Iphone - första intrycket
Efter att ha gått och kollat brevlådan efter postavin säkert 20-tal gånger imorse kom jag på snilleblixten att ringa och kolla upp sändningsnumret och kundservice informerade om att lokala Konsum minsann fått in min efterlängtade Iphone. Så sedan i eftermiddags har jag Steve Jobs i framfickan. Det kittlar liksom lite skönt i ljumsken av tanken att han hela iden finns där, med hela vida webben i sitt sköte. Sug på den Freud!
Efter lite inledande strul med Itunes, vem har inte haft det, verkar synkroniseringen fungera. Jag fick också anledning att dra fram min externa hårddisk dit alla gamla mp3-album pensionerats efter att Spotify tog över min musikvärld. Visst känns det lite bökigt men några artister delar inte med sig av allt eller finns inte alls. Jag kan ju inte gå hemifrån utan världens bästa platta, Designing for a Nervous Breakdown med The Anniversary.
Hittills har jag stört mig på inkonsekvensen i tilten, när kan jag egentligen få ett större tangentbor att hamra på med mina slippery sausage fingers. Just nu känns det väldigt chansartat. Förutom det känns det som jag bara har skrapat på ytan, men samtidigt vadat i mängder av skit, på Appstore så jag ser fram emot att skräddarsy nallen än mer de kommande veckorna. Bäst so far verkar Ping! vara, mot kostnaden av tio sms kan jag nu skicka sexuella inviter till @xplejjn via push. Fantastiskt!
Går det att ringa med då?
Walter, tveksamt, men det känns väl ändå ganska 90-taligt att röstkommunicera?
