Nån TES2:Daggerfall-veteran här?
Är det nån här som vet hur man bäst ska hitta Quest-items i Daggerfalls Dungeons. Det ska tydligen finnas 3 möjliga ställen man ska leta på. Jag brukar hitta 2 ställen, men ett möjligt ställe är en dörr som är igenmurad med röd tegelsten. Jag lyckas aldrig öppna den dörren. Är det nån här som vet hur man gör?
Det stör mig att jag aldrig kan klara av dungeon-questen i Daggerfall, som annars är höjdpunkten med spelet i min mening. Annars är det ett fantastiskt bra spel , helt värdigt Elder scrolls serien.
Självklart!
Inte ens Oblivion levde upp till Gamla Daggerfall, även om det var ett mycket tappert försök.
Om du verkligen inte hittar det du letar efter och känner att du ger upp, så kan du ju lägga in en ny rad i Z.CFG:
CHEATMODE 1
[ och ] teleporterar dig till de olika 'quest locations' som finns, i tur och ordning. Har för mig att Daggerfall ignorerar svenska tangentbordsinställningar, så [ och ] får översättas med å och '. Var länge sedan jag spelade Daggerfall nu.
Fler fusk, men även mycket annat trevligt att veta om Daggerfall finns på UESP
Tack för rådet.
För mig är det väldigt svårt att jämnföra de olika spelen i serien. Både Daggerfall, Morrowind, Oblivion har sina egna trevliga olikheter som beror på provinsernas olika stilar i fråga om kultur , arkitektur, religioner och ras i världen Tamriel.
"Morrowind" hade en härlig främmande mystisk känsla som är helt olik allt annat inom genren.
Medans "Daggerfall" som utspelar sig i de västra delarna av High Rock och Hammerfell hade en mer mörkare höstaktig stämmning som för tankarna till medeltidens england.
"Oblivion" som utspelar sig i huvudprovinsen Cyrodil är mer mainstream-fantasy som kändes ganska banal och alldeles för färgglatt enligt mitt tycke ( Fjärilar o blommor o hela det upplägget) , men som uppvägdes av olikheterna i sidoquesten, som var alldelles för enformiga i Daggerfall och Morrowind.
Så slutsatsen enligt mitt tycke är alla de spelen precis lika bra, men på olika sätt
Jag gillar Daggerfall mest av TES spelen.
När jag började att spela TES i mitten av 90-talet så var de virtuella fantasi simulatorer mer än något annat. Visst, RPGn, men det kändes sekundärt. Kändes som om det var som Elite eller Privateer, fast i en fantasivärld istället för i rymden.
Men trots det så fanns det många val att göra under uppdragen i Daggerfall, och man kunde misslyckas med dem om man ville utan att uppdragskedjan dör så man kan fortsätta advancera inom de olika guilden.
Ett av mina bästa minnen från Daggerfall var när jag för första gången steg in i staden Daggerfall. Blev helt tagen av hur stor, episk och realistisk staden var, som verkade vara levande. Visst, väldigt tamt med dagens standard men ganska imponerande då. Åtminstone för mig. Saker och ting ändrades också pga. av tiden. På nätterna så tändes det ljus i husen Tex., något som inte ens sker i Oblivion även om det finns stadsljus utomhus. Detta blev ett spel som var i stort sett det enda spel jag spelade under 2.5 år.
Sommaren 2000 så såg jag denna bild, och såg fram emot Morrowind ganska mycket. Bilden ser väldigt "levande" ut, och det tog inte lång tid förrän jag såg konceptbilden av Vivec. En stor stad full av liv.
Nu visade sig att Morrowind inte riktigt blev så. Ett av mina bästa minnen från Morrowind var när jag stod vid Silt Stridern i Balmora, glor ut över staden och såg folk gå på bron. De gjorde sin grej långt där borta, utan min inblandning. De var levande.
Tyvärr så är det också det starkaste exemplet i Morrowind som jag kan tänka på. Vilket inte är speciellt imponerande. Bara lite slumpmässig promenad från diverse punkter. Inte speciellt annorlunda från folket i Daggerfall. 6 år hade gått, men inget hade gjorts för att förbättra "fantasy simulator" delen.
Och sedan så är det storlekarna på städerna, som plötsligt var mycket mindre. Visst, utvecklade för hand, men ändå trist även om det är någelunda förståligt då det är en vulkanisk ö osv.
Men med Oblivion så fortsatte de små städerna, även kejsardömets huvudstad var endast en liten prick. Dock så hade NPCs dagliga liv, men det var ändå mest bara att gå omkring, stå still eller sova.
Utvecklarna av The Witcher lyckades att ge deras spel en stor del "fantasirealism" och att NPCs var levande, med ungar som springer och leker på gatorna osv. Skulle vilja se det i en TES uppföljare. Vad som var pionjärände med TES när det kom, gör nu andra spel mycket bättre.
Många klagar på att Oblivion är så fördummat jämfört med Morrowind. Men på det stora hela så tycker jag skillnaden mellan Daggerfall och Morrowind är mycket större. Och på det stora hela så är det inte någon positiv skillnad heller, även om Daggerfall har några stora nackdelar också.
Både Daggerfall och Arena är kära gamla spel-minnen. Som RPG-tok dök man ju på dom så fort det gick. Jag kommer aldrig att glömma den mys-känsla jag fick när jag för första gången smög runt i den dungeon man vaknar i i Arena. Ljuden, musiken... allt stämde. Det där knarrandet en dörr gav ifrån sig kan jag fortfarande höra.
