30-årsöverraskning
Jag har sedan länge vetat att min sambo planerat nåt speciellt inför min 30-årsdag. 19 juni har varit bokat i min kalender sedan flera månader men min sambo har lyckats hålla agendan hemlig! Mycket spännande
Jag vaknar till en god frukost och sen ber hon mig packa lite oömma kläder. Jag har ingen som helst aning om vad som väntar men tänker mig kanske nån trevlig utflykt med fotomöjligheter. Kameran packas självfallet ner, likaså min nya 50/1.8 som jag fick av en fotokompis i födelsedagspresent! Tack
Vi har lånat svärföräldrarnas bil så jag förstår att vi ska iväg på en något mer seriös utflykt än bara runt knuten. Sambon kör så att jag inte ska fatta vart vi är på väg. Färden går åt sydöst från Malmö räknat och vi kör snart förbi både Skurup och Ystad. Vi fortsätter ner genom Österlens fantastiskt böljande landskap och solen skiner på en klarblå himmel. Vädret är perfekt tänker jag och ser med stor spänning fram mot slutmålet. Min sambo har ännu inte berättat något om vad som ska hända.
Vägarna blir smalare och smalare och snart är vi ute i havet tänker jag... vi har kört förbi skyltar som leder mot färjor till Bornholm men det avfärdar jag snabbt då min sambo blir otroligt sjösjuk Nej nån båt ska vi inte åka på tänker jag.
Vi kommer ut och har havet på vår högra sida då jag ser den första skärmflygaren... nu går det upp så smått för mig! Hon stannar bilen vid vad som liknar en stor rastplats och där får jag öppna ett litet paket. Inuti ligger presentkort på en tandem-tur med en hängglidare! Fantastiskt!
Vädret som är soligt men blåsigt verkar nu helt perfekt för ändamålet och det är många som verkar ha samlats på kullarna mot havet. Jag ser redan nere från vägen flera skärmar som avtecknar sig mot himlen och de liksom seglar där som stora rovfåglar.
Det är en liten promenad över grönskande ängar innan vi kommer fram till havet. Man går på en gammal traktorstig som leder uppåt mot höga gröna kullar som sedan visa sig slutar tvärt mot havet med en brant gräsbeklädd slänt. När man står högst upp är det säkert 25-30 meter ner till havet.
En kille som i mina ögon ser ut som en gammal avdankad surfare kommer upp till oss. Han är iklädd hjälm och solglasögon och har en för årstiden rejäl solbränna. Han har säkert många flygtimmar i solskenet redan och han är mycket trevlig. Han hälsar oss välkomna och förklarar att han kommer att hämta mig då det är dags. En ung kille i rullstol är före i tur. Jag tänker att det måste vara en sån otrolig känsla för någon med ett handikapp som är van att inte ta sig fram annat än på plan mark och plötsligt få känna friheten med att vara högt uppe i luften och den friheten det innebär.
Min sambo och jag går ner till den lilla gräsbeklädda stranden som ligger i slutet av sluttningen ner mot havet. Det blåser ganska friskt men är inte särskilt kallt. Jag börjar plåta så smått.
Det är total frihet och de verkar ha fullständig kontroll över sina flygredskap.
Det blir så småningom min tur och det är dags att få på sig en hjälm. Min sambo tar över kameran för att dokumentera mitt äventyr. Alla runtomkring är mycket trevliga och hjälpsamma. Det verkar vara en tight community där man mer än gärna hjälper varandra.
Jag är glad som tusan och ser fram mot utsikten långt där uppifrån.
Sekunder innan jag lättar från marken
Vi springer nerför slänten och när vinden tar i ordentligt så har vi snabbt flera meter ner till marken. Vi fortsätter till en början ganska lågt över gräset innan vi börjar klättra uppåt. Det är inte alls ryckigt och skakigt utan det går från start mycket lugnt och mjukt. Det enda vi hör när vi fått lite höjd är ett svagt prassel från skärmen långt där ovanför oss och vinden som susar i öronen.
Det kittlar lite i magen då piloten gör några girar och vi seglar galant nära marken för att min sambo ska få ett fototillfälle. Även om jag inte själv styr så känner jag mig otroligt säker och piloten är hela tiden mycket trevlig och pratsam. Vi pratar och skrattar avslappnat och det hela blir en mycket trevlig flygtur. Vi rör oss längs med stranden och jag får se Ales Stenar som är en turistattraktion på nära håll. Folk på marken plockar snabbt upp sina kameror för att få med oss på bild.
Piloten förklarar att just på den här platsen måste de hålla sig precis där havet och vinden slår upp mot land, skulle de komma ut över havet eller för långt in mot land så bär inte längre vinden. Men precis i kanten av det oändliga havet och södra Skånes platta landskap hänger jag som en rovfågel i vinden, jag behöver inte vara någon annanstans just nu tänker jag. Det här är perfekt!
Solen skiner på oss och det är nog tur det för där uppe på ca 50 meters höjd är det lite kyligt. När vi börjar närma oss startpunkten som också är landningspunkt rinner det lite i näsan. Vi svävar snyggt några meter över marken innan piloten sätter ner oss på gräset. Full kontroll.
Min sambo möter upp med kameran och picknick-korg. Den avnjuter vi sedan uppe på kullarna i gräset medan vi ser på dem som fortfarande njuter av sommarsolen och vindarna där uppe i luften.
I bilen hem sitter jag med ett leende. Det räcker som betyg!
För er som vill läsa mer eller rent av prova själva kan jag varmt rekommendera denna mycket tillmötesgående firma som sysslar med just tandem-flygningar. De har olika paket och priser finns på hemsidan, likaså karta till deras olika platser där de genomför skärmflygningar.
[http://www.skyadventures.se/] eller [http://tandemflyg.com/]
Avancerat, du har en trevlig sambo...
