R:et i RPG!
Bara en kortis om något jag kom att tänka på när jag egentligen borde ha jobbat; bokstaven R i RPG, Role Playing Game, och dess tynande tillvaro i så många spel i den s k genren.
För mig står rollspel för spel som låter mig spela en roll. Visst, jag har också suttit och pillat med enorma rollformulär med papper och penna, där varje siffra kändes livsviktig (även om det svåraste valet alltid var vad min rollperson skulle heta). <b>Men det var aldrig det som var det viktiga med att spela Drakar & Demoner, Traveller, Mutant eller vad det nu var.</b> Det viktiga, och roliga för mig, var att spela rollen som en försupen riddare, ädel rymdhjälte eller manisk efter-katastrofenhacker. Jag var för det mesta spelledare/dungeon master/vad du vill, och jag tog på ett tidigt stadium ifrån spelarna tärningarna och slog allt bakom en skärm så de inte såg resultatet. Helt enkelt för att alla satans siffror förstörde rollspelandet! Jag vet att det finns många som anser att siffror och tärningar ÄR själva rollspelandet, och de har förstås rätt till den åsikten. <b>Men de har fel.</b>
Därför anser jag till exempel att <i>Deus Ex</i> och <i>Mass Effect</i> (särskilt tvåan, där en minskning av antalet skills att pilla på, faktiskt <b>ökar behållningen</b> av spelet i motsvarande grad!) är rollspel, medan många J-RPG knappt kvalar in (men innan ni skickar hatmail, så erkänner jag att <i>Final Fantasy VII</i> är ett utmärkt rollspel, med utvecklade karaktärer och en överraskande vuxen story). Är jag helt ensam om att vilja ha <b>en upplevelse, inte bara ett excel-dokument</b>? Det måste väl finnas NÅGRA som håller med mig om det här?
Håller med om att tärningarna etc., inte är det viktigaste i ett rollspel (dock så gillar jag dem!). För mig är ett rollspel ett spel där man själv får välja hur man ska förhålla sig till de situationer (i strider, i dialoger, i annat) man hamnar i. Detta är viktigare än tärningar och statistik.
Tycker f.ö. att så kallade rollspelsinslag i andra genrer är oerhört löjligt. Jag tänker på shooters m.fl. där man kan investera "poäng" i olika "skills"; som om detta skulle vara själva kärnan i i de RPG som inslaget har lånats in ifrån.
Angående lägga till RPG-element i peka-och-klicka: Se hur det gick för nämnda Mass Effect. Det gick pangbra när de fokuserade på enklare excel-arbete och fler action-moment. Progressionen blev tydligare utan att avskräcka de som inte tar till sig Baldur's Gate & co.
Däremot är frågan vad denna progressionen för med sig. Visst blir andra spel mer långlivade och populära (Modern Warfare m. uppföljare) men så är även Farmville ett framgångskoncept. Spelet blir sekundärt (i flera fall obefintligt) till progressionen och jämförande-mekaniker.
"Hur många plantor har du?" "Vilken level är du?" "Hur länge har du spelat för att få den grejen?"
Jag tror inte att excel-designen hjälper de roller som återfinns i Drakar och Demoner (eller vadsom). Där är fantasin den enda verkliga gränsen. Jag har följt en herr Krahulik och hans eskapader i DnD-världen. De är minst sagt fantastiska.
Den nivå av frihet och därav karaktärs-skapande (och även -bindande) kommer aldrig uppnås av ett spel på digitalt vis. Sleep is Death kommer nära. Men där det spelet landar för nära de gamla papper-och-penna-spelen kommer andra spel som erbjuder snabbare kalorier (nys snämnda Farmville och CoD) bli mer kopierade och således stå ivägen för utvecklingen av karaktärsutvecklande spel.
- Ät mig levande.