Fobier?

Lider av agorafobi, det var värre förr då jag fick panik bara av att vara i stan när det var mycket folk. Har fått en del hjälp så det är inte så farligt, men Malmöfestivalen en fredag kväll är inte direkt något jag längtar efter ^^.

Edit : Har haft hormonproblem hela mitt liv och det beror troligtvis rätt mycket på det.

När jag var yngre var jag väldigt rädd för djupt vatten. Jag gillar det fortfarande inte, men jag är inte rädd för det på samma sätt.

Förutom det djupa vattnet tycker jag att stora öde ytor och vildmark är lite obehagligt. Något jag skulle tycka vore väldigt hemskt vore att bli fast ensam i vildmarken, men det är ju mest en tidstypisk grej. Vägarna är broar över avgrunden vi kallar vildmark.

Edit: Ovan skulle jag kunna prata väldigt mycket om. Tycker det är mycket intressant.
En gång när jag körde hem från skolan så gjorde jag ett experiment. Nu när det inte är någon snö så kör jag moped och eftersom jag inte kör snabbare än 50 så håller jag mig undan från snabbleden och kör därför på en ganska liten väg på södra sidan av Skellefteåälven.
Jag låtsades då en gång att bebyggelsen på norra sidan av älven inte fanns utan att jag var långt utanför stan och körde. Det var lite obehagligt.

Stora insekter tillhör inte heller mina favoriter direkt. Särskilt inte de som finns överallt och är så små att man inte ser dem, dvs kvalster.

Ignorofobi.

"I see stupid people. They're everywhere..."

Gissa om det är jobbigt.

Har fobi för

Djupa vatten, hav, sjöar, jag vågar inte simma ut långt, vill gärna håll mig nära stranden annars får jag totalflipp

Hajar, hajarna som gjort att jag blivit rädd för havet, även fast det ej finns hajar här i sverige, förutom dem där mindre varianterna, så blir jag helt sjukt rädd då jag hela tiden tänker, nää nu jävlar kommer en haj

spindlar och dem flesta krypen/insekter, usch skriker som en liten flicka så fort jag ser en... och jag ser dem ofta.. så då kan ni tänka er

Bli bortförd av äckliga aliens, men har inget problem om det är en snygg humanoid sexual freak kvinnligt kön alien som bortför mig för göra sjuka sexiga experimenter dock

Klowner.. tack vare filmen ¨det¨

Den clownen skadade även mig vilket får en att undra hur stor påverkan filmer egentligen har... Jag menar imse vimse spindel och hajen filmerna gjorde inte gott för psyket de heller. Har alltså också problem med djupa vatten. Fast det är inte bara det lodräta djupet som är läskigt utan även om man dyker ner och tittar rakt ut mot havet. Där finns heller inget slut.
Höjder gör mig snurrig men inte rädd om jag är fastspänd i något eller sitter i ett plan (eller i.o.f. har jag lyckats utveckla en halvfobi för det med nu på senare år... gah. )
Mitt problem med spindlar är egentligen att man inte kan veta om de är giftiga eller inte. Det stör jag mig på... och att plugga in alla Sveriges/världens arter känns ju också jätterimligt att göra.

Jag har blivit extremt sugen på att se It nu när alla snackar om den! Har en till kompis som har clownfobi på grund av den. Ska försöka få tag på den i morgon, hoppas det inte blir för svårt.

Vet inte om man upplever filmen på samma sätt. Jag var kanske 12 när jag såg den och då ser man på världen på ett annat sätt. Fast sedan så är ju skräckfilmer skräckfilmer och vuxna blir till en viss grad också påverkade.
Återkom gärna och berätta om du tror att du kommer att återhämta dig.

Jag tror jag har en ganska ovanlig fobi. Jag tycker att det är sjukt obehagligt att vistas i ett rum med många efterblivna i. Då menar jag alltså efterblivna på riktigt och ingen som bara är dum i huvet. Vatten, höjder och clowner kan ta sig. Det här är värre

Stora insekter och håriga spindlar.... usch!

