Att fylla 30

Att det är en stor grej att fylla 30 känner väl de flesta till, men åsikterna om att det är något positivt eller negativt varierar å det kraftigaste. Själv fyllde jag 30 för en vecka sedan och jag kan bara erkänna att mina känslor kring det hela varierande mellan eufori och tokångest dagarna innan det var dags.

Egentligen är det ju rätt löjligt att det är en sån stor grej. Jag menar vad är det för skillnad mellan att vara 29 och 30 på pappret? En sekund (eller ännu mindre än så om man ska vara petig) då visaren slår över från midnatt till dagen du fyller år och hur mycket har kan ha hänt under den tiden som påverkar ditt liv på något större sätt? VIsserligen kan mycket hända på bråkdelen av en sekund, men för de flesta så händer det nog ingenting alls under just den sekunden förutom det som händer i ens eget huvud. Just det är väl inte någon nyhet iofs, ofta är det ju vi själva som ställer till det för oss genom att fundera för mycket, lyssna på andra istället för sig själv och läsa in för mycket i saker och ting.

Jag var som sagt inte bättre själv. Tankar om att jag borde ha gjort mer med mitt liv fanns där hela tiden och i många stunder kändes det som att jag inte hade någonting alls att se fram emot, att det roliga var över. Självklart överdramatiserade jag det hela och det gör nog alla andra också. När jag tänkte igenom det hela och såg på det lite mer objektivt så insåg jag ju snart att att det inte var riktigt så illa som jag ville få det till. Det är ju trots allt bara 30 inte 90 och personligen har jag aldrig mått bättre. Fysiskt är jag i rätt bra trim för tillfället (åtminstone om man ser till hur det såg ut när jag var 20 och 25), jag har ett jobb som det går bra på, en lägenhet jag trivs i och ett gäng med goda vänner som jag umgås med. Enda som saknas är väl kärleken, men den är svår att göra något åt känner jag. Visst går det att påverka genom att inte stänga in sig, men i slutändan är det något man är två om så det känns som att det kommer när det kommer.

Men även om jag nu inte tycker att det är en så stor grej så förstår jag fullt ut om någon skulle ta det jättehårt. Speciellt om man är nere i en svacka rent generellt och man kanske har en nedåtgående trend så kan det nog en 30 årsdag spä på eländet en aning. För även om 30 inte är samma sak som när mina föräldrar fyllde 30 då man skulle ha det mesta ordnat i form av familj, karriär, etc så är det ju ändå en milstolpe som det är svårt att bortse ifrån.

Så ja nu har det alltså gått en vecka för mig och jag kan alltså se tillbaka på det hela och vara nöjd med både mitt firande och hur mitt liv som 30+ har gått. Först en fest ute hos föräldrahemmet med en härlig samling människor under helgen innan födelsedagen som var förra onsdag. Sen picknick, fotboll och utgång på tisdagen då jag precis efter tolvslaget (dvs då jag fyllde 30) stod på karaokescenen på Anchor ("hårdrocksklubb" i Stockholm) och sjöng "Bröderna Herreys - Gyllene Skor" med två andra födelsedagsbarn. Och sen avslutades firande på onsdagkvällen då familjen kom förbi med tårta och presenter. Förhoppningsvis låter det trevligt för det var precis vad det var. Ingen jättestor fest alltså, vilket var precis det jag ville undvika, utan bara vanligt "spontant" firande istället.

Och sen dess har det ju bara rullat på som vanligt dvs jobb, träning, socialt umgänge, spelande, etc etc. För varför ska man ändra på ett vinnande koncept? Det går ju som sagt bra nu och om ingenting oförutsätt händer kommer 30+ bli bra mycket bättre än 20+

#blogg

Hur ofta jag äter glass? hmm.... jag äter glass när jag känner att jag kan äta glass... alltså nu tränar jag ju så "hårt" så att jag känner att om jag vill unna mig något så kan jag det... men just nu sommare 2010 så¨är det tiptop som gäller... alltså jag har en massa piggelin i frysen hemma för att det är en bra glass att ha hemma när äman är sugen på någe gottt, men tiptop... gat däm det är ju så gott