Visst är det lite lustigt...
Jag sitter här i TV-soffa efter att ha haft en grymt trevligt tillställning hemma med goda vänner som jag hoppas har haft det lika trevligt som jag. Jag sitter här och ser på Rocky II och har en stor skål med chips framför mig, men jag känner inte för att äta upp allt. Det kan verka vara en liten jävla skitgrej men för mig är det stort... Normalt sett så hade jag bara ätit upp allt som fanns att tillgå (nykter som onykter) men nu känns det bara "bläh". Jag menar varför? Vad skulle det göra för nytta?
Förmodligen ingen som helst så nu tar jag och ser på filmen istället. Det kan knappast kallas för en av de bättre filmerna jag sett, men den håller likväl. Många kommer nog aldrig se storheten i Rocky-filmer, men för mig är Rocky I till IV grymt stor. Det finns någonting i dem som får en att tänka "Nu jävlar! Det finns ingenting som kan stoppa mig förutom mig själv!" och så tänker jag faktiskt än idag... Patetiskt? kanske det, men det har fungerat bra för mig hittills så jag fortsätter gärna med det
