Empire: Total War; En andra chans

Satt här om dagen och var sugen på att lira något strategispel, taktiskt eller inte, utan att det är för avancerat eller tidskrävande. Jag ögnade genom min hög spel på Steam (börjar bli en del nu, trots att jag bara köper när det är rea) och såg att där fanns något jag helt glömt bort, och fortfarande installerat var det också.

Så jag kickade igång Empire: Total War. Senast (första gången) jag spelade det var det som Sverige (så klart) och det var väl... skapligt kul, men det var någonting som fattades; som fick mig att inte orka spela vidare.

Den här gången vart det Preussen istället. Jag gillar att spela små nationer och växa till mig. Att ta något litet och göra det stort (därav mitt gillande av Civilization, antar jag). Det var väl kul ett tag, men sen barkade det iväg. Österrike gick i krig med Polen-Litauen, och de båda angränsar och t.o.m. delar mitt Preussiska rike. Eftersom jag vill ha Västpreussen förklarade jag, tillsammans med min allierade Hannover, krig mot Polen-Litauen och försökte att alliera mig med Österrike, eller i alla få ömsesidig Military Access.

Tvärt nej på både och.

Jaha, ja. Men det var som det var. Ingen större katastrof eftersom vi ändå var fem länder mot två (Österrike och två allierade småstater på min sida, och Polen-Litauen hade en liten allierad). Jag tog Västpreussen, försvarade mig mot Kurland, och försökte få fred. Jag hade trots allt tagit en provins, dödat säkert 4 arméer, och med så många fiender låter ju fred (i alla fall ett tag) som ett vettigt val.

Tvärt nej på det också.

Ja, ja. Vill de ha krig så vill de. Men då hände någonting ganska ofattbart (i alla fall i mina ögon); Österrike förklarar krig mot mig bara sådär, trots att de har händerna fulla med Polen-Litauen. Jag börjar föra ett försvarskrig som även om det går tungt står mot allting de skickar på mig, och efter ytterliga några år har även Österrike förlorat en stad till mig, och jag har förklarat fred med deras vassall Sachsen (kan någon förklara för mig hur deras vassall kan förklara fred trots att "fadersstaten" fortfarande ligger i krig med mig?).

Men det bara gick inte att få fred. Snart var jag större än både Österrike och Polen-Litauen tillsammans. Jag skickade gåvor till länder till höger och vänster, men ingen ville bli allierad. De ville knappt handla med mig. Det var fullkomligt omöjligt att handla teknologier om jag inte gav bort teknoligier för 4-5x så mycket värde som den jag vill ha.

Jag försökte till och med att spela spelet med några av de bästa moddarna för en bättre kampanj, men spelet är dött. Jag kan låta hårddiskutrymmet samla damm istället.

Striderna i ETW är roliga. Sjöslagen riktigt häftiga. Fire by Rank, Socket Bayonets och Grape Shot (för att använda speltermerna för sakerna) är så mumsiga att det knappt finns ord för det.

Men kampanjkartan är verkligen skräp. SKRÄP. Det som har sådan potential med den fina vinklingen på forskning i specifika universitet, alla städer, hamnar och odlingscentra som man får specialisera på någonting, men diplomatin i spelet är så trasig att det förtar allt det roliga.

Spelet gör skäl för sitt namn så att säga: Total War. Krigsförklaringar är till synes slumpartade, det är nästan omöjligt att få fred (jag försökte spela som Preussen 4ggr på en vecka), diplomatiska handlingar som handel eller gåvor eller att kriga mot samma fiende verkar inte ha någon som helst inverkan på relationer med andra länder (iaf inte om man tittar på relationspoängens plus och minus på diplomatiskärmen).

Om Creative Assembly inte ska schabbla bort Shogun 2 också gäller det att de tar sig i kragen på strategikartan. Empire har några underbara saker där, men när det känns som att orsak och verkan inte ens existerar, utan att allt är till synes slump, då är det helt enkelt inte kul att ens försöka.

Tacka vet jag Europa Universalis 3.

#blogg

Håller med ang. EU3 och Paradox överlag. Spelen är har massvis med buggar när de släpps, men de underhåller också sina spel väldigt länge. De patchar och patchar och patchar ända tills de faktiskt släppt en uppföljare vilket brukar ta flera år.

Dessutom har de enormt bra interaktion med sitt community och är definitivt inte snåla på features i sina (billiga) expansioner. EU3 med In Nomine, Napoleon's Ambition och Heir to the Throne är sanslöst nice. HTTT är nästan som ett helt nytt spel.