Unreal Tournament har gjort mig till den jag är

Flakmonkey
Unreal Tournament har gjort mig till den jag är

Det fanns en period i mitt liv då jag spelade ett spel, eller spelserie ska jag kanske säga, extremt och det var mellan 01 och 07 då jag lade ner timme efter timme på #Unreal Tournament, #Unreal Tournament 2003 och #Unreal Tournament 2004. Egentligen så lirade jag UT99 i princip från det att det släpptes, men eftersom jag då inte kunde lira online utan bara mot botar pga bredbandsbrist så räknar jag istället från dagen då jag började lira det online - för det är ju trots allt det som spelet handlade om.

Det var faktiskt mycket tack vare FZ som jag kom in i det hela. På Quakenet fanns det nämligen en kanal som hette (heter?) #fz.ut där en rad UT-älskande FZ-besökare höll till och snackade skit mellan matcherna. Till en början var man ju lite osäker, men tack vare en rad härliga människor som senare blev "riktiga" vänner så kom jag snart in det och gick med i en klan. Dragon Power hette den till en början men det tog inte alltför lång tid innan den bytte namn till Mommy's Boys och mig veterligen finns den kvar, även om den nu inte är särskilt aktiv.

WCG-finalen 2003 mellan Lauke och Forrest. Kass kvalitet men får ändå gåshud när jag ser det ^^

Nåväl på den här tiden så sög jag rätt hårt och därför spelade jag bara instagib dvs speltypen där ett skott dödar. Nu trampar jag kanske folk på tårna när jag säger att instagib är ett spelsätt för de som inte kan eller orkar lära sig att spela UT på "riktigt", men det skiter jag i. Det är långt ifrån ett hjärndött spelsätt och det är inte bara peka och klicka, men jämfört med att spela NW (Normal Weapons) så tycker i varje fall jag att det är en betydligt simplare variant. Betyder det att det inte är kul? Verkligen inte. Instagib kan vara otroligt intensivt och underhållande, speciellt iCTF. Jag hade emellertid alltid som mål att lära mig att spela NW och med UT2003 fick jag en jättechans att slå mig in i den communityn också och det var precis det jag gjorde.

Vet inte riktigt hur många timmar jag la ner på UT2003, men av alla tre spelen var det nog det som jag lirade mest (sett till perioden som det var aktuellt). Inte så mycket för att det var bäst då jag håller UT2004 som det bästa i serien, utan för att jag helt enkelt var så otroligt inställd på att bli bra att jag kunde spela det hur länge som helst. Det började redan med demot som blev det populäraste demot någonsin så det fanns gott om folk att öva på. DM-Antalus och DM-Asbestos var det som gällde då och det blev även två av mina favoritbanor när det fulla spelet släpptes. Minns fortfarande hur jag spenderade åtskilliga timmar med att bara hoppa runt på banorna för att lära mig alla rörelser. Hur jag på DM-Asbestos kämpade som en gnu för att kunna hoppa upp till 50a från nedersta plattformen med hjälp av en boostdodge tillsammans med några klankompisar samtidigt som man snackade skit på voicen.

Nu ska jag inte bli alltför sentimental men det är ju som att jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på det. Det var en fantastiskt period som jag saknar otroligt mycket samtidigt som jag inte skulle vilja gå tillbaka till det, vilket kanske inte låter helt logiskt Men det är väl en sån där sak som är bättre att ha som ett otroligt positivt minne än att riskera att förstöra det genom att återuppleva det.

Min instruktionsfilm för hur du rör dig i UT2004 - tyvärr inget ljud

Det var också när UT2003 kom ut som jag blev allt mer inblandad i communityn som mer än bara en spelare. Jag bildade klanen s3xy med några andra svenskar och FZ-besökare och den spelade jag sen i tills vi la av i anslutning till releasen av UT3. Jag engagerade mig i clanbase som admin för cuperna där, jag startade UnrealNorth.com tillsammans med några likasinnade (och den lever fortfarande!!), gjorde instruktionsfilmer, och byggde banor som bland annat spelades i Clanbase Eurocup. Men framförallt så lärde jag känna en massa fantastiska människor och inte bara de bästa spelarna utan även banskapare, kommentatorer, modskapare och andra kreativa människor som påverkade mitt liv enormt mycket, även om jag nog inte insåg det då.

Detta startade alltså med UT2003 och det fortsatte med UT2004. Enda skillnaden var att allting intensifierades ännu mer. Jag spelade nog inte mer men det var betydligt mer kvalitet och intensivt. Visserligen insåg jag tidigt att jag inte skulle bli mer än en "bra" spelare, men tävlingsmänniska som man är så var det ju ändå träning och matcher tillsammans med klanen som gällde många kvällar i veckan. Någon toppklan blev vi aldrig och även om jag fick spela en match med landslaget så blev jag inte heller något att hänga högt upp i julgranenen - landslaget fick jag spela med eftersom jag fanns till hands som "kapten".

