ett till skott i huvudet, snabbt skott i benet på snubben som försöker tränga sig förbi, repeat.
Life is like a shit-sandwich; the more bread you have the less shit you eat.
Själv lirade jag till ps2an, seperate ways avslöjar inte så särskilt mycket och tar vad.. 4-5h att spela? En bra mängd :). Liret var bra, men jävligt irriterande, ville man spara på ammunitionen så kunde vissa fajter ta löjligt lång tid.. ett pistolskott i huvudet, vänta 10 sekunder på att fanskapet ska stå still, ett till skott i huvudet, snabbt skott i benet på snubben som försöker tränga sig förbi, repeat.
Jag föredrar slänga en flash och springa förbi...
Älskar RE4 till GC/Wiin. Har dock problemet att jag inte riktigt "fixar" att spela det i min ensamhet utan kräver närvaron av vänner, vilket i sin tur tar bort den där magnifika stämningen... man kan inte få allt
sibbor: [...]eller hävdar att 60GB PS3 skulle vara en svart, tung, het stekpanna...
Min Blogg: Noir
Asså att lira 4:an utan att först lira 2:an känns som att lira 3:an utan att lira 1:an.... Leon och Ada är karaktärer i 2:an tillsammans med Claire (som är första karaktären i Code Veronica).
Har inte själv spelat klart RE4 för The Burning Crusade kom och där är jag fast. Spelade igenom Zelda: TP också som kom på posten samtidigt (Webhallen har aldrig varit smarta).
silent hill spelet följer helhjärtat ideen om att man är som räddast när man förväntar sig att något skall hända.
Jag har spelat igenom de flesta av dem och älskar dem alla. Men bitvis är de rätt sega, men beroende på hur man satt sig in i spelet kan dessa långa sega bitar vara helt knäckande då man sitter helspännd och livrädd hela tiden.
Och när inget hänt, gång efter gång, sänker man garden bara en smula och DÅ!!!!
Medans resident evil spelen, som jag också gillar, är mer rätt på sak med "hoppatill" moment så är silent hill mer skrämmande på ett psykologiskt plan.
Fast är man en av dem som aldrig blir rädd av ett spel så hatar man nog silent hill.
"AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER."
Gillar verkligen Silent Hill 3, speciellt nu när man kommit en bit in i det. Men jag tycker inte det är så läskigt faktiskt. Jag är vid någon slags danslokal och har fastnat lite, men kul är det
Har fortfarande inte avlossat ett skott heller, förutom på den ormliknande saken som kommer fram innan man ska ner till tunnelbanan.
"I don't rock and roll, I BURN!"
Hur, var och när man spelar tror jag påverkar ganska mycket.
SH3 spelade jag igenom med en polare. Vi satt hos honom i hans hus ute i skogen, mitt i vintern, helt själva och spelade igenom det. Nu har vi båda rätt dåliga nerver för såna här spel så det var ett himla kastande med kontrollen fram o tillbaka.
"Jag har öppnat två dörrar nu så nu är det faan din tur"
"Näää jag tog hela övervåningen på förra stället, jag vägrar"
Att sitta där ute i skogen o spela SH var jävligt kul, men faan så sprättiga vi var. Men det finns ju de som aldrig blir rädd också
"AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER."