En dag utan kaffe
Imorse hände det otänkbara, kaffet var slut! Så nu sitter jag här i de värsta av koffeinabstinensplågor och sörplar toksvart té bara för att hålla sinnet i någorlunda trim. Tröttheten och förvirringen börjar dock ta överhanden och risken finns att jag snart beger mig ut till soptunnan i jakt på lite gammal sump att suga på.
Inte på landet, grosshandlarn kommer blott två gånger i månaden och senaste gången blev han insnöad.
Vattenförsörjningen på kontoret var av någon anledning avstängd idag, vilket resulterade i ett spontant krismöte i konferensrummet då kaffemaskinen givetvis inte fungerar utan något vatten i ledningarna. Det slutade med att vi dammade av nödperkulatorn och skickade iväg kollegan med en enorm dunk till en stadsdel med fungerande vatten.
Aj, dina ögon!
Du är en förebild för oss alla, stå emot den svarta kraften!
Klockan 16:30 fick jag äntligen en kopp Beck och det var smått magiskt. All spänning i axlarna försvann och panikångesten som lurade runt hörnet jagades bort av den första klunken.