UnrealNorth the Movie - innehåller bla frags från mig och några andra FZ-medlemmar. Väl värd att se trots det

Så vad var det som gjorde att det tog slut? Egentligen så vet jag inte riktigt. Det var i varje fall inte någon speciell sak. De andra i klanen gick vidare till andra klaner eller la av för att de gick vidare i livet. Jag hittade annat i mitt liv som lockade och jag tyckte att det tog för mycket tid. UT3 levde inte upp till förväntningarna. Det var helt enkelt många anledningar och i ärlighetens namn spelar det inte någon roll för det var helt enkelt dags att gå vidare. Jag kan dock inte överdriva den påverkan som min tid som "competitive gamer" haft på mitt liv. När jag började med det var jag en blyg, osäker och rätt sorglig typ som inte trodde på sig själv och det vände i takt med att jag kom in i communityn och blev en person som folk kände till och respekterade - eller jag hoppas att de respekterade mig iaf

Så tack Huxflux, Redbeard, Sniper_nr1, bruttO, Bogobot, Iceman, Trinelin, Wectro, Nakedape och alla andra som jag inte orkar nämna här (och som jag inte tror läser den här bloggen ). Ni har tillsammans med Unreal Tournament hjälpt mig att bli den jag är och det är en betydligt bättre människa än den jag var innan

#blogg

Skägg.
10 Chambers
Jag saknar "competitive gaming"

Även om man bara doppade tårna i UT2K4 ser jag det som ett av de bästa multiplayerspelen. Fantastisk vapenbalansering och underbar movement, fast den tog sin lilla tid att greppa.


signatur
Medlem

Vilken trevlig historia! Har spelat UT2004 med några polare på LAN som hastigast, men köpte UT3 igår och får se hur det är. Communityn är lika viktigt som spelet, speciellt i sånna här multiplayerspel.

Flakmonkey

I mina ögon är UT2004 det bästa MP-spelet av sin typ - dvs snabba FPS utan klasser, fordon och annat tjaffs utan där det bara är man mot man och alla har precis samma förutsättningar när matchen börjar. UT är i backspegeln för stelt för min smak och har inte samma "perfekta" vapenbalans, UT2003 är ju i stort sett samma spel för det otränade ögat men även om det hade sin charm med boostdodge och snabbare weapon switch så tycker jag ändå att UT2004 är ett mer genomarbetat och bättre spel rakt igenom. Sen finns ju Quake 3 också som jag tycker är det överlägset bästa spelet i den serien och där är det egentligen bara rörelseschemat som gör att jag föredrar UT-serien. Jag gillar helt enkelt dodge, dodgejump, etc för strafe och rocketjump... men det är ett fantastiskt kul spel det också

Men men... otroligt synd att UT2003 och UT2004 inte fick den communityn de förtjänade. Har väldigt svårt att tro att det skulle bero på kvaliteten på spelet utan snarare på att tiderna förändras och många gamers inte gör det. Tiderna på det viset att den här typen av oförlåtande FPS inte går hem i stugorna längre. Man ska inte längre bli bestraffad för att man är dålig och man ska kunna få en fördel innan en match genom att låsa upp bättre vapen, etc... Gamers (då talar jag om de som gillar genren) förstörde det genom att vägra pröva någonting och bara whina på allt och alla. Det splittrade communityn på flera spel, spelsätt och modar vilket "vi" inte hade råd med eftersom den stora massan gått vidare till BF, etc...

Men men, nu ska man inte vara bitter över det, man har ju ändå minnena kvar

Medlem

Satt själv väldigt länge o spelade, även i en klan.

Lite förundrar över dock hur du kan glömma den största legenden av dem alla! E*Jesus!!

http://www.youtube.com/watch?v=sVEOR_M3qM0

Flakmonkey

zulg kommer alltid vara den största legenden

Medlem

Du verkar ju inte vara på helt rätt spår där... Jesus är kung inom den svenska UT communityn!

Medlem

#MsB finns kvar, men kanske inte som klan. Det är mest jag (sista mohikanen) och en del andra som pratar lite socialt om ditten och datten. Däremot finns #msb.pickup (ut2004 2on2 pickup) och där liras det en hel del. Kanske inte nu under sommaren så mycket, men annars en hel del matcher per kväll.

Något jag saknar är när du, jag bogobot och huxflux lirade järnet i UT99 insta (nej du trampar mig inte på tårna!) Det var tidernas tider inom PC online lir, roligare har jag aldrig haft...

Du kommer förmodligen inte svara på min post av skäl jag förstått, men hoppas du tittar in i #msb nån gång och säger hej till de andra som kanske är där.

Mvh
/Eazy

Medlem

Känner igen några av nick:en.

Många fina minnen från UT1, måste även hålla med om att zulg var en gigant! Det är i alla fall det bästa onlinefps jag spelat.

Flakmonkey
Skrivet av Eazy:

Du kommer förmodligen inte svara på min post av skäl jag förstått, men hoppas du tittar in i #msb nån gång och säger hej till de andra som kanske är där.

Klart jag kan titta förbi och säga hej och även lira om det finns några man kan spela med... Lär ju vara rätt kass nu dock

Skrivet av toern:

Känner igen några av nick:en.

Många fina minnen från UT1, måste även hålla med om att zulg var en gigant! Det är i alla fall det bästa onlinefps jag spelat.

Där hör du BeeJac

1
Skriv svar