Söndagkväll och gamingtomhet.

Hej, Internet!

Jaha, så var ännu en vecka till ända. Den inleddes storstilat dåligt, med en förfärlig förkylning som fortfarande inte har gett med sig helt. Just därför var jag hemma från jobbet måndag-onsdag. På onsdagen var jag tillräckligt pigg för att orka sitta vid 360:n och spela vad som skulle visa sig vara de sista timmarna av Mass Effect 2.

Jäklar i min lilla låda, vilken resa Mass Effect-serien har varit så här långt. Tvåan kanske inte riktigt bjöd på samma hissnande resa som dess föregångare gjorde, men det kan mycket väl bero på högre ställda förväntningar. Naturligtvis importerade jag min välvilliga rymdflata från första spelet, och - tro det eller ej - jag var trogen mot Liara T'soni trots hennes relativt neutrala inställning när man träffar henne (bortsett från den inledande kyssen, vill säga). Förhoppningsvis har jag igen det på något sätt, när jag spelar trean. Hur som helst, tvåan är färdigspelad - storyn och alla sidouppdrag är avklarade och alla planeter är utforskade.

Nu till det märkliga. Genidraget att kunna spela samma karaktär i samtliga Mass Effect-spel gör att man verkligen engagerar sig. När spelet var slut fanns det bara en märklig känsla av tomhet och en längtan efter mer, framför allt efter att se vad som ska hända i den sista och avslutande delen. De här känslorna blev så pass påtagliga att jag inte kunde förmå mig att spela någonting, alls, under resten av veckan.

Så nu sitter jag här, med en urdrucken whisky bredvid mig, och har inte använt en enda minut av helgen till att spela. Det är faktiskt mer sjukt än den här förkylningen jag dras med.

#blogg

Det är skönt med folk som förstår, hehe. Men man studsar ju tillbaka igen, och det är lite upp och ned med intresset för boxen som sagt.

Planen är att jag ska spela klart Dragon Age över påsk. Kämpa!