En morgon på djursjukhuset
Ja inte ska det vara lätt att vara hundägare, det har vi märkt.
Efter att ha varit risig i magen sedan förra helgen så trodde och tyckte vi att hon började må bättre vår stackars vovve. Icke! I morse väcks jag av att hon står och hulkar inne i vardagsrummet och jag tänker att hon i vanlig ordning kräks upp gräs och annat. Det är nämligen inte helt ovanligt.
Men den här gången kommer inget annat än blod, färskt blod också. Jag vet, ni som är lite äckelmagade kan sluta läsa nu, för er egen skull.
När hon så står där och har fått upp en hel del äckligt på golvet blir jag väldigt orolig. Om en människa börjar kräkas blod är det ju inte särskilt bra, dessutom inte om det har kommit blod ur rumpan de senaste dagarna också. Vilket det gjort på stackars Akira.
Hon har ätit "snäll" kost senaste dagarna med ris och kokt kyckling, det ska vara bra om hundar är känsliga i magen eller om de åkt på nån magsjuka.
I vilket fall, jag väcker min sambo som dessvärre inte är till så stor hjälp då det handlar om blod. Hon blir svimfärdig och av nån mystisk anledning så blir hon för stunden nästan blind. Jag antar att det handlar om någon form av panik som liksom lamslår henne. Hon försvinner in på toaletten själv medan jag försöker få tag på en taxi och samtidigt tänka hur mycket pengar jag har på kontot. Akuttider hos veterinären kostar ju skjortan!
Vi drar i väg i en taxi och vid det här laget är Akira ganska pigg ändå. Jag är lite lugnare också eftersom hon inte har kräkts något mer. Men in till sjukhuset ska vi absolut tänker jag.
Då vi kommer fram har de inte riktigt öppnat, klockan är inte ens 06.00 då jag är framme. Utan jag får ringa på en akuttelefon som de har där och ner kommer en djursjukvårdare och pratar lite med mig. Hon förklarar att innan kl 08.00 så är det akutjour som gäller och detta kostar drygt 2000:-
Jag bestämmer mig för att vänta tills 08 och går ut för att kissa vovven. Nej nej det är inte för att jag är snål utan för att djursjukvårdaren lugnar mig och förklarar att det här är ett inte alls ovanligt beteende då hundar är dåliga i magen rejält. Tydligen kan de bajsa rent blod också, vilket hon nästan gör också.
Jag går en sväng på gräsmattan och Akira vill inget hellre än att åka hem, hon stretar så mycket hon kan för att komma bort från djursjukhusets dörrar.
Helt plötsligt ska hon kräkas igen och gör så tre gånger, inget blod dock. Vilket gör mig glad för då är det säkert så att hon bara samlat på sig blod under natten och då hon inte har något nytt blod i dessa kräkningar innebär ju det att det inte är något som står och blöder hela tiden i alla fall. Skönt.
Jag går ändå tillbaka och ringer ner djursjukvårdaren igen, hon tycker nu eftersom hon kräkts och haft en riktigt lös avföring att det är dags att väcka veterinären. Jaja, absolut tänker jag och det får vara värt alla pengar i världen för att få henne bra igen.
Vi får gå in på ett rum och efter någon minut kommer en veterinär in till oss. Hon frågar lite om hur det har varit och hur morgonen hade gått till. Efter det känner hon igenom magen och tarmarna medan Akira burrar in huvudet i min famn och helst av allt vill gå och gömma sig. Hon darrar den stackaren.
<a href="http://www.flickr.com/photos/29699099@N02/3949989231/" title="Akira by manuel ek, on Flickr"><img src="http://farm3.static.flickr.com/2430/3949989231_3677277e2c.jpg" width="376" height="500" alt="Akira" /></a>
Veterinären ger mig samma besked och förklarar att hon ser pigg ut och säkert bara har en rejäl magsjuka. Vi kan förvänta oss att det tar några dagar kanske en vecka innan det går över men för att snabba på det skriver hon ut både antibiotika och losec mot ett eventuellt magsår.
Båda medicinerna är identiska med de vi människor äter och därför använder jag Losec Mups som vi har hemma och lånar lite antibiotika från jobbet. Smidigt.
Väl hemma med taxi igen så åker jag till Coop och köper vit fisk som jag nu står och kokar till oigenkännlighet. Detta ska hon få till frukost tillsammans med ris.
Hoppas vår lilla vovve snart mår bättre, det känns inte alls kul att lämna henne nu för vår Greklandsresa.
// Manuel
