The Last Remnant
Alltså. Angående Schimpans inlägg: Visst det du skriver angånde stereotyperna i FF7 och FF8 är korrekt men spelen var ändå långt bättre än alla andra RPGs till PSettan på den tiden. Sprang igenom båda spelen 2 gånger var utan att tröttna. Storyn är banal, men hellre det än alla trista uttjatade menlösa teman som finns idag. Jag menar visst har JRPG en linjär approach, men är ändå långt mycket mer rollspel än många andra modernare titlar.
Man skulle väl kanske kunna säga dock att tiden har hunnit ikapp spel som dessa och att SqEn måste prestera ngt i hästväg när det gäller FFXIII. Jag har spelat spel länge länge. Det kommer alltid uppföljare på bra spel, som trollbinder de som inte spelat orginalet. Efter ca 10 timmar in på Mass Effect, kan jag inte göra ngt annat än att häpnas av grafiken men sitter egentligen bara och längtar tillbaka till KOTOR som hade allt som ME har fast mycket mer och mer genomarbetat. Dock har ME blivit hyllat om och om igen.
(Måste säga att min uppfattning av vad ett olinjärt spel är verkar skilja sig mycket från andras. Den rådande definitionen av olinjärhet verkar vara att man kan questa många quest parallelt (multilinjära) och att npcs tjattrar om olika saker med dig beroende på din karma (!?).)
Vidhåller att onlinjärheten i Squares spel ligger i den extremt stora mängden påskägg som finns utspridda i världen för den tålmodiga spelaren. Den som bara vill springa igenom spelet för att sen sätta sig med handen i brallan och spela WoW igen, borde icke göra sig besvär.
Kan hålla med om att en etta låter lite lågt. Etta betyder ospelbart skräp, inte ens spelbart för de allra mest fanatiska fansen. Det här ser lite bättre ut än så, men jag tänker inte köpa det i alla fall.
Bästa jag spelat sedan FF7 och FF8. Det tog mig nästan en veckas konstant spelande varenda vakna timma att klara ut första varvet. Väldigt mycket innehåll och story, massor av optional content. Det här spelet har den spelglädjen som många moderna västerländska spel inte har, där man gladeligen spelar det om och om igen istället för att sätta sig en kväll och sen är det klart, varpå man aldrig ens tittar på spelet igen.