Fan, det måste va ett helvete med alla speglar hemma?;)

Jo det förstår jag med, men ändå kul att se hur den påverkar. Tycker skräckfilmer brukar vara så löjliga, var flera år sedan jag blev rädd sist, vilket är lite tråkigt med tanke på att man ser filmerna för att bli rädd... Men jag återkommer när jag sett den, om jag vågar.;)

jag var runt 5-6 år när jag såg den, såklart jag blev vettskrämd vid den åldern, var helt ensam i syrrans rum I käll våningen i vårt förra place när jag hittade vhs kasseten, startade den och satt där helt paralyzerad av skräck tills hon kom hem och hittade mig, haha

om jag hade varit några år äldre så hade jag nog inte blivit lika skrämd, men det varierar väl från person till person, kan ju endå tacka filmen för enda sen dess har jag fått en fetish för skräck filmer

Angående skräckfilmer såg jag i 8-9-årsåldern början på en varulvsfilm hemma hos en kompis. Vi stängde av efter de första 10 minuterna och sprang och gömde oss under täcket. Det tog flera år innan jag släppte tanken att det var en varulv bakom mig när jag gick hem om nätterna. Jag skulle så gärna vilja se den igen, men jag har verkligen ingen aning om vad den heter...

HEHE nu fick du allt till det!

Som många andra här tål jag verkligen inte clowner, ryser bara jag tänker på dom. Andledningen till det är även för mig filmen "It". Ramlade faktiskt över filmen för några veckor sedan när jag inhandlade månadens filmranson, blev överlycklig och tänkte "Aah, minnen!", tji fick jag. Flickvännen och jag kikade på den samma kväll och jag skrek som en liten flicka, kände riktigt hur manligheten hamnade under sängen

Men min absolut värsta skräck är dockor, helt klart. Dockor av alla slag, stora som små, i tyg eller porslin, skrämmer helt enkelt vettet ur mig. Som barn, ja hur gamla kan vi varit, skulle nog tippa på runt 5-6 år kanske, vi gick fortfarande på dagis vet jag. Iaf så en kväll när vi hade "sova-överkväll" fick vi den brillianta idéen att vi skulle titta på film, men vilken? Killen som bodde i huset tyckte vi skulle kolla hos hans bror, som skulle ha jääättemånga bra filmer. Så vi smög upp, tysta som möss och tog oss till filmhyllan. Av nån anledning fick vi med oss "Child´s Play" ner, vilken utav dom minns jag inte. Vi väntade till alla hade lagt sig för att sova och satte sedan i filmen i videospelaren, det var ju hur häftigt som helt, en vuxenfilm liksom!
Den natten sov ingen utav oss, eller ja, jag sov nog inte bra på flera år. Drömde om den där förbaskade dock****** varje natt, skrek mig hes så många gånger att det inte skulle kunna gå att hålla räkningen:P
Kan fortfarande inte sitta själv i samma rum som en docka, om det finns andra människor i rummet hjälper inte speciellt mycket heller, obehag är ett faktum.

Några år senare, när vi allihopa börjat skolan hade vi en "sova-överkväll" hos mig istället. Även då fick vi samma bra idée, den här gången var det min systers filmer som var målet. Vi hittade en med något hårigt på framsidan och ordet "Wolf", fränt tyckte vi! Stoppade i filmen och kollade. När filmen var slut hittades en utav vänner ihopkrupen under en filt (samma vän som visade Child´s Play för mig), han såg ut ungefär som om han sett ett spöke.

Det stog nu 1-1, både två lider nu av en fobi tack vare den andra, jag mördande dockor och han ilskna varulvar.

Mycket text blev det, men vad gör det!

Som många andra här har jag svårt för djupa vatten. Vet inte om man kan kalla det fobi men jäkligt obehagligt är det iaf. Det är okej om man befinner sig i en båt men jag undviker att simma där.

är det en scen med i filmen där folk går på varulvsjakt i en sorts märklig dimma som bara når dem upp till midjan? den filmen såg jag som liten knatte. ensam. varulvar har varit det mest läskiga filmmonstret för mig sedan dess....

för övrigt är jag rädd för höjder (får handsvett av att lira a:creed och kolla på mirrors edge filmer) och spindlar (usch fy och fan..).