Jag gillar våld - uppenbarligen

De senaste veckorna har jag spenderat min tid på spelfronten med att ta mig igenom God of War-serien och jag har uppskattat i stort sett varje sekund av det. Efter att ha klarat av de första två har jag nu börjat spela #God of War III och trots att jag på förhand visste att det skulle vara våldsamt och blodigt (jag har ju läst det som skrivits om det i media) så slås jag verkligen av just hur våldsamt och blodigt det är så stör det mig lite. Men kanske inte på det sättet som jag hoppades att det skulle störa mig på.

Det jag stör mig på är att nämligen att jag gillar det så mycket och att jag bara vill ha mer. Igår fick jag äntligen slita av huvudet på Helios och jag gillade det verkligen. Samma sak när jag slaktar kentaurer eller andra fiender då jag får sprätta upp magar, slita av vingar, etc etc. Nu vet jag att det här inte gör mig till någon hemsk människa, men det är ändå lite lustigt då jag normalt sett har svårt att se tjusningen i våld. Jag förstår tex inte filmer som Saw eller splatterfilmer. Jag stör mig kanske inte så mycket på dem, men jag kan inte förstå vad folk ser i dem. Samma sak gäller egentligen i andra spel också där jag har svårt att se det speciella i att vara överdrivet våldsam. #Postal är ju tex bara löjligt och jag har även svårt att se vad som är så fascinerande i andra spel där våldsamheten ligger i fokus.

Kanske är det också där som skillnaden ligger. Visst är God of War-spelen våldsamma, men Kratos ilska känns inte helt omotiverad och då är det väl lättare för mig att ta det. Det är inte heller våldet som håller uppe mitt intresse för spelet, även om det självklart är en bidragande orsak. Det är där av en annan anledning än i det ovan nämnda #Postal där hela spelet bygger på våld och allmänt svineri. Kanske måste det finnas en "mening" bakom det hela för att det ska tilltala mig?

Eller så är jag kanske bara en våldsam jävel innerst inne som nu äntligen får utlopp?

#blogg