Minnen från ett dött rockparty
I går stod det klart, Hultsfredsfestivalen ställer in och en sann musikklassiker går sannolikt i graven. Tragiskt för alla inblandade, inte minst de som köpt biljett och som nu svävar i ovisshet om de kommer få sina pengar tillbaka.
Jag besökte de småländska skogarna ett par gånger i mitten av 90-talet och gårdagens sorgebesked väcker en del (mestadels) glada minnen. Här är ett par osorterade sakar jag sett och gjort:
- Spelningar: Rage Against the Machine, Iggy Pop, Wu-Tang Clan (hela!), Ministry, Cure, Nick Cave, GBH, Teddybears, Blur, Bob Hund, Entombed, Suede.
- Skippade spelningar: Rammstein.
- Fått fekalier på fingrarna. Lyckades övertala en bekant att baka snus åt mig resten av festivalen.
- Sovit en natt i en Ford Fiesta eftersom tältet led av inbrott, ammoniakstank och fekalier.
- Lagat och tvättat ett lånat tält till ett skick så anständigt att ägarinnan inte anade något av inbrott,urin eller fekalier.
- Sett en halvkvarting cognac-liknande vätska ta slut på uppskattningsvis tre sekunder. Att vara fyllechaffis från Kumla medför uppenbarligen svår törst.
- Dragit på mig en grov förkylning. Augustifestivalerna var varmare än de i juni...
- Spelningar jag skulle vilja ha sett: Union Carbide Productions (1987). Det hade räckt.
När Dalarock gick i graven 1996 snackades det om att Rockparty-folket hyllade den gamla trotjänaren med en gravsten. Bekanta sade sig ha sett pjäsen, men jag har aldrig sett några bilder som bekräftar dess existens. Nå, frågan är på vilken festival en Hultsfredsten passar bäst. Och, utan att dra några paralleller, kanske vilken som blir nästa att bita i gräset.
Sweden Rock Festival kliver upp ett steg på pinnen.