Sen kom Battlespire och visade exakt hur ett spel inte ska göras hehe. Redguard däremot var riktigt trevligt med läckra miljöer och intressanta grepp och spel-lösningar.
Utvecklarna av The Witcher lyckades att ge deras spel en stor del "fantasirealism" och att NPCs var levande, med ungar som springer och leker på gatorna osv. Skulle vilja se det i en TES uppföljare. Vad som var pionjärände med TES när det kom, gör nu andra spel mycket bättre.
Just "barn" tror jag inte vi kommer få se någon gång snart i TES serien. Todd Howard verkar väldigt anti när journalister brukar fråga om barn och det är ju han som tar det beslutet främst [ifall det ska vara barn med eller inte]. Spydiga/Djärva svar som brukar få journalisten/erna verka som sadistiska barnamördare har väl hänt.
Dock så är just TES min favoritserie inom RPG och har alltid varit så jag hoppas innerligt att Bethesda rycker upp sig och gör ett höjdarRPG iom del 6 i serien. Vissa (läs: Någon enstaka) delar i Oblivion och för min del alla aspekter av Morrowind bevisar att dom kan göra moderna RPGer om dom bara vill och tar sig tid.
Oblivion känns ganska fördummat och (om möjligt) mer actionorienterat än de övriga delarna i serien. Fast det verkar ju vara ett vinnande koncept bland mainstream pressen då spelet fick ett väligt gott mottagande och höga försäljningssiffror så det skulle väl inte förvåna mig om The Elder Scrolls VI ser ut som ett FPS i fantasyskrud med lite siffror och statistik hit och dit.
<Raven> I tried setting my hotmail password to penis.
<Raven> It said my password wasn't long enough. :(
Aaa... Gamla Daggerfall! Underbart spel. Vill minnas att orginalutgåvan var enormt buggig, och jag hade inte tillgång till nätet på den tiden så patchning var inte ett alternativ, men det var ju inget som hindra att man spelade sig halvt fördärvad!
I hear voices in my head. They come to me.
They understand. They talk to me.
Mjo Daggerfall var buggigt vid release, men det är i princip alla riktigt stora spel, och Daggerfall är störst av dem alla vad jag vet i ren spelyta och mängd NPCs/städer etc.
Rent ytmässigt är det över 160.000 kvadratkilometer med terräng (Det mesta var randomly generated såklart, annars vore det galenskap) och hade nära miljonen NPCs och över 15 tusen städer, grottor och andra sorters bebodda områden man kunde springa runt i.
Ett av de bästa spelen som gjorts i min mening
Vila i frid, Mikael "The_Maxx" Löfgren
Tack för den tid du var med oss, även om den var alltför kort
Nån som vet vart man kan få tag på DF? (I Sverige, är inte intresserad av import) Har lyckats missa det och skulle vilja lira det.
Efter att ha letat runt en del på internet nu måste jag tyvärr säga att spelet är svårt att få tag på i Sverige, jag hittade några på amazon.com, men utöver det inget alls.
Skriv en tråd i Köp och Sälj-forumet är mitt tips, ifall du känner att du inte har något emot ett begagnat exemplar.
Vila i frid, Mikael "The_Maxx" Löfgren
Tack för den tid du var med oss, även om den var alltför kort
Nej de flesta har aldrig ens spelat Morrowind verkar det som
Inget fel med den saken, det är ett gammalt spel det med, fast det är synd för de som missat de tidigare titlarna i Elder Scrolls.
Vila i frid, Mikael "The_Maxx" Löfgren
Tack för den tid du var med oss, även om den var alltför kort
Daggerfall Suite kan laddas hem här jag rekommenderar starkt att ni gör så, även om ni inte spelat Daggerfall!
Daggerfallmusikens skapare, Eric Heberling, har arrangerat musiken själv till orkester, som sedan spelas upp av någon videospelsmusikklubb på Berklee School of Music i Boston. Så det är riktiga instrument som spelar.
Själv så tycker jag att hans musik slår Jeremy Soule's musik med hästlängder 8)
Just "barn" tror jag inte vi kommer få se någon gång snart i TES serien. Todd Howard verkar väldigt anti när journalister brukar fråga om barn och det är ju han som tar det beslutet främst [ifall det ska vara barn med eller inte].
Tja, Fallout 3 hade barn, och Todd Howard var huvudansvarig bakom det också. Fallout 3 fixade många av felen jag tycker Oblivion har. Deras bästa spel sedan Daggerfall i mitt tycke, och jag hoppas deras nästa TES följer i samma fotspår.
Ja det kanske har kommit en vändning i Bethesdas sätt att arbeta i och med Fallout 3, att inkludera barn i spelen har aldrig förr varit något de velat göra.
Jag tror de lärde sig mycket av Oblivion, inte bara om vad som de borde ändra lite på utan även vad som fungerar riktigt bra. För Oblivion är ett spel med några få mindre problem och en hel värld av enormt bra designade äventyr.
Det läggs oftast för mycket kraft på att spegla de dåliga sidorna i spel nu för tiden, vilket på sätt och vis är en bra sak då det visar utvecklarna vad som inte fungerar i deras spel, men man får samtidigt inte glömma att belysa de bra sakerna också. Oblivion har fått en del kritik för en spelvärld som ínte förändras mellan områden likt Morrowind gjorde, och avsaknaden av barn etc, men är samtidigt ett spel de flesta (Även de som klagat) ansett varit nära perfektion.
Detta visas inte minst genom de höga betyg samtliga spelrecensenter gett det.
Vila i frid, Mikael "The_Maxx" Löfgren
Tack för den tid du var med oss, även om den var alltför kort